Många uppmärksammar antisemitismen i Malmö

Två videoupptagningar från demonstrationerna/kravallerna i Malmö (YouTube 1, YouTube 2), som lagts ut av bloggaren Ted Ekeroth (SD) (här och här), har tydligt illustrerat antisemitismen i helgens ”Stoppa Matchen”. Klippen har spridits och kommenterats av många.

Per Gudmundson skriver på dagens ledarsida i SvD under rubriken Varken fredligt eller lugnt:

I den del av demonstrationen som gick under Hamas gröna flagga skanderades återkommande en välkänd antisemitisk ramsa.

”Khaybar, Khaybar, ya yahoud, jaish Muhammad saufa ya‘ud” betyder i översättning ”Khaybar, Khaybar, o judar, Muhammeds armé skall återvända”.
[…]
Ramsan, som riktar sig specifikt mot judar och inte mot staten Israel, är vanlig i Mellanöstern. Att den förekommer ihop med Hamasflaggan är väntat. Hamas är en antisemitisk rörelse som hänvisar till Sions vises protokoll i stadgarna.
[…]
I sitt tal inför demonstranterna i lördags beklagade Lars Ohly kritiken mot Stoppa matchen som försök att ”förknippa de starka, folkliga protesterna mot Israel med extrema våldsamheter och antisemitism”. Efteråt har Vänsterpartiet fått se sig överbevisat vad gäller kravallerna. Antisemitismen blundar man för. I partiets uttalande heter det att kravallerna förstörde ”en helt fredlig och lugn manifestation”.

Ohly borde förklara hur han menar att slagord som explicit hotar med folkfördrivning och judeslakt är ”fredlig och lugn” Israelkritik.

Fler kommentarer finns på SvDs ledarblogg, här och här.

Även Nya Wermlands-Tidningen har uppmärksammat detta på ledarsidan, under rubriken Vilka är det som bestämmer?:

Ansvaret för att det hela så förutsägbart spårade ur vilar förstås på de extremistiska våldsverkarna, men demonstrationsarrangörerna och ledande Malmöpolitiker kan inte friskriva sig från ansvar. De har med vett och vilja agerat på ett sätt som legitimerat våldet och hatet. Det är bara patetiskt när talesmän för nätverket Stoppa matchen skyller på medierna för att ha skruvat upp förväntningarna på våld och därmed skall ha triggat igång detta våld.

Antingen är de fullkomligt aningslösa eller också talar de mot bättre vetande – med all sannolikhet det senare.
[…]
Det blev i alla fall en fin demonstration innan våldsverkarna satte igång, menade en företrädare för Stoppa matchen. Jaså, när då? När man i tåget skanderade antisemitiska slagord och påminde om en av de första massakrerna på judar, år 628 i Khaybar på arabiska halvön?

I en ledare i Uppsala Nya Tidning med rubriken Varför teg så många av dem som borde ha talat? ställs frågan om antisemitismen i Vänsterpartiet på sin spets:

Vänsterpartiets ledare Lars Ohly lät sig dock inte generas, utan deltog i demonstrationen och höll sitt tal. Under lång tid har han och partiet behandlat antisemitismen som en icke-fråga. Först på den allra sista tiden har Ohly förmått sig (eller förmåtts) att formulera några ytterst tempererade avståndstaganden från antisemitismen – efter att tidigare ha utnämnt den uttalat antisemitiske bloggaren Jinge till en av sina favoriter.

Hade Ohly verkligen känt ett levande engagemang i frågan kunde han ha krävt att arrangörerna skulle ha förbjudit de maskerade extremisterna att delta. Det krävdes ju på det stadiet inget överskott av skarpsinne för att se vad som var på gång. Dock är det glädjande att tolv vänsterprofiler, bland dem den tidigare vice partiledaren Johan Lönnroth, i en gedigen debattartikel i Sydsvenskan uppmanar Ohly att ta antisemitismen på allvar. De tolv tycker att det är hög tid att vänstern lär sig skilja på antisemitism och Israel-kritik.

Även utomlands har skandalen i Malmö uppmärskammats. Wall Street Journal skriver:

When Dubai refused an Israeli player a visa for a tournament last month, the tennis world showed little patience for the Arab emirate’s excuse of ”security concerns.” The ban was seen for what it was — a political move — and triggered sanctions.
[…]
As in Dubai, politics, not security concerns, were the real issue in Malmö. The city council vote to ban spectators split along party lines, with left-leaning parties winning 5-4. This was not a case of radicals intimidating officials into embarrassing the Israeli guests. Rather, the radicals already run the city.

Artikeln i WSJ kommenteras av Erik Svansbo, Dick Erixon och av SvDs ledarblogg.

Fler bloggar kommenterar:

Ulla Rydbeck: Antisemitism
Johan Ingerö: Om detta må vi berätta
Mikael Bergman: Fredlig demonstration inte så fredlig
gudmundson: Om så kallad Israelkritik
Rolf Eriksson: Bedriver de Rödgröna hets mot folkgrupp?
Stig Moberg: Sverige och Förintelsen
Dick Erixon: Nyhetsmedierna förteg öppet antisemitiska slagord
Fredrick Larsson: Lars Ohly och judeslakten
Marie-Hélène Boccara: ”Khaybar, Khaybar ya yahoud”
Som jag ser det: Får Israel finnas Ohly?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Explore posts in the same categories: Artiklar, Massmedia, Politiken

Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: