FRED I MELLANÖSTERN

ETT BREV FRÅN EN RADIOLYSSNARE JANUARI 2005
Om igen känner jag mig tvungen att reagera ilsket på din medarbetares Christer Fridéns rapportering från konflikten i Mellanöstern.Med en dåres envishet upprepar han sitt mantra:

- Palestinska terrorister fortsätter Fridén att kalla “motståndsmän” Vem/vilka är terrorister i så fall om inte de som angriper ett civilt samhälle för att sprida skräck och förstörelse, som just i fallet med de palestinska terrororganisationerna som Fridén beskriver så milt?- Varför ändrar Fridén den israeliska Försvarsmaktens benämning och kallar den för Krigsmakt? IDF står för Israel Defense Forces och inget annat! Skulle den svenska Försvarsmakten kallas Krigsmakt om den gick till attack mot angripande terrorister?- I en radiointervju häromdagen anger Fridén olika politiska orsaker till Sharons tuffa agerande mot Abbas och hans slapphänthet mot sina egna terrorister. Men den enklaste och mest självklara orsaken ägnar han inte ens en tanke, nämligen att få stopp på den ständiga beskjutningen av det civila israeliska samhället från Gazaremsan. Varför?Du betraktar Fridén som en erfaren korrespondent. Hur kan det komma sig att han saknar den självklara insikten i problematiken eller varför undviker han att använda den?

Hans rapportering har en anklagande ton mot Israel; tycker synd om Abbas trots att det är de militanta terroristerna som är orsaken till problemet här. Läs exemplet ur texten:

Och nu kommer alltså beskedet att det är fritt fram för armén att vidta alla åtgärder den anser vara nödvändiga för att stoppa det palestinska våldet i Gazaremsan.

Abbas vill förhandla om våldet

Också Mahmoud Abbas vill stoppa våldet i Gazaremsan, men han vill gå förhandlingsvägen och få ett avtal med de militanta grupperna om en vapenvila.

Med dessa rader vill Fridén få lyssnaren att tycka att det är Abbas som är fredsduvan som vill förhandla medan Sharon vill kriga. Kan han verkligen vara omedveten om sin ensidighet?

Andra Fridén-metoder är att undvika rapporter som bara tar upp attacker som ständigt pågår mot t ex Sderot i södra Israel. Invånarna i Sderot är nu så pass upprörda mot sin regering att den inte gör något kraftfullt åt dessa ständiga raketattacker. De marscherar i protest mot sin regering och t o m flyttar från sina hem p g a denna terror. Om Israel svarar på terrorn så händer det att Fridén nämner de föregående palestinska attackerna. Annars får inte SR:s lyssnare veta om det dagliga helvetet.

Gör något åt saken, det är tjatigt att höra Fridéns ensidiga rapportering!

– — –

Fyra exempel - Fyra reportrar under olika perioder som desinformerar om konflikten i Mellanöstern 2002-2008 - Cecilia Uddén, Bo Inge Andersson, Lars Gunnar Erlandsson och Christer Fridén vilka tillsammans i sina uppdrag för Public service-företaget Sveriges Radio medverkar med antisemitisk propaganda och desinformation på ett sätt som inte kan vara tillfälliga misstag utan tycks visa på en medveten policy från Sveriges Radio och dess styrelse.

Vi frågar oss: Hur är detta möjligt i ett företag som är satt att verka opartiskt och objektivt i sitt uppdrag?