En gång waqf, alltid waqf…

Dagens citat – del 22 (090106)

Igår citerade jag Benny Morris om konfliktens orsak och ursprung. Jag fortsätter på det spåret.

Under muslimskt styre tilläts den judiska och kristna ursprungsbefolkningen bo kvar, under förutsättning att de underkastade sig en rad förordningar (vilka varierade från plats till plats och över tiden). De blev dhimmi.

Bland förordningarna fanns

Den värsta lagstiftningen fanns i Jemen. Ända in på 1900-talet togs faderlösa icke-muslimska barn ifrån sina mödrar för att uppfostras i muslimska hem. Många av de jemenitiska judinnor som flydde till Israel tvingades således lämna sina beslagtagna barn i Jemen.

Historikern Bernard Lewis konstaterar att livet för dhimmi

[…] var mycket lättare än för icke-kristna eller för den delen kristna ”avfällingar” i medeltida Europa
[…]
Men deras status innebar att de var juridiskt och socialt underlägsna, eller som man säger nuförtiden, andra klassens medborgare.

Förhållandet mellan muslimer och dhimmi präglades inte i första hand av hat eller fruktan, utan snarare av förakt mot icke-muslimer, vilket framgår av gårdagens citat. Eliezer Ben-Yehuda, den moderna hebreiskans fader, uttryckte det så här:

The Muslim Arabs hate [the Jews] perhaps less than they hate all other non-Muslims, but they despise them as they do not despise any other creature […] in the world.

Detta förakt har legat till grund för dagens situation. Professor Moshe Sharon uttrycker det så här:

From Moslems’ perspective, “Islamic territory was taken away from Islam by Jews. You know by now that this can never be accepted, not even one meter. So everyone who thinks Tel Aviv is safe is making a grave mistake. Territory which at one time was dominated by Islamic rule, now has become non-Moslem. Non-Moslems are independent of Islamic rule and Jews have created their own independent state. It is anathema. Worse, Israel, a non-Moslem state, is ruling over Moslems. It is unthinkable that non-Moslems should rule over Moslems.

Peelkommissionens förslag till delning 1937. Förslaget accepterades (motvilligt) av judarna, men förkastades av araberna.

Peelkommissionens förslag till delning 1937. Förslaget accepterades (motvilligt) av judarna, men förkastades av araberna.

Häri ligger orsaken till arabernas upprepade vägran att acceptera en stat med judisk majoritet. Den liberale arabiske skribenten Lafif Lakhdar skrev i oktober följande om förkastandet av Peelkommissionens förslag till delning av det brittiska Palestinamandatet 1937:

In 1937, the British Peel Commission suggested a partition of Palestine with 80% [of the territory] given to the Palestinians and 20% to the Jews. The [then] leader of Palestine, [Grand] Mufti Hajj Amin Al-Husseini, was quick to reject the proposal on religious grounds. [He argued that] Palestine was a Muslim waqf [i.e., religious endowment] for the Muslims of the world, and it was [therefore] forbidden to hand [even] an inch of it over to the Jews. Conversely, David Ben Gurion, leader of the [Palestine] Jews at the time, gave the following calculated response. The decision, [he said], is not what I hoped for, but I refuse to reject it. The Jewish religious law, just like the Muslim law… forbids to relinquish [even] an inch of the land to infidels. But Ben Gurion, having a modern mentality, considered this [law] obsolete.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Explore posts in the same categories: Artiklar, Look who is talking

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: