Vi fortsätter vår serie om FN och Israel. Resolutioner från Generalförsamlingen: Generalförsamlingen antar per automatik ett antal resolutioner varje år som fördömer Israel. Detta kan ske då de muslimska länderna genom sitt medlemskap i förhandlingsgruppen G77 alltid kan få majoritet i generalförsamlingens omröstningar och därför kan lägga fram vilka resolutioner de vill om Israel.
Generalförsamlingens resolutioner är dock i de flesta fall inte bindande folkrättsligt (ett undantag är när man beslutar om nya medlemsländer i FN) utan snarare ett uttryck för den politiska dialog som sker inom FN. Resolutionerna är därför färgade av politiska värderingar och ståndpunkter. De flesta resolutioner som antagits av generalförsamlingen rörande Israel och Mellanösternkonflikten är därför inte av folkrättslig relevans för konflikten. Det finns dock några resolutioner av intresse och de följer nedan:
Resolution 194 11 December 1948 Generalförsamlingens session III Palestine – Progress Report of the United Nations Mediator. o Resolutionen etablerar en Reconciliation Commission i Jerusalem (red. anmärkning: den existerar inte längre.) o Resolutionen behandlar även Jerusalems internationella status och tillgång till de heliga platserna och säger att Jerusalem med sin speciella internationell status ska placeras under FN:s kontroll. o Resolutionen tar vidare upp flyktingfrågan och säger att de flyktingar som önskar leva i fred med sina grannar ska få återvända hem. För de flyktingar som inte väljer att återvända ska ekonomisk kompensation utbetalas av de regeringar och/eller auktoriteter som har ansvar. Så som läget ser ut idag är de flesta paragrafer i den här resolutionen föråldrade. Varken arabiska länder, palestinier, Israel, FN eller FN:s övriga medlemsstater följer eller försöker implementera den. Den enda del av resolutionen som fortfarande åberopas är den del som handlar om flyktingarna och då ofta av Israel-kritiker. Den aktuella paragrafen (11) nämner dock inte specifikt någon folkgrupp eller vilken regering som har ansvar för vems ekonomiska kompensation. Israel tog hand om och integrerade alla de flyktingar från arabvärlden som kom till landet i samband med detta och efterföljande krig medan de arabiska regeringarna underlät att göra detsamma.
Resolution 273 Generalförsamlingens session III 1949 Denna resolution inkluderar och accepterar Israel som en medlemsstat i FN.
Resolution 3236 Generalförsamlingens session XXIX 1974 Question of Palestine – Den här resolutionen är ett typiskt så kallat värdedokument som speglar den obalans som råder i generalförsamlingen vad gäller fokusering på Palestinafrågan och Mellanösternkonflikten. Resolutionen Question of Palestine har återkommit i Generalförsamlingen varje år sedan 1974 och den går alltid igenom på grund av den automatiska majoritet som resolutioner riktade mot Israel får i FN. Det har dock växlat hur anti-israelisk resolutionen varit.
Resolution 3236 är dock av vikt för att förstå Mellanösterndebattens utveckling och hur PLO kom att inta en så central roll på den internationella arenan. Resolutionen är den första som tar upp det palestinska folkets rätt till självständighet och självbestämmande. Resolutionen erkänner också PLO som det organ som officiellt representerar det palestinska folket. Efter denna resolutions antagande kom alla kontakter med det palestinska folket att ske genom PLO – ett organ som varken var demokratisk valt eller fredligt.
För mer info om FN och Israel besök: UN Watch Israel and the United Nations U.N. vs. Israel United Nations Table of Contents
Fred i Mellanöstern 