En Ulf i fårakläder

I dagens onlineutgåva av Tidningen Broderskap får Ulf Bjereld, ledamot av Broderskapsrörelsens förbundsstyrelse, tillfälle att visa sitt rätta jag. Och det gör han med besked.

Leif Carlsson, universitetslektor i religionsvetenskap, skriver:

Nu är statsvetaren och Broderkaparen Ulf Bjereld i analystagen igen. Det rör sig om en kommentar på sidan 2 i Broderskap nr 38. Han levererar där ytterligare ett sina många mantraliknande inlägg om Mellanösternkonflikten.

Dessa inlägg går ut på en enda sak: Israel bär skulden till allt.

[…]

Vilka källor har han använt som grund för sina knivskarpa och tvärsäkra påståenden?

Undertecknad har tidigare skrivit till Broderskap och ställt liknande frågor, men redaktionen har avböjt mina alster med motiveringen att de inte medför något nytt. Ett märkligt påstående med tanke på att tidningens åsikter om Mellanösternfrågan är konsekvent negativa när det gäller synen på Israel. Artiklar som ifrågasätter den linjen lyser med sin frånvaro. De skulle (om de publicerades) verkligen kunna innebära något nytt!

Bjereld replikerar:

Israel är den part i konflikten som har mest makt och har därför också det största ansvaret för att konflikten löses.

Broderskapsrörelsens – och min – uppfattning om konflikten är nyanserad. Vi menar att en rättvis och hållbar fred måste baseras på en tvåstatslösning, där Israel och en palestinsk stat lever sida vid sida, i fred med varandra. Palestinierna och de arabiska staterna måste erkänna Israel efter 1967 års gränser, samtidigt som Israel återlämnar de ockuperade områdena, avvecklar bosättningarna och den mur som byggts på Västbanken. Genom återlämnandet av de ockuperade områdena kan Jerusalem bli en öppen stad för två folk och tre världsreligioner.

Flyktingfrågan måste få en lösning som accepteras av båda parter och som innebär kompensation för de palestinier som inte kan återvända till det som i dag är staten Israel.

Ulf Bjerelds ”nyanserade” uppfattning innebär således:

  • Vapenstilleståndslinjen från 1949 (det som vanligen kallas ”1967 års gränser”), som aldrig erkänts som gräns av någon arabisk regim, än mindre respekterats som stilleståndslinje (vilket ju ledde till Sexdagarskriget), skall utgöra gräns mellan Israel och en framtida palestinsk stat. Tills araberna godkänner detta (vilket de hittills vägrat göra) måste press sättas på Israel. Logiken lyser med sin frånvaro.
  • De arabiska flyktingarna ska kompenseras, om de inte tillåts flytta till Israel. De judiska flyktingarna, som inte kan flytta tillbaks till Irak eller Marocko,  får som vanligt ingenting. De judiska flyktingarna från arabvärlden är fler till antalet än de palestinska flyktingarna, och de har inte flytt undan ett krig de själva startat, vilket de palestinska flyktingarna har.

Detta är Broderskapsrörelsens ”nyanserade uppfattning” om konflikten i ett nötskal.

Annonser
Explore posts in the same categories: Artiklar, Organisationer, Politiken

Etiketter: , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: