Dubbelmoral i synen på Mellanöstern

I semtember skrev Redouane ett resereportage om surfing i Tel Aviv. Nu återkommer han med en personlig betraktelse om dubbelmoral:

lines_blgr_001

Folk från Marocko till Dubai har i dagarna demonstrerat mot Israel och för att visa sitt stöd för palestinierna. Det tyckte våra medier var en nyhet värd att visa på TV och skriva om. Jag undrade – hur ofta få förtryckta medborgare i arabländerna lov att demonstrera utan att bli beskjutna av sin polis? Var det denna nyhet SVT och de andra kanalerna ville visa oss: ”Exklusiva bilder från arabvärlden där folk idag fick demonstrera. Inga dödades”?

Faktum är att arabiska diktatorer låter sitt folk demonstrera endast när det gäller att bränna israeliska flaggor och skrika ut sitt judehat. När såg vi senast i dessa regimer massiva demonstrationer mot förtrycket, tortyren och korruptionen medborgarna utsätts för varje dag, året runt? Arabiska diktatorer och despoter måste idag jubla över att deras folk har något annat att tänka på än sin egen dagliga misär. I en kultur där människolivet inte är mycket värt känns det plötsligt mycket märkligt att massorna går ut på gatorna för att visa sin avsky för våld mot civila. Men inte vilket våld som helst – det ska helst vara israeliskt våld! Allt annat våld räknas inte. Att det dog ett par hundra palestinier för ett år sedan i interna strider i Gazaremsan väckte inga demonstrationer eller reaktioner, varken i arabvärlden eller i Sverige. Ingen brydde sig heller när Hezbollah och den libanesiska armen hade ett öppet krig på Beiruts gator som krävde en mängd offer. Vem pratar om orättvisorna som medborgarna i arabländerna utsätts för dagligen? Per Gahrton? Knappast, han är för upptagen med att hata Israel. Var är alla demonstrationer mot diskrimineringen och våldet kvinnor drabbas av dagligen i arabvärlden?

Jag har alltid undrat varför ingen demonstrerar mot det våld det israeliska folket utsätts för dagligen. Jag har aldrig hört att vad Hamas gör mot israeliska civila är ”oproportionerligt”. Varför har vi i Sverige aldrig sett demonstrationer mot självmordsattacker i Tel Aviv, Haifa eller Jerusalem? Hur ska vi tolka den svenska passiviteten och tystnaden när det gäller våldet mot israeler? Det är detta som oroar mest – att opinionen i ett land som Sverige blundar när Israel blöder. Det tolkar jag som ”oproportionerligt”, att man indirekt hyllar terroristorganisationen Hamas. Det hade varit mer proportionerligt att hylla livet som vi har blivit lärda, istället för att jubla i det tysta när israeler dör.

Palestinierna och Hamas ska vara tacksamma att Israel är ett demokratiskt land. Israel beter sig som en gentleman, trots en mycket stressig och obehaglig situation. Israel har trots allt alltid använt sig av sunt förnuft i sina beslut och har haft ett otroligt tålamod gentemot Hamas.

Ingen kan anklaga Israel för att Hamas inte har någon respekt för sina egna medborgare och för att de leker med deras liv. Palestinier, Hamas och arabvärlden hyllar döden medan Israel hyllar livet. Det borde inte vara svårt för en svensk att välja sida och uttrycka tydligt och bestämt sin avsky för en kultur som predikar mord, våld, hat och intolerans för sina barn.

/Redouane

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
Explore posts in the same categories: Uncategorized

Etiketter: , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: