I POLEN när min pappa en gång vandrade längs en gata i staden Kalish fick han en örfil på grund av att han var jude. I Sverige var det en musikant av judisk börd som skulle spela i en manifestation till stöd av Israel. I sista minuten hoppade han av med motiveringen att han inte vågar delta eftersom det finns risk för att meningsmotståndare ska komma att agera mot manifestationen.

ÄVEN OM situationen i Polen före andra världskriget inte kan jämföras med dagens situation i Sverige, så finns vissa liknelser. I dagens Sverige har vänstern, kyrkan, Palestinagrupperna, delar av massmedia och andra antiisraeliska grupper lyckats åstadkomma känslor av hat mot Israel och delvis mot judar som kan leda till aggression och obehagligheter.

NÄR EXTREMA MUSLIMER sålde ljudband i en Stockholmsmoské med en uppmaning att döda judar, sa Justitiekanslern att det är tillåtet med sådana uppmaningar om man gör det i samband med konflikten mellan Israel och araber.

Samtidigt visar många judar samma beteende som judar hade i diasporan genom att hålla en låg profil för att inte råka illa ut.

FRÅGAN ÄR om Sverige som demokratiskt land eftersträvar:
- ett samhälle där minoriteter ska leva med rädsla att öppet visar sina sympatier.
- ett samhälle där vi, som är vanliga skattebetalare och som anser att stöd åt den enda demokratin i Mellanöstern är nödvändigt, ska vara rädda och tysta.
- ett samhälle där offentliganställda i Migrationsverket som på fritiden visar sitt stöd för Israel genom att skriva på sin blogg degraderas från en chefsställning.
- ett samhälle där massor av offentliga medel satsas på antiisraelisk verksamhet.

KOMMANDE SÖNDAG söndag den 18 maj klockan 13.15 kommer många av oss som vågar manifestera i Göteborg och visa att vi vågar att offentligt visa våra positiva åsikter om Israel och att även judar har rätt till en egen stat. Vi hoppas att kunna fira i fred utan störningar och motdemonstration.

Oded Meiri

:: APROPÅ Göran Rosenbergs spalt i DN den 9/5:

“VAD SOM därmed har blivit allt tydligare är att det inte finns någon seger värd att fira för den judiska staten som inte också innebär en seger för idén om en palestinsk stat. Inte så att Israel kommer att försvinna som stat om den palestinska staten försvinner som möjlighet. Men det Israel som då kan firas kommer inte att vara en demokrati värd namnet, inte heller en stat värd att kallas judisk. Den kommer att vara en etnisk-religiös bastion, i praktiken en apartheidstat, där en minoritet med våld undertrycker en majoritet” skriver JUREK HIRSCHBERG:

60 ÅR HAR GÅTT sedan den judiska staten Israel pånyttföddes som en spillra av det avvecklade brittiska Palestinaprotektoratet. Araberna förkastade samtidigt Förenta Nationernas erbjudande om att bilda en palestinsk arabstat på 43% av det forna mandatområdet. Israel attackerades på sin andra levnadsdag av fem arabiska länders invasionsstyrkor. Det blev en kamp på liv och död. Israelerna överlevde och började bygga sin stat innanför stilleståndslinjerna. Jordanien och Egypten lade beslag på resten. De judiska flyktingströmmarna från arabländerna absorberades av det unga israeliska samhället. Arabiska flyktingar hamnade däremot till stora delar i flyktingläger bland sina bröder som inte ville veta av dem. Det blev ingen stat för palestinska araber. De hade slarvat bort chansen med egna och andra arabiska ledares goda hjälp.

MÖNSTRET skulle upprepa sig. Arabiska aggressionskrig skulle återkomma och misslyckas 1956, 1967 och 1973. Tvåstatslösningar förkastades av palestinierna 1967 och 2000. Flera generationer av palestinier stannade i flyktinglägrens permanenta elände genom sina ledares, sina arabiska grannars och FN:s försorg. Idag är det svårt att hysa optimism inför den s.k. fredsprocessen. En tredjedel av palestinierna stödjer Hamas som inte erkänner Israels rätt att existera. Medan den maktlöse ordföranden Abbas signalerar halvdant intresse för dialog med Israel, fortsätter hatpropagandan att pumpas ut genom de av palestinska myndigheten kontrollerade mediekanalerna. Hundratals raketer och granater skjuts över gränsen från Gaza varje månad med syftet att skada och döda israeliska civila.

EN FREDLIG LÖSNING ligger i allas intresse. Ett antal israeliska ledare har genom åren gjort ansträngningar för att nå en lösning, medan deras palestinska motparter har, med Abba Ebans ord, sällan försummat ett tillfälle att försumma ett tillfälle. Mycket kan säkert ha gjorts klokare och bättre. Att det idag inte finns någon palestinsk stat vid sidan av den judiska är dock knappast Israels fel.

GÖRAN ROSENBERG går dock ett steg längre än att skylla på Israel. Han utvecklar (DN 9/5) ett nytt koncept som närmast kan liknas vid Israels arvsynd. Om det inte blir någon palestinsk stat, “kommer (Israel) inte att vara en demokrati värd namnet, inte heller en stat värd att kallas judisk. Den kommer att vara en etnisk-religiös bastion, i praktiken en apartheidstat.” Med andra ord: även ifall Israel gör vad det kan medan dess grannar vägrar erkänna dess rätt att existera och fortsätter med hatpropaganda och antisemitism i sina officiella organ, indoktrinering av skolbarn, rop på mord på judar i sina moskéer, morbid dödskult, terrorism, drömmar om Storpalestina, interna strider, förföljelse av kristna, mord på oliktänkande, korruption och förskingring av biståndspengar, kort sagt om de inte går in för att arbeta för en funktionsduglig och fredlig stat - ja, då kan Israel inte kalla sig en demokrati längre och det har förverkat sig självt som ett judiskt nationalhem.

INGEN SKULLE DRÖMMA om att göra Sveriges existensberättigande eller dess duglighet som demokrati avhängiga av hur dess grannar uppför sig. Mig veterligen har sådana resonemang aldrig tillämpats på någon annan stat. Men för Israel gäller specialreglemente: damned if you do, damned if you don’t.

Så låter Rosenbergs omdöme om Israels rätt att efter de första sextio åren fortsätta med egna krafter, i medvind och motvind, med framgång och en del felsteg forma och forma om sitt öde som suverän stat och Mellanösterns yngsta - och fortfarande enda - demokrati. Så låter en svensk demokratiskt sinnad humanist när han har blickat mot stjärnorna och kört ner i diket.

Jurek Hirschberg

Källa: Göran Rosenberg Minne mot minne ::

LENA OCH LINA fyller år.
Lena fyller 75 och Lina fyller 5.
Nu ska här festas och alla ska vara glada.

DAGENS KÅSERI är en betraktelse av Gita på Gilboabloggen. Läs denna aktuella tänkvärda text.

LENA har varit med om både medgångar och motgångar under sitt liv men idag är allt glömt för nu är det är fest. Många år har gett många erfarenheter vilket format Lena till den person hon är idag.
Felsteg och felberäkningar finns med i hennes levnadsbeskrivning, som i så många andras, men ingen av hennes vänner skulle drömma om att dra upp något sådant idag.
Surpellar och gnetkärringar göre sej inget besvär.

LINA fyller 5 och hennes föräldrar är måna om att visa och lära henne att när det är födelsedag då firar man.
Man gläds över den dag man föddes och över att man lever idag och kan klämma minst tre tårtbitar med grön marsipan.
En födelsedag är en glädjens dag där inga sura miner hör hemma.
Surpellar och gnetkärringar får återkomma en annan dag.

Israel fyller också år. 60 år.
Det ska bli födelsedagsfest och födelsedagsbarnet ska hyllas.
Israel gratuleras av stora delar av den civiliserade världen om inte för annat så för att hon fortfarande är vid liv, trots den närmsta omgivningens konstanta agerande för att åstadkomma motsatsen.

Sverige är ett land med problem.
Vågar vi förmedla något positivt om Israel inför hennes födelsedag?
Vågar vi skriva något som skulle kunna störa sinnesfriden hos Israels fiender?
Vågar vi säga ett hjärtligt grattis till Israel trots att det skulle kunna få några surpellar och gnetkärringar att resa ragg?

Bäst att gå den breda vägen och göra gemensam sak med hårdpropagandans offer.
Hålla Israel kort och på hennes födelsedag koncentrera sej på hennes fel och brister, trots att man vet att det inte är förenligt med god ton.
Att det helt enkelt är förolämpande, missunnsamt och mycket pinsamt.

Att unna Israel en dags glädjeyra är på tok för generöst för det kan ju tolkas som om man, ve och fasa, ännu inte fått tillträde till salongerna där dumliberalismen florerar.
I Sverige säljer man sin själ för en spottstyver.

SDS, DN

Källa: I Gilboas svala skugga med författarens tillstånd.

Israel 60 år ett blomstrande land med lovande framtid

ISRAEL förekommer mera än vanligt under veckan i svenska medias programtablåer; ömsom vatten - det mesta - ömsom vin - undantagsvis. Public Serviceorganet Sveriges Radio tillhör inte kategorin vin precis. SR:s utsände Cecilia Uddén vågar inte låna toaletten efter besök hos en bosättarefamilj från USA. Sveriges radio P1 beklagar att Volvo säljer grävmaskiner till Israel, eftersom de används för att bygga bostäder i bosättningarna och för att riva palestinska hus.

I samband med Israels 60-årsfirande passar SR P1 på att bedriva en hetskampanj mot Israel.
Kampanjen är skickligt styrd, så att även några få positiva inslag om Israel ges, men dessa följs alltid upp med en påminnelse om israeliska grymheter mot oskyldiga palestinier.

Alla händelser i världen som t.ex. katastrofen i Burma, folkrensningen i Darfur m.fl. kommer i skymundan för rapporteringen från Israel som egentligen inte är några nyheter. SR P1 som public service är en opinionsbildande kanal som förvränger nyhetsrapporteringen med syfte att demonisera Israel som judisk stat.

Igår hade Israel en minnesdag för de mer än 22.000 israeler som stupat i krig, mördade av palestinska terrorister eller som dog i samband med konflikten med araberna. Kol Israel program 2 berättar om en man som bor i en by nära en begravningsplats där en av hans vänner som stupade för 30 år sedan i ett krig var begravd. Varje gång han gick förbi såg han att det låg en blomma på graven. En dag grips han av starka känslor och skrev en dikt och lade den på graven. Dagen efter fanns brevet med dikten inte på graven. Efter några dagar ringde det på hans telefon. Det var mamman till den stupade kamraten som ringde och berättade om hur hon och hennes man dagligen besöker graven och tänker på deras son.

Detta är livssituationen för många familjer i Israel. Israeler har inget att välja på. Israel kan inte förlora ett krig eftersom staten då kommer att förintas. Det finns inget annat land i världen som hotas av förintelse. Alla länder som förlorat i krig överlevde ändå som stat.
Man kan kritisera Israel för många handlingar. Samtidigt måste man visa förståelse för Israels handlingar mot backgrund av hotet mot landets existens.

Sveriges Radio P1 visar ingen förståelse. Med envishet som liknar besatthet fortsätter P1 att sprida hatkänslor som syftar till att sprida budskapet att det inte finns plats för en judisk stat på världens karta.

Israel visar motsatsen. Landet har en tillväxt i ekonomi som är större i Sverige. Kulturlivet blomstrar och vetenskapen är i världsklass. Israel är en supermakt inom High tech-industrin och även läkemedels- och medicinsk industrin växer. Många sjuka människor i världen kan tacka denna industri.

Nationen Israel har 7,3 miljoner invånare. 80 % av dessa är judar, 18 % araber och resten består av olika invandrare bland vilka det finns flyktingar från Darfur.

Medan arabländer har sett till att bli av med sina judiska invånare har araber som bor i Israel betydlig högre levnadsstandard än araber i arabiska länder.

Medan antalet kristna i palestinska områden, Irak och Libanon minskar växer den kristna församlingen i Israel.

Medan alla arabiska länder är diktaturer är Israel en stark demokrati. Israel har en stark och motiverad militärmakt som försvarar landet

Vi vädjar till massmedia i allmänhet och Public Service i synnerhet: Sluta trakassera Israel. Kritisera gärna men bygg inte hat mot Israel och indirekt mot judar. Det har visat sig att hat leder till katastrof.

Den 18 maj kl. 13.15 kommer vi att samlas på Gustav Adolfs torg i Göteborg med en manifestation för Israel. Med dans och sång skall vi visa att Sverige firar den enda demokrati i Mellanöstern, ISRAEL. Kom med!

Oded Meiri
Ordförande FiM ::

:: UNDER HÖSTEN fick jag reda på att Judisk Ungdom i Sverige (JUS) var medlemmar i Nätverk Mot Rasism. Det låter kanske oskyldigt men tittar man närmare på NMR framgår en helt annan bild:

NMR består av en mängd organisationer på ytterst vänsterkanten som inte gör någon hemlighet av deras liering med allehanda antidemokratiska och antisemitiska grupper. De drivande organisationerna bakom NMR är Motkraft.net och Ungsocialisterna. Detta framgår bl a genom att insamlingar som NMR gör sätts in på Motkrafts konto samt att hela NMRs sida ligger på ungsocialisternas. NMR självt skriver på sin hemsida (under rubriken “rasism”)

I de länder där känslor av denna typ har bejakats eller frammanats har det alltid slutat med en katastrof för åtminstone ett folk eller en befolkningsgrupp. USA, Tyskland, Rwanda, Jugoslavien, Turkiet, Sydafrika, Israel, alla är de exempel påländer där rasism och nationalism fått katastrofala följder.

Ungsocialisterna är en samling av “revolutionära socialister” som i grunden har “samma politiska uppfattning som [det trotskistiska] Socialistiska Partiet”. De har flera texter på sin hemsida om Israel som i vanliga socialistisk tongång andas av ett starkt hat mot Israel.

Ungsocialisterna är bland annat också medarrangörer till aktiviteter med “Nätverket Bojkotta Israel” – ett nätverk vars ledande personer deltog vid attacken mot Israelinsamlingen på Nalen
och israeliska turistbyrån. De länkar till Yelah.net och socialism.nu, som i sin tur är starkt
anti-israeliska.

Motkraft.net skriver under “Temasidor/”Internationell solidaritet”/“Relaterade texter” följande:

- “Israeliska varor att bojkotta”,
- “Bli terrorist – stöd intifadan”,
- “Intifadan visar vägen – bojkotta Israel”
- “Slut upp med International Solidarity Movement på plats i Palestina”, och
- “George Habash är död - Länge leve PFLP!”

Motkraft länkar till Palestinagrupperna, PFLP (terrororganisation med många mord bakom sig), samt våldsgruppen AFA. Motkraft deltog också i attacker mot polis under den skSalemmarschen 2007.

Yelah – en vänsterextrem tidskrift på nätet – hittar man också genom länkarna på Ungsocialisterna och icke förvånande kan man hitta en drös med anti-israeliska artiklar av alla slag. Ett exempel:

Israel bedriver etnisk rensning och det är därför visst befogat att avsky staten Israel som den ser ut idag… Vad är problemet med att hata en stat som Israel? Vad är problemet med att hata en stat som ockuperar, förtrycker, mördar, och etniskt fördriver?

Yelah deltar också i “Nätverket Bojkotta Israel”:s demonstrationer mot Israel.

Det kommunistiska partiet SKP är medlem i NMR och deras tidskrift “Riktpunkt” kan man läsa följande:

“Självförsvar” har varit sionisternas motivering för sina brott i nästan 60 år. Mytologin om hotet mot Israels säkerhet är grundat på stormediernas föreställning om att ‘lilla Israel’ slogs för sin existens 1948, då den Israeliska staten utropades.

Under rubriken “Sionister agerar som nazister” skriver Riktpunkt att:

Under mer än 70 år har sionisterna massakrerat och torterat palestinier… Under de sextio år som har gått har sionisterna dödat tusentals civila, både palestinier och andra, och nästan alltid kallat dödsfallen “ett misstag”… Om sionisterna 1946 hade rätt att döda civila som ett led i sin befrielsekamp, varför har inte palestinier samma rätt? Vad är en terrorist, egentligen?

Ovanstående fakta är bara ett axplock av de organisationer, texter och värderingar som motkraft.net och Ungsocialisterna står för, och därmed också NMR. Betvivlar någon detta rekommenderas det att besöka NMRs hemsida och själv se kopplingarna med många vänsterextrema organisationer och att NMR de facto drivs av motkraft.net samt Ungsocialisterna (och övriga förgreningar i det vänsterextrema nätverket). Att NMR står för en antisemitisk, Israel-hatande agenda råder det inget tvivel om.

Jag framförde detta till JUS som genom Petra Kahn svarade att de inte ser några problem med deras medlemskap däri.

Efter detta gjorde jag ett flertal personer uppmärksamma på relationen mellan JUS och NMR, vilket ledde till reaktioner. Jag skrev också en artikel om det och påbörjade en namninsamling till stöd för den.

Idag fick jag så ett samtal från Arthur Guterc, styrelseledamot i JUS.

Han meddelade att de nu insett att NMR inte är något en judisk organisation bör vara med i, varför de har gått ut ur den! De har försökt nå NMR för att säga till dem att ta bort dem från deras sida och avregistrera dem som medlemmar, men har ej fått svar på deras emails och telefonsamtal. De har nu därför polisanmält NMR eftersom de inte agerat för att ta bort JUS, bl a från deras hemsida.

Jag har med anledning av det även uppmanat dem att skriva ett pressmeddelande eller artikel för att förklara att JUS som judisk organisation inte kommer legitimera en organisation som drivs i politiskt syfte av vänsterextrema, jude- och israelhatande islamofascister. Han ska ta upp detta med JUS styrelse.

I vilket fall är det bra att JUS nu agerar i frågan och låter sig bli kidnappade av organisationer som går rakt emot det som JUS står och verkar för. Det är dags att sluta dalta med och legitimera de vänsterextrema nätverken.

Kent Ekeroth ::

SÖNDAGEN DEN 18 MAJ 2008 FIRAS ISRAELS 60-ÅRSDAG MED OLIKA AKTIVITETER I GÖTEBORG.

Seminarier 10.30-12.30

Halv elva startar firandet i judiska församlingens lokaler. Då ska Sven Reichmann författaren till bl.a.”Antisemitismen förr och nu” och flera böcker om judarna och Israels historia i två timmar diskutera Israels utvecklingsmöjligheter med utgångspunkt från de 60 första åren.

Arrangör: FIM, Fred i Mellanöstern och Judiska församlingen

Gatumanifestation med karaktär av folkfest 13.15-15.15

Samling med information på Gustaf Adolfs torg för en manifestation på gatorna till Israels ära. Ett demonstrationståg med hav av flaggor går från GA-torg till Bältesspännarparken där det blir uppträdanden med tal av riksdagsledamot Annelie Enochson, riksdagsledamot Birgitta Ohlsson samt judiska församlingens ordförande Anders Carlberg, israelisk sång och dans och kletzmermusik. I Bältesspännarparken vankas gratis förtäring av typ falafelbuffé och karameller för alla som deltagit i manifestationen. Klockan 15.15 ska manifestationen vara klar.

Deltagare uppmanas ta med sig egna flaggor, svenska eller israeliska.

Arrangör: FIM, Fred i Mellanöstern

Galakväll på Storan

Under tiden allt detta händer i hjärtat av Göteborg gör sig Stora Teatern redo för en galakväll. Och en knapp timme efter manifestationens slut, klockan 16.00 öppnar Storan sina portar för en helafton.

Programmet för kvällen startar klockan 17.00 och i tiden fram till dess finns en utställning att ta del av i foajén. Det går också att köpa dricka.

Så klockan 17.00 drar det högtidliga firandet igång med inbjudna talare och artister både från Israel och Sverige. Ambassadör Eviatar Manor, utbildningsminister Jan Björklund, riksdagsledamot Alf Svensson, v.ordf. i V.Götalandsregionen Johnny Magnusson och chefredaktör Peter Hjörne hör till de inbjudna talarna för kvällen.

Från Israel kommer pianisten Shlomi Shaban med en egen show. Övriga artister är Åsa Fång, Salomon Helperin, Göteborgs Gospelkör, barnkör från judiska Alexandraskolan och streetdansare från Smyrnakyrkan

Under kvällen visas bildspel om Israels utveckling och Zionits Jerusalempris delas ut till riksdagsman Annelie Enochson. I pausen bjuds förfriskningar. Kvällens värd är Dan Fibert.

Inbjudare: Judiska församlingen i samarbete med Förenade Israelinsamlingen/Keren Hayesod, FIM/Fred i Mellanöstern, Samf. Sverige-Israel, Smyrnaförsamlingen och Victory Mission

Kontakt: MIRIAM KNUDTZON (pressansvarig) 031-91 09 77 -oOo- DANIEL JONAS (biljettansv.) Judiska församlingen 031-10 94 00 -oOo- ODED MEIRI Manifestation och Seminarier 031-83 11 49

]]> http://fredimellanostern.wordpress.com/2008/05/05/israel-i-hjartat-av-goteborg/feed/ Red. http://fredimellanostern.wordpress.com/2008/05/05/dick-haas-om-dagens-nyheter-och-cafemarxism/ http://fredimellanostern.wordpress.com/2008/05/05/dick-haas-om-dagens-nyheter-och-cafemarxism/#comments Mon, 05 May 2008 08:35:08 +0000 Red. http://fredimellanostern.wordpress.com/?p=308

KALLA FAKTA OM DAGENS NYHETERS ISRAEL-BEVAKNING är rubriken för en synnerligen kritisk artikel av DICK HAAS från i söndags (2008-05-04). Saxat ur artikeln:

Dagens Nyheter är idag språkrör för en specifikt svensk typ av cafémarxism…

Faktum att DN:s utsände (se fotnot, FiM:s anm.) skriver om och om igen om den ena sidans lidanden, men aldrig om födelsedagsbarnets lidanden, vittnar om en enkelspårighet, som bara kan höra hemma i ett snävt totalitärt tänkande.

Antagligen tar jag inte miste, om jag säger att korren ifråga är marxist. Man bör alltså bedöma hans alster som ett uttryck för en form av historieförfalskning, som genomfördes till något nära fulländning i Sovjetunionen. Och det är dessa politiskt “korrekta” men falska kriterier, som driver Dagens Nyheter i kvav.

HELA artikeln av Dick Haas: Kalla fakta om DN:s Israel-bevakning (2008-05-04)

– — –

K O M M E N T A R Med tanke på de ensidiga och förvrängda medianyheterna i Sverige om Mellanöstern och Israel förser sig varje nykter sanningssökare med kompletterande information via israeliska och internationella nyhetskanaler.

Den som vill ha kompletterande och tillförlitlig nyhetsförmedling om och från Israel rekommenderas att ta del av Dick Haas nästan dagliga rapporter. Denna erkänt goda nyhetsrapportering erhålls också via e-post. Se menyn på webbsidan << Dick Haas - Nyheter från Israel >>

/Red.

FOTNOT 60 år med staten Israel (2008-05-03)

NÄR DET KOMMER TILL ISRAEL florerar det märkligt många självutnämnda experter i Norden som av någon anledning i media försöker breda ut sig och ivrigt saluföra sina egenhändiga versioner.

Men det hör till saken, att araberna hävdade också palestinaarabernas rättigheter, något som britterna lovade skydda. Deklarationen säger för övrigt inte, att hela Palestina skulle tillfalla judarna, bara att man i området skulle upprätta ett nationalhem för dem. Man kan på goda grunder hävda, att också den palestinska befolkningen hade en rätt som skulle tillgodoses. Från detta bortser Krygier i sin argumentation…

Vad denne BE inte nämner är San Remo Konferensen 1920 vars resultat accepterades 1923 av 52 nationer. Ett juridiskt bindande beslut från Nationernas Förbund. NF var föregångaren till FN. Det enda internationella dokument som existerade fram till Israels återuppståelse 1948. Detta dokument stipulerade att området skulle bli under judiskt styre, då också inklusive arean som utgör dagens Jordanien. Sen verkar det vara lite si och så med geografikunskaperna också. Eftersom, vilket Krygier redan i det föregående redovisade;

Som en kontrast så var det brittiska Palestinamandatet erkänt som det judiska folkets historiska hemland och öronmärkt som dess framtida hemland. I strid med Balfour-deklarationen och Versailles avstyckade britterna 1921 75% av Palestinamandatet och etablerade den artificiella arabstaten Transjordanien, sedermera Jordanien. Trots detta orättfärdiga beslut, accepterade den judiska sidan en fredlig tvåstatsdelning av de återstående 25% av området, väster om Jordanfloden, vilket förkastats av den arabiska sidan vid fyra tillfällen: 1937, 1947, 1967 och 2000.

Uppenbart saknas de mest grundläggande och elementära baskunskaperna i historia och geografi när Ekholm svarar med att istället hysteriskt svamla om ”storisrael”.

Araber har - som sagt var - redan idag +20 egna stater som sträcker sig från Nordafrikas västkust till Centralasiens bergsmassiv, över hela tre kontinenter. Så landmassor kan araber inte klaga över att de saknar. Lägger man till alla länder som kallar sig muslimska så blir siffran +50 suveräna stater. Jordanien är endast ett av dessa länder, och är tre gånger så stort som nuvarande Israel, landområdet som hade beslutats tillfalla judar, vilket nu enligt jordansk lag är förbjudna att ens köpa land. Majoriteten av araberna kallar sig för palestinier där, och det gör likaså drottningen av landet. Det kan ju faktiskt vara så att BE inte förstår uppenbar skriven text, utan behöver beskrivande bilder istället. Är det möjligen så Ekholms världsbild ser ut?

Så vem är denne uppenbart obildbara BE? Tydligen har han varit riksdagsman, minsann, för socialdemokraterna. Och god kristen som medlem i lobbyorganisationen Broderskaparna. För dem som inte känner till dessa två grupperingar, så anses de i denna kombination inte utgöra några historiska vänner till judiska israeler. Däremot skrävlar och flörtar representanter härifrån gärna med just de terrorister som helst av allt vill mörda israeler, primärt då judiska kvinnor och barn. Broderskapare vill gärna kalla sådant ociviliserat barbari för främjande av ”fredlig dialog”.

Slutsats, Bernt Ekholm är för Israel en perifer bekantskap, utan något direktinflytande på Israel. I likhet med många likasinnade från den svenska fåran av Mellanösterndebattörer en intellektuell mygga. Vad däremot BE kan ha inflytande över att rekrytera och skapa nya aningslösa myggor som förökar sig och surrandes sprider sig vind för Internet och sprider sitt kliande gift, vilket gör livet surt för svenska judar som till slut känner sig nödgade att bosätta sig i moraliskt behagligare klimat vid västbanken. Vi avslutar denna elementära faktagenomgång med ett sponsrat direktmeddelande från YHVE till de svenska broderskaparna

”Nu har du hört allt, och detta är summan:
frukta G-d och håll hans bud. Det gäller alla människor. Ja för varje gärning skall G-d kräva räkenskap, också för allt som är dolt, gott som ont” (Pred. 12:13-14)

/Dannie

:: TT-kritik skriver idag om Nyhetsbyrån TT och dess uppgifter som bl.a. är publicerade av SvD.

Idag publicerade TT manipulativ ”statistik” över Israels påstådda missgärningar. Många uppgifter i ”statistiken” är helt lögnaktiga, andra är numeriskt korrekta men vinklade för att skapa felaktiga uppfattningar om situationen.

TT hävdar att 667 israeler dödades av palestinska terrorister under den senaste terrorvågen. Siffran är helt lögnaktig: antalet mördade israeler är 1162, de absolut flesta är civila (listan inkluderar även 18 som mördades i terrorattacker utomlands och 3 amerikanska diplomater). Alla dödsoffer finns listade på Israels UD:s hemsida med omständigheterna noggrant beskrivna.

Läs hela artikeln om Lögnaktig och manipulativ statistik via TT ::

:: I MAJ ÄR DET 60 ÅR sedan staten Israel utropades. Inte många betänker hur annorlunda historien varit om Israel nu istället firat 70 år; då hade förföljda judar i Europa haft en tillflykt undan nazisterna och Förintelsen hade inte kunnat genomföras. Men sedan 1948 har Israel utgjort judarnas första nationella hemvist på 2 000 år; nu var judarna inte längre utlämnade åt den eventuella välviljan hos länderna i förskingringen där de befunnit sig.

Israel är förvisso inte en stat utan brister. Arbetet med att bygga en demokrati av västerländskt mått mitt i en region av diktaturer som helst vill förgöra detta nya experiment har inte varit lätt. Ändå är Israel idag, trots alla hot, är ett öppet samhälle som garanterar mänskliga fri- och rättigheter för alla sina medborgare oavsett etnicitet. Man har också byggt upp ett land som blomstrar såväl industriellt och tekniskt som kulturellt.

De palestinska flyktingarnas historia är en tragedi. Men det är en tragedi som inte har sin orsak i den judiska statens utropande. Hade araberna sagt ja till FN:s delningsförslag 1947 istället för att gå i krig mot Israel hade de två staterna tillsammans kunna fira 60 år nu. Men konflikten har aldrig handlat om gränser. Grundorsaken är och förblir att en judisk stat upprättats på mark som varit under muslimskt herravälde i över 1 000 år, vilket är omöjligt att acceptera för stora delar av arabvärlden.

Men är det viktigt att det finns en judisk stat? Är inte konceptet med en tillflykt för förföljda judar förlegat?

På många håll i Frankrike kan judar inte längre visa sig i kippa utan att angripas, och en fransk jude gjorde för mig den dystra förutsägelsen att de flesta judarna kommer att emigrera därifrån inom tio år. Till och med i Sverige växer antisemitismen snabbt.

Så, ja, det är viktigt att Israel finns. Att det finns ett land i världen där judars liv försvaras, där man inte som i Sverige rycker på axlarna åt den ökande antisemitismen därför att judarna är en så liten väljargrupp. När FN:s generalförsamling för några år sedan antog ännu en resolution mot Israel kommenterade den israeliske utrikesministern detta med att han var tacksam för att det inte är Europa och omvärlden som har ansvar för Israels säkerhet.

Ända sedan statens utropande har Israel varit ett hopp, inte ett hot, för Mellanöstern. Arabledaren emir Feisal välkomnade 1919 en judisk stat och menade att ”bara tillsammans kan vi nå verklig framgång”. När demokrati och mänskliga rättigheter vinner insteg i Israels grannländer kommer säkerligen också freden till Mellanöstern. Då kommer också till sist den judiska och den palestinska staten att blomstra sida vid sida.

Bengt-Ove Andersson

Sekreterare i Samfundet Sverige-Israel, riksorganisationen

Publicerat i Nerikes Allehanda Debatt 26/4