Diakonia devalverar israeliska liv (debatt i Jerusalem Post)

Den vänsterkristna lobbygruppen Diakonia och dess verksamhet presenteras nu öppet för den israeliska allmänheten i tidningen Jerusalem Post. I en artikel skriven av Ilya Meyer skärskådas Diakonias påstådda omsorg om ”både” palestinier och israeler. Granskningen görs i ljuset av gruppens oförtröttliga satsning på anti-israelisk propaganda, på bekostnad av alla andra oroshärdar i världen.

Den så kallade ”omsorgen om båda parter” innebär, i Diakonias värld, att jämföra Förintelsen av sex miljoner judar med de palestinska arabernas ”naqba”, efter deras misslyckade försök att tillsammans med fem arabiska invasionsarméer genomföra ett folkmord på judarna i Mellanöstern 1948.

Är det orimligt att informera om Förintelsen utan att samtidigt informera om naqban – de palestinska arabernas ”katastrof” när de blev flyktingar i Israels Självständighetskrig 1948?

Det är i alla fall den officiella hållningen hos den svenska kristna hjälporganisationen Diakonia. Diakonias handläggare för Konflikt och Rättvisa, Joakim Wohlfeil, sade vid ett möte i Göteborg i oktober att organisationen snarare är en lobbygrupp med en tydlig politisk agenda för  Mellanöstern, än en kristen hjälporganisation. Den tystnad som chockbeskedet orsakade bröts snabbt av organisationens generalsekreterare Bo Forsberg, som försäkrade att Diakonia främst var en kristen hjälporganisation.

Diakonia agerar helt fritt i Israel och de palestinska områdena för att driva igenom anti-israeliska initiativ som ofta är påfallande antisemitiska till sin verkan. Deras meritlista talar för sig själv.

Politisk extremism, religiös fanatism, diktaturer och brott mot mänskligheten är på uppgång. […] Iran, Darfur, Tjetjenien, Saudiarabien, Afghanistan, Jemen och Tibet kräver att vi fokuserar om vi ska kunna bidra till en bättre värld.

Men detta är platser på vilka Diakonia inte är engagerade. Istället verkar den föregivet kristna hjälporganisationen fullständigt besatt av världens enda judiska stat, och helt ointresserad av att komma till nödställda kristna folkgruppers hjälp. Kopter utsätts för systematisk rasism i Egypten, den kristna minoriteten i Pakistan står på utplåningens rand och de kristna på Filippinerna utraderas. Betlehems kristna befolkning har decimerats sedan den palestinska myndigheten tog kontrollen i området. Men Diakonia fortsätter att pumpa in pengar i den palestinska myndighetsapparaten samtidigt som man tiger om den systematiska utrensningen av kristna i Betlehem — Jesu födelseplats och kristendomens vagga.

Meyer påpekar att ordet ”terror” knappast förekommer alls i Diakonias årsrapporter, trots att organisationen säger sig måna även om israeler i den explosiva Mellanösternkonflikten.  Den israeliska staden Sderot, som bombarderats med 8 000 palestinska raketer från Gaza, har tvingats att bygga sina lekplatser för barnen inomhus. Men något omnämnande i Diakonias årsrapport förtjänar inte arbetarstadens invånare.

Inte mindre än 13 % av Diakonias inkammade donationer går till palestinierna.  Och trots att afrikanska Kongo-Kinshasa är ett ”fokusområde” för verksamheten, har organisationen bara skrivit en (1) enda artikel om den accelererande humanitära katastrofen som nu drabbar miljontals människor där. Den skrevs i februari.

Däremot attackerades Israel i inte mindre än 10 Diakonia-relaterade debattartiklar bara under oktober månad, samt i koordinerade utspel i Riksdagen, av politiker som Diakonia vallat runt på iscensatta resor till Mellanöstern. Snedvridningen framgår också tydligt i det så kallade ”följeslagarprogrammet”:

Diakonia driver vad man kallar ett ”ekumeniskt följeslagarprogram i Palestina och Israel”, vars uttalade mål är att ”begränsa ockupationens brutalitet” och att ”stoppa den olagliga ockupationen av Palestina”. Men gruppen strävar däremot inte efter att få ett stopp på terrorismen, som är själva orsaken till ockupationen och våldet. Trots det vidlyftiga talet i Diakonias policydokument, har rörelsen inte en enda gång setts ledsaga barn i Sderot. Men så handlar det ju om judiska barn.

Det är till denna organisation som kristna i Sverige donerar miljoner. Och det är till denna organisation som Israel ger obehindrad rätt att verka inom sitt suveräna territorium.

[…] Diakonias besatthet med den judiska staten — samtidigt som människorättsfrågor i de 23 arabstaterna förbigås med tystnad — väcker den uppenbara frågan om huruvida dess kristna donatorer i Sverige verkligen är medvetna om hur deras surt förvärvade pengar används. För om det är någonting som Diakonia inte gör med ett så flagrant fördomsfullt ställningstagande , så är det att bidra till lugn och ömsesidig respekt i Mellanöstern. 

Läs hela artikeln på engelska i Jerusalem Post här.

För mer läsning om Diakonias metoder, se debattartikeln ”Diakonia hjärntvättar politiker mot Israel”.

Explore posts in the same categories: Artiklar, Kyrkor, Massmedia, Organisationer, Politiken

Etiketter: , , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: