Den största gemensamma amerikansk-israeliska militära övningen ”Austere Challenge 12″pågår i 3 veckor sedan 26/10-12.

1000 amerikanska soldater i Israel samt 2500 soldater från NATO-baser i Europa, övar gemensamma operationer samt förmåga    att effektivt utveckla och hantera missilförsvar på flera fronter.

Video från öppningsceremoni:

Information om övningen från the United States European Command:

”Palestinierna fick hjälp från något oväntat håll; tyska nynazister”  

TT förefaller vara förvånad över det faktum att nazister hjälpte palestinier att utföra attentat mot israeliska idrottsmän under OS i Munchen 1972.

Sanningen är att samarbetet mellan nazismen och palestinierna har djupa historiska rötter, vilket vi har belyst tidigare på denna blogg.  Nationasocialismen som ideologi överlevde kriget liksom dess stöd för Palestinas araber.

Läs  nedan  intervju med Otto Remer från 1993.

Gen. Otto Remer var en nazist som räddade Hitler efter misslyckat attentat mot honom 1944:                             http://en.wikipedia.org/wiki/Otto_Ernst_Remer

Lägg märke till det tankesätt som redan 1993 påminner http://fredimellanostern.wordpress.com/wp-admin/edit.php?post_type=pageom dagens röd-gröna politikers  sätt att belysa konflikten i Mellanöstern, liksom det språk som används stundtals av svenska media och vissa ”opinionsbildare”.   Historieintresserade kan botanisera i begreppet ”historisk rättvisa” efter att ha läst Remers biografi. Det är förvånande att samma idéer, som användes i ”kriget mot judarna” för 70 år sedan, används idag i propagandakriget  mot den judiska staten. Den pro-nazistiska politiska islam förvandlades till ett vapen i ett fortsatt ”krig mot judarna”.   Den som läser ”Hamas charta”,

http://si-info.org/index.php?id=167,

kan inte hysa något tvivel om detta.

————————————————————————————

http://radioislam.org/islam/svenska/fildok/filer/int/remer.htm

Rami: Vilken möjlig lösning ser Ni på det palestinska problemet?

Remer: Er generations huvuduppgift består i att inta en sund och ärlig position i palestinafrågan. Kapitulationen för israelerna är ingen lösning utan ett förräderi mot kommande generationer. Om ni inte kan tillkämpa er segern i dag, då är det minsta ni kan göra att inte villkorslöst kapitulera. I stället för att ge sig gäller det att arbeta seriöst och skapa de ekonomiska, politiska och sociala betingelserna för den framtida segern.

Först gäller det för er att besegra tyranniet och korruptionen i era egna hjärtan! Ni måste veta, att er egen återhämtning betyder Israels svaghet. Sovjetunionen bröt samman som en murken byggnad, medan tyska folkets vitalitet förblev oförändrad i sin kärna och förmådde att leda oss tyskar till ständigt nya framsteg.

Islam började på 600-talet som en kulturell, andlig och reformatorisk kraft gentemot den tidens supermakter. Islams militära styrka blev då en följd av deras andliga styrka. Den enda sanna lösningen på den palestinska frågan ligger i det palestinska folkets återvändande till sitt hemland, i grundandet av ett riktigt Palestina, som kan sätta de judiska usurpatorernas stat på plats. Varje med våld påtvingad lösning, varje orättvis fred kommer att förkastas av framtida generationer.

Rami: För närvarande kan man i väst se en våg av rasism, som huvudsakligen riktar sig mot araber och muslimer. Hur förklarar Ni detta fenomen, som har tilltagit i häftighet under de senaste åren?

Remer: Först en sak: Jag önskar inte, att våra islamska vänner som papegojor pladdrar efter tramset i de sionistiska medierna. Frontlinjerna går inte mellan den islamska världen och väst. Det är en önskedröm för Israel, judeorganisationerna och deras medier att kunna inbilla den västliga allmänheten, att islam skulle vara en fiende och ett hot mot väst, och att judarna bara skulle vara förtruppen till en anti-islamisk krigsmakt till Västerlandets försvar.

Islam är en världsreligion, som står öppen för alla människor.

Tyvärr finns det inga islamiska medier, som är jämbördiga med de judiska. Det föreligger ett trängande behov av att skapa ett institut för skolning av islamiska journalister, som har studerat vår epok, den västliga världens geopolitiska karta och våra dagars problem mer än 600-talets. Era institut för journalistutbildning och ert islamiska Al-Azhar-universitet är ännu inte vuxna sin uppgift att smida ihop en bildad islamisk kader.

Låt oss inte vilseledas av judeorganisationernas lögnpropaganda.

Den verkliga fronten går mellan gott och ont, mellan rätt och orätt, inte mellan islam och Väst. Om de islamiska medierna vore jämbördiga med de judiska, så skulle de flesta människor i Väst vara övertygade om den islamiska sakens rättmätighet. De skulle ställa sig på rättvisans sida, inte på den sionistiska orättvisans.

I torsdags, 4 april, åkte ett gäng från FiM till Träslöv församlingshem i Varberg för att delta i s.k. samtal om ett dokument som Svenska kyrkan översatt till svenska, där flera palestinska kyrkliga ledare beklagar den svåra situation som kristna araber har i Palestina och samtidigt belastar Israel som ensam ansvarig för detta. Jag fick inbjudan från Gunnar Stenbäck som skrev: ”Vi vill att det skall bli ett samtal mer än en diskussion, ett samtal där åhörarna också skall inbjudas att få vara med.” I inbjudan nämndes: ” Gustaf Ödqvist, präst i Hjällbo i Göteborg (bodde i Ramallah på Västbanken under många år, bl.a. under andra intifadan i början av 2000-talet), skall samtala med Falkenbergs-läraren och katoliken Jan-Sture Neuman (flitig debattör i Hallands Nyheter) med mig som moderator.”

Innan jag beskriver mötet vill jag berätta lite om dessa människor: Gunnar Stenbäck, en pensionerad präst från Svenska kyrka som hela sitt liv varit aktiv antiisrael med ett förflutet som följeslagare på Västbanken, en aktivitet som syftar till att dokumentera israeliska förbrytelser mot palestinier. Han påstod själv att han är opartisk men hans agerande under mötet visade att han var hatisk mot Israel när han agerade som moderator.  Gustav Ödqvist, en känd kritiker av Israel. Vi intervjuade honom i Radio FiM, där han sa att Israel skall finnas men inte som judisk stat. I mötet var han förvånansvärd lågmäld. Trots att han kritiserade Israel gick han inte över gränsen. Det var Ödqvist som tillsammans med Jan Hjärpe översatte dokumentet till svenska.  Slutligen var det Jan-Sture Neuman som annonseras som motpol till Gustav Ödqvist, d.v.s. en person som stödjer Israel.  Det gjorde han i inledningen där han sade att dokumentet var onyanserat, inte skriver om tvåstatslösningen och beskyller Israel för hela konflikten.

Mot slutet av samtalet började han skylla på Benjamin Netanyahu, Israels statsminister, och anklagade honom för överexploatering av Förintelsen, anklagelser som i vanliga fall framförs av antisemiter.

Innan mötet började sade Josef Lindqvist att det är Förintelsedagen idag och förslog en tyst minut för Förintelsens offer. Ordförande i Palestina-grupperna i Varberg avvisade förslaget med motiveringen att i Sverige har vi ingen sådan minnesdag. Vilket är osanning. Vi hade samma tid möte i Göteborgs och Stockholm synagogor som minne för Förintelsens offer.

Mötet startade genom Gunnar Stenbäck som gick genom hela dokumentet och visade att de stackars kristna palestinierna ropar efter hjälp och beskriver situationen i Västbanken och Gaza som ohållbar. Ansvaret för deras eländiga situation lägger de enbart på Israel. De uppmanar oss att bojkotta Israel och påstår att palestinska muslimer menar väl när de pratar om samlevnad med judar. De vill ta över Jerusalem och vill att alla religioner skall ha tillgång till staden. De menar att palestinier i Israel lever i apartheid.

Efter en presentation på cirka en timme fick Jan-Sture Neuman ordet. På cirka tio minuter presenterade han milda invändningar mot dokumentet, varefter Gustav Ödqvist fick ordet i cirka 30 min då han talade väl om dokumentet som självklart angrep Israel och dess skyddsmur.

Sedan var det meningen att publiken skulle delta i samtalet. Men här satte Gunnar Stenbäck stopp. Publiken fick bara ställa korta frågor. I motsats till inbjudan, som han skrivit under, fick vi inte göra inlägg. Här visade Gunnar Stenbäck att vanligt civiliserat beteende, att man respekterar gäster som åkt åtta mil från Göteborg och vill framföra sina synsätt inte gäller för honom. Han gjorde allt för att inte ge oss ordet.

Sven Reichmann fick ordet först, men när han i sitt inlägg sade att så länge ortodoxa muslimer som t.ex. Hamas tror på en fatwa som förbjuder muslimer att acceptera att judar bor i Israel, kan inte freden existera. Efter två minuter avbröts han av två kvinnor i publiken som skrek att han bara fick ställa en kort fråga. Sven lämnade ifrån sig mikrofonen. Folk från vår sida som kommit från Göteborg frågade varför inte muslimer anklagas för förföljelse och mord på kristna och fördrivning av kristna från t.ex. Bethlehem?

Hur ska man kunna tro på muslimska löften om religionsfrihet i Jerusalem, när judarna inte fick tillgång till sina heliga platser före 1967?

Gustav Öqvist fick frågan om han tror att kristna i ett muslimskt Palestina kommer att få ett bättre liv än idag?

Det kom också frågor från Israel-vänner i Varberg.

Då tog Gunnar Stenbäck till orda och sade att när han besöker Israel säger många israeler till honom att Israel har ”judisk demokrati”, vilket inte är samma demokrati som vi har i västvärlden. En lögn som ofta sprids av antisemiter. Undertecknad kunde inte acceptera detta, spontant ropade jag: ”lögnare”. Han påstod att det är sant och när jag upprepade gånger frågade honom vem som sagt det svarade han ”Rut”.

Efter mötet samtalade vi med ett flertal församlingsmedlemmar som faktisk hade en negativ uppfattning om mötet.

Min slutsats:
Många av de människor som kallar sig kristna och påstår att de framför ett kärleksbudskap, har i själva verket lämnat gudsordet och hatet mot Israel överskuggar deras påstådda kärlek till människor.  Det gäller dessa ovan nämnda representanter för Svenska kyrkan och alla organisationer som stod bakom mötet: Svenska Kyrkan i Varberg och Träslöv, Rädda barnen i Varberg, Röda Korset i Varberg, IM i Varberg, Varbergs FN-förening samt Varbergs Palestinaförening.

De är egentligen religiösa fanatiker med ”hat till Israel” som religion. Som tur är har vi många vänner bland sanna kristna, vars kärlek till Israel överskuggar detta hat mot Israel.

Oded Meiri

FiM

Isolera Israel, Emmaus Björkå, International Solidarity Movement, Palestinska Huset, Grupp 194, Palestinagrupperna i Sverige, Bokkafé Vulgo, Ofog Göteborg, Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa Göteborg, Svenska Palestinakommittén, Queers Against Pinkwashing, IKFF Göteborg, Socialistiska Partiet, Ung Vänster Göteborg, Gröna Studenter, Vänsterns Studentförbund Göteborg med flera.

Lokalen fick de hyra gratis eftersom Vänsterns Studentförbund Göteborg hyrde lokalen. Enligt universitet stadgar får studentorganisationer använda lokalerna utan att betala hyra. Intressant att notera är att studentorganisationen skriver om sina politiska mål: ”Vänsterns Studentförbund kämpar för ett kommunistiskt, det vill säga klasslöst, samhälle där människors behov styr istället för företagens vinstintresse. Vi är en självständig organisation som vill samla en bred vänster. ”

Det vill säga unga svenska människor som vill satsa på ett diktatoriskt system som är ansvarigt för miljoner människors död.

Listan på organisationer visar att det är traditionella israelhatare som håller i seminariet, palestinska grupper och extrem vänster.

Två män och en kvinna höll i seminariet som de kallar domstol.

Michael Mansfield är president i Haldane Society of Socialist Lawyers, en internationell juristorganisation med medlemmar från bl.a. Cuba, Marocko, Nordkorea, England, arabländer, Palestina m fl. 2010 fick han ett hedersdoktorat i juridik av University of Wolverhampton.  Han var huvudtalare.

Vittnen var: Abir Kopty  en kvinna med israeliskt medborgarskap som bor i Nazaret och är aktiv i Kvinnoorganisation för fred. Hon vräkte ur sig massa lögner om hur israeliska araber diskrimineras i Israel. Kvinnan tillhör de israeliska palestinier som inte kan tänka sig leva i en palestinsk stat men vill leva i demokratiska Israel ”som andra klass medborgare”

Ett annat vittne var från Sydafrika, Salim Vally uppträde som en antisemit. Hans föredrag var som ett väckelsemöte.  Det var svårt att lystna på honom utan att tänka på fascistiska grupper från 1930-talet som eldade upp tyskarna mot judarna.

Det intryck som vi fick från denna ”Russeltribunal om Palestina” var att det var ensidig show av internationella aktivister mot Israel . 70 människor bestående av till stor del kända antiisraeliska aktivister deltog.

Jag vill avsluta med kritisk internationell röst:

Domare Richard Goldstone, skrev i The New York Times i oktober 2011, om ”Russeltribunalen om Palestina: ”Det är ingen tribunal. Bevisen kommer att vara ensidiga och juryn består av kritiker vars syn på Israel är välkänd. I Israel finns ingen apartheid. Ingenting där kommer i närheten av definitionen av apartheid enligt Rom-reglemetet 1998”

Oded Meiri

FiM

intressant

Frågor:

1.) Rangordna dessa länder enligt förväntad livslängd (längst först):
Brasilien, Turkiet, Egypten, Gaza, Ryssland, och världen i genomsnitt.
2.) Rangordna dessa konflikter (sedan 1950) i termer av antalet skadade:
Burma / Myanmar, Ryssland och Tjetjenien, arabisk-israeliska konflikten, Zimbabwe civila störningar, Iranska revolutionen, Förtryck av kurder (Turkiet, Irak, Iran), Sudans inbördeskrig.
3.) Hur många palestinier behandlades i israeliska sjukhus under 2010?
Inga, 180, 1800, 18.000 eller 180.000.
4.) Vilka av följande organ i det palestinska samhället står under “ockupantens” d.v.s. israelisk kontroll?
Utbildningssystemet, rättsväsendet, pressen, eller inget av ovanstående.
5.) Rangordna dessa länder enligt ekonomisk tillväxt (BNP, 2009 års siffror):
Australien, Tyskland, Israel, Egypten, de palestinska områdena, Hong Kong och Brasilien.
6.) FN: s råd för mänskliga rättigheter , UNHRC, har författat fler resolutioner mot Israel om den palestinska frågan än mot alla övriga nationer tillsammans.
Vilket av dessa länder tjänstgör för närvarande inte vid UNHRC?
Sverige, Ryssland, Pakistan, Kanada, Kuba, Saudiarabien, Kina.
7.) Hur mycket av Gazas elektricitet levereras av Israel?
Inget, 10%, 33%, 50%, eller 70%.
8.) Rangordna dessa länder enligt ägandet av familjens bostad:
USA, Italien, de palestinska områdena, Frankrike, Tyskland och Schweiz.
9.) Efter Arafat startade den 2:a intifadan mot Israel har det senaste decenniet varit det i särklass mest kostsamma räknat i palestinska liv under historien om de Israel-Palestina-relationerna. Hur många palestinier har dött i konflikten med Israel sedan 2000?
Mindre än 10.000, 10.000 – 20.000, 20.000 – 30.000, 30.000 – 40.000, eller mer än 40.000.
10.) Hur många palestinier dödades av andra palestinier under den andra intifadan mot Israel (“intra-Fada”)?
70, 170, 370 eller 570.

SVAR:

1.) Rangordna dessa länder enligt förväntad livslängd (längst först)
i) Gazaremsan – 73,4 år
ii) Egypten – 72
iii) Brasilien – 72
iv) Turkiet – 72
v) Världen genomsnitt – 66,6
vi) Ryssland – 66
Så du kan förvänta dig att njuta av 16 extra månader om du är född på Gazasidan av Rafaövergången jämfört med om du är född på den egyptiska sidan.
Den genomsnittliga araben på Västbanken ligger ännu bättre, på 74,5, vilket mycket väl delvis kan förklaras av fråga 3.
Och med tanke på att genomsnitts-Gazaaraben lever längre än genomsturken kanske de “humanitära” flottiljerna borde gå i motsatt riktning….

2.) Rangordna dessa konflikter (sedan 1950) i termer av antalet skadade.
i) Sudan inbördeskrig – 1,9 miljon offer
ii) Förtryck av kurder – 300.000
iii) Ryssland-Tjetjenien – 140.000
iv) Burma / Myanmar – 130.000
v) Sri Lanka – 68.000
vi) iranska revolutionen – 80.000
vii) Zimbabwe – 60.000
viii) arabisk-israeliska konflikten 52.000
Faktum är att den arabisk-israeliska konflikten kommer på position 49:e i listan över de värsta konflikterna under de senaste sextio åren, av vilka många är, skamligt nog, helt bortglömda eller ignoreras av den västerländska pressen.

3.) Hur många palestinier behandlades i israeliska sjukhus under 2010?
i) Ingen
ii) 180
iii) 1800
iv) 18.000
v) 180.000
Dessa inkluderade tusentals patienter från Gaza, trots regeringens ständiga attacker mot israeliska medborgare.
Israeliska sjukhus skulle kunna behandla många fler palestinier, om säkerheten inte var en fråga. Innan 2000 års intifada utropades kunde vilken palestinier som helst komma till ett israeliskt sjukhus och behandlas.

4.) Vilket av följande organ i det palestinska samhället är under “ockupantens” d.v.s. israelisk kontroll?
i) Utbildningssystemet
ii) Rättsväsendet
iii) Press
iv) Inget av ovanstående
Jämför detta med till exempel den totala avsaknaden av autonomi för kurderna och andra minoriteter i Turkiet.

5.) Rangordna dessa länder genom ekonomisk tillväxt (BNP, 2009 års siffror):
i) palestinska områdena (8%)
ii) Brasilien (7,5%)
iii) Hong Kong (6,8%)
iv) Egypten (5,1%)
v) Israel (4,6%)
vi) Tyskland (3,5%)
vii) Australien (2,7%)

Efter den ekonomiska depressionen som följde Arafats intifadakrig mot Israel, och efter byggandet av säkerhetsbarriären för att skydda israelerna från terroristernas aggression och återupprätta säkerheten i Västbanken, ser situationen definitivt ljusare ut för den palestinska ekonomin.

6.) FN: s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) har passerat fler resolutioner mot Israel under den palestinska frågan än mot alla övriga nationer.
Vilket av dessa länder tjänstgör för närvarande inte vid UNHRC? Sverige, Ryssland, Pakistan, Kanada, Kuba, Saudiarabien, Kina.

Sverige och Kanada är inte med UNHRC, medan Kina, Ryssland, Saudiarabien, Kuba och Pakistan är det.

7.) Hur mycket av Gazas elektricitet levereras av Israel?
i) ingen
ii) 10%
iii) 33%
iv) 50%
v) 70%
Israel levererar över 70%, Egypten är “generösa” med 5%, medan resterande 25% kommer från Gazas egen anläggning.

8.) Rangordna dessa länder enligt ägandet av familjens bostad.
i) palestinska områdena 84%
ii) Italien 78%
iii) USA 65%
iv) Frankrike 54% v) Tyskland 43% vi) Schweiz 40%

9.) Efter Arafat startade den 2:a intifadan mot Israel har det senaste decenniet varit det i särklass mest kostsamma räknat i palestinska liv under historien om Israel-Palestina-relationerna. Hur många palestinier har dött i konflikten med Israel sedan 2000?Hur många palestinier har dött i konflikten med Israel sedan 2000?
i) mindre än 10.000 (runt 6000, stridande och icke stridande.)
ii) 10.000 – 20.000
iii) 20.000 – 30.000
iv) 30.000 – 40.000
v) Mer än 40.000

För att sätta detta i perspektiv: Mer än 20.000 befarades döda under en enda månad 2009 i Sri Lankas konflikt. Mellan 50.000 och 70.000 har dött under samma decennium i Tjetjenien, medan 35.000 människor har dött i Mexico vid drogkrig sedan 2005.

10.) Hur många palestinier dödades av andra palestinier under den andra intifadan mot Israel (“intra-Fada”)?
i) Ingen
ii) 70
iii) 170
iv) 370
v) 570

Eller, mer precist, 557 enligt B’Tselem. Av någon anledning hördes få, om några, internationella protester om dessa mord på palestinier av palestinier.

Ditt resultat:
8-10 välinformerad.
4-7 Du accepterar ofta okritiskt de traditionella mediernas bevakning av den israelisk-palestinska konflikten.
0-3 Du ser förmodligen enbart svenska massmedia.

Netanyahus gränsförslag: Israel annekterar bosättningsblocken men inte Jordandalen

Förslaget som kom upp under de israelisk-palestinska förhandlingarna i Amman, betyder ett tillbakadragande från 90% av Västbanken och är lik det förslag som Tzipi Livni la fram under Annapoliskonferensen 2008.

av Barak Ravid

http://www.haaretz.com/blogs/diplomania/netanyahu-s-border-proposal-israel-to-annex-settlement-blocs-but-not-jordan-valley-1.413473

Tre veckor efter att samtalen mellan Israel och palestinierna i Amman under Kungen av Jordaniens beskydd tog slut, har israeliska tjänstemän återgett sin version av vad som hände, och beskyllt de misslyckade samtalen på den Palestinska Myndighetens ledare Mahmoud Abbas. Trots den ömsesidiga ”beskyllningsleken” enligt de positioner som Premiärminister Netanyahu angett beträffande gränserna så är det tydligt att de inte är olika de positioner som Tzipi Livni presenterade under Annapoliskonferensen.

De fem omgångarna i Amman var ett resultat av internationella påtryckningar på Abbas efter hans tal till FN:s Generalförsamling i september 2011. Samma dag, deklarerade Kvartetten – USA, FN, EU och Ryssland – en ny riktlinje för samtal och uppmanade båda sidor att svara positivt.

Efter några veckor svarade både Israel och palestinierna ”ja – men” båda sidor presenterade en lista men reservationer. En månad senare, anlände Kvartettens delegation för en första omgång samtal med israeliska och palestinska representanter.

Enligt en hög israelisk tjänsteman, kom premiärministerns utsände, Isaac Molho, till hotellet och kom in i möteslokalen bara för att upptäcka att hans palestinska motpart, Saeb Erakat, inte skulle komma till mötet. Mohammad Shtayeh, en mindre erfaren tjänsteman i Fatahs centrala kommitté kom istället för Erekat. Den palestinska sidan ville inte sitta med Molho i samma rum och de utsände hoppade mellan olika rum på hotellet för att föra diskussioner mellan de två parterna.

Efter en vecka, anlände Kvartettens utsände till Jerusalem även fast palestinierna återigen nekade att sitta i samma rum som Molho. ”Det finns en tom stol i rummet”, sade Molho till de utsända. ”Var är Saeb Erekat?” Under mer än en månad försökte Kvartettens utsända få palestinierna till förhandlingsrummet men bara när Kung Abdullah II gjorde påtryckningar började saker och ting hända. Kungen kom till Ramallah på ett sällsynt besök och gjorde påtryckningar på Mahmoud Abbas. Till slut den 3 januari, lyckades jordanierna föra Erekat och Molho tillsammans på Jordaniens UD i Amman.

Första mötet: Beskyllningsleken
En högre israelisk tjänsteman sade att mötet den 3 januari starade i ett vidare forum där jordanierna, israelerna och de palestinska tjänstemännen var närvarande, liksom representanter från Kvartettens medlemmar. Inför 20 personer drog Saeb Erekat fram tcå dokument; en om den palestinska positionen om gränser och ett om den palestinska positionen om säkerhet.

De palestinska dokumenten var ingen överraskning. Beträffande gränserna uppmanade palestinierna till 1967 års gränser och ett antagande av landbyten av 1.9% av Västbanken. Beträffande säkerheten, gick palestinierna med på en demilitariserad zon (utan tunga vapen) och en internationell styrk på gränsen mellan Israel och Jordanien utan några israeliska soldater närvarande.

Efter detta möte, förflyttade sig de båda parterna till ett mindre rum där bara israeliska, jordanska och palestinska representanter var närvarande. Enligt den israeliska tjänstemannen, begärde palestinierna omedelbart en frysning av byggande av bosättningar, frigivning av fångar och påpekade att ur deras synvinkel skulle samtalen sluta den 26 januari, det datum som kvartetten satt för förhandlingar om gränserna och säkerheten.

Den israeliska delegationen var överraskad av detta uttalande. ”Vi hade just börjat och ni hotar redan med att upphöra med samtalen2 sade Molho till Erekat. Den israeliska sidan påpekade till palestinierna att samtalen bara var i ett initialt skede och att det under en sådan kort tidsram vore omöjligt att hålla seriösa förhandlingar. Under samma möte, presenterade Molho en 21-punkts dokument som innehöll alla de ämnen som israel är intresserad av att diskutera under samtalen, gränser, Jerusalem, bosättningar, säkerhetsarrangemang, palestinsk uppvigling etc. och ven om dokumentet innehöll alla dessa punkter så innehöll de inte Israels inställningar till dessa frågor. Mötet var inte särskilt givande, förutom det faktum att de två sidorena kom överens om ytterligare två möten som skulle äga rum under januari.

Fjärde mötet: Den israeliska generalen sitter utanför rummet
Ett tredje möte mellan de två sidorna ägde rum den 14 januari men man kom inte fram till något. Under mötet den 18 januari tog den israeliska delegationen med sig chefen för IDf:s strategiska planeringsdivision, brigadgeneral Assaf Orion för att summera Israels position om säkerhetsarrangemangen. Palestinierna nekade att låta honom tala. ”vi kom till mötesplatsen och var en och en halv timme försenade för att palestinierna inte var beredda att höra vad den israeliska generalen hade att säga. De sa att de inte var villiga att höra en militär person tala”, berättade den israeliska tjänstemannen.

När de båda sidorna till slut kom in i rummet, gav Erekat ett brev till Molho i vilket han begärde frigivandet av Hamasmedlemmen och det Palestinska Laglydande rådets talman Aziz Duwaiks frigivning som hade arresterats några dagar tidigare. Ett par timmar senare läckte innehållet i brevet ut till palestinsk media.

Den israeliska sidan gav också ett dokument till palestinierna, bl a ett om uppvigling mot Israel i palestinsk media. Dokumentet innehöll uttalanden av Jerusalems Mufti som uppmanar till att döda judar. Erekat förkastade påståendena. ”anklagelserna är felaktiga och till slut kommer ni att behöva be om ursäkt för detta förtal”, sade Erekat till Molho.

I mötet som ägde rum därefter, hade palestinierna förstått att de hade ett problem och föreslog organisationskommittén som hade om frågan om uppvigling, chefen för Israels Nationella Informationsråd, Yoaz Hendel, som deltog i mötet, sade till Erekat att istället för att organisera en kommitté, kan de själva ta hand om frågan om uppvigling.

Femte mötet: Molho presenterar Netanyahus förslag till gränser
Den 25 januari, en dag innan palestinierna hade hotat med att avsluta samtalen, ägde de slutliga samtalen rum mellan parterna. Under diskussionerna presenterade Molho Netanyahus förslag om gränser för den palestinska staten.

Molho presenterade åtskilliga principer:

1. Gränserna ska dras på så sätt att de kommer att omfatta ett maximalt antal israeler som lever på Västbanken och ett minimum antal palestinier.

2. Israel vill annektera det större bosättningsblocket utan att närmare gå in på vad som avses med ett ”block” och utan att definiera storleken av det.

3. Det är nödvändigt att first lösa problemet med gränserna och säkerheten i relation till Judéen och Samarien och bara därefter diskutera Jerusalem som är ännu mer komplicerat.

4. Israel kommer att upprätthålla en närvaro i Jordandalen under en period. Molho nämnde inte under hur lång tid.

Under mötet, Erekat frågade efter ett klargörande om Jordandalen. Mohlo refererade honom till Netanyahus tak vid Knessets öppnande och till talet han hållit inför Kongressen i maj 2011. I båda talen talar Netanyahu om ”en militär närvaro utmed Jordanfloden”, men han begär inte att Israel ska upprätthålla militär suveränitet över dalen. ”och om vi nekar?”, frågade Erekat. Mohlo svarade: Skulle ni hellre vilja att vi annekterade dalen?”

Mohlo nämnde inte hur stort område som Israel skulle dra sig tillbaka från, men i enlighet med principerna som han presenterade, verkar det likna eller t o m vara identiska med det som Tzipi Livni presenterade under förhandlingar som ägde rum 2008 efter Annapoliskonferensen. Och även om netanyahu inte tillstår det, så är avsikten med den princip som Molho presenterar ett tillbakadragande som kommer att medföra att Israel ger upp 90% av sin suveränitet. ”Möjligheten med att lämna bosättningarna i en palestinsk stat kom också upp i Annapolis, ” sade en källa som deltog i samtalen 2008.

Erekat, som förstod principerna, frågade i slutet av mötet efter en serie klargöranden: om Israel accepterar 1967 års gränser som en grundsats som de båda sidorna kan förhandla om, om israel accepterar principerna för ett byte av områden, hur många procent av Västbanken är Israel intresserad av att annektera, om Israel har en karta med gränsförslag, om Israel är berett att evakuera bosättningar etc. ”Jag kommer gärna att svara på alla dessa frågor under vårt nästa möte”, sade Molho till Erekat. Men det nästa mötet ägde aldrig rum. Nästa dag, meddelade palestinierna att de inte tänkte återuppta samtalen om inte Israel fryser bosättningsbyggandet och antal principerna om 1967 års gränser.

Israeliska tjänstemän: Abbas sprang bort en gång till
Israelerna medger nu att samtalet har upphört och man räknar inte med att de kommer i gång snart igen särskilt inte mot bakgrund av försoningsmötet mellan Abbas och Hamas ledare Khaled Meshal i Doha. Upp till för två veckor sedan hade Netanyahu diskuterat en serie goodwillgester mot palestinierna med Tony Blair och amerikanerna för att möjliggöra förnyade samtal. Men, mötet mellan Abbas och Meshal resulterade i att israelerna drog tillbaka sina erbjudanden.

Under ett pressmöte i Jerusalem nyligen, anklagar israeliska tjänstemän Abbas för att samtalen fryst inne. ”Under de senaste tre veckorna, har Abbas sprungit undan från förhandling och har gjort samma sak beträffande samtalen i Amman”, sade en högt uppsatt israelisk tjänsteman. ”Vi var beredda att göra goodwillgester och vi lade fram ett komplett paket men palestinierna vill helt enkelt inte ha det. Fler och fler internationella organ förstår att det inte var vi som förhindrade samtalen. Man an förstå det på jordaniernas tystnad. De har inte beskyllt Israel på något sätt.”

Det bör påpekas att Netanyahus goodwillgester var måttligare än vad palestinierna och det internationella samfundet hade hoppats på. Netanyahu föreslog ett frisläppande av 25 fångar, upprättandet av 10 nya palestinska polisstationer i Område B (där Israel är ansvarig för säkerheten) och en serie ekonomiska projekt i Område C (där Israel har hela kontrollen).

Vad händer nu? Tjänstmän i Jerusalem väntar på att se vilken väg Abbas kommer att ta: försoning med Hamas kommer att äga rum i ett möte nästa vecka, att gå tillbaka till FN eller ett mer optimistiskt scenario – en vilja att återvända till att samtala med Israel. ”det är osäkert vad palestinierna väljer men vi tror att de går tillbaka till sin kampanj i FN inom några veckor”, sade den israeliska tjänstemannen.

I israel uppskattar man att försöket att upprätta en ensidig regering med Hamas inte kommer att lyckas. Men om en försoning skulle ta form, har israelerna klargjort att detta kommer att ha konsekvenser. ”Vi kommer inte att inleda förhandlingar med en regering i vilken Hamas deltar eller om dess medlemmar är utnämnda av Hamas” sade en tjänsteman. Han antydde att Israel återigen kan frysa palestinska skatter. ”Vi avvaktar och ser vad som händer under mötet i Kairo i slutet av månaden. De politiska ledare får bestämma vad man ska göra,” sade han.

Islam och nazism är i högsta grad ett aktuellt ämne

- Om Hamas, islamism och dess vänner i Sverige.

Att dessa två är allierade med vänsterns synsätt är en av de mest märkliga politiska företeelserna. Här i Sverige har vi den ökände Ahmed Rami, vars Radio Islam idag drivs för islamistiska pengar, från servrar placerade i USA. Radio Islam sprider inte bara antisemitisk och antisionistisk propaganda. Den använder terminologi som är lånad direkt från nazisternas språk.

Samma sak gäller Mohamad Omar, http://sv.wikipedia.org/wiki/Mohamed_Omar vars sofistikerade funderingar bär med sig nazistiskt tankegods. Mohamad Omar var för inte så länge sedan en omhuldad intellektuell, poet och kulturpersonlighet. ”Chefredaktören Mohamed Omar har gjort sig ett namn som kulturjournalist som på ett bildat och klokt sätt försvarar islam i Sverige.” (augusti 2008)

Omar är en produkt av det ”antisionistiska” Sverige, detta Sverige där ”antisemitism light” maskeras med antisionistisk och antiisraelisk retorik. Liksom Omar helt nyligen, så hade även Ahmed Rami stöd från detta ”antisionistiska Sverige”. På hans webbsajt producerade sig en gång i tiden den kände svenske politikern, nuförtiden ordförande för PGS: PalestinaGrupperna i Sverige, Per Gahrton som du kan läsa mer om via http://radioislam.org/A.RAMI/gahrt90.htm samt http://radioislam.org/A.RAMI/gahrt89.htm.

Ramis försvarare i rätten var professorerna Jan Bergman och Jan Hjärpe, för att nämna några mer kända namn. I sina unga år var Ahmed Rami medlem i SSU Uppsala och hade stöd av sådana som Sigbert Axelsson, sedermera prefekt vid religionshistoriska institutionen i Uppsala, samt medlem i Uppsala polisstyrelse.

Samme Axelsson skrev ökända teser om ”sionistisk infiltration” i Sverige. Han skickade också till Rikspolisstyrelsen föga kända promemoria om israelernas inblandning i Palmemordet. http://pipl.com/directory/name/Axelsson/Sigbert

Sigbert Axelsson var mycket aktiv i Broderskapsrörelsen, som under många år aktivt bekämpat och bekämpar staten Israel som en judisk och sionistisk stat. I denna kamp, eller rättare sagt propagandakrig, hade Axelsson många medhjälpare, som är aktiva än idag. Man kan bara nämna prof. Ulf Bjereld http://www.expressen.se/ledare/1.356107/pm-nilsson-vem-ar-ulf-bjereld och Ulf Carmesund, båda aktiva i det psykologiska kriget mot Israel.

Även Viola Furubjelke har varit mycket aktiv i den palestinska propagandans http://sv.wikipedia.org/wiki/Viola_Furubjelke tjänst.

Hennes post som generalsekreterare i Palme Centret samt rollen som känd socialdemokratisk politiker har onekligen haft betydelse för spridning av palestinsk desinformation. Viola Furubjelke stödde aktivt Hamas och under lång tid försökte hon ändra Sveriges attityd mot denna islamonazistiska organisation.

Denna blogg försökte rikta uppmärksamhet på detta fenomen upprepade gånger. http://fredimellanostern.wordpress.com/tag/viola-furubjelke/

Delar av socialdemokratin och Broderskapsrörelsen gick så långt, att man hävdade att Hamas var villig att erkänna staten Israels rätt att existera. Detta har t ex Viola Furubjelke skrivit på Palmecenters blogg. http://fredimellanostern.wordpress.com/2008/01/02/hamas-charta-och-palmecentret/

Listan av politiker och opinionsbildare som direkt och indirekt stödjer Hamas är lång. Stödjer man inte Hamas så stödjer man Palestinas araber i deras strävan att bygga en stat på det judiska Israels ruiner. Det är få politiker i vissa partier, som inte ser konflikten genom arabernas ögon, genom Palestinaarabernas narrativa berättelse. Detta är en effekt av mångårig propaganda.

Propaganda i vilken högerextrema och nazistiska krafter går hand i hand med islamism samt med den kommunistiska och vänsterextremistiska ideologiska övertygelsen, en övertygelse som idag omfamnas utav delar av svensk socialdemokrati.

Grundpelaren i denna övertygelse är synen på Israel som en stark part, medan Palestinierna utgör den svagare parten i konflikten.

Man förnekar det enkla faktum, att Israel befinner sig i krig, ett påtvingat försvarskrig. Ett krig som är av existentiell natur, där inga andra motiv finns, än önskan att överleva. Den bild som har blivit inpräntad av en framgångsrik propaganda som utmålar Israel som en part stridande mot civilbefolkningen.

Kopplingen mellan nationalsocialism, islam, den ´palestinska saken´och antisemitismen
Idag tar vi upp ett ämne som har alltför länge varit förbisett i svensk debatt. Koppling mellan nationalsocialismen
och islam,mellan ”den palestinska saken” och antisemitismen.

Kopling mellan ”antisionismen” och historieförnekelsen.

Vi tar också upp fallet med Gina Dirawi (bilden med texten ”Befria Palestina).

Vi pläderar varken för yrkesförbud eller anställningsstopp pga politiska åsikter eller ideologi.Däremot vänder vi oss emot den reklam och stöd ,som skattefinansierad TV ger till Gina Dirawi genom att tillåta henne vara programledare för Melodifestivalen.

På det sättet skapar man förebild och lanserar Dirawi som idol-vilket hon knappast förtjänar.

Just pga sin agenda som medveten propagandist i den palestinska sakens tjänst.

———————–

”Det finns en naturlig relation mellan nationalsocialimen och den palestinska frågan”

Francis Genoud

Det är få människor som vet vem Francis Genoud var. http://en.wikipedia.org/wiki/Fran%C3%A7ois_Genoud

Denne märklige nazist, engagerad i den ”palestinska kampen” passar inte in i schablon propaganda om ”det kämpande palestinska folket.”

Genoud träffade Stormuftin under dennes besök hos Hitler 1935,och sedan dess engagerade han sig djupt i palestiniernas sak.

Genoud, som var en finansmagnat, levde tillräckligt länge för att finansiera PLFP (Folkfronten) och PLO med Svarta September i spetsen.

Han hade kontakter med Yassir Arafat och lade pengar på försvar av Adolf Eichmann.

Denna figur är nästan otrolig i sin symbolik. Symbolik som leder tankar till den arabiska antisemitismen såsom arvtagare
till nationalsocialisternas paranoida ide värld.

Den palestinska frågan har blivit täckmantel för antisemiter av allehanda sorter, och för dem naiva, enögda opinionsbildare.

Dem, som inte förstår att ”befria Palestina” innebär ”död åt judarna.”

Det finns en annan koppling mellan den palestinska frågan och den nationalsocialistiska tankegods.

Tyskarna accepterade efterkrigs ordningen och dem nya gränser, såsom resultat av nazismens kriminella illdåd.

Palestiniernas ledare, som var nazister eller stödde aktivt nazismen, har aldrig förstått att de förlorade kriget.

Inte heller hela den sk civiliserade världen har förklarat detta för Palestinas araber. Tvärtom -man stödde och stödjer

Ett folk som har odlats fram såsom terroristisk och omedgörlig kämpande nation.

Man blundar för den kriminella karaktären av själmordsideologi som utnyttjar alla Palestinas araber, främst barn och unga.

Ägna sex minuter av din tid för att se denna skakande reportage.
http://www.youtube.com/watch?v=v7H6zHfLUb8

Den västliga propaganda mot Israel är inget annat än logisk resultat av det, som nazistisk general Remer sade för snart 30 år sedan. (bil1)

http://radioislam.org/islam/svenska/fildok/filer/int/remer.htm

Den är resultat av det geniala arvet efter Goebbels, som media anammade – tack vore arabiska petrodollar och antijudiska sentiment blandade med naivitet.

En lögn upprepad tusen gånger blir sanningen.

Människor har blivit övertygade om den palestinska sakens rättmätighet.

Mer än så – många människor, tänkande, intelligenta och politiskt medvetna människor började stödja den islamonazistiska terrororagnisationen Hamas.

Här i Sverige är listan lång -på dem politiker och organisationer som under årens lopp gav alltmer öppet stöd åt palestinska islamonazister.

På denna listan fina även människor som arbetar i våra statliga media.

Detta trots att alla kunde, och kan, bekanta sig med Hamas ideologiska program.

En hitleristisk, av Goebbels inspirerat program, sk charta.
http://si-info.org/index.php?id=167

Sanningen är sådan, att Palestinas araber har skapats som ett vapen mot den judiska staten. Både genom ovärdigt förvar i diverse flyktinglägren, genom att ärva flykting status, som enda grupp i världen, samt genom ihärdig hjärntvätt i ett par generationen. Det är därför kan Palestinas araber mörda civila, spränga sig i bussar, skjuta missiler mot civila öppna städer, bedriva krigshets och ägna sig åt anstiftan till mord.

Dem beskyddas, deras gärningar bortförklaras, deras planer negligeras, deras innersta väsen maskeras.

Märkligt nog, var det en antisemit och historieförnekare, Robert Faurrisson som yttrade följande(bil 2)

Dessa nazismens arvtagare vet, vad som behövs för att genomföra en ny holocaust.

Det gäller att övertyga världsopinionen att den judiska staten har ingen rätt att existera. Det gäller att övertyga människor världen över att palestinierna har fallit offer för den ”nya nazismen”, kallad för sionismen.

Det gäller helt enkelt att likställa nazismen brott med det försvarskrig som Israel befinner sig sedan 1948.

Man har lyckats förvånansvärt bra att implantera dessa lögner såväl i gamla som unga. Det bästa exempel i vårt land är kanske fallet Gina Dirawi. Denna unga och begåvade tjej av palestinsk härkomst bedrev en klassisk antiisraelisk propaganda med antisemitiska undertoner.

När våldsam reaktion nådde TV ledningen ,har man helt sonika skrivit en ursäkt i hennes namn, och bortplockat hennes kränkande och förolämpande propaganda från bloggen. Samtidigt fick Gina Dirawi behålla sin roll som programledare av kommande final i Melodifestivalen i Februari 2012.

En tydlig signal från svanka media – hatpropaganda och antisemitisk Antisionism leder inte till några moraliska betänkligheter.

Gina Dirawi kan i farmtiden återigen ägna sig år sin paroll,det palestinska folkets paroll- ”Befria Palestina”

”Befria Palestina” kan man bara genom att förinta israeliska judar.

”Befria Palestina” kan man endast genom att attackera och brännmärka varenda jude i hela världen som känner samhörighet och vänskap med den judiska staten.

Att ”befria Palestina” har blivit svenska folkets angelägenhet är en helt annan historia. Historia om kommunistisk indoktrinering,historia av 68-stalinisternas intag i svenska media, historia om ohelig allians mellan islamismen och extrema vänster samt om svenska socialdemokratins svek mot demokratins och frihetens ideal.

Dagens svenska media står i frontlinjen av den arabiska kampen mot den judiska staten. Det räcker att lyssna på vissa radiorepportar eller titta på vissa TV program. Medias oheliga propagandakrig mot Israel leder svenska TT- Tidningarnas Telegrambyrå.

Vi kommer att ta upp detta ämne vid annat tillfälle.

Tills vidare vädjar vi till alla människor med känsla för historisk rättvisa och demokrati.
Säg nej till islamistisk och kommunistisk agenda i våra medier.

FIM red
bil 1

Låt oss inte vilseledas av judeorganisationernas lögnpropaganda.

Den verkliga fronten går mellan gott och ont, mellan rätt och orätt, inte mellan islam och Väst.

Om de islamiska medierna vore jämbördiga med de judiska, så skulle de flesta människor i Väst vara övertygade om den islamiska sakens rättmätighet.

gen Otto Remer

————–

bil 2

“De påstådda ‘gaskamrarna’ under kriget och det påstådda ‘folkmordet’ på judarna utgör en och samma historielögn; denna har tillåtit en jättelik politisk och finansiell bluff vars främsta förmånstagare är staten Israel och den internationella sionismen och vars främsta offer är det tyska folket – dock icke dess ledare – och det palestinska folket i dess helhet”.

—————————————-

”Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel.
De är rasister, de förtrycker, och de mördar folk som inte är som dem!”.

”Jag förstår inte hur människor som upplevt förintelsen, kan göra samma sak mot andra människor,
och att världen bara ser på. Detta är den nya förintelsen/säger ni inte Stopp så säger ni Ja till
folkmord”

”Man kallar Hamas terrorister,men vad fan är inte Israel då?”
Gina Dirawi

—————————————-

Samtidigt en intressant nyhet. Den svenska wikipedia presenterar nu sanningen om Muslimska Brödrarskapet medan den gamla, censurerade texten har lyfts bort. Tidigare texten återspeglade professorernas Gardell och Hjärpe märkliga syn på islamismen och Hamas. Den nya texten är både informativ och saklig: http://sv.wikipedia.org/wiki/Muslimska_br%C3%B6draskapet

Program/inslag: Gazas tårar
Kanal/station: SVT1
Sändningsdag: 2011-12-20
Sändningstid: 22.00-23.25

Härmed vill jag anmäla inslaget ”Gazas tårar” i Sveriges Television SVT1 den 20 december 2011 kl. 22.00 till Granskningsnämnden för radio och TV för granskning när det gäller krav på opartiskhet och saklighet. (Mina hänvisningar till filmsekvenser använder engelsk text eftersom den svenska versionen visas inte på SVT Play beroende på starka våldsinslag i filmen.)

1. Partiskhet. Filmens grundtanke är att skildra Gazakriget (slutet av december 2008-januuari 2009) helt utan hänsyn till händelsernas bakgrund, men med hänsyn till ett antal barns upplevelser. Trots filmregissörens försäkringar om att filmen är ”opolitisk” är det dock omöjligt att undvika inslag som har tydlig politisk karaktär(bevisen nedan). Filmen, som kallas ”dokumentär”, tar politisk ställning mot en klart utpekad part, vilket strider mot officiella ”Regler för SVT, SR och UR”.
Filmen kan dock knappast kallas ”dokumentär”. Genom en skicklig manipulation med bilder som presenteras i en genomtänkt ordning vill man framkalla starka känslor mot den ”skyldiga” parten. Händelsernas ordning är inte tidslinjär utan följer regissörens önskan om intensiva visuella effekter. Det finns olidliga sekvenser där man sammanställer bilder på svårt skadade barn och försöker framkalla starka obehagskänslor. Därtill följer bildkommentarer som ofta saknar saklig grund (se nedan).

Filmens regissör uttalade sig i början av filmen och framhöll att den är ”en opolitisk antikrigsfilm”. Påståendet är falskt vilket motiveras nedan.

Klara politiska ställningstaganden återkommer flera gånger:
”Of course they are known of their crimes and the zionism…” (huvudpersonen i filmen indoktrineras av en bekant/familjemedlem i en sekvens med en klart manipulerad bild av en israelisk patrullbåt i närheten av pojkens båt).
”May God punish them. They terrorized the children.”
”I wish the God will punish the Israelis and Egypt and all those countries which supported the Israelis.”
Filmen börjar och slutar med sekvenser i vilka man får barnen att uppmana till hat mot Israel trots påståenden att filmen är ”antikrigisk”. I början presenterar man tre barn (”huvudpersoner”). Två av dem säger att som vuxna vill de att deras yrken skall tjäna kampen mot Israel (en vill bli jurist ”…so that I can take Israelis to court”, den andre vill bli läkare ”So that I can treat and help those who are injured by the Israelis.”).

I en av slutscenerna säger samma pojke att han vill kämpa mot Israel ”Because they are killing children and they stole all our land.” I hela filmen finns det inte ett enda ord som kunde betraktas som vilja till försoning eller fred.

2. Osaklighet. Filmen innehåller många påståenden som helt och hållet saknar grund. Man måste vara medveten att olika uttalanden bygger på egna tolkningar och gissningar. T.ex.
under en bild med flera döda små barn med ett blodigt märke i bröstet konstateras: ”This is a short distance shooting”, ”Children being killed deliberately and intentionally”.

Barnen tillåts måla ut fruktansvärda bilder som redovisas i dialogerna trots att deras sanningshalt är tvivelaktig (t.ex. ”Outside I saw dead bodies cut in pieces”).

3. Filmen är varken ”opolitisk” eller ”antikrigisk”. Dess enda syfte verkar vara demonisering av staten Israel och därmed dess judiska befolkning.
Filmen har fått stor publicitet i hela världen och detta måste vara känt för SVTs ledning. Det var en stor kontrovers i samband med Toronto Film Festival för drygt ett år sedan. Den kände franske filosofen Bernard-Henri Lévy skrev då om filmen och dess konsekvenser för en växande antisemitism i sin artikel ”The Antisemitism to Come” (http://www.huffingtonpost.com/bernardhenri-levy/post_1373_b_791632.html).

Mina åsikter om ensidighet och partiskhet sammanfaller helt och hållet med Lars Adaktussons syn på filmen: http://www.metro.se/kolumner/bade-israel-och-gaza-faller-tarar/EVHkls!N1tusWEYjS23w/ och med den kritik som framförs av Bengt-Ove Andersson Generalsekreterare i Samfundet Sverige Israel: http://www.sverigeisrael.se/index.php/bloggar/bengt-ove-andersson/110-groevsta-antiisraeliska-propagandan-nagonsin-i-svt
Valet av sändningstiden på en av de största judiska helgdagarna, den första Hanukkah-dagen, ter sig också mycket märklig.

Den Statliga Svenska Televisionen visste säkert att flera andra TV-bolag hade vägrat att sända filmen med hänvisning till dess partiskhet och ensidighet. Det är omöjligt att SVT inte visste att filmen är en de facto propagandaprodukt gjord av Hamas utan regissörens och producentens direkta medverkan på plats i Gaza. Som regissören Vibeke Lökkeberg medger i SR (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4324341), hon och producenten Terje Kristiansson ”hade gjort filmen på distans”. De har aldrig varit i Gaza under inspelningar som beställdes med lämpliga instruktioner hos ”lokala filmare” som gjorde ”imponerande jobb”. Man kan knappast vänta sig något annat än bildmaterial som kan bäst tjäna ett propagandakrig mot staten Israel. Det är märkligt att SVT inte tog hänsyn till omständigheterna under vilka filmen spelades in. En ren propagandafilm inspelad av Hamas har alltså visats i den svenska statliga TV och detta trots att i Sveriges Radio medgav filmens regissör att den är ensidig och partisk.

Jag förmodar att man också visste om att sändningstillfället sammanfaller med en mycket viktig judisk heldag. Valet av just denna dag ter sig som en avsiktlig provokation för tusentals svenska medborgare som finns bland betalande för SVTs tjänster.

Jag anhåller om att programmet fälls i Granskningsnämnden för dess partiskhet (”kritik mot en klart utpekad part”), osaklighet och genom valet av sändningstiden avsaknad av ”respekt för privatlivet” av en betydande grupp av svenska medborgare.

Vänligen,

Juliusz Brzezinski

Sanningen om Israel – den som aldrig kommer fram i svensk media