Carl Bildt, här är Israels segerstrategi som du frågade om

I en SvD-intervju säger utrikesminister Carl Bildt att han har förståelse för ”att Israel var tvunget att reagera mot raketattackerna; det var ofrånkomligt när Hamas bröt vapenvilan”. Han säger också att Israels strategi för att avsluta kriget måste definieras ”på ett sådant sätt att de kan säga att de har vunnit”. Carl Bildt har inte ännu tagit del av någon sådan i dagsläget:

– Det är viktigt att vi i direkt dialog i Tel Aviv försöker få en klarare bild av vad de israeliska ledarna faktiskt vill uppnå. De uttalanden som jag tar del av är något olika. Spannet går mellan att de ska förgöra Hamas till att de ska åstadkomma en lätt förändrad version av den vapenvila som fanns tidigare. 

Vi rekommenderar därför nedanstående artikel från Jerusalem Post. Tidningens ansedda chefredaktör David Horovitz skriver att Israels regerings uttalade mål är oerhört tydligt. Det definierade målet är att ”återställa säkerheten i söder”. Om detta också medför att Hamas förlorar makten så är det en positiv bieffekt. Inte huvudmålet. En vapenvila i förtid skulle ge segern till Hamas, enligt tidningen. Läs de viktigaste utdragen ur artikeln nedan. Målsättningarna sammanfattas i det fetmarkerade avsnittet längre ned:

En enkel fråga: kan Israel besegra sina fiender? Man behöver inte gå tillbaka decennier, till de rena framgångarna i Sexdagarskriget och Entebbe, för att emfatiskt kunna svara ja på den frågan.

Operation Defensive Shield (Operation Försvarssköld) som genomfördes på våren 2002 var en noggrannt planerad och effektivt genomförd attack mot palestiniernas infrastruktur av självmordsbombare på Västbanken, som har förändrat vår vardag ända sedan dess. Precis det som är den uttalade målsättningen med [den nu pågående] Operation Gjutet Bly mot Hamas i Gaza.

Operation Försvarssköld startades efter de svåraste förlusterna till terror som Israel någonsin utsatts för under en enda månad. Ett 130-tal dödade [israeliska civila] i mer än ett dussintal attacker, inklusive [Påskbombningen] mot Park Hotel i Netanya [i vilket också en svenska mördades / FiM:s anm]. Operationens uttalade mål, definierat av dåvarande premiärministern Ariel Sharon, var att gripa terroristerna och de som sände dem, förstöra deras vapen, sprängämnen och vapenfabriker – dvs. deras förmåga att döda oss.

Avskräckningseffekten av sådan motvillig styrkeanvändning urholkades på ett allvarligt sätt genom det ruskigt bristfälliga sätt på vilket det påföljande [kriget mot Hizbollah i Libanon] utkämpades. Då som nu över en landgräns till vilken Israel ensidigt hade dragit sig tillbaka i den falska förhoppningen att belönas med lugn och ro.

Följden blev en fumlande och villrådig konfrontation, i vilken Hizbollahs seghet hade underskattats, liksom också möjligheten för deras tusentals Katyusharaketer att skapa kaos och förstörelse i hela norra Israel. De inledande flygattackerna misslyckades med att bringa ned Hizbollah, i motsats till vad den israeliska ledningen helt oförklarligen hade förutspått.

Till skillnad från under kriget mot Hizbollah i Libanon, leds insatserna nu istället av den mycket erfarne försvarsministern Ehud Barak (hjälte från Entebbe) och ”no-nonsens” veteranen från infanteriet, ÖB Gabi Ashkenazi. Den avgående statsministern Ehud Olmert säger sig dessutom ha lärt sig läxorna från Libanon.

Men nu, efter ungefär en vecka in i Operation Gjutet Bly, måste frågan ställas på nytt: kan Israel besegra sina fiender?

Israel gav sig ut i konfrontationen med Hamas med ett tydligt mål: att återställa säkerheten i söder.

Med detta menades att Israel ska skapa en ny verklighet i vilken Hamas inte kommer att skjuta raketer in i Israel; inte kommer att försöka göra det; inte kommer att tillverka raketer; inte kommer att tillverka eller smuggla in material för tillverkning av raketer och inte kommer att genomföra eller förbereda andra terroristhandlingar. Om detta också medför att Hamas förmåga att styra Gaza krossas, så må det vara så.

Detta, sade man, skulle göra det möjligt för södra Israel att andas igen i den långsiktiga förvissningen om att dödsbringande granatsplitter inte plötsligt kan falla ned från Qassam-teamen i Gazaremsan.

Hamas har skjutit raketer djupare in i Israel än någonsin. Sedan i tisdags ända till Beer Sheba. Därmed ligger ca. 800 000 israeler inom räckhåll. Även om Hamas har lidit betydande förluster så är gruppen långt ifrån bruten, enligt Shin Bet-chefen Yuval Diskins redogörelse för regeringen i onsdags. Nästan hela Hamas ledarskap har satt sig i säkerhet under jord. Dess väpnade styrkor är mestadels intakta. Hamas må vara tillfälligt ur stånd att härska över Gaza just nu, men gruppen är fortfarande tillräckligt stark för att kunna återta greppet över området om operationen upphör. 

Även om det mesta som kunde uträttas från luften de facto uträttades i operationens inledningsskede, kommer nya måltavlor att uppstå när Hamasledarna kommer upp från sina bunkrar. Det var fallet i torsdags, när Hamasledaren Nizar Rayyan dödades. Och om de inte visar upp sig snart kommer Hamas gradvis att förlora sin trovärdighet och slutligen sin förmåga att härska.

Samtidigt kommer smart användning av markstyrkor, när och där så är nödvändigt, att gradvis minska Hamas förmåga att hota Israel. De må handla om insatser på marken för att tackla terroristfästen, såsom i Operation Försvarssköld, eller för att slå ut vapengömmor och raketramper som Hamas känslokallt placerat i tätbefolkade bostadsområden som inte kan nås från luften.

Däremot skulle en vapenvila, som låter Hamas röra sig fritt, förbereda för strid, importera vapen och förbättra sin vapenarsenal, som under de senaste månadernas vapenvila, innebära att Operation Gjutet Bly inte hade uppnått någonting alls.

Det skulle tyda på en fortsatt [israelisk] försvagning sedan [Hizbollahkriget] 2006, då Israels ledning var uppenbart oerfaren och underkvalificerad. Hamas, Hizbollah, Iran och Syrien skulle omedelbart deklarera att Israel till slut låtit sig avskräckas från att vidta åtgärd, efter att först ha bestämt sig för ett avgörande slag mot dem som gått till oprovocerad attack mot dess folk. Och detta trots att konfrontationen nu gäller en mindre mäktig fiende än Hizbollah, och att operationen [tvärtemot 2006] nu leds av en försvarspolitisk veteran och en högt respekterad IDF-chef.

Efter de första flygattackernas omskakning, är Operation Gjutet Bly beroende av att under veckor, inte dagar, genomföra strategiska och systematiska insatser för att förändra situationen i söder.

Det fungerade i Operation Försvarssköld på Västbanken. Om israeliska civila ska kunna leva fritt, utan terrorhotet, så måste det fungera i Gaza också.

Carl Bildts blogg, 2 SvD 2 3 4 5 Dagen 2 Tra 2 Hd 2 B 2 Y Smp B 2 SvD Syd N N Kri Hd SvD DN 2 3 DN DN Hd Ab 2 Vg 2 3 Dagbl 2 DN SvD Syd Hd SvD 2

Läs också dessa uppdaterade bloggar: Dick Erixon: ‘Iran och Hamas använder palestinierna som kanonmat’, Pophöger, Dibbuk, Sapere aude om ‘Försök till mordbrand i Helsingborg’, Magazion om Mordbranden, 2, 3, JiM, Mr D Frihetsblogg, MXp, I Gilboas skugga om ‘Kungen av Palestinagrupperna’, Apg, Rabnor om Diakonia, Stefan Karlsson om de ‘Politiska följderna av Gazakriget’.

Andra om , , , , , , , , , , , , , ,

Explore posts in the same categories: Artiklar, Frågor med svar, Politiken

Etiketter: , , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.