I POLEN när min pappa en gång vandrade längs en gata i staden Kalish fick han en örfil på grund av att han var jude. I Sverige var det en musikant av judisk börd som skulle spela i en manifestation till stöd av Israel. I sista minuten hoppade han av med motiveringen att han inte vågar delta eftersom det finns risk för att meningsmotståndare ska komma att agera mot manifestationen.
ÄVEN OM situationen i Polen före andra världskriget inte kan jämföras med dagens situation i Sverige, så finns vissa liknelser. I dagens Sverige har vänstern, kyrkan, Palestinagrupperna, delar av massmedia och andra antiisraeliska grupper lyckats åstadkomma känslor av hat mot Israel och delvis mot judar som kan leda till aggression och obehagligheter.
NÄR EXTREMA MUSLIMER sålde ljudband i en Stockholmsmoské med en uppmaning att döda judar, sa Justitiekanslern att det är tillåtet med sådana uppmaningar om man gör det i samband med konflikten mellan Israel och araber.
Samtidigt visar många judar samma beteende som judar hade i diasporan genom att hålla en låg profil för att inte råka illa ut.
FRÅGAN ÄR om Sverige som demokratiskt land eftersträvar:
- ett samhälle där minoriteter ska leva med rädsla att öppet visar sina sympatier.
- ett samhälle där vi, som är vanliga skattebetalare och som anser att stöd åt den enda demokratin i Mellanöstern är nödvändigt, ska vara rädda och tysta.
- ett samhälle där offentliganställda i Migrationsverket som på fritiden visar sitt stöd för Israel genom att skriva på sin blogg degraderas från en chefsställning.
- ett samhälle där massor av offentliga medel satsas på antiisraelisk verksamhet.
KOMMANDE SÖNDAG söndag den 18 maj klockan 13.15 kommer många av oss som vågar manifestera i Göteborg och visa att vi vågar att offentligt visa våra positiva åsikter om Israel och att även judar har rätt till en egen stat. Vi hoppas att kunna fira i fred utan störningar och motdemonstration.
Oded Meiri
Föreningen FRED I MELLANÖSTERN
