USA litar inte längre på Turkiet

KONGRESSEN KAN STOPPA VAPENEXPORT TILL TURKIET

Erdogan

Sedan Turkiet fick en islamistisk regering har inte landets utrikespolitik varit sig lik. Man har klassat Ahmadinejads regim i Iran som ”vår vän” och motsatt sig FN-sanktioner mot mullorna. Man har gjort hätska utspel mot Israel till förmån för Hamas och Syrien samt försvarat den för folkmord efterlyste diktatorn i Sudan. Man misstänks för att ha använt kemiska vapen mot PKK och för att vilja skicka vapen till Hizbollah.

Nu rapporterar Financial Times att president Barack Obama i diskussioner med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan sagt att Turkiets inställning kan få konsekvenser för de bilaterala relationerna: US issues arms deal ultimatum to Turkey:

President Barack Obama har personligen varnat Turkiets premiärminister att om inte Ankara förändrar sin inställning när det gäller Israel och Iran så är chansen liten att landet får köpa de amerikanska vapen det vill ha.

Obamas varning till Recep Tayyip Erdogan är desto mer betydelsefull eftersom Ankara vill köpa förarlösa amerikanska plan, såsom den missilbestyckade Reaper, för att attackera den kurdiska separatistgruppen PKK efter att USA drar sig ut från Irak i slutet på 2011. [...]

En högt uppsatt administrationskälla sade: ”Presidenten har talat om för Erdogan att en del av Turkiets handlingar har väckt frågor i Kongressen [...] om huruvida vi kan ha förtroende för Turkiet som en allierad. Det innebär att vissa av de förfrågningar som Turkiet har gjort till oss, exempelvis när det gäller att erbjuda vissa begärda vapensystem för att bekämpa PKK, kommer att bli svårare för oss att få igenom Kongressen”. 

Washington var djupt frustrerade över att Turkiet röstade nej till FN-sanktionerna mot Iran i juni. När de båda ledarna möttes senare samma månad vid G20-mötet i Toronto sade Obama till Erdogan att turkarna inte hade agerat som en allierad i FN-omröstningen”.

Obama uppmanade också Erdogan att skruva ned retoriken mot Israel, skriver Financial Times i artikeln som fått stor uppmärksamhet även i Turkiet. 

Vita Huset har förnekat att diskussionerna var förknippade med ett ultimatum.

Riksdagsledamot anklagad för att vara handelsresande för Iran

Uppdatering 15/8: Missa inte Fredrik Malms (FP) artikel på Newsmill.

Journalisten och debattören Nima Dervish uppmärksammade häromdagen en rapport om att den svenske riksdagsledamoten från Stockholm, Reza Khelili Dylami (M), åkt på en kongress i Iran organiserad av regimen i syfte att förbättra dess rykte internationellt och locka till sig investeringar.

Nu har Sydsvenskan intervjuat honom och skriver om saken:

Det är andra året som regimen anordnar den storslagna konferensen som går under namnet Den stora konferensen med utlandsboende iranier. Under några dagar får de över tusen gästerna lyssna på olika seminarier, höra president Mahmoud Ahmadinejad tala, och besöka den ort de vill i Iran. Allt på regimens bekostnad. [...]

Han tycker inte att det är märkligt att han som svensk riksdagsledamot besöker ett pr-seminarium för den iranska regimen.

– Nej det är min rättighet. Jag tror på att hålla en öppen dialog mellan Iran och Sverige. Jag tänker inte bojkotta Iran. Inte heller Kina eller Saudiarabien, som också har problem med respekten för mänskliga rättigheter.

Hur ser du på regimen i Iran?

– Iran är ett land som har det svårt inrikes- och utrikespolitiskt. Regeringen har också svårt att få folkets förtroende. På grund av grupperingar utanför landet och inne i landet har regeringen stora problem. Det iranska folket har därför svårt att kunna utnyttja sina rättigheter.

Lägg märke till att han tycks betrakta de iranska demokratikämparna som en källa till ”problem”, som förhindrar det iranska folket att utnyttja sina rättigheter. Som ett slags folkfiender. Samtidigt tänker den iranska regimen stena eller hänga en kvinna till döds, efter ”erkännanden” som misstänks ha tvingats fram med tortyr.

TT spred bluff om fejkade ”muslimska gravar” (video)

Karl Vicktor Olsson, utrikeschef på TT, piskar upp hat genom vinkling och förfalskning av nyhetsrapporteringen om Israel

”Nyhetsbyrån” TT har skickat ut en text om att Israel skulle ha förstört ”muslimska gravar” vid en park i Jerusalem. Utrikesredaktionen på TT, som leds av Karl Vicktor Olsson, har sedan länge satt i system att hårdvinkla, lägga till, dra ifrån och sätta rubriker som är avsedda att piska upp största möjliga hat mot Israel, medan man aktivt tystar ned fakta och nyheter som stör den agendan. Exempelvis faktumet att de påstådda ”muslimska gravarna” är fejk, och att ingen ligger begravd där.

Se video på bluffen här.

Vad det handlar om är att personer i samarbete med den islamiska myndigheten Waqf i Jerusalem ska ha försökt att stjäla mark som tillhör staden genom att under de senaste dagarna forsla dit stenbumlingar som ska föreställa nya gravar. Detta trots att inga begravningar görs på platsen, och ingen ligger begravd där. Islamiska Waqf-arbetare ville inte svara på journalisters frågor om vad de sysslade med, utan lämnade platsen i hast. När svindeln upptäcktes i förra veckan genom ovan länkade bildreportage, gavs omedelbart order om bortforsling av stenblocken.

MUSLIMSKA MYNDIGHETER VILLE BYGGA AFFÄRSCENTRUM PÅ PLATSEN REDAN 1945

Bluffen är en förlängning av en redan avslutad domstolstvist gällande byggandet av ett Museum för Tolerans nära Jerusalems Självständighetspark (se rapport i Haaretz). På platsen ligger det en parkeringsplats som byggdes på 1960-talet utan någon som helst invändning från muslimska intressen. En grupp islamiska extremister motsatte sig häromåret bygget av det nya muséet, och hänvisade till att det under parkeringsplatsen före 1960-talet legat en muslimsk begravningsplats. Den är övergiven sedan mycket länge, har aldrig använts sedan Israels grundande, och anses inte längre som helig av muslimer. Som på så många andra platser i Jerusalem hittades där flera hundra år gamla benrester, men inte en enda sten eller markering. Redan 1945 planerade muslimska myndigheter att bygga ett kommersiellt centrum på gravplatsen, eftersom den redan då ansågs övergiven (”mundras”), vilket inträffar 37 år efter att den tagits ur bruk, enligt islamisk tradition.

Parkeringsplatsen som nu ligger där har i decennier använts av muslimer och alla andra invånare i den israeliska huvudstaden för att ställa bilen. Domstolen gav därför klartecken för toleransmuséet att byggas där, samt förflyttning av de gamla lämningarna till en alternativ plats, alternativt att själva husgrunden byggs på pålar för att inte påverka de berörda jordlagren.

Blandade länkar

1. Ett mycket intressant och välgjort reportage om de kurdiska judarna i Israel i P1:s program Människor och Tro, av Gurgîn Bakircioglu.

”Operation flygande mattan” hette den massflytt som skedde åren efter 1948 då judiska kurder tillsammans med judar från arabvärlden flyttade till Israel. De kurdiska judarna fick nu vara med i en statsbildning som de kunde identifiera sig med, en stat som de kunde kalla sin egen. Men frågan är vad som har hänt med de kurdiska judarnas identitet nu när de lever i Israel och så har gjort i några generationer? Vad finns kvar av det kurdiska? Följ med reportern Gurgin Bakirsioglu när han åker till den kurdiska moshaven Zekharia, tio mil utanför Jerusalem.

Lyssna på Gurgîn Bakircioglus reportage i programmet den 30 juli genom att klicka på ljudlänken på Sveriges Radios hemsida.

2. Både FN och den internationella Kvartetten har tagit avstånd från Ship to Gaza två gånger. Israels vice utrikesminister och fd. Washingtonambassadör Danny Ayalon skriver i Wall Street Journal om hycklarna bakom Gazaflottiljerna, och den båt som Libanon planerade att skicka. The Flotilla Farce:

Idag är fler än 400.000 palestinier i Libanon berövade sina mest grundläggande rättigheter. Den libanesiska regeringen har en lista på tiotals yrken som en palestinier inte får verka inom, inklusive läkaryrket, juridiken eller ingenjörsjobb. Palestinier är förbjudna att äga egendom, och behöver ett särskilt tillstånd för att få lämna sina bostadsorter. Till skillnad från alla andra utländska medborgare i Libanon är de berövade tillgång till sjukvårdssystemet. [...] Mot bakgrund av den alltmer försämrade situationen för palestinierna i Libanon så är det höjden av ironi att en libanesisk flottilj gör sig redo att lämna hamnen i Tripoli under de kommande dagarna för att leverera hjälp till palestinier i Gaza. [...] Den här attityden avslöjar oärligheten bakom hela flottiljövningen.

Till och med Turkiet har uppmanat Libanon att lägga ned.

Naturgasfyndigheter värda miljarder gör Israel till energiexportör

VÄRDE: TVÅ TUSEN TVÅ HUNDRA MILJARDER KRONOR

Under det senaste ett och ett halvt året har ett amerikanskt-israeliskt konsortium gjort sensationella upptäckter utanför den israeliska kusten. Man har hittat tre gigantiska naturgasfyndigheter som är så stora att Israel blir självförsörjande i två decennier och kommer att kunna exportera enorma mängder.

Israel har ingen olja, och landets ekonomi är specialiserad på högteknologi och innovation snarare än på export av naturresurser. Gasfyndigheterna blir därmed en extrabonus. Israel går hädanefter in i en ny roll på den internationella energimarknaden – som energiproducent och leverantör. Produktionen och försäljningen av naturgas börjar 2012-2015. Det senaste av de tre fynden är mer än sex gånger större än Tel Aviv till ytan. Sammanlagt uppskattas gasfyndigheterna innehålla ofattbara 610 miljarder kubikmeter naturgas, och ingår i ett område som sammanlagt kan innehålla motsvarande en femtedel av hela USA:s gastillgångar.

I artikeln ”A geopolitical game changer” i tidningen Haaretz i juni analyserade en expert vad denna smått fantastiska nyhet innebär för Israels ekonomi, och den roll som Israel kan spela som ny leverantör av naturgas till Europa och Asien. I dag köper Europa en stor del av sin naturgas via en pipeline genom Turkiet och från det nyckfulla Ryssland.

”SKAPAR EN HELT NY SITUATION”

Den här upptäckten kan säkra Israels tillgång på elektricitet, göra landet till en viktig exportör av naturgas och ge Israels ekonomi, som redan är en av världens mest spänstiga, en injektion på ca. 300 miljarder dollar (2.200 miljarder kronor) över gasfältets livstid, dvs en och en halv gånger landets BNP.

Tamar

Viktigare än så är faktumet att detta skapar en helt ny situation. För att förstå dess betydelse kan man betänka följande: världens största gasupptäckt 2009, på 238 miljarder kubikmeter, gjordes av ett amerikanskt-israeliskt konsortium på ett ställe som heter Tamar, 9 mil utanför Haifas kust. Det närliggande Leviathan-fältet bedöms vara två gånger så stort. Sammanlagt kan den försänkning i östra Medelhavet som fälten hör till rymma lika mycket naturgas som en femtedel av USA:s naturgasfyndigheter. För ett litet land som Israel kunde inte ett sådant superfynd komma vid ett bättre tillfälle. [...]

Israel kommer inte längre att behöva importera naturgas. Dilemmat är snarare att bestämma vart man ska exportera överskottet, och hur man geopolitiskt på bästa sätt kan dra nytta av sin nya status som energiexportör.

EUROPA SÖKER ALTERNATIV TILL RYSK GAS

Geografiskt sett är Europa den mest naturliga marknaden, där all icke-rysk gas är mer än välkommen. Den marknaden kan nås på tre sätt från Israel. Det första skulle innebära att bygga en pipeline till Turkiet, där israelisk gas i så fall skulle förenas med det som kommer från den Kaspiska regionen på sin väg till centraleuropa. [När artikeln skrevs i juni rådde en diplomatisk kris mellan Turkiet och Israel, varför detta alternativ beskrevs som orealistiskt. Handelsförbindelserna har dock fortsatt som tidigare / FiM:s anm.].

Fartyg med flytande naturgas

Ett mer sannolikt alternativ är att Israel byggde en pipeline till Grekland via Cypern; alternativt pumpade in det till det israeliska fastlandet, gjorde gasen flytande och sedan exporterade det via båt till en europeisk terminal för flytande naturgas. Europa är inte den enda potentiella marknaden i ett sådant scenario. När gasen väl gjorts om till flytande naturgas skulle den kunna säljas till Kina, Sydkorea och Japan, som tillsammans konsumerar mer än hälften av världens flytande naturgas.

STOR EXPORTPOTENTIAL TILL ASIEN

FN tog avstånd från Ship to Gaza

Längre ned kommenterar vi en debattartikel i Aftonbladet skriven av Ship to Gaza och den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen. Vi tittar också på hur Gazaremsan rankas internationellt, och där finns överraskningar. Men först till fredagens reprimand från FN till Ship to Gaza.

För andra gången i rad tog FN:s generalsekreterare och FN-organet UNRWA i fredags avstånd från de metoder som Ship to Gaza använder, enligt nyhetsbyrån AFP och en utskrift från FN:s presstjänst:

– Det finns etablerade rutter för förnödenheter via landvägen. Det är på det sättet som hälp till folket i Gaza ska levereras, sade Martin Nesirky, talesman för FN:s generalsekreterare, på en presskonferens.

FN tog avstånd från Ship to Gazas provokationer redan innan konvojen försökte segla i hamn hos Hamas i slutet av maj. Via Israel går nämligen varje dag mångdubbelt större leveranser av förnödenheter till civilbefolkningen i Gaza i samarbete med FN ända sedan början av 2009.

Också den internationella Kvartettens utsände Tony Blair tog, på nytt, avstånd från Ship to Gaza i fredags. Han representerar bl.a. EU och FN och var nyckelperson i diskussionerna med Israel för att uppdatera sanktionerna mot Hamasregimen. Han hjälpte till att hitta sätt att med bevarad säkerhet göra det möjligt att föra in allt till civilbefolkningen förutom vapen och vapenmateriel.

DÄRFÖR BLEV DET FRAMGÅNG FÖR TONY BLAIR OCH NEDERLAG FÖR SHIP TO GAZA

En avgörande anledning till att Tony Blair lyckades, och Ship to Gaza misslyckades, var att han som världssamfundets representant ”till 100 procent” stod upp för Israels FN-stadgade rätt att försvara sig mot Hamas och förhindra att terrorgruppen rustar upp igen:

– Det är ingen tvekan om att raketer avfyras från Gaza och att det är folk i Gaza som vill döda oskyldiga israeler. När det gäller säkerhet står jag till 100 procent på Israels sida. Israel har rätten att inspektera vad som förs in i Gaza.

Turkiets premiärminister Erdogan sparkad av häst (video)

Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan

Som vi rapporterade för några veckor sedan fortsätter handelsrelationerna mellan Turkiet och Israel som om ingenting hänt, enligt New York Times, trots incidenten med Ship to Gaza. Enda undantaget har varit att Turkiets turismindustri i ett slag förlorade 3 miljarder kronor då 150.000 israeler avbokade sina semestrar dit när det var som mest spänt.

På de flesta områden utanför politiken verkar det mesta vara som tidigare. I förra veckan anlände en turkisk flottilj med segelbåtar till Israel. Det var inga väpnade islamister från Ship to Gaza, utan Turkiets landslag i segling som ska delta i en världsmästerskapstävling i Haifa. Deras tränare är ingen mindre än en 28-årig israelisk tjej vid namn Linor Kliger. Hon berättar till tidningen Ynet att hon trivs och behandlas utmärkt, och är fast besluten att hjälpa dem att ta medalj.

Erdogan så som vi är vana vid att se honom

Även på den politiska nivån tycks saker och ting ha lugnat ned sig lite. Den ofta koleriske premiärministern Recep Tayyip Erdogan har knappt hörts av på senare tid. Det kan dels bero på att Israels utredning tillsammans med internationella observatörer av Ship to Gaza kommer att inkludera en granskning av de turkiska islamisternas roll. Ett annat skäl till Erdogans tystnad kan vara sviterna från den olycksaliga hästsparken på ett känsligt ställe när han försökte rida inför publik.

Var står Carl Bildt när det gäller Iran?

”SVIKER DET IRANSKA FOLKET”

I nedanstående videoklipp med exempel på utrikesminister Carl Bildts politik gentemot Iran väcks två frågor: Varför sviker Carl Bildt det iranska folket, och varför motsätter han sig FN:s och EU:s sanktioner mot den iranska förtryckarregimen och dess atomprogram? 

Engelsk version här.

Bildt försvarade fuskvalet som återförde Mahmoud Ahmadinejad till makten för ett år sedan som ”genuint”. Han väntade också i 198 dagar (!) innan han fördömde regimens blodiga våld mot demokratidemonstranterna. När FN:s Säkerhetsråd nyligen röstade för nya sanktioner mot mullaregimen pga det misstänkta kärnvapenprogrammet valde Bildt att på sin blogg kritisera beslutet. Han motsatte sig också EU:s beslut i juni att utforma nya sanktioner som, trots det, väntas antas på måndag.

MAJORITETEN SVENSKAR VILL HA HÅRDARE SANKTIONER MOT IRAN

Kritiker i Sverige och i utlandet (se nedan) har frågat vad det verkliga motivet bakom Bildts utrikespolitiska linje är i Mellanöstern. Flera ställningstaganden tycks ju gå i rak motsats till både Moderaternas och övriga Allianspartiers inställning både politiskt och ideologiskt. De kan inte heller förklaras som cyniskt röstfiske. Nästan ingen i Sverige stödjer den iranska regimen och dess förtryck – allra minst Sveriges många exiliranier. Hela 90 procent av det svenska folket vill stoppa Iran från att skaffa kärnvapen. 78 procent av svenskarna stödjer hårdare EU-sanktioner, enligt en opinionsundersökning som publicerades idag och som visar på ett starkt folkligt svenskt och europeiskt stöd för hårdare press på Iran (se EU countries want more Iran sanctions).

BILDT AVFÄRDAR VÄRLDSSAMFUNDETS ORO FÖR IRANSKA KÄRNVAPEN

DN intervjuade Bildt idag inför regeringens principbeslut om hur de ska ställa sig till EU:s nya Iran-sanktioner som väntas antas i Bryssel på måndag. Han hade konsulterat Irans utrikesminister. Till DN antydde Bildt att Sverige begärt och fått gehör av EU för att sanktionerna inte ska försvåra för svensk-iraniers resor till Iran och transaktioner med det forna hemlandet. Men det är oklart vad Bildt i realiteten har ställt för eventuellt ytterligare villkor till sina europeiska kollegor, och om ovanstående bara är ett sätt att hitta ursäkter för sitt motstånd mot sanktioner. När regeringen idag högst motvilligt gick med på EU:s sanktioner mot Iran framgick det att man varit snabba med att försäkra sig om att svenska företag ska få fortsätta att verka i Iran som om ingenting hänt. Alla dessa förbehåll kritiseras dock av Föreningen för Demokrati i Iran (FDI). Det mest häpnadsväckande i intervjun var dock att Bildt kategoriskt avfärdade det som både FN och EU ser som det mest akuta problemet:

(DN): Det finns experter och politiker som säger att det är väldigt bråttom att avbryta det iranska kärnteknikprogrammet eftersom Iran kommit långt med att upparbeta uran.

– Det är det inte, säger Carl Bildt kort och övertygat.

Vem vet, Carl Bildt har kanske bättre information än FN:s IAEA, CIA och exempelvis de ryska, franska, tyska och israeliska underrättelseorganen som säger att kärnvapnen kan vara färdiga 2012? Och det kanske är irrelevant för Bildt att Iran brutit mot icke-spridningsavtalet i över två decennier samt hotat FN-medlemmen Israel med utplåning?

Rättsligt efterspel efter våldtäkt på norsk FN-arbetare

arkivbild

Attackerna mot FN och deras anställda har ökat. Häromveckan brändes FN:s barnkollo ned av väpnade palestinier i Gaza för andra gången på en månad. I måndags föll domen på 14 års fängelse mot en 20-årig palestinier som tillsammans med tre andra ”våldtagit, sodomiserat, skändat och rånat” en 60-årig norsk kvinnlig UNICEF-volontär som kommit för att arbeta för FN:s barnfond i Jerusalem.

Ynet rapporterar:

Efter att de förstått att hon bodde ensam bestämde de sig för att råna henne. Tre av vännerna bröt sig in i hennes lägenhet genom fönstret och band hennes händer och ben, våldtog henne och begick det ena sexuella övergreppet efter det andra på henne. De stal hennes pengar och smycken medan den fjärde vännen väntade utanför.

Bakslag efter bakslag för regeringen i Turkiet

Turkiets premiärminister Erdogan

”TURKIETS HANDEL MED ISRAEL FORTSÄTTER SOM TIDIGARE”

Det har inte varit lätt för Turkiet efter händelserna på den turkiska islamistbåten Mavi Marmara i Ship to Gaza. De negativa återverkningarna för Turkiet har duggat tätt. Visserligen skrev New York Times igår att källor till tidningen bekräftar att det är business as usual i handeln mellan Turkiet och Israel. Och de obekräftade ryktena i förra månaden om att militära mångmiljardkontrakt skulle ställas in av Turkiet har inte förverkligats. Dessutom befinner sig en turkisk regerings- och militärdelegation på utbildning i Israel just nu. Istället är det Turkiet som är oroligt för att Israel kommer att ställa in försäljningen av teknisk underrättelseutrustning till Turkiet, skriver tidningen. Israel fruktar att teknologin till slut hamnar i händerna på Iran. Artikelns källor noterar att Israel är Ankaras näst största försvarsmaterielleverantör efter USA.

Den israeliska regeringens varningar till befolkningen att inte resa på semester till Turkiet pga spänningarna där har dessutom resulterat i en omedelbar förlust för Ankara på över 3 miljarder kronor hittills, med 150.000 avbokningar, rapporterar Hürriyet. Men trots att Turkiet alltså handlar lika mycket som tidigare med Israel, så har de vänskapliga relationerna onekligen skadats. Anslutningen till pakten Syrien-Iran, på bekostnad av kontakterna med de mer fredsvilliga Egypten och Saudiarabien, var ett turkiskt systemskifte som inleddes redan från 2003, kort efter islamistregeringens makttillträde.

USA LITAR INTE LÄNGRE PÅ TURKIET

Men ett av de svåraste bakslagen för Turkiets nya maktambitioner kom från USA för två veckor sedan. Obama-administrationens Europa-ansvarige, Philip Gordon, gjorde klart att Turkiet nu måste bevisa att man fortfarande är allierad med Väst. Uttalandet slogs upp stort i Turkiet och i nästan hela världen av nyhetsbyrån AP (inte i Sverige dock). USA har hittills varit en förespråkare av turkiskt medlemskap i EU, men skiftet i den turkiska politiken väcker nu allvarliga frågor, sade han. Det gällde även faktumet att Turkiet röstade nej till de nya FN-sanktionerna mot Iran.

Tidigare i veckan rapporteras USA:s president Barak Obama ha varnat Turkiet för att deras krav på en ”internationell” FN-utredning av bordningen av Gazakonvojen, vilket USA inte stödjer, kan utvecklas till ett tveeggat svärd med tanke på IHH-islamisternas agerande på den turkiskflaggade Mavi Marmara (se video här, och den turkiske styrmannens vittnesmål här).

Dessförinnan kom ett bakslag för Turkiets diplomati från Brasilien, som först hade samarbetat med Ankara för att skydda Iran från sanktioner. Men nu har Brasilien dumpat Turkiet, och väljer att stödja FN:s och omvärldens strategi.