”När lyder du mig, och när lyder du inte mig?”

Vi har tidigare vid några tillfällen skrivit om Lennart Eriksson. Idag skriver han själv på sin blogg om (miss-)förhållanden i en icke namngiven svensk myndighet. Blogginlägget återges här i sin helhet:

Rättssäker myndighetsutövning i praktiken – ett exempel

I måndags var det som sagt rättegång i Mölndals tingsrätt. Ett av vittnena var min tidigare närmaste chef, låt oss kalla honom EPA. Som en av orsakerna till att EPA avskedade/sade upp/omplacerade mig angav han skriftligen att jag på min hemsida ger “uttryck för min beundran av general Patton; idag mest känd för sitt agerande i Italien under andra världskrigets slutskede, då general Patton i strid med givna order fortsatte sin framryckning norrut. Lennart Erikssons beundran av en person känd för sin bristande lojalitet med sina överordnade påverkar mitt förtroende för Lennart Eriksson i negativ riktning.” Men när EPA muntligen under ett möte med mig den 24 augusti 2007 redogjorde för denna “orsak” sade han i stället enligt mina noteringar följande: “Hyllar man en sådan person väcks frågan: ‘När lyder du mig och när lyder du inte mig’”.

Jaha. Det är “lydnad” som EPA kräver, såpass… Verkar vara ett modernt ledarskap, eller hur.

Men ett annat vittne i rättegången, min ännu tidigare närmaste chef, sade att jag tvärtom vad EPA befarade, varit lojal. Och någon skymt av att Patton inte lytt order eller varit illojal kan inte spåras i källorna. I stället skriver t. ex. Alan Axelrod i boken Patton on Leadership (Paramus : Prentice Hall, 1999, s. 115) följande: “To General Patton, few things in life were more precious than loyalty, the loyalty of higher commanders, as well as subordinates, and the loyalty of friends”.

Nå, min poäng är inte denna utan följande.

När EPA under rättegången får frågan varifrån han hämtat sin kunskap om general Patton, blir svaret att han sett filmen – och det är allt! (Detta påminner mig om pastor Jansson som enligt “Ringaren”, dvs. Hans Alfredsson, knappast kunde “de tio budorden” – men han hade i alla fall sett filmen!)

EPA torde för sin del med “filmen” avse denna film, manuskript: Francis Ford Coppola, med George C. Scott i rollen som Patton.

För undvikande av missförstånd: Detta är en spelfilm gjord i Hollywood. Detta är den enda källan till EPAs kunskap om Patton, det har han själv sagt inför rätta.

OK. Min statliga arbetsgivare är en myndighet som sysslar med vad som kallas “myndighetsutövning mot enskilda”. Detta kan översättas som att myndigheten kan fatta “negativa” beslut som människor är tvingade att rätta sig efter fast de inte vill. Men myndigheten kan också fatta s. k. “gynnande” beslut, dvs. beslut som innebär att människor får det de ansöker om att få. Det är bedömningen av om människor enligt gällande svensk lag har rätt att få det de ansöker om att få, eller om de måste följa ett tvingande “negativt” beslut, som enligt mitt sätt att se är myndighetens viktigaste uppgift.

Myndigheten har i den aktuella rättegången genom vittnesmål velat styrka att de människor som är föremål för myndighetens verksamhet är “särskilt utsatta och därmed särskilt beroende av att kunna känna förtroende för de som ansvarar för verksamheten” och “att högre krav på nyss nämnda förtroende kan ställas ju högre upp i hierarkin arbetstagaren befinner sig” (detta ingår i ett s. k. bevistema). Och om jag hade varit vittne hade jag kunnat intyga att det är så.

Då ska vi se vilket förtroende som dessa särskilt utsatta kan tänkas ha för EPA, vars närmaste chef är myndighetens generaldirektör, och som följaktligen befinner sig högre upp i hierarkin än vad jag någonsin gjort.

Vi har sett att EPA inte drar sig för att stödja sig på Hollywoodfilmer när han fattar sina beslut. Hur ska den honom underställda personalen förstå detta? Är grunderna för hans beslut gällande mig kanske praxisbildande, vägledande eller klargörande? Vem vet. Kanske bör spelfilmer utgöra källor för att besluta om ifall dessa “särskilt utsatta” människor skall utsättas för tvång, dessa människor som EPAs underställda personal skall fatta beslut om?

Och om det är så: vilket förtroende kommer dessa utsatta människor att få för EPA, generaldirektören, myndigheten och – Sverige? Kommer de – och andra som får höra om detta sätt att fatta beslut – att få ett ökat förtroende för Sverige, myndigheten, generaldirektören och EPA tack vare denna “praxis”?

Jag tror inte det. En rättssäker myndighetsutövning mot enskilda söker inte stöd i Hollywoodfilmer, utan i lag, i rättskällor, i praxis, i humanitet och rättvisa.

Jag tror alltså, att EPAs skäl för att ingripa mot mig har skadat förtroendet för Sverige, för myndigheten och för alla myndighetens lojala medarbetare som verkligen står för en rättssäker myndighetsutövning, och skadat det mycket mer än vad mitt stöd för Israels rätt att existera någonsin kan ha gjort.

EPAs beslut är alltså ett EPA-beslut.

(Och vad EPA står för kan du läsa här. Bland annat är det ett “vardagligt uttryck för något av dålig kvalitet”.)

Slutligen: Mången kanske frågar sig varför jag inte uttalar det som alla som läst denna och andra bloggar i ämnet redan vet, nämligen namnet på “myndigheten”, “min statliga arbetsgivare”. Orsaken är att jag redan år 2004 beordrades att ta bort länken till denna myndighet från min hemsida. Varfördådå, frågar man sig? Och ännu mer så frågar man sig detta om man lyssnar till den nuvarande generaldirektören som inför en församlad personalstyrka i Göteborgstrakten uttalade att man skall vara stolt över att arbeta vid – sagda myndighet – och inte skämmas för att tala om att man jobbar där. Det har jag också alltid sagt till mina medarbetare, och det var just därför som jag hade denna länk. Jag är stolt över att få arbeta med något som är statens grundläggande huvuduppgift. Jag skäms definitivt inte. Men jag är ändå förbjuden att här och på min hemsida tala om vid vilken myndighet jag är anställd …

Advertisements
Explore posts in the same categories: Politiken

Etiketter:

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: