Aftonbladets tre ingredienser för att väva sin organkonspiration

Åsa Linderborg, "Kulturchef", Aftonbladet

(Den som har ont om tid kan läsa den sammanfattande trepunktslistan längst ned).

Nyligen rapporterade nyhetsbyrån AFP att ett stort antal jordanier åtalats för att ha bedrivit illegal handel med njurar som sålts av palestinier till köpare i arabvärlden, däribland Egypten. Men varken Aftonbladet eller TT rapporterade om saken trots att de på torsdagen tyckte att det var relevant att rapportera ett fall om handel med israeliska organ. Anledningen till den skilda hanteringen är försöken att använda helt orelaterade och verkliga rapporter om brottssyndikat för att legitimera den obelagda, dementerade och diskrediterade konspirationsteorin som publicerades på Aftonbladets ”Kultursidor” i augusti. Den antydde systematisk plundring av palestinska organ med det israeliska samhällets goda minne. Detta är grunden i skapandet av alla konspirationsteorier: att använda några noggrannt utvalda verkliga händelser för att försöka belägga en större och orelaterad lögn.

Därför fortsätter Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg sin besatthet av israeliska organ. Nu hävdar hon att domen mot en rättsläkare i Israel nyligen visserligen inte ”bevisar”, men ”knappast minskar”, relevansen i Aftonbladets organskröna. Detta trots att domen fullständigt saknar paralleller till Boströms diskrediterade påståenden. Aftonbladet har vävt ihop tre orelaterade saker – varav en uppdiktad – till en enda stor konspirationsteori. Den enda kopplingen är ordet ”organ” (se listan längre ned, för en sammanfattning).

Israel anklagar Sverige för kontakt med Hamas

Oded Meiri om anklagelsen om svenska Hamas-kontakter:

EFTER AFTONBLADET-affären och försämringen av relationerna mellan Israel och Sverige anklagar Israels premiärminister Benjamin Netanyahu Sverige, som ordförandeland i EU, för att försöka starta en ”dialog” med Hamas. I ett möte med Spaniens utrikesminister Miguel Moratinos tog Netanyahu upp ämnet. Spanien kommer att avlösa Sverige som EU-ordförande i januari nästa år. Netanyahu sade att han känner till att Sverige försöker att åstadkomma kontakter med Hamas, men nämnde inte källorna för detta. Moratinos sade att han inte känner till något om saken, men lovade att undersöka detta med svenskarna.

Hamas är stämplad som terrororganisation av EU och alla kontakter med organisationen är frysta så länge Hamas inte godkänner Kvartettens villkor att avsäga sig terror samt erkänna Israel och ingångna avtal.

Hamas påstår att de har kontakter med regeringstjänstemän i europeiska länder.

Se vidare:
- Haaretz: Netanyahu accuses Sweden of trying to reach out to Hamas
- Svenska UD dementerar.

/Oded Meiri

Jan Guillou har funnit sin baneman

Jonathan Leman tipsar om radioprogrammet Medierna i P1 som sändes i lördags, som mycket väl kan komma att gå till historien. Intervjuaren Martin Wicklin, som arbetar för det självständiga produktionsbolaget Tredje Statsmakten, ställer debattören Jan Guillou till svars för en kolumn han skrivit i Aftonbladet om den påstådda organaffären. Bakgrunden är Guillous mångåriga och hårda kritik mot kulturjournalistik ”som bara bygger på lösa spekulationer” (om bl.a. Catrine Da Costa, Thomas Quick och mordet på Olof Palme).

Reportern ställer frågan hur det nu kan komma sig att Jan Guillou tvärtom gått ut till försvar för Aftonbladets och Donald Boströms konspirationsteorier om påstådda israeliska organstölder på palestinier, helt utan belägg. Tycker han att detta är bra kulturjournalistik? Den 10 minuter långa intervjun utvecklas till en fascinerande och tragikomisk självtortyr av sällan skådat slag, när Guillou förgäves kämpar för att få sitt resonemang att hålla ihop. Den envetne intervjuaren återvänder ideligen till kärnfrågan, och Guillou tvingas till flera tysta uppehåll, ju mer den gren han sitter uppflugen på börjar knaka.

Den fascinerande intervjun kan höras här (börjar 10.30 in).

Lägg också märke till hur Jan Guillou rättfärdigar den motbjudande kopplingen som artikeln gör till en korruptionsaffär i USA. Det visar sig att Guillou fortfarande inte förstått att den handlade om levande israeler som rest till USA för att frivilligt sälja sin njure, och alltså inte om ”organ från Israel” eller från palestinier.

Sist i programmet (31 min in i sändningen) görs också en parodi på Aftonbladets ”kulturjournalistik”, genom en utredning om varför svininfluensan kommit just nu.

F, SvD, 2, ES, Ab, 2, Hd, Smp, Vg.

Uppdaterade bloggar: Gudmundson, Elder of Ziyon, Fredrik Axelsson, Sapere aude, Al Hamatzav, JiM.

Läs även andra bloggares åsikter om Jan Guillou, Aftonbladet, Sveriges Radio, P1, medierna, Martin Wicklin, Israel, Donald Boström, konspirationsteori, organstöld, organhandel, antisemitism, palestinier, israeler, judar, kulturjournalistik, SR, Åsa Linderborg, Helle Klein, Jan Helin, Antisemitbladet, Carl Bildt

SR använde palestina-aktivisten Terje Carlsson som Jerusalemreporter

FICK ‘RAPPORTERA’ OM KRITIK MOT VERKSAMHET HAN SJÄLV DELTAGIT I

Idag sände Sveriges Radio programmet Människor och Tro i P1, som handlade om kritiken mot svenska så kallade ”biståndsorganisationers” alltmer ökade politiska radikalisering och stöd till odemokratiska krafter i Mellanöstern som motsätter sig Israels existens och stödjer terrorism.

Kritiken kommer från den oberoende israeliska organisationen NGO Monitor, som har skrivit en kritisk debattartikel i Jerusalem Post om det svenska palestinabiståndet, och också gjort en över 20 sidor lång detaljerad granskning av Diakonia, en svensk vänsterkristen lobbygrupp som till 90 procent finansieras av svenska staten via SIDA (332 miljoner kr 2008). Ungefär hälften av de 750 miljoner svenska skattekronor som Sverige skickar till palestinierna varje år går via FN-organet UNRWA, som bl.a. driver de palestinska skolorna. Så sent som i förra veckan försäkrade UNRWA att man även fortsättningsvis inte kommer att undervisa om Förintelsen i Gazas skolor, vilken Hamas kallar ”en lögn”.

Palestina-aktivisten Terje Carlsson

‘REPORTER’ OCH PALESTINALOBBYIST

För att intervjua NGO Monitor om kritiken mot Diakonia och SIDA skickar Sveriges Radio dit en välkänd aktivist vid namn Terje Carlsson. Det tycks inte göra något att han arbetat som pro-palestinsk ”följeslagare” på Västbanken genom Sveriges Kristna Råd med stöd av det kritiserade Diakonia. Följeslagarprogrammet finansieras även det av SIDA. Som ”följeslagare” skrev Terje Carlsson rapporter i vilka exempelvis Yassir Arafat år 2004 beskrivs som ”en äkta frihetshjälte”, och om hur judar ”tävlar” i att hata honom mer än Adolf Hitler. Då hade palestinierna sprängt uppåt 1 000 civila israeler till köttslamsor i nästan dagliga terrororgier, och invalidiserat tusentals fler:

För israeler räcker det med att se en bild av Arafat för att sluta skratta och börja hata. Adolf Hitler kanske skulle vinna över Arafat i en judisk tävling i hat och rädsla, men det är inte helt säkert. För israeler var Arafat en levande pain in the ass, som aldrig gav upp även om Israels militärer gjorde allt för att han skulle hålla käft.

‘JAG TAR STÄLLNING’

År 2007 regisserade Terje Carlsson filmen ”Välkommen till Hebron”. Filmen är en pro-palestinsk partsinlaga om situationen i staden, vilket också Carlsson erkänner. ”Jag har fått reaktionen att filmen är pro-palestinsk i Sverige, säger han i artikeln ”En filmare som tar ställning”. ”Jag tar ställning via min film”, förklarar han i en intervju med Svenska Filminstitutet.

DN:s chefredaktör: Regeringen får visst kritisera artiklar

Dagens Nyheters chefredaktör Thorbjörn Larsson tillbakavisar talet om att regeringen och ministrarna inte skulle kunna kritisera innehållet i publicerade artiklar:

Vad anser du om att Carl Bildt inte kan fördöma artikeln när regeringsrepresentanter tidigare uttalat sig i olika ämnen?
- Även ministrar måste få reagera på saker som skrivs, vi har ju yttrandefrihet. Ett exempel är Reineraffären då Olof Palme reagerade starkt.

Och det är precis det som har efterlysts från israelisk sida, även om somliga har missuppfattat och trott att det skulle handla om att regeringen förväntas ”styra” vad som står i medierna.

Thomas Bull, professor i konstitutionell rätt vid Uppsala Universitet, bekräftar till Fred i Mellanöstern att det är tillåtet för regeringsrepresentanter att kritisera vad som skrivs i pressen, men påpekar att det kan vara ett känsligt område beroende på vad det handlar om. Här är hela svaret (vår fetstil):

Det är nog inte en fråga om förenlighet med grundlag, utan mer en tradition. Det rättsligt intressanta är censurförbudet i TF [Tryckfrihetsförordningen /FiM:s anm.], men uttalanden från regeringen om artiklar är inte censur (sker inte i förväg och hindrar inte publicering).

Däremot är det känsligt att uttala sig eftersom det kan påverka en tidnings publistiska frihet i framtiden. Man kan väl säga att länder där regeringarna mera ofta recenserar de egna landets tidningar/media inte brukar vara demokratiska mönsterstater. Därför avhåller sig gärna regeringar i demokratiska stater från sådant, eftersom varje misstanke om att den fria åsiktbildningen låter sig påverkas av vad regeringen för tillfället anser är av ondo för det politiska systemet i stort. Man kan ju notera att Berlusconis utspel om den alltför regeringskritiska TV-kanalen i Italien inte anses som riktigt OK – sådant föder alltid misstankar om att man inte bara tycker något, utan också kanske gör något…inte bra för förtroendet för vare sig pressen eller regeringen. Men något formellt grundlagsbrott kan jag inte se att det skulle vara att uttala sig.

Känsligheten som Bull nämner förefaller alltså främst handla om politiska tvistefrågor (såsom kritik mot avslöjande av korruption i Italien) än om antisemitism och rasism, som det ju inte lär finnas någon tidning som har den öppna ambitionen att sprida.

Mot bakgrund av utlåtandena från både chefredaktören för en av Sveriges största tidningar (DN) och rättsexpertisen finns det alltså inget fog för att påstå att pressfriheten skulle förbjuda regeringen att kritisera innehållet i den aktuella Aftonbladet-artikeln.

Läs också:
- Palestinska familjen: ”Vi påstod aldrig till Aftonbladet att organ stulits”
- Cordelia Edvardson i SvD: ”Aftonbladet kan inte ta skydd bakom tryckfrihetslagen”

 

SvD 2 3 4 5 6 7 8 9 DN 2 3 4 5 6 7 Sydsvenskan 2 3 VG 2 Dagbladet 2 AB 2 3 4 5 6 Expressen 2 3 Newsmill 2 3 4 5 6 7 8 9 10 TrA 2 GP

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, antisemitism, organstöld, Carl Bildt, Thorbjörn Larsson, Olof Palme, yttrandefrihet, Israel, Thomas Bull, censur, tryckfrihet, Donald Boström

Dick Erixon Sapere Aude! I Gilboas svala skugga Jonathan Leman

Så borde skandalen med Aftonbladet ha hanterats

HÄNVISNING TILL PRESSFRIHETEN ÄR INTE ETT SVAR PÅ FRÅGAN

Självklart skall inte den svenska regeringen ställas till svars för det som Aftonbladets chefredaktör är straffansvarig för. Det som efterlyses är att regeringen förhåller sig till antisemitism och berättar vad man gör för att bekämpa den. Den här bloggen kunde igår avslöja att den socialdemokratiska regeringen 2001 finansierade publiceringen av Donald Boströms konspirationsteorier i hans bok, vilket väcker ytterligare frågor.

Inte heller ska den israeliska regeringen avkräva Bildt ett ingripande mot tidningen Aftonbladet (viket den inte heller gjort). Det är därför en eventuell stämning planeras mot just Donald Boström eller Jan Helin. Det handlar om att fördöma en blodslögn som fått stor publicitet i Sverige. I förra inlägget beklagade vi också att utrikesminister Lieberman lämnat in en protest till den svenska regeringen istället för till Aftonbladet, och även den Judiska Församlingen i Stockholm har kritiserat den israeliska regeringen för detta. 

Den svenska ambassadörens meddelande på ambassadens hemsida för att bemöta en opinionsstorm borde istället varit mer tydligt formulerat om Sveriges insatser mot antisemitism generellt. Då hade inte Aftonbladet kunnat flytta diskussionen från artikelns innehåll till prat om ”hot mot pressfriheten”, och därmed slippa diskutera det oroväckande förfallet i tidningens demokratiska och publicistiska trovärdighet.

SVARA PÅ DIREKTA FRÅGOR

Men internationellt har många nu svårt att ta utrikesminister Carl Bildts hänvisningar till Sveriges pressfrihet på allvar. Man ser det inte som ett skäl för att på direkta frågor inte ens ha en åsikt om risken med grundlösa antisemitiska blodslögner och rykten. För omvärlden är inte detta en pressfrihetsfråga. Man undrar hur pass allvarligt den svenska regeringen tar på antisemitism och rasism, om Donald Boströms lösa spekulationer kunnat slås upp så stort i en stor svensk tidning. Är svenskar benägna att tro att israeler är kapabla att döda palestinier för att skära ut och sälja deras organ? Vad säger det om debattklimatet i Sverige?

Ingen begär heller att Bildt ska stänga ner tidningen eller se till att chefredaktören Jan Helin avgår. Det finns alltså ingen likhet med Muhammedpublikationerna. Att ha en åsikt om en redan publicerad blodslögn utgör ju inte ”censur” eller ingripande i mediernas frihet att publicera den. Det man förväntar sig är att Bildt berättar hur regeringen förhåller sig till antisemitisk hets, och det bör han kunna göra även om det har publicerats i en tidning. Det innebär inte att ”recensera artiklar” (vilket inte heller är förbjudet i lag), utan att uttrycka vad regeringen gör för att bekämpa fenomenet.

S-regeringen finansierade publiceringen av Boströms anklagelser om organstöld

(Uppdateringar nedan: vårt avslöjande plockas upp i Maariv och andra israeliska tidningar)

Sista ordet är inte sagt i skandalen kring Donald Boströms påstående att israelisk militär dödar unga palestinier och skär ut deras organ. Tydligen känner sig Boström trängd, eftersom han på flera ställen nu betonar att han bara vidarebefordrar palestinska rykten, och inte har en aning om sanningshalten i dessa. Hans reträtt kommenteras träffsäkert och syrligt av SvD:

Han skriver att behovet av organ är stort i Israel och att sjukvårdskulturen är mindre nogräknad vad gäller organhantering. Han meddelar även att organ i en aktuell amerikansk njurhandelshärva ska komma från fattiga människor i Israel.

Hur dessa tre teman hänger ihop och varför de figurerar i samma artikel, det får läsaren räkna ut själv.

Aftonbladet, det är ert hat och unkna metoder som kritiken gäller

Den gamle israelhataren Donald Boström – en vän av den eritreanska regimen som håller journalisten Dawit Isaac fängslad - har upplåtits plats i Aftonbladet för sina obelagda teorier och lösa anklagelser från palestinier om att israeliska soldater skulle stjäla organ från palestinska terrorister. Artikelförfattaren erkänner nu, efter publiceringen, att han inte har en aning om påståendena är sanna eller inte. Istället för att omedelbart säkerställa en ny obduktion av den avlidne och bevisa de påstådda organstölderna på ”stenkastargrabbarna”, tar han nu flera år senare, istället tillfället i akt att anknyta till en amerikansk korruptionsaffär som bl.a. involverade en amerikansk (inte israelisk) jude och israeliska (inte palestinska) donatorer. Aftonbladet låtsas inte förstå avskyn som riktas mot tidningens redaktionella och journalistiska metoder, utan försöker istället sätta dit Sveriges ambassadör som, i likhet med Carl Bildts fördömanden av SVT:s ”lögner” om FRA, om än överflödigt, markerade avstånd till konspirationsteorierna i Aftonbladet (hon bad inte om ”ursäkt”, som somliga tycks tro).

AFTONBLADET – VAR ANNARS?

När den Hamasvänliga kvällstidningen Aftonbladet i måndags publicerade Donald Boströms artikel i Aftonbladet ”Kultur” med helt obelagda palestinska anklagelser, kom det inte som en överraskning. Tidningen har i decennier bedrivit en hatkampanj mot Israel med antisemitiska förtecken, och publicerar gärna rykten, hörsägen och myter (även från palestinier med tydligt partsintresse), eller från långtida israelhatare, islamister och antisemiter utan belägg, som aldrig skulle publiceras om de gällde andra folk.

Under de senaste månaderna har tidningen exempelvis bedömt att åsikterna från en öppet islamistisk antisemit, nynazist och Khomeini-beundrare (svenske Mohamed Omar) var av sådant värde att han beretts stort utrymme att lufta sina rasistiska attityder på Aftonbladets så kallade debatt- och kultursidor. Den här bloggen har också i flera inlägg bevisat hur ett antal av Aftonbladets journalister och redaktörer struntar i normal pressetik när det kommer till Israel, däribland Peter Kadhammar och Catrin Ormestad.

Aftonbladets direkt inkompetente chefredaktör Jan Helin, som vid en debatt i april i år om svenska mediers rapportering om Gazakriget avslöjade att han trodde att Hamas 10 000 palestinska raketer från Gaza varit riktade mot ”bosättningar” (!) och inte Israel, försvarar publiceringen av måndagens artikel. Han anser att Israel ska ”svara på frågorna istället”, men förklarar inte varför inte en enda namngiven israel intervjuats om obduceringen i artikeln, som uteslutande är baserad på konspirationsteorier från Donald Boström och familjer till avlidna palestinska terrorister. Aftonbladet och Boström har inte ställt en enda direkt fråga. Tvärtom är det många, både i Sverige och utomlands, som har frågor kring Aftonbladets syn på journalistik och rasism.

AFTONBLADET: ”SVENSK PRESSFRIHET STÅR PÅ SPEL!”

På sin blogg undrar Jan Helin i ett försvarstal varför palestiniern hade obducerats av Israel när dödsorsaken var ”uppenbar”. Frågan till Aftonbladet och Donald Boström är varför kroppen inte obducerades av de palestinska anhöriga om de misstänkte att organ hade tagits ut? Varför struntade palestinierna (och Boström) i att bekräfta huruvida organ hade plockats ut, istället för att komma med ogrundade blodslögner?

Det beror på att det ju aldrig handlade om något verkligt försök till journalistik eller genuina ”frågor”, som Aftonbladet nu försöker att få det till. Istället fortsätter tidningens chefredaktör att spela dummare än han är genom att försöka skrämma sina läsare om ett ”israeliskt propagandamaskineri” och en ”israelisk storm mot Aftonbladet”. Stackars lilla Aftonbladet! Att läsare både i Israel och Sverige och resten av världen självständigt och till och med utan taktpinne kan känna äckel och avsmak för att Jan Helins tidning driver hatisk demonisering och oseriös journalistik, och att det är Aftonbladet som står för propagandan, det föresvävar honom inte ens. Bättre då att fantisera ihop en hotbild om en israelisk mediekonspiration; även där kan Aftonbladet få god hjälp av Donald Boström (se nedan).

Nu försöker också tidningens LO-tillsatta politiska chefredaktör Helle Klein att skvallra om Sveriges ambassadörs avsmak inför Aftonbladets artikel till utrikesminister Carl Bildt (som själv fördömt ”lögner” i svenska medier tidigare, se nedan). ”Svensk pressfrihet står på spel”, varnar Klein i torsdagens ledarartikel, i något som måste vara den mest teatraliska undanflykten från diskussionen om Aftonbladets metoder som tidningen gjort på länge. 

Lögn eller inkompetens, Helle Klein?

Ingen historiker har någonsin gjort ett sådant påstående. Inte ens palestinska historiker. Det har aldrig tidigare hörts. Men i dagens Aftonbladet kommer ett ”scoop”. Den politiska chefredaktören Helle Klein skriver följande när hon ska förklara vad ”naqba” betyder:

”den stora deportationen av 700 000 palestinier i samband med att staten Israel bildades”

Aftonbladets Helle Klein

Påståendet är av samma typ som dem som går ut på att 11-septemberattackerna var ett insiderjobb eller dem som hävdade att den första månlandningen var inspelad i en TV-studio. Dvs en dårpippi-lögn. Även de mest radikala ”nya” Mellanösternhistorikerna uppger att mellan 80 och 90 procent av de palestinska araber som flydde det nyfödda Israel 1948 och flyttade till de invaderande fiendeländerna gjorde det på eget bevåg och efter uppmaningar av palestinska och arabiska ledare (se exempel längst ned). Detta utan att överhuvudtaget ha varit i närheten av en israel, och trots att Israel uppmanade dem att stanna kvar. Endast 10 procent (och enligt de mest radikala upp till högst 20 procent) av de som flydde ska ha tvingats att evakuera i samband med kriget, på order av israeliska soldater. Helle Kleins påstående är alltså hisnande, och tidningen bör publicera en ursäkt och en rättelse.

Det är också lögn att påstå att palestinska araber flydde ”i samband med att staten Israel bildades”. De flydde på grund av och i samband med det krig som de palestinska ledarna startade mot Israel dagen efter dess självständighetsdag, tillsammans med Egypten, Syrien, Libanon, Transjordanien och Irak, med understöd från Saudiarabien och Jemen. Utan den arabiska invasionen hade det inte funnits en enda flykting. Arabländerna ockuperade det som skulle ha blivit en palestinsk stat under de kommande 19 åren, samt stora delar av Jerusalem.

ARABERNA DEKLARERADE ÖPPET ATT DE TÄNKTE BEGÅ FOLKMORD PÅ JUDARNA

Det ska också påpekas att den arabiska sidan inte tillät någon jude att fly. Alla civila judar som påträffades ställdes upp och arkebuserades på fläcken. De judar som inte hann fly mördades omedelbart. Här handlade det inte om individuella övertramp från enskilda befälhavare. Så gick det till när de arabiska invasionsarméerna och palestinierna rensade hela Gamla Staden i Jerusalem på judar i kriget, samt i Judéen-Samarien (sedermera omdöpt till Västbanken av Jordanien) samt i Negev. Araberna fördrev eller mördade alltså 100 procent av judarna i dessa områden. Den arabiska sidans klart uttalade syfte med kriget var att genomföra ett folkmord samt att utplåna Israel. På köpet stoppade de också skapandet av en palestinsk stat. Som tur var vann Israel och överlevde folkmordsförsöket, som var en uppföljare till Adolf Hitlers insatser bara några år tidigare (med vilken palestiniernas ledare Hajj al-Amin Husseini kollaborerade). Israel hade de största förlusterna. Hela 1 procent av den israeliska befolkningen hade dödats av araberna i kriget, vilket i dagens Sverige skulle motsvara 90.000 människor. Ca. 850 000 judar fördrevs från arabländerna, och berövades sina ägodelar. Tusentals mördades också i pogromer mot judar i arabländerna.

Palestinier ger Israel rätt om vit fosfor: vi struntade i evakuering

JOURNALISTISKT HAVERI

Vi kan idag avslöja att Aftonbladets reporter Peter Kadhammar samt Dagens Nyheters Michael Winiarski utelämnat avgörande fakta i sina reportage om de som brännskadats av vit fosfor i Gaza. Fakta som de brännskadade intervjupersonerna själva har uppgivit i sina vittnesmål, och som ger Israel rätt, mitt i all tragik. Nämligen att de hade förvarnats av den israeliska militären nästan ett dygn i förväg och uppmanats att omedelbart lämna stridsområdet, men valt att strunta i varningen och tagit risken att stanna kvar på eget bevåg. Dessutom framkommer det att de inte bodde i tätbebyggt område.

”ISRAEL UPPMANADE OSS ATT EVAKUERA, MEN VI VALDE ATT STANNA ÄNDÅ”

Vittnesmålen från den familj som Aftonbladets Peter Kadhammar skriver om, och som Dagens Nyheters Michael Winiarski intervjuar, finns klart och tydligt dokumenterade i rapporterna hos både Human Rights Watch och B’Tselem som reportrarna hänvisar till  (se nedan). Ändå struntade de i att återge denna information, för att ge intrycket att Israel attackerade dessa människor med avsikt, och utan hänsyn till civilbefolkningens liv. 

Israel släppte ned 300 000 flygblad i området dagen före striderna, och avbröt dessutom alla lokala palestinska radiosändningar med uppmaning att evakuera. Det medger de brännskadade palestinierna tydligt och klart. Men ingen av dessa reportrar nämner detta eller erkännandet från de brännskadade om att de valde att strunta i varningarna. Varje civilt dödsoffer är tragiskt, men det är direkt oärligt att undanhålla deras vittnesmål som visar att Israel gjorde vad man kunde för att skydda civila i stridszonen, i syfte att försöka utmåla landet som hänsynslöst. De båda journalisternas intervjuobjekt, Sabah Abu Halima från byn Siyafa, som förlorade flera familjemedlemmar, vittnade klart och tydligt till B’Tselem:

På lördagkvällen [den 3 januari], släppte israeliska flygplan ned flygblad som uppmanade de boende i området att lämna sina hem. Armén hade gjort på samma sätt vid tidigare inbrytningar, och vi lämnade inte huset då heller, så vi bestämde oss för att inte evakuera den här gången heller. Ungefär kl. 16 nästa dag [den 4 januari], när hela familjen var hemma började armén att skjuta stridsvagnsgranater i området. Några minuter senare landade en granat på vårt hus.

Human Rights Watch, som i sin rapport utredde händelsen, ger ytterligare vittnesmål från byn Siyafa där händelsen inträffade, som ligger nära gränsen till Israel, (DN uppger felaktigt namnet på den närliggande staden Atatra). HRW intervjuar :

”De skickade meddelande om att evakuera”, [säger invånaren Mahmoud Khalael, som är ansvarig för byns jordbrukskollektiv]. Enligt andra bybor släppte IDF ned flygblad från luften med varning till civilbefolkningen att lämna området men invånarna lämnade inte, därför att det, enligt dem själva, inte fanns några [palestinska] krigare där och för att de trodde att de var i säkerhet.

HUSET LÅG INTE I TÄTBEBYGGT OMRÅDE

Det stämmer inte heller att Sabah Abu Halimas hus låg mitt i tätbebyggt område, som de svenska artiklarna låter påskina. Human Rights Watch skriver:

Huset, som besöktes av Human Rights Watch den 23 januari, var den andra strukturen in från de öppna fälten, varifrån man har en överblickande vy över Beit Lahiya och flyktinglägret Jabalya.