Brev till polisen

I gårdagens Expressen fanns en debattartikel om polisens skandalösa agerande i Malmö den 25 januari, då en fredlig demonstration för Israels rätt till självförsvar kördes bort, trots demonstrationstillstånd, av en våldsam antiisraelisk mobb som sköt raketer, kastade flaskor och skanderade ”Hamas” och ”Hitler” om vartannat.

En av undertecknarna har själv skrivit ett brev till polisen:

Till
Länspolischef Eva Årestad Radner
Kommenderingschef Ulf Sempert
Informatör Ewa-Gun Westford samt till
insatschefen för styrkan på Stortorget under söndagen

Adress: polismyndigheten.skane@polisen.se

I dag söndagen den 25 januari skulle jag delta i en demonstration på Stortorget i Malmö, som var tänkt att kunna bli en av de mest modesta demonstrationer jag deltagit i sen min allra första efter Sovjettruppernas krossande av den ungerska revolten 1956. Det var inte ens en demonstration utan en manifestation med de fredliga parollerna:

Fred och trygghet för israeler och palestinier
Israels rätt till självförsvar
Slut på 8 års raketbeskjutning av Israel
Trygghet för både israeliska och palestinska barn
Medlidande med alla civila offer
Sluta använda mänskliga sköldar

Jag deltog, det vill säga jag deltog i början. Jag deltog inte i slutet. Det gjorde ingen annan heller av de ett par hundra som sökt sig till manifestationen som deltagare, därför att något slut blev det inte. Något slut tilläts inte. I stället för att bli ett uttryck för hopp om en rimlig framtid och fred och trygghet för både israeler OCH palestinier, för både israeliska OCH palestinska barn, blev eftermiddagens händelser en oerhört förnedrande upplevelse. När motmanifestanternas hat tog sig alltmer våldsamma uttryck ingrep polisen inte i första hand mot dessa, utan föste undan manifestationens deltagare in på smågator bakom Rådhuset, en upplevelse som två dagar före Förintelsens minnesdag väckte alltför mycket historiska påminnelser.

De så kallade motdemonstranternas beteende idag kallade ett polisbefäl (enligt ett videoklipp på You Tube är polisbefälet Ulf Sempert) för ”grundlagsskyddad allmän sammankomst”. Skånepolisens informatör Ewa-Gun Westford hävdar enligt Sydsvenskans nätupplaga att ”båda grupperna hade samma grundlagsskyddade rättighet att uttrycka sin åsikt…”

Skånepolisen söker uppenbarligen att med hjälp av grundlagen kasta grus i ögonen på allmänheten.

Vad som gäller för allmän sammankomst finns inte i grundlagen utan i ordningslagen. Vad som gäller polisens befogenheter vid allmänna sammankomster på offentliga platser hittar polisen i sin egen polislag. Det vet förstås både polisbefäl och informatör, och vill ni säga något av konkret betydelse, får ni se till att göra det om era överväganden, beslut och handlingar utifrån dessa och andra konkreta lag- och ordningsregler.

Alltså:
”Motdemonstrationen” var en demonstration och därigenom en allmän sammankomst i enlighet med ordningslagens 2 kap 1§. Fjärde paragrafen i samma kapitel talar om att allmän sammankomst på offentlig plats kräver tillstånd. Polisbefälet och informatören vet förstås, att Stortorget är allmän plats. Logisk slutsats ur deras uttalanden: Motdemonstrationen hade tillstånd. Men eftersom inte alla logiska slutsatser är sanna, om premisserna är felaktiga, ställer jag frågan:

Hade motdemonstrationen tillstånd?

Om nu motdemonstrationen hade tillstånd, kräver följande frågor svar:

Vilka har varit tillståndsgivarens överväganden och resonemang, som lett till att den gett tillstånd för en demonstration med propalestinskt syfte och innehåll på samma plats och vid samma tidpunkt som en proisraelisk manifestation? Tillståndsgivaren måste väl rimligen ha förstått, att den tid då manifestation och demonstration ska gå hand i hand ligger långt, långt i framtiden.

”Samma grundlagskyddade rätt att uttrycka sin åsikt” – talar den grundlagsskyddade rätten om skillnaden mellan åsikt och handling? Är följande handlingar grundlagsskyddade sätt att utrycka sin åsikt:

Kasta ägg på meningsmotståndare? Kasta glasflaskor, kasta sten, skjuta fyrverkeripjäser rätt in i en grundlagsskyddad allmän sammankomst?

Om motdemonstrationen inte hade tillstånd och alltså inte var en grundlagsskyddad allmän sammankomst, vilka överväganden har polisledningen gjort i frågan om att bedöma motdemonstranternas beteende i relation till brottsbalkens 16 kap. 4 § om störande av allmän sammankomst? Vad kan vara mer störande av allmän sammankomst än att tvinga den att av säkerhetsskäl avbryta långt innan planerat slut?

Inte alla åsiktsuttryck är grundlagsskyddade. Under söndagens motdemonstration förekom rop på arabiska: ”Död åt judar” ur motdemonstranternas led. Var fanns då den språkkunnige ”dialogpolis”, som skulle ha kunnat identifiera denne brottslige hetsare mot folkgrupp?

Härutöver de skrik som inte rörde staten Israel utan personer: ”Död åt sionisterna!” och ropen ”Mördare!” riktade mot oss som manifesterade.

Malmöpolisens bedömning av vad som är störande av allmän sammankomst är inte konsekvent. Vid ett tillfälle hösten 2008, när polisen befarade störningar riktade mot en tillståndsgiven demonstration, yttrade Bengt Hersler vid Malmöpolisen (enligt City Malmö Lund, 2008-10-16), att bara att överrösta demonstrationen kan vara ett brott, det kan bli tal om störande av allmän sammankomst. Inte en enda av de vuxna motdemonstranterna under söndagen går fri från den brottsdefinitionen. Var fanns polisens ingripanden?

Polisbedömningarna skiftar inte enbart i tid utan också geografiskt. Samma söndagseftermiddag förekom demonstrationsstörningar också i Stockholm. Stockholmspolisen tvekade inte att ingripa och grep och förde bort ett 60-tal motdemonstranter för störning av allmän sammankomst. Varför följde inte Malmöpolisen denna strategi?

Ytterst sorgligt är, att söndagseftermiddagens händelseförlopp såg ut att vara en planerad strategi från polisens sida:

Ett bra tag innan manifestationen skulle ta sin början, var Kalendegatan avspärrad på de avsnitt, dit man tänkte fösa manifestanterna.

Göra avspärrningen runt manifestationen så liten, att motdemonstranter med normal kastförmåga utan problem skulle kunna kasta ägg, flaskor etc. och träffa manifestanter, vilket förstås skedde.

Undvika ingripanden mot motdemonstranterna så länge som manifestanter fanns kvar framför Rådhuset. Så fort det brände till, så snabbt som möjligt få bort manifestanterna i stället för att ingripa mot demonstranterna.

Den energi som poliser visade, när de föste bort oss från Stortorget (mycket synlig på You-Tube-klippet ).

Enligt bilder publicerade på Skånska Dagbladets webbplats, tycks polisen ha ingripit mot motdemonstranterna kraftigare, när den väl blivit av med oss. Hade alltså motdemonstrationen plötsligt upphört att vara en ”grundlagsskyddad allmän sammankomst”?

Polisens strategi och handlande under söndagens manifestation och motdemonstration var fulla av misstag. Det är ett sorgset och bittert misslyckande. Att inte kunna skydda en tillståndsgiven fredlig manifestation utan ge efter för mobben är ett hån mot våra grundlagars vackra regler om yttrandefrihet och mötesfrihet.

Jan Axel Stoltz

Sydsvenskan 2 3
SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser
Explore posts in the same categories: Artiklar, Massmedia, Politiken

Etiketter: , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: