Nyheter

Cecilia Uddéns sympati för Hamas och avsmak för Israel går som en röd tråd genom hennes nyhetsrapportering.

Några reflektioner om svenska medias partiska rapportering från Mellanöstern-exempel Cecilia Udden

När jag nu i efterhand kikar lite på hur nyhetsrapporteringen kring Operation Molnstod såg ut i svensk media är det en välbekant bild som växer fram: svenska nyhetskonsumenter manipuleras systematiskt med känslomässiga argument och bilder,medan den objektiva analysen i princip helt lyser med sin frånvaro.

På vissa ledarsidor och debattfora har man lyckligtvis kunnat höra sansade röster som försöker ge en nyanserad bild av situationen, men tyvärr är det just nyhetsrapporteringen som formar många svenskars uppfattning om konflikten. Bilderna som fladdrar förbi i TV-rutan, ljudklippen i radio och tidningarnas feta rubriker etsar sig in omedelbart, medan ledar- och debattartiklar kräver att nyhetskonsumenten medvetet väljer att ytterligare sätta sig in i problematiken, vilket långt ifrån alla har tid eller ork att göra.

Det är därför fullt begripligt att många svenskar på fullt allvar tror att Israel medvetet försökte mörda så många palestinska barn som möjligt och efter en vecka motvilligt tvingades upphöra efter att USA kom och försiktigt drog judarna i örat.

Cecilia Uddén är som bekant en väletablerad svensk radiojournalist som nästan straffritt har manipulerat svenska nyhetskonsumenter i snart 20 år. Den enda gången som hennes arbetsgivare har känt sig tvingade att åtgärda hennes tendentiösa journalistik var 2004 när hon rapporterade från det amerikanska presidentvalet och spontant uttryckte sitt totala oförstånd gentemot de som planerade att rösta på George W. Bush. . Hennes arbetsgivare stängde av henne från valbevakningen i två veckor, vilket förmodligen hjälpte henne att inse att hon faktiskt hade haft fel: inte fel åsikt, naturligtvis, utan fel som journalist !

Cecilia Uddéns rapportering från Mellanöstern är som bekant många, många gånger värre än den man tvingades utstå när hon var baserad i Washington, D.C.
Än värre, här borde hennes bevisade oförmåga att förstå befolkningen i ett demokratiskt land när en terroristorganisation tvingar ner halva dess befolkning i skyddsrum i en veckas tid göra samma arbetsgivare så mycket mer benägna att ge henne ytterligare betalda semesterveckor. Men icke.

Exemplen på Cecilia Uddéns systematiska manipulation av svenska nyhetskonsumenter är legio, men låt oss uppmärksamma ett av de mindre anmärkningsvärda exemplen för att visa hur till synes oförargliga kommentarer döljer en skrämmande brist på journalistisk integritet och professionalism.
I Dagens Eko måndagen den 19 november avslutade Cecilia Uddén sitt inslag med följande ord: ”Jag har hört en del cyniska kommentarer om hur den israeliska tidningen Jerusalem Post planerar en artikel om hur traumatiserade husdjur i Israel blir av flyglarmet medan här i Gaza har 95 människor dödats.”
Som så ofta är fallet uttrycker Uddén sin egen åsikt genom att hänvisa till en anonym källa. Åsikten har hon rätt att ha, men metoden som hon förmedlar den på är manipulativ och oärlig.

Sveriges Radio har fått ta emot en hel del kritik för att Cecilia Uddén får fortsätta rapportera från Mellanöstern, vare sig det är i egenskap av korrespondent eller som programledare i Konflikt. Hittills har kritiken fallit för döva öron, vilket är obegripligt i sig. Det vore onekligen trevligt om de ansvariga på Sveriges Radio ville unna alla kritiker en ungefärlig uppfattning om vilken bortre anständighetsgräns Cecilia Uddén måste överträda innan de ger henne ytterligare ett par betalda semesterveckor, kanske till och med en fet förtidspension.

Finns det verkligen ingen radiojournalist som är bara lite mer objektiv, balaserad och kunnig som skulle kunna göra jobbet bara en aning bättre? Ingen alls?

Paul Widen, Efrat

Svensk media döljer grundläggande fakta om Hamas och Gaza

Media berättar inte att Hamas har förvandlat hela Gaza till en sofistikerad avfyrningsramp. Hamas håller den palestinska civilbefolkningen som gisslan i sitt krig som strider mot alla konventioner och krigslagar. Hamas skjuter nämligen missiler från tättbefolkade områden och försöker träffa tättbefolkade områden i Israel. Hamas har under 11 år beskjutit städer och samhällen i södra Israel. Från början med ”primitiva” raketer, som dock givetvis kunde döda. Titta hur man försökte förbereda barn i södra Israel på de ständiga raketbeskjutningar. En ny generation har växt upp, en generation av skadade och traumatiserade israeliska barn som lider av ständig skräck och terror. Åratal av sirener och alarm, åratal av skyddsrum och bunkrar. Ty detta är Hamas mål – inte bara att döda civila,men att terrorisera hela den israeliska befolkningen. Vilket land i världen skulle tåla en sådan situation under så många år ?

Svenska media har ställt sig på terrorns sida

Man visar och rapporterar genom palestinska ögon och sanningen är den palestinska versionen. Varje dag kan vi se och höra Hamas representanter oemotsagt berätta och förklara på våra TV-skärmar. Varför har ett land som Sverige blivit fångat i en islamistisk, terroristisk och inhuman propaganda? Varför stödjer media en terrorregim som varken bryr sig om civila liv eller om sina egna barn ?

 
 
 
Onsdagen, den 7 november 2012

Israel och USA i stora gemensamma militära övningar

Make no mistake. The US is 100 per cent committed to the security of Israel. That commitment drives this exercise.”

                           US air force Lt Gen Craig Franklin

Den största gemensamma amerikansk-israeliska militära övningen ”Austere Challenge 12″pågår i 3 veckor sedan 26/10-12.

1000 amerikanska soldater i Israel samt 2500 soldater från NATO-baser i Europa, övar gemensamma operationer samt förmåga  att effektivt utveckla och hantera missilförsvar på flera fronter.

Video från öppningsceremoni:

Information om övningen från the United States European Command:

http://www.eucom.mil/key-activities/exercises-and-operations/austere-challenge-2012
===================================================================

Amerikansk ÖB: ”Det är en ära att besöka ett (Iron Dome) förband som försvarar staten Israel” 
Det militära samarbetet mellan Israel och USA är större än någonsin. Även Europa, via NATO, fortsätter att öka de vänskapliga militära banden med staten Israel. Detta utan minsta hänsyn till Sveriges besatthet med apelsiner och avokado från Israel… Fortsättning

”Väl att i Sveriges grundmurade demokrati har Al Fatah och andra arabiska terrororganisationer bara funnit genklang hos en liten grupp. Men denna finns och deras röster har gjort sig väl hörda i den svenska debatten.”

”Det är svårt att komma förbi den kväljande, vidriga känslan av igenkännande som judar upplevde, när de läste och hörde den så kallade nya vänsterns ivriga instämmande i terroristernas hatfyllda och blodtörstiga dåd.”

”Det är inte Israel som gång efter annan och år efter år manar och hetsar Upp massorna till ett heligt krig. Det är inte Israel som startar detta. Inte heller är det Israel, som mobiliserar alla sina resurser i syfte att utplåna ett annat land från kartan och utrota dess folk.”

========================================================================

Zenia Larsson ”Morfars kopparslantar” 1970

Zenia Larsson, polsk-judisk, svensk författarinna som överlevde Holocaust, http://sv.wikipedia.org/wiki/Zenia_Larsson skrev dessa ord för 42 ( fyrtiotvå) år sedan.
Det är en kuslig känsla, när man konstaterar, att orden är aktuella här och nu. Inte bara det, de är mera aktuella nu än då. Idag har svenska massmedia passerat alla gränser av anständighet, och figurer som Jan Guillou, Henning Mankell, Mattias Gardell har format och formar den svenska opinionens syn på Mellanösterkonflikten.

Personer från s.k. kultursverige har upprepade gånger svikit elementära humanistiska värden vad gäller Israel. Samma sak gäller journalister, opinionsbildare, s.k. experter
på olika områden, allti från ”islamologer” till statsvetare och jurister.

Zenia Larssons ord passar väl till sista decenniers dramatiska förändring i attityder mot staten Israel- både bland allmänheten och i media. Sistnämnda är ofta i händerna på människor med förflutna i kommunistiska eller andra vänsterextrema organisationer. Dem journalister eller opinionsbildare som inte har vänstervridna uppfattningar, har uppfostrats i en felaktig, manipulerad och verklighetsfrämmande bild av konflikten i Mellanöstern. Tidningarnas Telegrambyrå är ett exempel på den partiska och antiisraeliska monopol som media har i Sverige.

Vi skall stå upp för Israel – ty vi är på samma sidan som Staten Israel: mot intoleransen, mot tyranni ,mot krig , för demokrati och för humanistiska värden.

Hamas Israel

Intressant exempel hur svenska media tog över palestinsk retorik. Text TV från den 8/10 Som vanligt är desinformationen total. Israel attackerar med precision för att döda terrorister som avfyrar raketer. Palestinier attackerar för att döda så många civila som möjligt. Man berättar inte att dagen innan försökte Israel eliminera terrorister som skjuter raketer mot Israel. Man berättar inte heller att dagen efter har 50 raketter och granater landat i södra Israel, som tur var lyckades man inte att döda några civila. Raketerna åsamkade dock skador på byggnader och dödade ett antal djur. Läs mer här

Verkligheten för israelerna som svenska media aldrig visar

Vissa svenska opinionsbildare och politiker agerar tillsammans med en del media mot Israels rätt att existera. Mot israeliska barns rätt att leva normalt liv.

Sex minuter av den enkla sanningen

Många människor känner inte till Israels historia. Dagens propaganda har tagit bort sammanhang och fakta. Palestiniernas flykt under kriget 1948 illustreras aldrig med den arabiska armens angrepp på den nya staten. Ett angrepp i syfte att radera judisk närvaro i Mellanöstern.

Således få människor förstår, att 1948 ämnade araberna att begå folkmord på den judiska befolkningen i Palestina.

Få människor reflekterar över att alla krig i Mellanöstern utlöstes av arabstater, i ett enda syfte: att förinta Israel och ”driva judarna in i havet” (En paroll under sexdagars krig). Israel vann alla krigen,vann också kriget mot terrorism. Priset har varit högt.

Många israeler traumatiserades för livet. Det finns väldigt många familjer där man förlorade närmaste eller där någon är invalid. Dessa fakta försöker man dölja för människor i Väst. Man talar inte högt om arabernas pågående aggressions handlingar må det vara beskjutningar med missiler eller försök att spränga sig i luften bland civila.

Tack vore sin militär överlägsenhet, lyckades Israel vinna alla krig. Araberna startade då ett nytt krig- propaganda kriget. Genom enorma ekonomiska resurser, genom tillgång till specialister inom propaganda och desinformation, lyckades man få grepp om media i den fria världen. Mellanösterns historia skrivs från en arabisk synvinkel. Ofta från antisemitisk synvinkel också. Händelserna rapporteras genom arabiska ögon. Lögner, halvsanningar , desinformation, manipulation med ord och begreppen, allt detta har bidragit till propaganda seger över Israels enkla sanningar. Seger över enkla fakta. Hjälp att sprida dessa enkla fakta, så dem blir återigen kända. Denna korta film berättar sanningen, sanningen och inget annat än sanningen.

Filmen går inte att se här så vänligen klicka på denna länk för att göra det –>

Samarbete mellan nazister och palestinier har djupa historiska rötter, läs mer –>

*****

Sanningen fick inte plats i Träslöv

”Kairos Palestina – ett sanningens ögonblick” (”Kairos” av det grekiska ”tid” – Guds tid). Det är ett rop från palestinska kyrkoledare i Jerusalem till världen eller ytterligare ett kyrkligt dokument med syfte att demonisera Israel.

I torsdags, 4 april, åkte ett gäng från FiM till Träslöv församlingshem i Varberg för att delta i s.k. samtal om ett dokument som Svenska kyrkan översatt till svenska, där flera palestinska kyrkliga ledare beklagar den svåra situation som kristna araber har i Palestina och samtidigt belastar Israel som ensam ansvarig för detta. Jag fick inbjudan från Gunnar Stenbäck som skrev: ”Vi vill att det skall bli ett samtal mer än en diskussion, ett samtal där åhörarna också skall inbjudas att få vara med.” I inbjudan nämndes: ” Gustaf Ödqvist, präst i Hjällbo i Göteborg (bodde i Ramallah på Västbanken under många år, bl.a. under andra intifadan i början av 2000-talet), skall samtala med Falkenbergs-läraren och katoliken Jan-Sture Neuman (flitig debattör i Hallands Nyheter) med mig som moderator.”

Innan jag beskriver mötet vill jag berätta lite om dessa människor: Gunnar Stenbäck, en pensionerad präst från Svenska kyrka som hela sitt liv varit aktiv antiisrael med ett förflutet som följeslagare på Västbanken, en aktivitet som syftar till att dokumentera israeliska förbrytelser mot palestinier. Han påstod själv att han är opartisk men hans agerande under mötet visade att han var hatisk mot Israel när han agerade som moderator. Gustav Ödqvist, en känd kritiker av Israel. Vi intervjuade honom i Radio FiM, där han sa att Israel skall finnas men inte som judisk stat. I mötet var han förvånansvärd lågmäld. Trots att han kritiserade Israel gick han inte över gränsen. Det var Ödqvist som tillsammans med Jan Hjärpe översatte dokumentet till svenska. Slutligen var det Jan-Sture Neuman som annonseras som motpol till Gustav Ödqvist, d.v.s. en person som stödjer Israel. Det gjorde han i inledningen där han sade att dokumentet var onyanserat, inte skriver om tvåstatslösningen och beskyller Israel för hela konflikten.

Mot slutet av samtalet började han skylla på Benjamin Netanyahu, Israels statsminister, och anklagade honom för överexploatering av Förintelsen, anklagelser som i vanliga fall framförs av antisemiter.

Innan mötet började sade Josef Lindqvist att det är Förintelsedagen idag och förslog en tyst minut för Förintelsens offer. Ordförande i Palestina-grupperna i Varberg avvisade förslaget med motiveringen att i Sverige har vi ingen sådan minnesdag. Vilket är osanning. Vi hade samma tid möte i Göteborgs och Stockholm synagogor som minne för Förintelsens offer.

Mötet startade genom Gunnar Stenbäck som gick genom hela dokumentet och visade att de stackars kristna palestinierna ropar efter hjälp och beskriver situationen i Västbanken och Gaza som ohållbar. Ansvaret för deras eländiga situation lägger de enbart på Israel. De uppmanar oss att bojkotta Israel och påstår att palestinska muslimer menar väl när de pratar om samlevnad med judar. De vill ta över Jerusalem och vill att alla religioner skall ha tillgång till staden. De menar att palestinier i Israel lever i apartheid.

Efter en presentation på cirka en timme fick Jan-Sture Neuman ordet. På cirka tio minuter presenterade han milda invändningar mot dokumentet, varefter Gustav Ödqvist fick ordet i cirka 30 min då han talade väl om dokumentet som självklart angrep Israel och dess skyddsmur.

Sedan var det meningen att publiken skulle delta i samtalet. Men här satte Gunnar Stenbäck stopp. Publiken fick bara ställa korta frågor. I motsats till inbjudan, som han skrivit under, fick vi inte göra inlägg. Här visade Gunnar Stenbäck att vanligt civiliserat beteende, att man respekterar gäster som åkt åtta mil från Göteborg och vill framföra sina synsätt inte gäller för honom. Han gjorde allt för att inte ge oss ordet.

Sven Reichmann fick ordet först, men när han i sitt inlägg sade att så länge ortodoxa muslimer som t.ex. Hamas tror på en fatwa som förbjuder muslimer att acceptera att judar bor i Israel, kan inte freden existera. Efter två minuter avbröts han av två kvinnor i publiken som skrek att han bara fick ställa en kort fråga. Sven lämnade ifrån sig mikrofonen. Folk från vår sida som kommit från Göteborg frågade varför inte muslimer anklagas för förföljelse och mord på kristna och fördrivning av kristna från t.ex. Bethlehem?

Hur ska man kunna tro på muslimska löften om religionsfrihet i Jerusalem, när judarna inte fick tillgång till sina heliga platser före 1967?

Gustav Öqvist fick frågan om han tror att kristna i ett muslimskt Palestina kommer att få ett bättre liv än idag?

Det kom också frågor från Israel-vänner i Varberg.

Då tog Gunnar Stenbäck till orda och sade att när han besöker Israel säger många israeler till honom att Israel har ”judisk demokrati”, vilket inte är samma demokrati som vi har i västvärlden. En lögn som ofta sprids av antisemiter. Undertecknad kunde inte acceptera detta, spontant ropade jag: ”lögnare”. Han påstod att det är sant och när jag upprepade gånger frågade honom vem som sagt det svarade han ”Rut”.

Efter mötet samtalade vi med ett flertal församlingsmedlemmar som faktisk hade en negativ uppfattning om mötet.

Min slutsats:
Många av de människor som kallar sig kristna och påstår att de framför ett kärleksbudskap, har i själva verket lämnat gudsordet och hatet mot Israel överskuggar deras påstådda kärlek till människor. Det gäller dessa ovan nämnda representanter för Svenska kyrkan och alla organisationer som stod bakom mötet: Svenska Kyrkan i Varberg och Träslöv, Rädda barnen i Varberg, Röda Korset i Varberg, IM i Varberg, Varbergs FN-förening samt Varbergs Palestinaförening.

De är egentligen religiösa fanatiker med ”hat till Israel” som religion. Som tur är har vi många vänner bland sanna kristna, vars kärlek till Israel överskuggar detta hat mot Israel.

Oded Meiri

FiM

——
Vädjan från United with Israel: HJÄLP OSS ATT BYGGA FLER SKYDDSRUM I ISRAEL! Mer information

________________

”En blick bortom rubrikerna och siffrorna ska kunna ge påminnelse om att Israel inte har någon militär eller civil närvaro som helst i Gazaremsan – och ingen territoriell dispyt.”

Bortom Gazarubrikerna
Siffror, sammanhang och det val som Hamas står inför

Det är en sekvens som har spelats ut, med mindre variationer, flera gånger tidigare. Israel slår ut en palestinsk terror-kingpin (ledare SBMI anm.), p.g.a. information att han planerar att iscensätta en större terrorattack, samtidigt som man vet att det sannolikt kommer att innebära att en hel del raketer avfyras mot städer och byar i södra Israel.

Raketerna börja flyga, flygvapnet skickas upp igen och igen för att stoppa de terrorceller som är redo för att skjuta ännu fler salvor, och dödssiffrorna i Gaza ökar. Dock är inte siffrorna på den israeliska sidan barmhärtiga. Gazas terrorgäng försöker verkligen få iväg dussintals raketer. Men Israel har larmsystem och skyddsrum. Israel håller sina barn hemma från skolan. Och det har världens främsta anti-missil försvarssystem.

Så siffrorna säger inget hela situationen. Men siffrorna – och Gazas begravningsscener – sprids runtom i världen som den uppenbara barometern av proportionalitetsprincipen, eller snarare icke-proportionalitet. Och Israel befinner sig på defensiven och anklagas för överdriven användning av våld, samtidigt som det strävar efter att hålla sin befolkning säker.

Som så ofta tidigare, vad det krävs för att rättvist bedöma orsakerna bakom den nuvarande Israel-Gaza uppkomna situationen är intellektuell ärlighet, en blick bortom rubrikerna och siffrorna.

Zuhair al-Qaissi, ledaren för Gazas Popular Resistance Committees, gjorde ingen hemlighet av hans verksamhet. Det var al-Qaissi, omedelbart efter Gilad Shalit släpptes i en fångutväxling i oktober förra året, som gav intervjuer till arabiska och internationella medier som beskrev hur hans organisation hade kidnappat den israeliska soldaten, förhörde honom, ignorerade israelisk vädjan för hans frigivning och överlämnade Shalit till Hamas för fem års fångenskap.

Al-Qaissi har också enligt uppgifter varit den person som övervakade överföringen av medel från Hizbollah i Libanon till andra extremistiska grupper i Gaza.

Med tanke på dessa centrala roller så är israelernas påstående på fredagen att al-Qaissi var en av de som planerade förra augustis stora infiltration av en grupp terrorister från Gaza – via Sinai – in till Israel, vilka dödade åtta israeler norr om Eilat, tyckas allt annat än långsökt. Likaså när den israeliska ledningen ytterligare förklarar, som den gjorde i helgen, att man valde en målinriktad attack på al-Qaissi, med alla de konsekvenser som nu befolkningen i södra Israel upplever, eftersom han var på väg att iscensätta en annan liknande stor terroattack.

En blick bortom rubrikerna och siffrorna ska kunna ge påminnelse om att Israel inte har någon militär eller civil närvaro som helst i Gazaremsan – och ingen territoriell dispyt. Tusentals civila israeler drogs bokstavligen från sina hem när Israel utrymde helt och hållet Gaza 2005. Den sista israelen som bodde i Gaza var Shalit.

Efter 2005 års tillbakadragande kunde palestinierna ha förändrat Gazas flyktingars situation – det fanns ingen anledning att inte göra det, ockupationen var över – men de föredrog att behålla det såret öppet. De kunde ha börjat bygga en mini-demokrati i Gaza – om så bara för att försöka övertala ett osäkert Israel att landet säkert skulle kunna avstå territorium på Västbanken. Men alltför tydligt var inte ens det potentialla priset av territoriella eftergifter på Västbanken tillräckligt övertygande.

Istället blev de växthus som hade blomstrat i Gazas bosättningar och kunde ha blomstrat under palestinsk kontroll glatt krossade när Hamas med våld tog makten 2007 efter att ha vunnit det palestinska parlamentsvalet 2006 och raket- och granateld fortsatte nästan utan avbrott mot Israel. Tiden före al-Qaissi död, gick det knappt en dag utan att en raket avfyrades från Gaza mot Israel, dessa attacker har inte skapat rubriker eftersom de inte dödade israeler.

När IDF-chefen för Generalstaben, Benny Gantz, på söndagen sa att “Israel är inte intresserad av upptrappning för själva sakens skull” i Gaza, låter det trovärdigt. Det fanns inga indikationer de senaste veckorna att IDF planerade en upprepning av vintern 2008-2009 Operation Cast Lead avseende anfall på Hamas. Israel har helt enkelt varit inriktad på andra håll – på Irans strävan gällande Bomben, på osäkerheter i Egypten, på Bashar Assads dagliga massakrer på sitt eget folk i Syrien.

Sju år efter att man lämnade Gaza är Israel ställt mot ett ledarskap som har utnyttjat varje tillfälle att beväpna sig med bara en fiende i åtanke – Israel – och att förbättra kapaciteten av sina raketer för kunna skada civila israeler. Förr eller senare har därför Gantz och andra israeliska ledare sagt under de senaste månaderna att Israel möjligen måste genomföra ytterligare en markoffensiv.

Om tidpunkten för en markoffensiv är nu kan bero på Hamas. Kommer de att besluta att delta i PRC och Islamiska Jihad för att avfyra raketer mot Israel – och kom ihåg, Hamas har Fajr-missiler som kan nå Tel Aviv, vilket radikalt skulle förändra karaktären av de pågående palestinska raketattackerna. Eller kommer de att hålla sig borta från en direkt roll och i stället verka för en vapenvila? Under söndagskvällen pekade signalerna på det senare.

David Horovitz
Israelisk journalist och författare

Länk till originialartikeln
Länk till SBMI:s översättning av artikeln

  • Israel vill förhandla med palestinierna och överlämna 90% av Västbanken till en framtida palestinsk stat. Palestinierna säger dock NEJ och vill bilda regering med Hamas. Varför så tyst om detta i media ?

Netanyahus gränsförslag: Israel annekterar bosättningsblocken men inte Jordandalen

Förslaget som kom upp under de israelisk-palestinska förhandlingarna i Amman, betyder ett tillbakadragande från 90% av Västbanken och är lik det förslag som Tzipi Livni la fram under Annapoliskonferensen 2008.

av Barak Ravid
Länk till originialartikeln

Tre veckor efter att samtalen mellan Israel och palestinierna i Amman under Kungen av Jordaniens beskydd tog slut, har israeliska tjänstemän återgett sin version av vad som hände, och beskyllt de misslyckade samtalen på den Palestinska Myndighetens ledare Mahmoud Abbas. Trots den ömsesidiga ”beskyllningsleken” enligt de positioner som Premiärminister Netanyahu angett beträffande gränserna så är det tydligt att de inte är olika de positioner som Tzipi Livni presenterade under Annapoliskonferensen.

De fem omgångarna i Amman var ett resultat av internationella påtryckningar på Abbas efter hans tal till FN:s Generalförsamling i september 2011. Samma dag, deklarerade Kvartetten – USA, FN, EU och Ryssland – en ny riktlinje för samtal och uppmanade båda sidor att svara positivt.

Efter några veckor svarade både Israel och palestinierna ”ja – men” båda sidor presenterade en lista men reservationer. En månad senare, anlände Kvartettens delegation för en första omgång samtal med israeliska och palestinska representanter.

Enligt en hög israelisk tjänsteman, kom premiärministerns utsände, Isaac Molho, till hotellet och kom in i möteslokalen bara för att upptäcka att hans palestinska motpart, Saeb Erakat, inte skulle komma till mötet. Mohammad Shtayeh, en mindre erfaren tjänsteman i Fatahs centrala kommitté kom istället för Erekat. Den palestinska sidan ville inte sitta med Molho i samma rum och de utsände hoppade mellan olika rum på hotellet för att föra diskussioner mellan de två parterna.

Efter en vecka, anlände Kvartettens utsände till Jerusalem även fast palestinierna återigen nekade att sitta i samma rum som Molho. ”Det finns en tom stol i rummet”, sade Molho till de utsända. ”Var är Saeb Erekat?” Under mer än en månad försökte Kvartettens utsända få palestinierna till förhandlingsrummet men bara när Kung Abdullah II gjorde påtryckningar började saker och ting hända. Kungen kom till Ramallah på ett sällsynt besök och gjorde påtryckningar på Mahmoud Abbas. Till slut den 3 januari, lyckades jordanierna föra Erekat och Molho tillsammans på Jordaniens UD i Amman.

Första mötet: Beskyllningsleken
En högre israelisk tjänsteman sade att mötet den 3 januari starade i ett vidare forum där jordanierna, israelerna och de palestinska tjänstemännen var närvarande, liksom representanter från Kvartettens medlemmar. Inför 20 personer drog Saeb Erekat fram tcå dokument; en om den palestinska positionen om gränser och ett om den palestinska positionen om säkerhet.

De palestinska dokumenten var ingen överraskning. Beträffande gränserna uppmanade palestinierna till 1967 års gränser och ett antagande av landbyten av 1.9% av Västbanken. Beträffande säkerheten, gick palestinierna med på en demilitariserad zon (utan tunga vapen) och en internationell styrk på gränsen mellan Israel och Jordanien utan några israeliska soldater närvarande.

Efter detta möte, förflyttade sig de båda parterna till ett mindre rum där bara israeliska, jordanska och palestinska representanter var närvarande. Enligt den israeliska tjänstemannen, begärde palestinierna omedelbart en frysning av byggande av bosättningar, frigivning av fångar och påpekade att ur deras synvinkel skulle samtalen sluta den 26 januari, det datum som kvartetten satt för förhandlingar om gränserna och säkerheten.

Den israeliska delegationen var överraskad av detta uttalande. ”Vi hade just börjat och ni hotar redan med att upphöra med samtalen2 sade Molho till Erekat. Den israeliska sidan påpekade till palestinierna att samtalen bara var i ett initialt skede och att det under en sådan kort tidsram vore omöjligt att hålla seriösa förhandlingar. Under samma möte, presenterade Molho en 21-punkts dokument som innehöll alla de ämnen som israel är intresserad av att diskutera under samtalen, gränser, Jerusalem, bosättningar, säkerhetsarrangemang, palestinsk uppvigling etc. och ven om dokumentet innehöll alla dessa punkter så innehöll de inte Israels inställningar till dessa frågor. Mötet var inte särskilt givande, förutom det faktum att de två sidorena kom överens om ytterligare två möten som skulle äga rum under januari.

Fjärde mötet: Den israeliska generalen sitter utanför rummet
Ett tredje möte mellan de två sidorna ägde rum den 14 januari men man kom inte fram till något. Under mötet den 18 januari tog den israeliska delegationen med sig chefen för IDf:s strategiska planeringsdivision, brigadgeneral Assaf Orion för att summera Israels position om säkerhetsarrangemangen. Palestinierna nekade att låta honom tala. ”vi kom till mötesplatsen och var en och en halv timme försenade för att palestinierna inte var beredda att höra vad den israeliska generalen hade att säga. De sa att de inte var villiga att höra en militär person tala”, berättade den israeliska tjänstemannen.

När de båda sidorna till slut kom in i rummet, gav Erekat ett brev till Molho i vilket han begärde frigivandet av Hamasmedlemmen och det Palestinska Laglydande rådets talman Aziz Duwaiks frigivning som hade arresterats några dagar tidigare. Ett par timmar senare läckte innehållet i brevet ut till palestinsk media.

Den israeliska sidan gav också ett dokument till palestinierna, bl a ett om uppvigling mot Israel i palestinsk media. Dokumentet innehöll uttalanden av Jerusalems Mufti som uppmanar till att döda judar. Erekat förkastade påståendena. ”anklagelserna är felaktiga och till slut kommer ni att behöva be om ursäkt för detta förtal”, sade Erekat till Molho.

I mötet som ägde rum därefter, hade palestinierna förstått att de hade ett problem och föreslog organisationskommittén som hade om frågan om uppvigling, chefen för Israels Nationella Informationsråd, Yoaz Hendel, som deltog i mötet, sade till Erekat att istället för att organisera en kommitté, kan de själva ta hand om frågan om uppvigling.

Femte mötet: Molho presenterar Netanyahus förslag till gränser
Den 25 januari, en dag innan palestinierna hade hotat med att avsluta samtalen, ägde de slutliga samtalen rum mellan parterna. Under diskussionerna presenterade Molho Netanyahus förslag om gränser för den palestinska staten.

Molho presenterade åtskilliga principer:

1. Gränserna ska dras på så sätt att de kommer att omfatta ett maximalt antal israeler som lever på Västbanken och ett minimum antal palestinier.

2. Israel vill annektera det större bosättningsblocket utan att närmare gå in på vad som avses med ett ”block” och utan att definiera storleken av det.

3. Det är nödvändigt att first lösa problemet med gränserna och säkerheten i relation till Judéen och Samarien och bara därefter diskutera Jerusalem som är ännu mer komplicerat.

4. Israel kommer att upprätthålla en närvaro i Jordandalen under en period. Molho nämnde inte under hur lång tid.

Under mötet, Erekat frågade efter ett klargörande om Jordandalen. Mohlo refererade honom till Netanyahus tak vid Knessets öppnande och till talet han hållit inför Kongressen i maj 2011. I båda talen talar Netanyahu om ”en militär närvaro utmed Jordanfloden”, men han begär inte att Israel ska upprätthålla militär suveränitet över dalen. ”och om vi nekar?”, frågade Erekat. Mohlo svarade: Skulle ni hellre vilja att vi annekterade dalen?”

Mohlo nämnde inte hur stort område som Israel skulle dra sig tillbaka från, men i enlighet med principerna som han presenterade, verkar det likna eller t o m vara identiska med det som Tzipi Livni presenterade under förhandlingar som ägde rum 2008 efter Annapoliskonferensen. Och även om netanyahu inte tillstår det, så är avsikten med den princip som Molho presenterar ett tillbakadragande som kommer att medföra att Israel ger upp 90% av sin suveränitet. ”Möjligheten med att lämna bosättningarna i en palestinsk stat kom också upp i Annapolis, ” sade en källa som deltog i samtalen 2008.

Erekat, som förstod principerna, frågade i slutet av mötet efter en serie klargöranden: om Israel accepterar 1967 års gränser som en grundsats som de båda sidorna kan förhandla om, om israel accepterar principerna för ett byte av områden, hur många procent av Västbanken är Israel intresserad av att annektera, om Israel har en karta med gränsförslag, om Israel är berett att evakuera bosättningar etc. ”Jag kommer gärna att svara på alla dessa frågor under vårt nästa möte”, sade Molho till Erekat. Men det nästa mötet ägde aldrig rum. Nästa dag, meddelade palestinierna att de inte tänkte återuppta samtalen om inte Israel fryser bosättningsbyggandet och antal principerna om 1967 års gränser.

Israeliska tjänstemän: Abbas sprang bort en gång till
Israelerna medger nu att samtalet har upphört och man räknar inte med att de kommer i gång snart igen särskilt inte mot bakgrund av försoningsmötet mellan Abbas och Hamas ledare Khaled Meshal i Doha. Upp till för två veckor sedan hade Netanyahu diskuterat en serie goodwillgester mot palestinierna med Tony Blair och amerikanerna för att möjliggöra förnyade samtal. Men, mötet mellan Abbas och Meshal resulterade i att israelerna drog tillbaka sina erbjudanden.

Under ett pressmöte i Jerusalem nyligen, anklagar israeliska tjänstemän Abbas för att samtalen fryst inne. ”Under de senaste tre veckorna, har Abbas sprungit undan från förhandling och har gjort samma sak beträffande samtalen i Amman”, sade en högt uppsatt israelisk tjänsteman. ”Vi var beredda att göra goodwillgester och vi lade fram ett komplett paket men palestinierna vill helt enkelt inte ha det. Fler och fler internationella organ förstår att det inte var vi som förhindrade samtalen. Man an förstå det på jordaniernas tystnad. De har inte beskyllt Israel på något sätt.”

Det bör påpekas att Netanyahus goodwillgester var måttligare än vad palestinierna och det internationella samfundet hade hoppats på. Netanyahu föreslog ett frisläppande av 25 fångar, upprättandet av 10 nya palestinska polisstationer i Område B (där Israel är ansvarig för säkerheten) och en serie ekonomiska projekt i Område C (där Israel har hela kontrollen).

Vad händer nu? Tjänstmän i Jerusalem väntar på att se vilken väg Abbas kommer att ta: försoning med Hamas kommer att äga rum i ett möte nästa vecka, att gå tillbaka till FN eller ett mer optimistiskt scenario – en vilja att återvända till att samtala med Israel. ”det är osäkert vad palestinierna väljer men vi tror att de går tillbaka till sin kampanj i FN inom några veckor”, sade den israeliska tjänstemannen.

I israel uppskattar man att försöket att upprätta en ensidig regering med Hamas inte kommer att lyckas. Men om en försoning skulle ta form, har israelerna klargjort att detta kommer att ha konsekvenser. ”Vi kommer inte att inleda förhandlingar med en regering i vilken Hamas deltar eller om dess medlemmar är utnämnda av Hamas” sade en tjänsteman. Han antydde att Israel återigen kan frysa palestinska skatter. ”Vi avvaktar och ser vad som händer under mötet i Kairo i slutet av månaden. De politiska ledare får bestämma vad man ska göra,” sade han.

Israels befolkning lever under ständigt hot, se en video som beskriver det närmare via denna länk.

En stor del av propagandakriget mot staten Israel består av en falsk bild av den israeliska verkligheten. Media i Sverige undviker all information som skulle kunna framkalla vissa frågor eller funderingar hos svenskarna.

En sådan undanhållen information är t.ex. alla skildringar av vanliga medborgares liv och vardag i Israel. Många svenskar är inte ens medvetna om att israelerna lever ständigt under krigshot, och att människor i Israel alltid har konfronterats med död, invalidisering, bomber och sprängladdningar, alltid, sedan statens födelse 1948.

En av de främsta antiisraeliska propagandisterna,den numera pesionerade TT-journalisten Stefan Hjertén kallade i många år de palestinska raketerna för ”hemmagjorda”.

Situationen är betydligt allvarligare nu än tidigare i Israels historia. Den snabba utvecklingen av militär teknologi i arabstaterna och i Iran har medfört djupgående förändringar. Tidigare krig utspelades utanför Israels gränser. Idag kan missiler och raketer av olika slag förvandla hela Israel till krigsskådeplats. Mer information

Detta vill media inte beröra, och detta vill inte opinionsbildare och politiker i Sverige prata högt om.

Det är sant att Israel är en mäktig och mycket stark regional makt. Samtidigt är Israel ett litet och sårbart land, omgiven av fiender som är starkt beslutna att med våld radera landet ur kartan. Israels existens vilar enbart på landets militära styrka och avskräckningsförmåga. Arabernas innehav av biologiska och kemiska stridsmedel gör befolkningens situation än mer utsatt.

Svenskar och andra européer blundar för fakta, och blundar för palestiniernas avsikter. Det råder tystnad om alla muntliga och skriftliga uttalanden från palestinskt och annat håll. Man kan konstatera att denna tystnad är en form av maskopi med Hamas, Hitzballah, och Iran- alla tre Hitlers arvtagare. Länk till mer information

Desvärre finns det en aktiv pro-palestinsk grupp av journalister, opinionsbildare och beslutsfattare på olika områden, en grupp som stödjer i det tysta destruktion av den israeliska nationen. Det pågår ett massivt propagandakrig mot Israel i Sverige. Radio och TV visar vinklade och partiska inlägg. Likaså i tidningsvärlden dominerar anti-israeliska och partiska reportage. Svenska medier har blivit en del av arabisk propaganda.

Lyssna på Israels vice utrikesminister Danny Ayalon: Sanningen om konflikten mellan Israel och arabstater är mycket enkel och lätt att förstå. Enkel och lätt att förstå men däremot att lösa konflikten är mycket svårt, då palestinier har aldrig erkänt judarnas rätt till egen stat i Mellanöstern. Likaså är problemet med palestinska flyktingar lätt att förstå. Men att lösa det är oerhört svårt. Har Palestinas araber varit de enda flyktingarna i regionen? Hur mycket har ni hört om det betydligt större antal judiska flyktingar från arabländer, flyktingar som Israel absorberade?
En sak förefaller säker. Konflikten och flyktingfrågan skulle lösas för länge sedan om arabstater visat minsta vilja till förhandlingar och upphörde att använda generationer av Palestinas araber som ett vapen i en kamp mot den judiska staten. Verkligheten kring fredsprocessen bekräftar att varken palestinier eller de som stödjer deras krav vill acceptera en tvåstatslösning.


-Har Israel rätt att försvara sig? Den ihärdiga anti-israeliska propagandan har utmålat i decennier Israel som en militaristisk och aggressiv stormakt. Sanningen är annorlunda. Israel är ett land med utpräglade humanistiska och etiska värden. Israels fiender har uttnyttjat detta om och om igen. Israels omtanke om mänskligt liv är omvittnat av många objektiva obervatörer. Denna omtanke har ibland lett till onödiga risker och onödiga dödoffer bland egen civilbefolkning och bland egna soldater. Det finns dock en gräns. Varje tänkande människa vet svaret på frågan. Ja, Israel har rätt att försvara sig, precis som alla andra nationer på denna jord.

Israel – det lilla stolta landet.
Lyssna på den vackra sången
med ungdomar från Afula.


Lisa Abramowicz, Generalsekreterare i Svensk Israel-Information: Därför anmäler jag ”Gazas tårar” till Granskningsnämnden

Mycket bra video med sanningens ord i det nya året 2012: http://dotsub.com/media/3ded8dbc-6612-4822-9d91-e605b59d05fd/embed/ Sprid den. I vårt land har massmedier sedan länge bedrivit propagandakrig mot den judiska staten. Många opinionsbildare och politiker har under årens lopp utvecklat hat mot Israel som är varken rationell eller möjligt att förklara.Skicka ovanstående video till dina folkvalda och journalister i ditt närområde.

Samtidigt en intressant nyhet. Den svenska Wikipedia presenterar nu en ny informativ och saklig text om Muslimska Brödrarskapet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Muslimska_br%C3%B6draskapet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: