Debattartikel – Diakonias snedvridna syn på Västbanken

Nedanstående debattartikel har skickats till några tidningar, men oss veterligen inte publicerats:

Nyligen sågs braskande rubriker om att Assa Abloy äger en fabrik i Ariel, ”en illegal israelisk bosättning på Västbanken” enligt den kristna lobbygruppen Diakonia. Till stöd för påståendet åberopas en gammal Sovjetsponsrad FN-rekommendation (nr 446). Men redan 1993 enades parterna om att lägga bort denna typ av ensidiga produkter från kalla kriget, och riktade in sig på en realistisk och rättvis fredslösning, baserat på FN-resolutionerna 242 och 338.

Läsare av svenska tidningar förvånas knappast av sådana påståenden – den 9/6 kunde man i SvD i en ”faktaruta” läsa att ”Enligt internationell rätt är alla bosättningar olagliga, tills dess att palestinierna och Israel i förhandlingar kommer överens om gränsjusteringar.” Sex dagar senare menade en annan kristen lobbygrupp, EAPPI, i SvD att Israel med sina växande bosättningar försöker skapa ”fakta på marken”.

Utbyggnad av ”bosättningarna” bryter otvivelaktigt mot den s k ”Färdplanen för fred”. Det gäller även palestiniernas fortsatta terror och rasistiska propaganda. Att bryta mot internationell rätt är däremot en annan sak.

Judar bodde och ägde land på Västbanken innan Jordanien ockuperade området 1948 och fördrev eller dödade samtliga judar. Det finns naturligtvis ingen anledning att judar inte skulle få bo på Västbanken efter att en slutlig fredsuppgörelse eventuellt kommer till stånd.

När Israel intog Västbanken 1967 gjorde man det i ett försvarskrig, vilket inte bryter mot internationell rätt. Inte heller ”bosättningarna” gör det, varken deras existens eller utbyggnad. Däremot finns ett förbud mot tvångsförflyttning av den egna befolkningen till ockuperat område, vilket inte är relevant vad gäller Västbanken.

FN kräver att säkra och erkända gränser förhandlas fram, och samtliga försök till förhandlingar har innefattat justeringar jämfört med vapenstilleståndslinjen från 1949, vilken ofta felaktigt benämns ”gräns”. Judiska områden, bl a Ariel, öster om linjen byts mot arabiska väster om den.

Organisationen Peace Now släppte för två år sen en rapport som fick stora rubriker världen över. Där sades exempelvis att 35,1% av Ariel byggts på privat arabisk mark, liksom hela 86,4% av Maale Adumim. De hade väldigt fel, eftersom de räknade all statlig mark som privat arabisk. Rubrikerna världen över var obefintliga när Peace Now korrigerade siffran för Maale Adumim till 0,5%. Ariel är byggt på mark som köptes från byn Hares 1977.

Internationell rätt gör ingen skillnad på judar och icke-judar, vilket många tycks tro. Skulle rätten förbjuda alla bosättningar, så skulle det således även gälla arabiska sådana. Det finns gott om illegala (enligt lokala förordningar) arabiska byggen, och i östra Jerusalem har det antagit epidemiska proportioner. 2002 kungjorde en medlem i det palestinska lagrådet stolt att palestinier under de senaste 4 åren byggt 6000 hem utan bygglov, varav endast 198 rivits. Detta trots att de 36000 tillstånd som beviljats gott och väl skulle täckt behovet i många år. Pengar till byggen kommer från palestinska myndigheten, Iran och Saudiarabien. Resultatet är bl a bristande sanitet och inte minst en ökande arabisk befolkning i Jerusalem – det som i andra fall kallas ”fakta på marken”.

Oded Meiri, ordförande i Fred i Mellanöstern
Siewert Öholm, AU-ordförande i Samfundet Sverige Israel
Torbjörn Karfunkel, redaktör för FiM-bloggen

Explore posts in the same categories: Artiklar, Kyrkor, Massmedia, Organisationer

Etiketter: , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: