UNRWA och Sverige – Rapport från FiM (080819)

Rapporten framtagen av organisationen
Fred i Mellanöstern

BAKGRUND

Fred i Mellanöstern (FiM) har från Stockholm Policy Group fått en förfrågan (080725) om hur vi ser på UNRWA:

Vi [Stockholm Policy Group] arbetar nu med ett projekt för UD: s räkning i vilket vi ombetts sammanställa Sveriges relationer med UNRWA sedan organisationen bildades 1949 [och vill] ge er, och ett antal andra svenska organisationer, en chans att ge er bild av UNRWA och Sveriges engagemang till stöd för organisationen. /…/ Vi behöver era eventuella kommentarer senast den sista augusti 2008. (Utdrag e-mail 25 juli 2008)

FiM uppfattar denna förfrågan som en önskan om konstruktiv kritik baserad på hur vi uppfattar situationen.

Vi ser även att Stockholmsgruppen under 2007 hade UNRWA som projekt och håller helt med om att en ”omfattande reformprocess” är absolut nödvändig:

– Analytiskt och praktiskt stöd till Utrikesdepartementet i arbetet inom ramen för en omfattande reformprocess i FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, UNRWA.

INLEDNING

Rapporten nedan belyser följande väsentliga punkter:

I. Palestinaarabiska *) ”flyktingar” **) har ett eget hjälporgan i FN där majoriteten anställda även är palestinaarabiska ”flyktingar”. Denna trygga livslånga anställning vill de på inget sätt arbeta emot. Arabstaterna vill inte tvingas att ta hand om dessa och har med sitt medlemskap i FN sett till att där inte existerar någon mekanism att förvandla dessa till icke-flyktingar, i direkt brott mot de Universella Mänskliga Rättigheterna

II. Alla barn födda av palestinaarabiska ”flyktingar” ärver denna status för alltid. Detta har inneburit att dess antal har ökat snabbare än den israeliska befolkningen (frånsett immigration). Ingen lösning på problemet finns inom UNRWA:s ramar.

III. UNRWA medger att bristen på identitetskontroll har inneburit att många registrerade ”flyktingar” ej uppfyller villkoren, till stor kostnad för de som står för kostnaderna – först och främst USA och Västvärlden. Likaledes har de erkänt att ”flyktingar” dör för sällan – deras registreringskort ärvs och utgör hårdvaluta.

IV. En ”flykting” som lämnar boendet i flyktingläger är inte berättig till stöd från UNRWA för denna process. Detta betyder att få palestinier har möjlighet att lämna flyktinglägret och att pressen på värdländerna att lösa problemet är mycket låg.

V. UNRWA försöker inte att hitta alternativ placering till ”flyktingarna”. Den enda lösning som UNRWA stödjer är att sända ”flyktingarna” till Israel. Eftersom en sådan lösning betyder att Israel förlorar sin nödvändiga karaktär av judisk stat, kommer denna lösning aldrig att accepteras av Israel och därmed kommer problemet att kvarstå.

VI. UNRWA har förvandlats från hjälporganisation till en politisk spelbricka i arabvärldens kamp mot Israel.

VII. En samordning med UNHCR hade givit ekonomiska vinster och samordningsvinster. UNHCR:s metoder kan tillämpas även på palestinaarabiska ”flyktingar”.

VIII. Sverige har en väsentlig roll att övertyga arabvärlden om hur flyktingmottagning skall ske – delvis enligt svensk modell. Att använda våra bidrag till UNRWA till detta ändamål hade i betydligt högre grad uppfyllt de Universella Mänskliga Rättigheterna och börjat antyda lösningen på problemet.

Fotnoter
*) Ordet ”palestinier” har efter 1967 konstruerats av politiska skäl, till att betyda ”arab med någon association med det Palestinska mandatet”, därför att ordet tycks antyda en urbefolkning. Även i Golda Meirs självbiografi från mitten av sjuttiotalet användes ordet ”palestinier” entydigt för judar i Mandatet, och betydelsen har varierat genom tiderna. En arab kallade sig arab eller möjligen ”syrier”, annat hade varit en förolämpning. Ordet skapades ursprungligen som en förolämpning mot judarna under den romerska ockupationen.

**) ”Flykting” betecknar person som registrerade sig enligt UNRWA:s regler – utan identitetskontroll och kontroll om de uppfyllde kriterierna – , och dess barn.

INNEHÅLL

1. Den absoluta grunden
2. Sverige och UNRWA
3. Allmänna observationer om UNRWA
4. Tankar och observationer
5. Rapporteringen från UNRWA jämfört med UNHCR
6. UNRWA: Refuge Of Rejectionism
7. UNRWA och Sverige

¤ ¤ ¤

1. Den absoluta grunden

Den absoluta grunden är det faktum att San Remobeslutet 1920 om ett ”judiskt hemland”  i det palestinska mandatet, ej har annullerats – vilket talar om fri inflyttning av judar till hela mandatområdet, ej avvisning av icke-judar men ej heller inflyttande av dessa, vilket skedde i stor skala. Inga FN-resolutioner rörande Israel och palestinaaraberna har varit Kapitel-7-beslut utan endast rådgivande, inklusive Internationella Domstolens dom angående säkerhetsbarriären – en dom där ordet terrorism ej nämndes.

Början. FN:s resolution 194 från 1948 sa att alla kvarvarande flyktingproblem skulle lösas genom förhandlingar mellan Israel och arabstaterna. Flyktingar som ville leva i fred skulle kunna återkomma, det skulle också ges hjälp att slå sig ner någonstans inom arabvärlden. Israel sa ja, arabstaterna sa blankt nej. Israel har i regel donerat mer till UNRWA än arabstaterna. Först 1973 donerade Saudiarabien lika mycket som Israel.

2. Sverige och UNRWA

Sverige måste inse och erkänna, vad den amerikanska kongressen har gjort, att flyktingproblemet i Mellanöstern är lika dubbelriktat som det mellan Indien och Pakistan/Bangladesh. Antalet flyktingar i bägge riktningarna i Mellanöstern är jämförbart. Precis som det nu i USA är lag att se båda flyktingströmmarna som ETT problem, måste man göra det även i Sverige/EU – om inte så för att snegla på lösningen av det ena flyktingproblemet för att lösa det andra. Samma mänskliga rättigheter måste gälla för båda. Guardian skriver att detta kan vara en nyckel till att lösa Mellanösterns problem.

Efter studium av riksdagsdebatter där UNRWA nämnts som den senaste,  och dialog mellan Carl Bildt och Annelie Enochson samtidigt som svenska UD talar mycket om mänskliga rättigheter vore en berättigad fråga, om det ingår i dessa rättigheter att för en ”flykting” se en möjlighet att lämna ett flyktingläger och den flyktingstatus man har fötts in i. Bildts svar att man inte ska göra något åt flyktingarnas situation förrän en politisk fred slutits mellan Israel och omkringliggande stater – vilket kanske aldrig sker – uttrycker tyvärr ett förakt för de mänskliga rättigheterna hos dessa individer. Där finns all anledning att göra UNRWA-”flyktingars” villkor så lika som möjligt de som UNHCR-flyktingar har. Tyvärr bemöter Bildt alls inte denna fråga, trots att det  var avsikten med frågan.

3. Allmänna observationer om UNRWA

Läser man parallellt beskrivningen av UNRWA och UNHCR slås man av skillnaderna. UNHCR med en tre gånger så stor budget, har förvandlat 50 miljoner flyktingar till arbetsdugliga skattebetalande medborgare medan UNRWA formellt saknar denna möjlighet. UNRWA har inte på tio år erbjudit sina klienter möjligheten till högre studier. Där finns ingen industriby i stil med den vid Erez i Gaza fram till för ca 3 år sedan, där människor både kan utveckla ett yrke och få inkomst.

Alla reformer vad gäller UNRWA måste gå i riktning mot de punkter där UNHCR:s beskrivning stämmer mycket bättre överens med mänskliga rättigheter för individen. Detta inkluderar även ett slutmål: en fri, arbetande individ. Processen hade avsevärt förenklas om man helt enkelt införde UNRWA:s klienter under UNHCR.

4. Tankar och observationer

Frågan är vad som anses med ett ”läger” och en ”palestinsk flykting”. Man hör talas om hur terroristledare i Gaza får sitt ”trevåningshus i flyktinglägret sprängt” samtidigt som man läser hur både FN och arabvärlden uttryckte kraftiga protester när Israel ville eliminera ett läger i Gaza och förvandla det till en vanlig by 1977. PLO mordhotade de människor som ville lämna flyktingstatusen och bli bybor.

Vi vet inte varför det under UNRWA har utvecklats olika klasser av flyktingar, en del med trevåningshus och en del som behöver extra matleveranser. Behöver rika husägande ”flyktingar” verkligen bidrag från Sverige?

Enligt CIA World Factbook bor där ca 4.1 miljoner palestinaaraber i de palestinska områdena (inklusive 722000 ”flyktingar”). Enligt UNRWA finns det omkring 4.5 miljoner palestinaarabiska ”flyktingar”. Är där inte något absurt i det hela? Betydligt fler ”flyktingar” än övriga som palestinaaraber klass I inte har något som helst ansvar för.

Palestinaaraber klass I och klass II, där klass I inte vill veta av de andra utan snarast bli av med dom. Sända dem iväg från ett land med samma folk, religion och språk, till ett fiendeland med annat folkslag, annan religion och annat språk. Denna klass-separation bryter helt mot de grundläggande mänskliga rättigheterna, tills UNRWA:s ansvar och medel fördelas till PA, Palestinian Authority, och UNHCR.

Vi får regelbundet rapporter om hatpropagandan mot Israel/judar i palestinaarabiska skolböcker och barnprogram. En rapport kan läsas på PMW (pdf). De vaga rapporter om att motsvarande skulle finnas i israeliska skolböcker, saknar all grund. Där kan finnas information om vad som har hänt, vilket är en annan sak. Ser man en lista över arabiska terrordåd i Israel, som på Israel i Sverige, slutar man tämligen snabbt att – en insikt som inte har trängt fram till många svenska media  – behandla våldet från båda sidorna som om det var i någon slags terrorbalans. Terror och skydd mot terror bör ej behandlas identiskt.

5. Rapporteringen från UNRWA jämfört med UNHCR

Studerar man UNRWA:s officiella webbsite består den av en enda lång anklagelseskrift mot Israel, i stort sett inga anklagelser mot arabländerna som är orsaken till att dessa ”flyktingar” fortfarande sitter i läger, till skillnad mot det större antal judiska flyktingar från arabländerna till Israel vid samma tid. På något sätt antyds att Israel ska ta han om BÅDE arabiska och judiska flyktingar. Mycket som står på dessa sidor är ren anti-israelisk propaganda utan något försök till att lösa ett problem och avgränsa det i tiden. Ett exempel: Barrier report July 2008 (pdf) skriver om ”The Humanitarian Impact of the Barrier”, där man lyckas undvika ordet terrorism totalt. Man nämner något om ”militanter” – ett ytterst vagt ord – och absolut inget om vad som föregick och motiverade Säkerhetsbarriären, förutom i första stycket. Om man t.ex. studerar den långa listan (1929-08-23 – 2008-08-02) på Israel i Sverige förstår man varför judarna i Israel är oerhört känsliga för terrorism. När de – efter att förgäves ha försökt förhandla om steg gentemot en fred sedan Osloöverenskommelsen 1993 – enbart såg stegring av den arabiska terroraktiviteten, trots Arafas löften om att stoppa detta – insåg de det ohållbara i situationen och började bygga Säkerhetsbarriären, och även återuppta säkerhetskontrollerna i Judéen/Samarien. Säkerheten förbättrades dramatiskt, se diagrammet (från mfa.gov.il)

graph

Nyss nämnda UNRWA-rapport på 26 sidor, där säkerhetsaspekten för Israel behandlas färdigt i den första meningen, ger ett ytterst oseriöst intryck. Inget sådant förefinnes på UNHCR:s site.

6. UNRWA: Refuge Of Rejectionism

En översiktsartikel över absurditeten av UNRWA:s existens kan studeras på Gloria Center. Från artikeln:

EXECUTIVE SUMMARY
On the surface, the United Nations Relief and Works Agency (UNRWA) seems a humanitarian group helping Palestinian refugees. In reality, it actually helps destroy the chance of Arab-Israeli peace, promotes terrorism, and holds Palestinians back from rebuilding their lives.

Unique in history, UNRWA’s job is to keep Palestinian refugees in suspended animation–and at low living standards–until they achieve the goal set for them by the PLO and Hamas: Israel’s extinction. In the meantime, their suffering and anger is maintained as a weapon to encourage them toward violence and intransigence.

UNRWA schools become hotbeds of anti-Western, anti-American, and anti-Semitic indoctrination, recruiting offices for terrorist groups. UNRWA’s services are dominated by radicals who staff and subsidize radical groups while potentially intimidating anyone from voicing a different line. UNWRA facilities are used to store and transport weapons, actually serving as military bases.

In this process, UNRWA has broken all the rules that are supposed to govern humanitarian enterprises. Consequently, UNRWA is the exact opposite of other refugee relief operations. They seek to resettle refugees; UNRWA is dedicated to blocking resettlement. They help refugees to live normal lives so that they can move on with their existence; UNRWA’s role is to ensure their lives remain abnormal so they are filled with anger and a thirst for revenge that inspires violence and can only be quenched by a victorious return. They try to create stable conditions for refugees; UNRWA’s mission is to enable radical political activity and indoctrination by armed groups which ensures a continual state of near chaos.

The time has come, especially given the Hamas takeover of the Gaza Strip, which also signals a Hamas takeover of the UNRWA facilities there, to reevaluate the role of UNRWA. If it is indeed very much a part of the problem–a barrier to resolving the refugees’ status and returning them to normal lives; a barrier to resolving the Arab-Israeli conflict; and a source of violence–it should be dissolved and replaced by something better.
Three basic steps are required to do this. They would improve the refugees’ lives and strengthen moderate Palestinian forces.

First, UNRWA should be dissolved.

Second, all services it provides should be transferred to other agencies within the UN, notably the UNHCR, which has a long and productive experience in this area.

Third, responsibility for normal social services should be turned over to the Palestinian Authority. Most UNRWA staff should be transferred to it. Donors should use the maximum amount of oversight to ensure this be done effectively.

People often wonder why violence and instability persists and why the Arab-Israeli conflict is so seemingly impossible to resolve. One important part of the answer is that UNRWA perpetuates the problem. All those seeking real progress toward peace between Israelis and Palestinians need to take a close look at this unacceptable situation. All those with responsibility for the management of these issues need to work for a change of course.

De återstående korta notiserna kommer från den artikeln.

Både UNHCR och UNICEF håller till den självklara regeln att inte anställa lokalbefolkning som är i beroendeställning – självklar jävighet uppstår om man har som arbete att hjälpa sin egen familj, stam, by… UNRWA har i stället satt detta i system – mer än 23.000 anställda där, är själva palestinaaraber och ”flyktingar” tillsammans med ett hundratal andra professionella tjänstemän. UNRWA är en av de största arbetsgivarna i regionen.

Detta gäller självklart också lärarna i skolorna där. Normalt har de hört till PLO, även om Hamas nu tar över även den funktionen i Gaza. Det är flera generationers israelhat som ligger bakom undervisningen.

Bland kända studenter från UNRWA-skolorna har vi Ismail Haniyeh och Abd al-Aziz Rantisi och dussintals av de andra mest kända terroristerna. Israels tidigare ambassadör till FN, Dore Gold, konstaterade att minst 46 kända terrorister var studenter i UNRWA:s skolor.

UNRWA kontrollerade aldrig bakgrunden hos en flykting – sa han att han uppfyllde villkoren så fick han ett ransoneringskort som gällde för alltid! Behovsprövningen var alltså lika bristfällig som den är än i dag, när det gäller penninggåvor till araber i regionen. Detta kort erbjöd ett mycket bekvämare liv än många fattiga bönder hade i området.

Israel har flera gånger erbjudit byar åt dessa arabiska flyktingar, i UNHCR:s anda, för att avsluta deras flyktingstatus, och varje gång har FN blivit rasande, PLO blivit rasande och hotat med att mörda de som accepterade. UNRWA har hotat med totalstopp av hjälp.

Med all information som finns hands förefaller det makabert att Sverige bara fortsätter att betala och betala och inte ställa en enda relevant fråga.

7. UNRWA och Sverige

Möjligheten för ett allvarligt steg framåt för UNRWA och Sverige är, enligt Bildt, att konflikten mellan Israel och dess grannar först löses. Detta kräver, för att komma någon vart:

(a) Att PA (Palestinian Authority) helt omarbetar sin grundlag, PLO:s Stadgar, som i sin nuvarande form ej tillåter existensen av Israel. Alla antydningar om att Arafat gjorde detta är helt felaktiga. Se:
* Interview: Zuhair Sanduka, Palestine National Council, Amended Palestine Charter Never Published
* Kaddoumi: PLO charter was never changed
* Kaddoumi: PLO charter was never changed
* Government Press Office: Amending the PLO Covenant: An Unfulfilled Commitment
* Didn’t the PLO finally revise its charter on Israel, opening the way to peace?

(b) Abbas/PA har skrivit under Vägplanen. Denna heter så för att det är en sekventiell lista som måste tas i ordning. Innan man kan ta första steget på denna krävs:

At the outset of Phase I:
Palestinian leadership issues unequivocal statement reiterating Israel’s right to exist in peace and security and calling for an immediate and unconditional ceasefire to end armed activity and all acts of violence against Israelis anywhere. All official Palestinian institutions end incitement against Israel.

Enligt alla uppgifter, se t.ex. PMW (pdf) har hatpropagandan ökat efter Annapolis. Från denna artikel:

Aid has been ineffectual in bringing change
There is no reason to hope that the US’s leading role in the push to create a Palestinian state will prompt the Palestinian Authority to reverse this hate ideology. The US has been the world’s largest financial supporter of the PA since it was established in 1993, and this has not brought the PA any closer to the US or distanced the PA from terror and hate regimes. The ideology has been ingrained into the people through media, schoolbooks and infrastructures that honor enemies of the US, as well as through the packaging of hatred of the US in religious terms. A major re-education campaign would be necessary to bring about a change in attitude. Not only has re-education not begun, but the hate promotion continues, in spite of the Annapolis process and the hundreds of millions of dollars in US aid that continues to flow this year.

Att kräva att Abbas ombesörjer dessa två helt grundläggande ändringar är det första steget för en fredlig lösning som inte enbart är en ”hudna” – vilket är vad Abbas har erbjudit.

Vissa av oss anser att hela idén om en separat stat på 6000 kvkm av det palestinska mandatets 118300 kvkm är absurt, speciellt som många tecken, som kampen mellan Fatah och Hamas och interna kamper i dessa grupper, visar att det fortfarande är ett stamsamhälle där stamhövdingen bestämmer. En stam med egyptiska palestinaaraber från Gaza är absolut inte automatiskt välkomnad bland de arabiska stammarna i Judéen/Samarien! Detta är början av det arabiska flyktingproblemet – en flyende stam får ingen förståelse från en annan stam – där finns inget palestinaarabiskt ”vi” även om det kanske teoretiskt började uppstå efter 1967. Det är en stat som inte har ett enda viktigt parti som vårdar om fred, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling. De har inte gjort något försök till statsbildning, byggande av institutioner eller försök att bli ekonomiskt stabilt utan externa bidrag – bidrag som bevisligen har främjat terrorn och försämrat deras möjlighet till att skapa en stat.

Den senaste nyheten som belyser situationen är ”Iceland, Sweden to take in Palestinians from Iraq” från 5 augusti 2008. 155 palestinaaraber som har haft turen att falla under UNHCR kommer till Sverige, och UNHCR fortsätter leta efter platser att placera flyktinggruppen på, som blivande icke-flyktingar. Tolkar man Sveriges officiella inställning till UNRWA rätt – borde dessa i stället ha förpassats till UNRWA-läger för livslång vård.

Göteborg den 19 aug 2008

Ralph Haglund, fil.lic. författare av Rapporten
Oded Meiri, ordförande Fred I Mellanöstern ::

Explore posts in the same categories: Artiklar, Politiken

Etiketter: , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: