Biståndsministern i dåligt sällskap

En Brännpunktartikel i dagens SvD är skriven av biståndsminister Gunilla Carlsson och UNRWA:s generalkommissionär Karen AbuZayd. I artikeln sägs, utan källhänvisning:

[…] de tre veckorna av intensiva israeliska attacker i Gaza har haft förödande humanitära konsekvenser.

1314 människor, varav 412 barn, har dödats.

5300 människor, varav 1855 barn, har sårats.

50 FN-byggnader, de flesta av dem skolor, har skadats.

Hamas officiella siffror har därmed blivit svenska regeringens officiella siffror. Och många Hamassoldater, pojkar i åldern 15-17, får bara etiketten ”barn”, eftersom alla under 18 år räknas som barn. CAMERA har mer information. Att FN-byggnader använts som avfyrningsplatser för Qassam- och Gradraketer nämns inte heller.

Men det största problemet med artikeln är biståndsministerns medförfattare, generalkommissionär för UNRWA, United Nations Relief and Works Agency, en alltigenom bisarr organisation. Denna organisations 60-åriga historia är en perfekt illustration av ”världssamfundets” fula spel i Mellanösternfrågor.

FN har ett flyktingorgan, UNHCR, som hjälper världens alla flyktingar. Ja, det vill säga, alla utom två grupper av flyktingar – de judar som flytt till Israel, och de araber som flytt från Israel. Dessa grupper särbehandlas.

De judiska flyktingarna har inte fått någon hjälp från FN någonsin. Inte en krona, inte en filt, inte en skolbyggnad, ingenting. Varken de som flydde från Europa eller de som flydde från arabländerna och Iran.

Judiska flyktingar från Irak

Judiska flyktingar från Irak

För de arabiska flyktingarna, däremot, är läget det omvända. De har ett eget FN-organ (UNRWA), och är historiens största mottagare av internationellt bistånd per capita. Men inte nog med det. Palestiniers flyktingstatus går i arv! Eli Göndör har skrivit:

Det unika med det palestinska flyktingproblemet är att det har permanentats, etablerats och blivit ett fast inslag i Mellanösterns demografiska bild med världssamfundets goda minne.

I december 1948 röstade FN:s generalförsamling fram resolution 194. Där fastslogs att de palestinska flyktingarna som ville återvända till sina hem för att leva i fred med sina grannar skulle ha rätt att göra så. De övriga skulle få kompensation för egendom som de förlorat på grund av sin flykt.

1949 beslutade FN även att de palestinska flyktingarna skulle hanteras av UNRWA (United Nations Relief and Works Agency) tills en lösning infann sig. I UNRWA: s första rapport, som publicerades den 1 maj 1950, beräknades antalet flyktingar till 914 000. UNRWA:s definition på vem som var flykting blev följande: En arabisk person som hade bott inom det brittiska mandatet Palestina mellan juni 1946 – maj 1948 och hade flytt. Med tiden har mandatet förnyats vart tredje år och definitionen om vem som är flykting utökats till flyktingarnas barn och barnbarn. Palestiniers flyktingstatus går alltså i arv.

Det palestinska flyktingproblemet är det enda i världen som har ett eget flyktingorgan.

Under 53 år har man enligt UNRWA:s beräkningar kommit fram till att det idag finns cirka 3,8 miljoner palestinska flyktingar. Anledning till det höga antalet har flera grunder.

Många flyktingar registrerade sig med mer än ett namn för att kunna få mer än en ranson vid proviantutdelning.

Flyktingarna beräknades efter antalet ransoner som delades ut.

När flyktingar avled togs deras ransoneringskort över av andra. De avlidna föll aldrig ur UNRWA:s statistik. Därför har flyktinggruppen en extremt låg mortalitet.

Flyktingstatusen för palestinska flyktingar är den enda som går i arv. En palestinier som har far- eller morföräldrar eller föräldrar som är flyktingar kan räkna sig själv till samma kategori. Det föds alltså dagligen barn i flyktingläger runt om i arabländer, vilka räknas som flyktingar bara för att deras föräldrar eller farföräldrar var det.

Men det finns mer… Generellt undviker FN-organ att anställa lokalbefolkning, som även tar emot hjälp av organen i fråga, eftersom det då föreligger en intressekonflikt. Med UNRWA förhåller det sig tvärtom! Asaf Romirowsky skrev förra året:

As one of the largest employers in the host countries with Palestinian refugee camps, UNRWA is staffed mainly by local Palestinians — more than 23,000 of them, with only about 100 international U.N. professionals. The pattern of hiring within the served population is unique in the U.N. system. By contrast, UNICEF (to cite one example) avoids employing locals who are also recipients of agency services, considering it a conflict of interest. UNRWA bureaucracy has created an infrastructure for Palestinian dependency. Refugees, now in their third generation, rely on the services UNRWA provides and have no incentives to plan or implement solutions that may endanger their livelihood by rendering UNRWA’s services obsolete.

It was under the leadership of former UNRWA Commissioner Peter Hansen that the organization’s complicity with terror was openly exposed. In a statement to the Canadian Broadcasting Corporation, Mr. Hansen admitted: ”I am sure that there are Hamas members on the UNRWA payroll ” and I don’t see that as a crime.”

UNRWA skriver själva:

UNRWA employs some 24,324 staff, of whom more than 99 per cent are locally-recruited Palestinians, almost all of them Palestine refugees. The United Nations covers the costs of 98 international staff posts, and the World Health Organization (WHO) and the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization (UNESCO) second senior staff to the Agency. The Agency is by far the largest United Nations operation in the Middle East besides being one of the biggest employers in the region. UNRWA services are labour intensive and the majority of staff are directly involved in providing services to refugees, for example, as doctors, teachers, social workers or sanitation labourers. Staff costs account for two-thirds of the Agency’s regular budget.

Att något är ruttet med UNRWA förstår vem som helst. James Lindsay, tidigare juridisk rådgivare åt UNRWA, har nyligen skrivit en mycket kritisk rapport, Fixing UNRWA: Repairing the UN’s Troubled System of Aid to Palestinian Refugees (gratis att ladda ner). Ilya Meyer har läst rapporten:

James Lindsay fokuserar främst på tre områden som han anser kräver omgående förändring: att UNRWA ”upphör med sina ensidiga uttalanden och begränsar sig till humanitära frågor; anstränger sig för att säkerställa att organisationen inte anställer eller ger bidrag till terrorister och kriminella; och tillåter UNESCO eller annan neutral organisation att förse UNRWAs institutioner med balanserade och icke-diskriminerande skolböcker”.

Lindsay understryker attför de palestinska araber som UNRWA ska tjäna, betyder förändringarna ett slut på deras eviga status som flyktingar och att man ger dem, efter sextio år, vad de så desperat söker och förtjänar: ett normalt liv.”

Ännu en artikel starkt kritisk mot UNRWAs roll finns här.

SvD 2
DN 2 3 4
VG
Dagbladet
AB 2 3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
Explore posts in the same categories: Artiklar, Massmedia, Organisationer, Politiken

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: