TT och Förintelserevisionism: sitter de gamla takterna i fortfarande?

Ränderna tycks aldrig gå ur skribenterna på nyhetsbyrån TT:s utrikesredaktion. I nästan 30 år fick en ökänd Förintelserevisionist och propagandist skriva nyhetstelegrammen om Israel, tills han pensionerades 2007. Och idag skriver hans fd. kollegor och efterträdare på TT Utrikes att det är viktigare att motverka kunskapsbristen om Pearl Harbor än om vem Adolf Hitler var.

Dagens TT-telegram, som är en fullständigt omskriven och förvanskad version av en text från nyhetsbyrån AFP, handlar om en undersökning som organisationen Erskine gjort av brittiska barns kunskaper om de båda världskrigen som Storbritannien involverades i. AFP rapporterar att en ”betydande minoritet” av barnen, som var mellan 9 och 15 år gamla, ”inte har en aning” om grundläggande fakta såsom vem nazistdiktatorn Adolf Hitler var. Den judiska flickan Anne Frank, som skrev dagbok om vad hon upplevde när hon gömde sig undan nazisterna på en vind, förväxlades av hela 20 procent av eleverna med den nazistiske ministern Joseph Goebbels. Några hade också svarat att de trodde att koncentrationslägret Auschwitz var ett ”nöjesfält”.

Lurad och utnyttjad: Goldstone fördömer FN:s Människorättsråd om Gaza

'Människorättsrådets' Navi Pillay och utredaren Richard Goldstone

Richard Goldstone, som på Libyens, Pakistans och Egyptens uppdrag i FN:s ”Människorättsråd” samlat information om kriget i Gaza, fördömer nu sin uppdragsgivare för att ha antagit en resolution, baserad på hans rapport, som endast fördömer Israel och inte ens nämner Hamas en enda gång. Alla som kritiserat Goldstone för att naivt ha tagit på sig det förutbestämda beställningsjobbet från det Libyen-ledda rådet har därmed fått rätt:

– Det här resolutionsutkastet [som nu har antagits] gör mig sorgsen eftersom det endast innehåller anklagelser mot Israel. Det finns inte en enda mening som fördömer Hamas, vilket vi gjorde i vår rapport, sade Goldstone till den schweiziska tidningen Le Temps.

Inte en enda demokrati röstade för resolutionen, som ändå gick igenom pga den automatiska majoritet som rådets arabiska och islamiska regimer uppnår tillsammans med den diktatoriska ”alliansfria” rörelsen. Det är samma ”Människorättsråd” som i maj ”gratulerade” Sri Lanka till segern i kriget mot den tamilska gerillan, i vilket minst 7000 civila tros ha dödats. Enligt Israels ID-listor var den absoluta merparten, 75 procent, av de döda i Gaza stridande terrorister, trots Hamas försök att involvera civilbefolkningen. Hamas och palestinierna hävdar tvärtom att merparten var ”civila”, men Amnesty säger i sin rapport på s. 6 (pdf) att man inte kan bekräfta palestiniernas påståenden. 

GOLDSTONE: ANKLAGELSERNA I RAPPORTEN SKULLE ALDRIG HÅLLA I DOMSTOL

Hamas och mänskliga sköldar (Arkivfoto AP)

Goldstone har kritiserats hårt av jurister för att han i rapporten kommer med vad som låter som juridiska anklagelser om att Fjärde Genèvekonventionen och andra krigslagar ska ha brutits, samtidigt som han i intervjuer erkänt att hans rapport inte bevisar någonting alls, och att den aldrig skulle godtas i en domstol.

Under de senaste månaderna har det talats mycket om att Goldstone ”inofficiellt” kommit överens med ”Människorättsrådets” libyska ordförande att granska både Israel och Hamas. Men som väntat ignorerades detta fullständigt av rådets diktatoriska majoritet när resolutionen skulle röstas igenom. Tvärtom utnyttjades Goldstones etniska bakgrund som ett cyniskt alibi mot anklagelser om att rådet är fientligt fixerat vid den judiska staten. Anklagelser som både FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och hans företrädare Kofi Annan själva riktat mot ”Människorättsrådet” vid upprepade tillfällen.

Iranska demonstranter: Inget stöd till palestinska terrorister! (Video)

Den islamiska republiken Irans iscensättande av ”Qodsdagen” (efter det persiska namnet på Israels huvudstad), gick inte som planerat i år. Ända sedan 1979 har befolkningen förväntats demonstrera till stöd för palestinsk terrorism och mot Israels rätt att existera.

Men istället för att skandera ”Död åt Israel” tog demonstranterna avstånd från regimens stöd till palestinsk terror och dess israelhat, och ropade istället ”Nej till Gaza, nej till Libanon, vårt liv är för Iran” (ne ghaze, na lobnan, janam fadaye IRAN!), en bit in i videoklippet nedan. Man syftar på den iranska regimens stöd, finansiering och beväpning av de palestinska terroristerna i Hamas, samt libanesiska Hizbollah.

Svenska TT rapporterade om iraniernas protestsånger mot den palestinska terrorn, men lyckades av någon anledning tappa bort den besvärliga nyheten i senare uppdateringar. DN har dock en komplett redogörelse. Och bloggen Fria Iranvänner skriver att, istället för att vara riktade mot Israel som Ahmadinejad planerat, så gällde protestropen snarare de länder som stött den iranska regimen, inkl. Kina och Ryssland.

Alltmer trängd, och mött med rop som ”Död åt diktatorn!” valde fuskpresidenten Mahmoud Ahmadinejad också att fortsätta med sitt Förintelseförnekande. Här i Sverige kommer nynazistiska grupper och muslimska palestinavänner, ledda av Khomeini-beundraren Mohamed Omar och extremisten Lasse Wilhelmsson, att marschera till stöd för palestinierna och mot Israel på Sergels Torg den 20 september. De ordnar då sin egen motsvarighet till den iranska regimens Jerusalemdag, kallad ”Al-Qudsdagen”.

UPPDATERING 19/9 kl. 11.30: I Studio Ett i P1 bekräftar Sveriges Teheranambassadör, som bevittnade manifestationen, att oppositionens talkörer, enligt ovan, ”med råge” överröstade regimens slogans, och att deras närvaro var ”massiv”. Debattören Nima Dervish har ytterligare en video och kommentar, och i Sydsvenskan skriver Mats Skogkär om de grupper som nu är Förenade i hatet.

Nazi-beundrare på Human Rights Watch utreds

Human Rights Watch (HRW) har tvingats stänga av sin ”seniora militära analytiker” efter att det har uppdagats att han är en närmast besatt nazi-fetischist. Till och med TT rapporterar om saken. Marc Garlasco, som den 39-årige mannen heter, ligger bakom flera av HRW:s rapporter med anklagelser mot Israels operation mot Hamasterrorister i Gaza. Här är ett foto som mannen postat på sig själv på ett internetforum för likasinnade, med Järnkorset:

Marc Garlasco, Human Rights Watch

Det senaste avslöjandet, som även rapporterats av New York Times och BBC är ett hårt slag mot HRW:s trovärdighet. Det kommer bara några veckor efter att det offentliggjorts att organisationens vice-chef för Mellanösternavdelningen, Joe Stork, skriftligen applåderade (!) det palestinska massmordet på israeliska idrottsmän vid München-OS 1972 när det begav sig, och beskrev det som en ”moralhöjare för palestinier”. Han har också stött Saddam Hussein och motsatt sig Israels existens. På Human Rights Watch var det denne extremist som låg bakom anklagelserna att Israel skulle ha använt vit fosfor på ett olagligt sätt, som vi granskade här: Palestinier ger Israel rätt om vit fosfor: ‘Vi struntade i evakuering’.

I den senaste skandalen gick HRW först ut till försvar för Garlasco och försökte beskriva honom som en ”seriös militärhistoriker” och en oskyldig samlare av militärattiraljer. Men de argumenten visade sig snabbt vara oriktiga, liksom också delar av Garlascos militära expertis. Hans ”hobby” har i själva verket visat sig vara en besatthet. Han har postat uppåt nio tusen inlägg på forum för likasinnade, såsom Wehrmacht Awards och German Combat Awards. De flesta auktionshus tillåter inte ens utställning eller handel med sådan nazi-memorabilia.

Garlascos internetnamn, liksom också registreringsnumret på hans bil, är ”Flak88″. Det var en tysk luftvärnskanon. Hans logga är en hakkorsprydd tysk medalj. Inte helt konventionellt för någon som på dagtid ska representera en ”människorättsorganisation”.

Dottern till ledare för svenska muslimer gripen med Ghezali

Det är idag svårt att förneka att det pågår en alarmerande radikalisering i Sverige av en liten del av den muslimska befolkningen. Dottern till en framstående svensk ledare för muslimer grips i terroristsammanhang för andra gången. Och svenska islamister planerar att den 20 september marschera på Sergels Torg i Stockholm tillsammans med nynazister, härförda av en antisemitisk och homofobisk svensk muslim (se nedan).

Det är SvD:s ledarskribent Per Gudmundson som berättar på sin blogg om den gripne svenske islamisten Mehdi Ghezalis celebra resesällskap i Pakistan: den 19-åriga Safia Benaouda, som är dotter till ordföranden i Sveriges Muslimska Råd, Helena Benaouda (bilden).

Helena Benaouda, ordf. Sveriges Muslimska Råd

Det är inte första gången den unga Benaouda är ute och reser, skriver TV4. Gudmundson påminner om att hon greps även år 2007 i samband med att hon gjorde vad hennes mamma försökte beskriva som en ”semesterresa” i det laglösa, krigsdrabbade och islamistockuperade Somalia. Då i sällskap med hustrun till den dömde terroristen och konvertiten till islam, Daniel Maldonado. Och nu har hon alltså gripits igen i sällskap med en fd. Guantanamofånge i Pakistan.

Per Gudmundson väcker några frågor som han tycker bör ställas till ledaren för Sveriges muslimer, och tillika mamman till Safia:

Den här gången lär hon få förklara hur det kommer sig att dottern är på resa med en före detta Guantanamofånge och uttalad religiös fundamentalist i Pakistan. Man får hoppas att diskussionen kommer in på den politiska och religiösa grundsyn som lett dem dit – och huruvida denna grundsyn har något gemensamt med Helena Benaoudas egen.

SVENSKA ISLAMISTER OCH NAZISTER GÖR GEMENSAM SAK

Det är inte bara frågan om hur Sveriges Muslimska Råd ställer sig till jihadismen som bör tas upp. Den 20 september planerar svenska islamister och nynazister att demonstrera tillsammans på Sergels Torg i Stockholm, med tal av bl.a. islamisten och antisemiten Mohamed Omar och extremisten Lasse Wilhelmsson (se länkar nedan). Mohamed Omar har givit en intervju till den nynazistiska tidningen Nationell.nu, där han uppmanar alla att närvara på ”Al-Qudsdagen”, som grundades av Ayatollah Khomeini (länk nedan):

– Detta är den enda antiisraeliska manifestationen i Sverige utanför vänsterjudarnas kontroll, säger Mohamed Omar till nationell.nu och uppmanar alla att komma. [...]

– Jag kommer att föreläsa och demonstrationen arrangeras av Al-Qudskommittén, som består av representanter från olika muslimska organisationer i Stockholm, säger Mohamed Omar.

Enligt säkra källor till nationell.nu kommer många svenska nationalister att närvara vid demonstrationen.

Hur förhåller sig Helena Benaoudas organisation till detta? Vilka är de muslimska organisationer som Omar säger ska delta?

SR använde palestina-aktivisten Terje Carlsson som Jerusalemreporter

FICK ‘RAPPORTERA’ OM KRITIK MOT VERKSAMHET HAN SJÄLV DELTAGIT I

Idag sände Sveriges Radio programmet Människor och Tro i P1, som handlade om kritiken mot svenska så kallade ”biståndsorganisationers” alltmer ökade politiska radikalisering och stöd till odemokratiska krafter i Mellanöstern som motsätter sig Israels existens och stödjer terrorism.

Kritiken kommer från den oberoende israeliska organisationen NGO Monitor, som har skrivit en kritisk debattartikel i Jerusalem Post om det svenska palestinabiståndet, och också gjort en över 20 sidor lång detaljerad granskning av Diakonia, en svensk vänsterkristen lobbygrupp som till 90 procent finansieras av svenska staten via SIDA (332 miljoner kr 2008). Ungefär hälften av de 750 miljoner svenska skattekronor som Sverige skickar till palestinierna varje år går via FN-organet UNRWA, som bl.a. driver de palestinska skolorna. Så sent som i förra veckan försäkrade UNRWA att man även fortsättningsvis inte kommer att undervisa om Förintelsen i Gazas skolor, vilken Hamas kallar ”en lögn”.

Palestina-aktivisten Terje Carlsson

‘REPORTER’ OCH PALESTINALOBBYIST

För att intervjua NGO Monitor om kritiken mot Diakonia och SIDA skickar Sveriges Radio dit en välkänd aktivist vid namn Terje Carlsson. Det tycks inte göra något att han arbetat som pro-palestinsk ”följeslagare” på Västbanken genom Sveriges Kristna Råd med stöd av det kritiserade Diakonia. Följeslagarprogrammet finansieras även det av SIDA. Som ”följeslagare” skrev Terje Carlsson rapporter i vilka exempelvis Yassir Arafat år 2004 beskrivs som ”en äkta frihetshjälte”, och om hur judar ”tävlar” i att hata honom mer än Adolf Hitler. Då hade palestinierna sprängt uppåt 1 000 civila israeler till köttslamsor i nästan dagliga terrororgier, och invalidiserat tusentals fler:

För israeler räcker det med att se en bild av Arafat för att sluta skratta och börja hata. Adolf Hitler kanske skulle vinna över Arafat i en judisk tävling i hat och rädsla, men det är inte helt säkert. För israeler var Arafat en levande pain in the ass, som aldrig gav upp även om Israels militärer gjorde allt för att han skulle hålla käft.

‘JAG TAR STÄLLNING’

År 2007 regisserade Terje Carlsson filmen ”Välkommen till Hebron”. Filmen är en pro-palestinsk partsinlaga om situationen i staden, vilket också Carlsson erkänner. ”Jag har fått reaktionen att filmen är pro-palestinsk i Sverige, säger han i artikeln ”En filmare som tar ställning”. ”Jag tar ställning via min film”, förklarar han i en intervju med Svenska Filminstitutet.

DN:s chefredaktör: Regeringen får visst kritisera artiklar

Dagens Nyheters chefredaktör Thorbjörn Larsson tillbakavisar talet om att regeringen och ministrarna inte skulle kunna kritisera innehållet i publicerade artiklar:

Vad anser du om att Carl Bildt inte kan fördöma artikeln när regeringsrepresentanter tidigare uttalat sig i olika ämnen?
- Även ministrar måste få reagera på saker som skrivs, vi har ju yttrandefrihet. Ett exempel är Reineraffären då Olof Palme reagerade starkt.

Och det är precis det som har efterlysts från israelisk sida, även om somliga har missuppfattat och trott att det skulle handla om att regeringen förväntas ”styra” vad som står i medierna.

Thomas Bull, professor i konstitutionell rätt vid Uppsala Universitet, bekräftar till Fred i Mellanöstern att det är tillåtet för regeringsrepresentanter att kritisera vad som skrivs i pressen, men påpekar att det kan vara ett känsligt område beroende på vad det handlar om. Här är hela svaret (vår fetstil):

Det är nog inte en fråga om förenlighet med grundlag, utan mer en tradition. Det rättsligt intressanta är censurförbudet i TF [Tryckfrihetsförordningen /FiM:s anm.], men uttalanden från regeringen om artiklar är inte censur (sker inte i förväg och hindrar inte publicering).

Däremot är det känsligt att uttala sig eftersom det kan påverka en tidnings publistiska frihet i framtiden. Man kan väl säga att länder där regeringarna mera ofta recenserar de egna landets tidningar/media inte brukar vara demokratiska mönsterstater. Därför avhåller sig gärna regeringar i demokratiska stater från sådant, eftersom varje misstanke om att den fria åsiktbildningen låter sig påverkas av vad regeringen för tillfället anser är av ondo för det politiska systemet i stort. Man kan ju notera att Berlusconis utspel om den alltför regeringskritiska TV-kanalen i Italien inte anses som riktigt OK – sådant föder alltid misstankar om att man inte bara tycker något, utan också kanske gör något…inte bra för förtroendet för vare sig pressen eller regeringen. Men något formellt grundlagsbrott kan jag inte se att det skulle vara att uttala sig.

Känsligheten som Bull nämner förefaller alltså främst handla om politiska tvistefrågor (såsom kritik mot avslöjande av korruption i Italien) än om antisemitism och rasism, som det ju inte lär finnas någon tidning som har den öppna ambitionen att sprida.

Mot bakgrund av utlåtandena från både chefredaktören för en av Sveriges största tidningar (DN) och rättsexpertisen finns det alltså inget fog för att påstå att pressfriheten skulle förbjuda regeringen att kritisera innehållet i den aktuella Aftonbladet-artikeln.

Läs också:
- Palestinska familjen: ”Vi påstod aldrig till Aftonbladet att organ stulits”
- Cordelia Edvardson i SvD: ”Aftonbladet kan inte ta skydd bakom tryckfrihetslagen”

 

SvD 2 3 4 5 6 7 8 9 DN 2 3 4 5 6 7 Sydsvenskan 2 3 VG 2 Dagbladet 2 AB 2 3 4 5 6 Expressen 2 3 Newsmill 2 3 4 5 6 7 8 9 10 TrA 2 GP

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, antisemitism, organstöld, Carl Bildt, Thorbjörn Larsson, Olof Palme, yttrandefrihet, Israel, Thomas Bull, censur, tryckfrihet, Donald Boström

Dick Erixon Sapere Aude! I Gilboas svala skugga Jonathan Leman

Så borde skandalen med Aftonbladet ha hanterats

HÄNVISNING TILL PRESSFRIHETEN ÄR INTE ETT SVAR PÅ FRÅGAN

Självklart skall inte den svenska regeringen ställas till svars för det som Aftonbladets chefredaktör är straffansvarig för. Det som efterlyses är att regeringen förhåller sig till antisemitism och berättar vad man gör för att bekämpa den. Den här bloggen kunde igår avslöja att den socialdemokratiska regeringen 2001 finansierade publiceringen av Donald Boströms konspirationsteorier i hans bok, vilket väcker ytterligare frågor.

Inte heller ska den israeliska regeringen avkräva Bildt ett ingripande mot tidningen Aftonbladet (viket den inte heller gjort). Det är därför en eventuell stämning planeras mot just Donald Boström eller Jan Helin. Det handlar om att fördöma en blodslögn som fått stor publicitet i Sverige. I förra inlägget beklagade vi också att utrikesminister Lieberman lämnat in en protest till den svenska regeringen istället för till Aftonbladet, och även den Judiska Församlingen i Stockholm har kritiserat den israeliska regeringen för detta. 

Den svenska ambassadörens meddelande på ambassadens hemsida för att bemöta en opinionsstorm borde istället varit mer tydligt formulerat om Sveriges insatser mot antisemitism generellt. Då hade inte Aftonbladet kunnat flytta diskussionen från artikelns innehåll till prat om ”hot mot pressfriheten”, och därmed slippa diskutera det oroväckande förfallet i tidningens demokratiska och publicistiska trovärdighet.

SVARA PÅ DIREKTA FRÅGOR

Men internationellt har många nu svårt att ta utrikesminister Carl Bildts hänvisningar till Sveriges pressfrihet på allvar. Man ser det inte som ett skäl för att på direkta frågor inte ens ha en åsikt om risken med grundlösa antisemitiska blodslögner och rykten. För omvärlden är inte detta en pressfrihetsfråga. Man undrar hur pass allvarligt den svenska regeringen tar på antisemitism och rasism, om Donald Boströms lösa spekulationer kunnat slås upp så stort i en stor svensk tidning. Är svenskar benägna att tro att israeler är kapabla att döda palestinier för att skära ut och sälja deras organ? Vad säger det om debattklimatet i Sverige?

Ingen begär heller att Bildt ska stänga ner tidningen eller se till att chefredaktören Jan Helin avgår. Det finns alltså ingen likhet med Muhammedpublikationerna. Att ha en åsikt om en redan publicerad blodslögn utgör ju inte ”censur” eller ingripande i mediernas frihet att publicera den. Det man förväntar sig är att Bildt berättar hur regeringen förhåller sig till antisemitisk hets, och det bör han kunna göra även om det har publicerats i en tidning. Det innebär inte att ”recensera artiklar” (vilket inte heller är förbjudet i lag), utan att uttrycka vad regeringen gör för att bekämpa fenomenet.

Aftonbladet, det är ert hat och unkna metoder som kritiken gäller

Den gamle israelhataren Donald Boström – en vän av den eritreanska regimen som håller journalisten Dawit Isaac fängslad - har upplåtits plats i Aftonbladet för sina obelagda teorier och lösa anklagelser från palestinier om att israeliska soldater skulle stjäla organ från palestinska terrorister. Artikelförfattaren erkänner nu, efter publiceringen, att han inte har en aning om påståendena är sanna eller inte. Istället för att omedelbart säkerställa en ny obduktion av den avlidne och bevisa de påstådda organstölderna på ”stenkastargrabbarna”, tar han nu flera år senare, istället tillfället i akt att anknyta till en amerikansk korruptionsaffär som bl.a. involverade en amerikansk (inte israelisk) jude och israeliska (inte palestinska) donatorer. Aftonbladet låtsas inte förstå avskyn som riktas mot tidningens redaktionella och journalistiska metoder, utan försöker istället sätta dit Sveriges ambassadör som, i likhet med Carl Bildts fördömanden av SVT:s ”lögner” om FRA, om än överflödigt, markerade avstånd till konspirationsteorierna i Aftonbladet (hon bad inte om ”ursäkt”, som somliga tycks tro).

AFTONBLADET – VAR ANNARS?

När den Hamasvänliga kvällstidningen Aftonbladet i måndags publicerade Donald Boströms artikel i Aftonbladet ”Kultur” med helt obelagda palestinska anklagelser, kom det inte som en överraskning. Tidningen har i decennier bedrivit en hatkampanj mot Israel med antisemitiska förtecken, och publicerar gärna rykten, hörsägen och myter (även från palestinier med tydligt partsintresse), eller från långtida israelhatare, islamister och antisemiter utan belägg, som aldrig skulle publiceras om de gällde andra folk.

Under de senaste månaderna har tidningen exempelvis bedömt att åsikterna från en öppet islamistisk antisemit, nynazist och Khomeini-beundrare (svenske Mohamed Omar) var av sådant värde att han beretts stort utrymme att lufta sina rasistiska attityder på Aftonbladets så kallade debatt- och kultursidor. Den här bloggen har också i flera inlägg bevisat hur ett antal av Aftonbladets journalister och redaktörer struntar i normal pressetik när det kommer till Israel, däribland Peter Kadhammar och Catrin Ormestad.

Aftonbladets direkt inkompetente chefredaktör Jan Helin, som vid en debatt i april i år om svenska mediers rapportering om Gazakriget avslöjade att han trodde att Hamas 10 000 palestinska raketer från Gaza varit riktade mot ”bosättningar” (!) och inte Israel, försvarar publiceringen av måndagens artikel. Han anser att Israel ska ”svara på frågorna istället”, men förklarar inte varför inte en enda namngiven israel intervjuats om obduceringen i artikeln, som uteslutande är baserad på konspirationsteorier från Donald Boström och familjer till avlidna palestinska terrorister. Aftonbladet och Boström har inte ställt en enda direkt fråga. Tvärtom är det många, både i Sverige och utomlands, som har frågor kring Aftonbladets syn på journalistik och rasism.

AFTONBLADET: ”SVENSK PRESSFRIHET STÅR PÅ SPEL!”

På sin blogg undrar Jan Helin i ett försvarstal varför palestiniern hade obducerats av Israel när dödsorsaken var ”uppenbar”. Frågan till Aftonbladet och Donald Boström är varför kroppen inte obducerades av de palestinska anhöriga om de misstänkte att organ hade tagits ut? Varför struntade palestinierna (och Boström) i att bekräfta huruvida organ hade plockats ut, istället för att komma med ogrundade blodslögner?

Det beror på att det ju aldrig handlade om något verkligt försök till journalistik eller genuina ”frågor”, som Aftonbladet nu försöker att få det till. Istället fortsätter tidningens chefredaktör att spela dummare än han är genom att försöka skrämma sina läsare om ett ”israeliskt propagandamaskineri” och en ”israelisk storm mot Aftonbladet”. Stackars lilla Aftonbladet! Att läsare både i Israel och Sverige och resten av världen självständigt och till och med utan taktpinne kan känna äckel och avsmak för att Jan Helins tidning driver hatisk demonisering och oseriös journalistik, och att det är Aftonbladet som står för propagandan, det föresvävar honom inte ens. Bättre då att fantisera ihop en hotbild om en israelisk mediekonspiration; även där kan Aftonbladet få god hjälp av Donald Boström (se nedan).

Nu försöker också tidningens LO-tillsatta politiska chefredaktör Helle Klein att skvallra om Sveriges ambassadörs avsmak inför Aftonbladets artikel till utrikesminister Carl Bildt (som själv fördömt ”lögner” i svenska medier tidigare, se nedan). ”Svensk pressfrihet står på spel”, varnar Klein i torsdagens ledarartikel, i något som måste vara den mest teatraliska undanflykten från diskussionen om Aftonbladets metoder som tidningen gjort på länge. 

En pseudonym träder fram med namn

Vid flera tillfällen har vi publicerat bloggposter skrivna av en gästskribent som gått under pseudonymerna Redouane eller Fouad R (de två olika pseudonymerna beror på missförstånd vid bytet av bloggredaktör).  Det finns många skäl varför skribenter väljer att vara anonyma, men nu har denne skribent bestämt sig för att skriva under sitt riktiga namn:

Medan Israel ständigt kallas apartheid- och rasistisk stat, försöker Israelhatare avhumanisera judarna i Sverige (svenska medborgare alltså!). En helsvensk bekant till mig hävdade med sjuklig entusiasm och övertygelse att de människor som demonstrerade i vintras i Malmö för Israels rätt att försvara sig ”älskade krig” (inte bara kriget i Gaza, utan också krig i största allmänhet). Efter att hon hade lugnat sig i sitt försök att visa mig att ”dessa människor” inte var som oss, att de törstade efter krig och blod, avslöjade jag för henne att jag också var med och demonstrerade för Israel denna kalla vinterdag. Jag frågade varför hon trodde att just dessa fredliga demonstrerande människor (majoriteten av dem var 50+) skulle gilla våld och förödelse. Jag frågade henne också hur många människor hon känner i sin omgivning som gillade krig och blod. Hon kände inga.

Antisemitism har flera ansikten och den mest farliga av dem är avhumanisering. För min bekant var de proisraeliska demonstranterna inte människor, utan blodtörstiga djur. Att jag, icke-jude, deltog i demonstrationen och inte höll med henne gjorde henne ännu mer förvirrad.

De människor som försöker avhumanisera judarna är ett allvarligt hot mot vårt samhälle. Vissa människor har tydligen inte lärt sig någonting av historien. Tvärtom, de verkar skrämmande nog lida av nostalgi. Mitt bidrag för att till varje pris göra allt jag kan för att förhindra en ny våg av avhumanisering är att för fösta gången signera med mitt riktiga namn. Gillar man mänskligheten och livet, så går det inte att göra det bakom en pseudonym. Har man en förkärlek för Israel och det judiska folket ska man stå för det. Demokrati och tolerans har sitt pris. Jag tänker från och med nu och utan komplex fortsätta bidra med det vackraste som finns: kärleken till mina medmänniskor.

Didine Bedraoui

Tidigare bloggposter av Didine:

Kristna, muslimer och judar kräver nyanserad rapportering om Israel
Torbjörn Björklund (v) – Varför har araberna problem?
Demokrati i Mellanöstern
Det offentliga Sverige och Israelhatet
Sverige är fantastiskt!
Tel Aviv ur en annan synvinkel
Dubbelmoral i synen på Mellanöstern
Odla jordgubbar, ansvar och fred
Fegheten i Malmö
Längtan till Tel Aviv
En personlig jämförelse mellan Israel och arabvärlden