”Fredsvilliga araber föredrar Benyamin Netanyahu (Likud)”

(Uppdaterad länk till SvD nedan)

Den här bloggen tar ingen ställning till de olika politiska partierna i Israel, och vi kommer att få anledning att presentera flera av dem innan valet. Däremot är vi lyhörda för vad människor i regionen tror kan bidra till fred i Mellanöstern, och åsikterna är förstås skiftande och kan förvåna. Medierna i arabvärlden ger sällan en fullständig bild av invånarnas åsikter, men nedanstående tendenser är trots allt intressanta att notera.

Benyamin NetanyahuDen jordanska tidningen Albawaba har sammanställt stämningarna bland ett antal ”politiska ledare och affärsmän” i arabvärlden, i samband med att centerns Tzipi Livni blev aktuell som premiärministerkandidat för Kadimapartiet i höstas. Enligt tidningen anser dock många av arabvärldens fredsvilliga pragmatiker att Benyamin Netanyahu, högerpartiet Likuds ledare, vore det bästa valet för Mellanöstern just nu. Han sägs kunna ge stabilitet och en möjlighet till fred, medan den ”oerfarne” Livni riskerar att orsaka osäkerhet och kris.

En arabisk ekonom säger:

Netanyahu är en erfaren politiker som har störst möjlighet att ge Israel en stabil regering. Ett stabilt Israel innebär en stabil region, och det är just nu väldigt viktigt. De kommande åren är avgörande för många arabländer som försöker utveckla sina ekonomier, och ett instabilt Israel skulle försvåra detta. Netanyahus främsta prioritet är ekonomisk tillväxt, så han behöver lugn och stabilitet lika mycket som någon annan, kanske mer.

Centerledaren Livni, Kadimapartiets kandidat, har en oklar agenda så här dags. Även om hon antas vara mindre hökaktig än Netanyahu så finns det en stark känsla av att hennes bristande erfarenhet kommer att leda till ökad risk för konflikt. Hon kommer troligtvis inte att få en stark maktbas i Israel, och detta, tillsammans med hennes oerfarenhet i utrikes- och säkerhetsfrågor, kommer sannolikt att medföra spänningar. Dessutom blir en så pass vek ledare gärna nonchalerad av grupper som Hamas och Hizbollah, så det kommer sannolikt att uppstå många krissituationer.

Artikeln noterar att det historiskt sett har varit israeliska högerledare, såsom Menachem Begin och Ariel Sharon, som har gjort eftergifter till palestinierna och arabvärlden när det gäller land. Exempelvis i Sinai och Gaza:

En vek ledare som Livni kommer inte att kunna pressa igenom en potentiell överenskommelse med palestinierna eller med Syrien, säger den egyptiske ekonomen.

Det antyder en kontrast till Bitte Hammargrens analys i SvD, om att Netanyahu ”skulle betyda slutet för fredssamtalen med palestinier och Syrien”. Tidningen Albawaba har även talat med företagsledare i Libanons huvudstad Beirut, som också föredrar Netanyahu därför att han tros kunna visa styrka gentemot regionens våldsverkare:

När vargarna får vittring på svaghet så attackerar de, men vi har sett att oavsett hur framgångsgsrika attackerna är så kommer Israel alltid att besvara dem. Och då är det tragiskt nog den libanesiska ekonomin som får betala det största priset för äventyrligheterna. Vi har precis hämtat oss efter [kriget] under sommaren 2006 som nästan sänkte oss. Vi behöver några års lugn nu. Inte återupptagna strider. Livni är svag och oerfaren, och det skulle bli alltför svårt för våra vargar att motstå frestelsen. Netanyahu är inte trevlig, men han är stark och låter sig inte köras över. Jag tror att han är vår bästa chans för att få lugn och ro.

Inte oväntat gav medlemmar i Hizbollah i Beirut liknande svar, men från ett motsatt perspektiv. De svarade att valet av Livni skulle öppna för nya möjligheter till attacker mot Israel, i likhet med Hizbollahs anfall 2006.

DN HD SvD IDG Barometern Dagen SvD2 Corren ST HG Smp NT LT PT

Explore posts in the same categories: Artiklar, Massmedia, Politiken

Etiketter: , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: