Har den kolonialistiska sionismen valt denna konflikt?

I onsdagens DN fanns en recension signerad Per Jönsson. Recensionen gällde två böcker – ”Palestinas frihetskamp” av Per Gahrton (som Franz Cohn tidigare recenserat här på bloggen) och ”A History of Palestine” av Gudrun Krämer.

Per Jönsson visar ingen nåd mot Gahrtons bok:

Över huvud taget kan Gahrtons bok till stora delar läsas som en 700-sidig politisk pamflett mot allt vad Israel står för, och ett försvar för det allra mesta som palestinska ledare tar sig för.

Men en mening i recensionen var lite väl magstark. Jag skickade följande kommentar till Per Jönsson:

Hej Per,

Jag läste din recension av två böcker om Palestina, och tyckte att en mening förtjänar en kommentar. Du skriver:

”Problemet är i stället att sionismen också utformades som ett kolonialt projekt genom att sionisterna valde att upprätta den judiska staten i just Palestina, det vill säga på territorium som redan befolkades och ägdes av huvudsakligen araber.”

Här finns två saker jag vänder mig emot.

1) ”ett kolonialt projekt” – om man slår upp ‘kolonial’ i NEs ordbok får man betydelsen ”som har att göra med besittningar i främmande land”. Det har alltså att göra med ‘kolonialism’ som enligt samma bok beskrivs som ”erövring, kontroll och exploatering av områden utanför kolonisatörens primära territorium”.

Detta är en ren vantolkning av sionismen, vilket jag tror att du håller med om. Det är stor skillnad på en ‘kolonist’ och en ‘kolonialist’, eller hur? Judiska flyktingar från Ryssland kan väl knappast beskyllas för att ha agerat spjutspetsar för Rysslands maktambitioner i Levanten? Tittar man på en mer komplex kolonisering – den europeiska koloniseringen av Amerika – så finns där inslag av både kolonialism och icke-dito. Spanien, Portugal, England, Frankrike m fl hade rent kolonialistiska projekt i Nya Världen, men samtidigt fanns stora grupper av religiösa minoriteter som flyttade/flydde för att undgå förföljelser, och därvid kapade banden med sina forna hemländer. Det sistnämnda är inget ”kolonialt projekt” i mina ögon. Håller du med mig?

2) ”sionisterna valde att upprätta den judiska staten i just Palestina, det vill säga på territorium som redan befolkades och ägdes av huvudsakligen araber” – ett sant påstående, men det lämnar ett frågetecken efter sig. Anledningen att man valde just Palestina är för de flesta uppenbar. Det är det judiska folkets vagga, och det enda land som kontinuerligt haft judisk befolkning sedan över 3000 år tillbaka. Så valet av Palestina var självskrivet (även om det tidigare förekommit förslag att upprätta ett judiskt nationalhem i Argentina, ett misslyckat projekt).

Men än viktigare är frågan om något annat val skulle undvikit dagens problem. Något obebott område fanns ju inte, så man skulle oundvikligen hamnat i det läget att någon annan folkgrupp redan befolkade och ägde mark i området.

Frågan reduceras slutligen till huruvida det egentligen fanns något behov av ett judiskt nationalhem, vilket är själva fundamentet för sionismen. Om man tittar på de omfattande förföljelser som ledde fram till sionismen är det omöjligt att påstå att sionismen är grundlös på den punkten.

Jag har viss (men bara pyttelite) förståelse för det arabiska argumentet att ”antisemitismen är ett av europeerna skapat problem, och europeerna borde själva betala priset”. Så kan man se det ur arabiska ögon (om man helt ignorerar den omfattande och urgamla arabiska antisemitismen). Men Europa har aldrig gjort någon ansats att lösa sitt antisemitiska problem. När erbjöds något område i Europa som hemland åt judar? Det har aldrig skett.

De judiska flyktingarna har således aldrig haft möjligheten att utan konflikt upprätta ett eget hemland. Därmed kan man fråga sig vilket ”val” den sionistiska rörelsen egentligen haft.

MVH
Torbjörn Karfunkel

Explore posts in the same categories: Artiklar, Massmedia

Etiketter: , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: