Dagens citat – del 12 (081227)

För många svenskar (och, för all del, även många andra) ter sig en hel del av skeendena i Mellanöstern obegripliga. Inför det till synes obegripliga kan de resignera, och för enkelhetens skull ansluta sig till teorin att ”de är alla lika goda kålsupare där nere…”. Bekvämt, men verklighetsfrånvänt.

Att Mellanöstern är så svårt för svenskar att greppa har säkert flera orsaker:

  1. En orsak är att Sverige inte befunnit sig i krig sedan 1815, och det känns overkligt att krig i stora delar av världen inte är ovanligt.
  2. Bristen på seriös nyhetsrapportering är nog den kraftigast bidragande faktorn. Betänk att det bara i Israel finns fler utrikeskorrespondenter än på hela den afrikanska kontinenten! Det innebär inte att det finns mer att skriva hem om, tvärtom, men utan nyheter – inget behov av korrar, alltså måste korrarna (av ren självbevarelsedrift, om inte av andra skäl) ständigt skriva något, och således får vi en strid ström av icke-nyheter. Dessutom råder pressfrihet (gäller dock inte områden som kontrolleras av Hamas eller PLO), vilket leder till att minsta skärmytsling snabbt når tidningarnas notissidor. Jämför med vad som rapporterats från folkmordet i Darfur, så förstår ni vad jag menar.
  3. Tyvärr måste även bristen på kunskap om konflikten tas upp, mycket pga punkt 2. Utan att veta vad som hänt tidigare är det svårt att förstå vad som händer nu.
  4. Men det finns en faktor som ofta glöms bort! Pga punkterna 2 (främst) och 3, så utspelas konflikten minst lika mycket i världspressen som den utspelas på plats med vapen i hand. Det är ett spel som syftar till att vinna sympatier. Vi talar inte om en storkonflikt (än, bör tilläggas)…fler israeler (ca 29.000) har dött i trafikolyckor än i samtliga arabisk-israeliska krig! Och fler palestinier har dödats av andra araber än av israeler. Jämför återigen gärna med Darfur.

Och det är här ni, kära läsare, kommer in i bilden…

För att börja i den lätta änden – punkt 3 finns det bara ett sätt att åtgärda. Om ni verkligen är intresserade, läs på! Även om den arabisk-israeliska konflikten inte är en särskilt blodig konflikt, med internationella mått mätt, så är den desto mer känslomässigt infekterad. Följdaktligen finns en uppsjö av ”historiker” som blundar för det ena och förstorar upp det andra. Det gäller båda sidor i konflikten. Men är man verkligen intresserad så finns det information att hämta. Personligen anser jag att Benny Morris är en bra utgångspunkt.

Punkt 2 är värre. Ett stalltips har jag – Dick Haas. Förlåt om jag hänger mig åt skamlös reklam, men vill du läsa riktiga nyheter och analyser från Israel, ja då är Dick Haas den både snabbaste och mest tillförlitliga källan. Dick blev (citat från hans hemsida):

Dagens Nyheters första korre i Jerusalem hösten 1974 efter sju år som redaktör på utlandsredaktionen.

Så sent som igår rapporterade Dick (uppenbart trött på all icke-rapportering i svensk press):

Granaterna regnar ner över en av gränsövergångarna till Gazaremsan. Där står nu när det här skrivs 19 israeliska långtradare och lastbilar för att lossas så att varorna kan föras in i remsan. Lossningen går dåligt på grund av granatregnet i närheten, rapporterade en källa på den palestinska sidan av gränsövergången. Han är sen länge anställd att registrera varorna och ringa till Hamas närmaste lokala vaktstyrka och tala om, vad som är på gång att skickas in från Israels sida om stilleståndslinjerna ( från våren 1949 när den egyptiska armén fick kontrollen över Gaza… ).

Den här gången rör det sig om blodplasma till det stora sjukhuset i staden Gaza, andra typer av mediciner, en del livsmedel, och bränsle ( kokgas ) för hembruk och sjukhus. I allt var det meningen att 90 israeliska lastbilar skulle lossas, men nu vet man inte hur det går med det, medan den palestinska sidan bombar gränsövergången med granater.

Israels försvarsminister Ehud Barak beordrade leveranserna till Gazaremsan redan i onsdags, men då utsattes Israel för ett veritabelt regn av granater och lossningen avbröts tillfälligt. TT som ju inte har egna reportrar på plats och som förmodligen, om man hade sådana, skulle ha dem sittande nära ett av Hamas många politiska kontor i staden Gaza och inte ha dem stående i granatregnet, rapporterar förstås inte heller om den humanitära hjälpen från Israel till Gaza, och indirekt, till Hamas.
[…]
Men samtidigt beskjuter Hamas och de andra grupperna samma övergångar. Det vill säga, alla mått och steg är dubbla. För det är många intressen som ska tillvaratas på en gång. Eftersom Hamas är en organisation som har på sitt program att utplåna Israel, ser det inte bra ut, inom de egna leden, att man släpper igenom humanitär hjälp från Israel.

Alltså skjuter man på den humanitära hjälpen, medan man samtidigt släpper in somligt. Då kan man också, om Israel invaderar Gaza i några dagar, för att sedan åter lämna remsan, anklaga israelerna för så kallade exempellösa brott mot allt heligt och hävda att israelerna dessutom svälter ut befolkningen, fast Hamas själv lagt beslag på väldiga lager med livsmedel, som man ransonerar eller alternativt säljer till skyhöga överpriser.

Det lönar sig för Hamas att många i Gazaremsan har det illa ställt. Då kan Hamas värva fler unga rekryter för en sak som går ut på att israelerna är skyldiga till allt. Israelerna är dessutom under alla omständigheter ”dödens barn” och det är bara en tidsfråga när de förlorat kriget och måste försvinna.

Och Barak kan omvänt hävda att Israel aldrig velat skada den civila befolkningen i remsan, och Barak tänker inte heller avbryta den humanitära hjälpen, bara för att Gaza styrs av en hänsynslös rörelse som Hamas.

När det här skrivs har 30 granater träffat området kring en av passagerna och 71 långtradare med varor kan än så länge inte lossa blodplasma och livsmedel till remsan.
[…]
Hamas kunde förstås när som helst ändra på den egna inställningen och till exempel erkänna Israels existensrätt och ordna lösningar till fördel för bägge sidorna. Men det vill man inte, för då tror man att Hamas skulle spela ut sin egen politiska roll; i varje fall skulle man tvingas erkänna att de uppfattningar man har har om islam i modern tid måste revideras eller uppges helt och hållet.

Och här bör man hålla i minnet att Hamas version av islam är en av många och inte den normbildande versionen.

EU och FN talar också förbi ämnet för det mesta och riktar sig till en publik runtom i världen som visar intresse för skeendena bara ibland, men inte för jämnan. FN uppmanar Hamas att genast sluta angripa Israel med raketer. Men det rapporteras sällan i medierna, eftersom ingen tror på FN mer, och medierna är rädda för att utpeka Hamas som den skyldiga parten. Eller så ser medierna något positivt i Hamas vägran att erkänna Israels existensrätt.

Medierna bortser gärna från det väsentliga och koncenterar sig på det som är ”underhållande”. Till exempel att utpeka Israel som den ständigt skyldiga parten. Och så låtsas man att Israel än idag ockuperar Gazaremsan ”eftersom” de olika gränspassagerna stängs och öppnas på israelisk order och inte på grund av Hamas fientligheter. Och för övrigt är ju granaterna inte så farliga, bara tolv israeler har dödats av granater och raketer sedan 2001, alltså är det israelerna som ”överdriver”. Man nämner aldrig antalet skadade eller gör någon värdering av den materiella förstörelsen som angreppen för med sig.

Ännu ett spel för gallerierna, i klass med ”mörkläggningarna av Gazaremsan”. Det finns en lärdom att dra av detta:

Så länge omvärlden låter sig luras av den antiisraeliska teatern, och belönar den med sina sympatier och (inte minst!) sina pengar, så länge kommer teatern att fortgå. Som Fatahledaren Qaddumi sa i en intervju i december 2004:

The popular war is the war of the masses, a war of self-conviction, a war of morale, a war of the masses in its widest scope.

It is not a frontal war. We fight for an hour a day and we incite the masses for 23 hours. We fight when we think fighting is worthwhile, and we stop fighting when it isn’t. We may refrain from fighting for even a month, and then resume the resistance. We are not a regular army. We are not an army of (regular) head-on clashes. We seize opportunities. We hit and run. We run! This is the way we minimize our losses.

Barometern (2, 3), Dagbladet, Dagen (2), DN, HD, PolitikenSmP (2, 3), SvD (2), Sydsvenskan (2), VG
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Explore posts in the same categories: Artiklar, Look who is talking, Massmedia, Organisationer, Politiken

Etiketter: , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: