Kyrkan och det judiska folket

DEN 2 000-ÅRIGA RELATIONEN mellan kyrkan och det judiska folket har alltid varit komplex, minst sagt. Redan de tidiga kyrkofäderna kallade judarna ”Gudsmördare” och lärde att de borde hållas vid liv men med undergiven status för att påminna om kyrkans seger över judendomen, skriver BENGT-OVE ANDERSSON, sekreterare i Samfundet Sverige-Israel, i rubricerade artikel, och fortsätter…

Delar av kristenheten har mest intresserat sig för judarna som objekt för frälsning eller profetisk uppfyllelse, medan huvudfåran länge dominerades av den så kallade ”ersättningsteologin”, som innebär att kyrkan har tagit det judiska folkets plats i Guds frälsningsplan.

Myter om judar som brunnsförgiftare och judiska mord på kristna barn för att användas vid bakandet av påskbrödet spreds under medeltiden och gav upphov till många massakrer på judar. Tyska SS-soldater deltog i Förintelsens massmord på judar och gick sedan i mässan. Göring citerade Martin Luther i sitt försvarstal i Nürnbergrättegången.

Sedan dess har kyrkan samfällt tagit avstånd å det bestämdaste från antisemitismen och i många fall även bett om förlåtelse för sin roll i judarnas lidande. Judarna har visat förlåtande sinnelag, och kyrkan som har försoningens ämbete borde självklart göra allt för att det judiska folket inte åter beljugs och bedöms efter en särskild måttstock. Så har det dock inte blivit.

Michael Sabbah, latinsk patriark i Jerusalem och kär gäst vid kyrkliga anti-israeliska seminarier i Sverige, är ett aktuellt exempel. I sin påskhälsning nyligen varvas fromma fridsönskningar med vitriolmättade angrepp på Israel. Efter att pliktskyldigt ha nämnt offren i den judiska religiösa skolan fortsätter han: ”Vi bevittnar varje dag israeliska angrepp i palestinska städer och mördandet av många palestinier trots avtal med det palestinska styret. Vi kan fortfarande höra ursinnets skrik efter mordet på fyra unga män i sina hem i Betlehem.” Han fortsätter med att förklara att ”staterna”, d.v.s. Israel måste förstå att ”man försvarar inte ett folk med trupper”. Kyrkans män kan alltså gråta över Förintelsens offer, men nåde judarna om de försvarar sina liv. De förväntas fortfarande vända andra kinden till när de beskjuts och bombas.

Här i Sverige har biskopar, ärkebiskopar och även frikyrkliga organisationer under många år gått i samma spår. Det har varit allt från kampanjer för bojkott av israeliska varor, vinklade ”informationskampanjer” där Israel utmålas som hindret för fred i Mellanöstern, kyrkligt arrangerade propagandaresor för riksdagsledamöter och kyrkliga ”följeslagare” som inte uppfyller lägsta tänkbara krav på objektivitet.

Det har alltså skett en överflyttning sedan antisemitism blev något fult i Västeuropa. Liksom kyrkan tidigare kände sig kallad att sitta till doms över judarna, sitter man numera till doms över den judiska staten. Inget nytt under solen, alltså. Många kristna är vakna över problemet och gör vad de kan för att vara en motvikt till den urgamla mästrande kyrkliga attityden. Har inte kyrkan nog på sitt skuldkonto? Är det inte dags att man tar bjälken ur sitt eget öga, kliver ner från domspulpeten och börjar praktisera vanlig mänsklig rättvisa?

Bengt-Ove Andersson
Sekreterare i Samfundet Sverige-Israel

Annonser
Explore posts in the same categories: Artiklar, Kyrkor

Etiketter: , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: