Att leva i skuggan av terrorismen

Om terror, terrorister, terrorbekämpning och terroristsympatisörer

I förra veckan dog cirka 190 civila i en terrorattack som förmodligen utfördes av muslimska extremister från Pakistan. Bland de mördade fanns fem israeler. Ännu en i en rad av terrorattacker som dagligen drabbar världen: Indien, Irak, Pakistan och Afghanistan är några av de värst drabbade länderna vid sidan av Libanon, Syrien, Algeriet, Marocko och Israel, där terror förekommer oftare än i Europa och USA.

Bland de länder där antalet försök att utföra terrordåd är högst, kommer Israel på första eller andra plats. Israel är alltså ett land som har lärt sig leva med terror och att bromsa den. För mer än femton år sedan, när fredsförhandlingarna mellan israeler och palestinier var inne i en intensiv fas, då Rabin var premiärminister i Israel och Arafat var palestiniernas president, utfördes flera terrorattacker i veckan i Jerusalem och övriga Israel. Bussar, restauranger och festlokaler sprängdes av självmordsbombare på löpande band.

I Sverige väckte dessa massmord inget speciellt uppseende. Många organisationer som fördömde terrorn hade samtidigt förståelse för de palestinska ledande, som enligt deras uppfattning orsakade terrorn.

I svenska massmedier beskrev man terrorattackerna utan att visa empati för israelerna, så som man då, och även idag, visar empati för palestinierna. Sveriges Kristna Råd sände inte följeslagare för att följa judiska barn till skolan. Diakonia ställde inte upp på ”människornas” sida då. Svenska Kyrkan aktiverade sig inte för att förhindra terror och Vänsterpartiet lade inte motioner i riksdagen med frågor som: ”Vad gör Sverige för att stoppa terrorn i Israel?” Den allmänna uppfattningen inom dessa grupper var att Israel hade sig själv att skylla. De hoppades att terrorn skulle tvinga Israel till kapitulation och anpassning efter deras vilja som syftar till att Israel försvinner som judisk stat.

Israelerna anpassade livet efter omständigheterna och började en lång kamp mot terrorn, en kamp som omfattade både offensiva och defensiva åtgärder. En barriär runt Västbanken var mycket effektiv. Underrättelseverksamheten, som förhindrat många försök till terrordåd, är väl utvecklad. Eliminering av terrorister och arresteringar av terrorister ledde till en betydande dämpning av våldsaktiviteterna från palestinsk sida.

Försöket från Israels sida att överlämna Gaza till palestinierna och evakuera bosättningar var minde lyckat, eftersom palestinierna som motprestation valde att börja beskjuta israeliska gränsstäder.

Sammanlagt kan man konstatera att antalet terrorattacker minskade med över 95 procent, och stora självmordsattentat med många döda och skadade är nästan helt borta. Israel är det enda land som besegrat terrorismen. Detta är fakta som inte uppskattas av antiisraeliska organisationer som till exempel Diakonia, Bilda, Broderskaprörelsen m.fl. Dessa beklagar enbart de åtgärder som Israel vidtog för att eliminera terrorn.

Indien, Pakistan och andra asiatiska länder som drabbats av terror kommer inte att kunna klara detta som Israel. Men de har mycket att lära av Israel. Jag tror att Israel gärna delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Om världen var enig i frågan om terrorbekämpning och bekämpade terrorn där den finns, hade möjligheterna till total seger varit stora. Men så länge det finns människor och organisationer i västvärlden som visar förståelse för terroristerna, kommer bekämpningen att misslyckas.

Idag när vi sörjer 190 terroroffer i Mumbai uppmanas vi också att ställa upp för dessa länder och hjälpa dem med terrorbekämpning.

Oded Meiri

Advertisements
Explore posts in the same categories: Kyrkor, Organisationer

Etiketter: , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: