SUMMERING
Amnestys rapport (pdf) om Hamaskriget från Gaza, som medierna rapporterade om under torsdagen, är gammal. Materialet sammanfattades redan i en förhandsrapport den 23 februari, några veckor efter att kriget upphörde, och kommenterades av oss här. Den efterföljdes av en israelisk utredning som, till skillnad från Amnesty, presenterade namn- och ID-listor på över 200 sidor över alla som avlidit i striderna. 75 % visade sig vara terrorister, enligt utredningen.
Metodologin som användes i Amnestys undersökning innan Israels utredning var färdig framgår nu tydligare, och väcker tyvärr frågor om organisationens tillförlitlighet, men vi vill här redovisa hur Amnesty resonerar så att var och en själv kan bilda sig en uppfattning. Amnesty gör förvisso inget anspråk på att sitta inne med fakta i sin rapport, som vi har läst i sin helhet. Det framgår på s. 95, där organisationen skriver att det krävs en “opartisk” utredning för att komma fram till vad som hände, gärna med hälp av FN:s “Människorättsråd”, som just nu leds av bl.a. Iran, Libyen, Pakistan och Sudan. Följande svagheter i rapporten gör Amnestys teorier problematiska (nedanför summeringen följer en mer detaljerad genomgång med sidhänvisningar):
- Amnesty har inte kunnat dokumentera Hamas krigföring mer än på vad som ryms på 12 av rapportens 117 sidor, som till 90 procent alltså utgör en granskning endast av Israels insatser.
- Rapporten fokuserar endast på vad Amnesty kallar ”22-dagarskonflikten” under december-januari, vilket innebär att Hamas raketbombardemang mot 1 miljon israeler i byar, städer, skolor och daghem under 8 år med 10 000 missiler, förbigås helt och hållet, trots att det var detta som utlöste kriget. Hamas folkrättsvidriga kidnappning av Gilad Shalit inne i Israel, som suttit tillfångatagen i Gaza i tre år och som ledde till att blockaden mot det Hamasstyrda området förstärktes, nämns endast i en fotnot (!) i hela rapporten.
- Alla uppgifter om antalet dödade i Gaza baseras på obekräftade påståenden från palestinier, lokala NGO:s och det Hamasstyrda så kallade “Hälsoministeriet” i Gaza. Amnesty ger inga egna siffror på antalet dödade civila, och erkänner att man inte “haft tid eller resurser” att bekräfta de palestinska påståendena. Likafullt återges de palestinska anklagelserna i sin helhet, sida upp och sida ned, helt okritiskt. Israel har gjort en egen utredning och, till skillnad från Amnesty, publicerat en 200-sidig namnlista med ID-nummer som anger att 75 % av de döda i Gaza var terrorister.
- Hela Amnestyrapporten är uppbyggd enligt logiken att endast det som Amnestys team själva kunnat bevittna i efterhand, eller får höra av palestinier, kan ha existerat. Det som inte teamet ser i efterhand, eller som inte bekräftats i palestinska berättelser, har antagligen inte ägt rum, tycks organisationen resonera.
- Amnesty, som inte befann sig i Gaza under själva kriget, kommenterar alla israeliska uppgifter med att Amnesty “inte kunnat bekräfta” det, eller inte fått det “bekräftat” av sina palestinska källor, precis som om det skulle vara ett mått på något annat än Amnestys bristfälliga metodik. Däremot återges alla palestinska anklagelser mot Israel baserat på utsagor från invånarna i det Hamasstyrda Gaza, utan att Amnesty beklagar att ingenting av påståendena kunnat bekräftas. Om någon som av palestinier beskrivits som civilperson träffats av beskjutning, nöjer sig Amnesty med att palestinska vittnen påstår att inga stridande terrorister fanns i närheten, vilket skulle ha kunnat förklara den förlupna kulan. Israeliska uppgifter som pekar på motsatsen avfärdas med att Amnesty, flera veckor efter händelsen, inte “sett bevis på det”. Det förklaras inte i rapporten hur Israel skulle kunna ge sådana “bevis” från stridsfältet till Amnesty flera veckor efter kriget.
- Amnesty fördömer visserligen de palestinska “krigsförbrytelserna” i anfallen mot israeler. Men faktumet, som även Amnesty erkänner, att Hamas opererar i tätbebyggelse, utsätter civilbefolkningen för direkt fara, förvarar vapen och upprättar raketavfyrningsramper i bostadsområden tillskrivs vad Amnesty kallar den palestinska “vapenkulturen” (!). Och i en nästan ofattbar och direkt diskvalificerande jämförelse med den islamistiska terrorgruppen framhåller Amnesty, som någon slags parallell, att huvudkontoret för staten Israels armé ligger i det “tätbebyggda Tel Aviv” (!!).
Fortsätt läs ‘Amnestys nygamla Gazarapport avfärdades redan i februari’






