Om att bota de kompromisslösa

Oded Meiri (FiM) kommenterar de kompromisslösa i Mellanöstern och i Sverige.

Den israeliske författaren Amos Oz är känd för sin bok om ”Hur man botar en fanatiker”. En bok som delades ut till många gymnasieelever. Den kan också användas för att analysera Hamas och deras agerande i samband med förhandlingarna för att få dem att släppa den kidnappade israeliske värnpliktige Gilad Shalit. På lördagen hade det gått 1000 dagar sedan han rövades bort av palestinier inne på israeliskt territorium. 

Palestinierna tillåter inte Röda Korset att besöka honom. Han får inga brev. Ingen tillåts kontakta honom. Israeliska regeringen har via en egyptisk medlare försökt att få terrororganisationen att gå med på att släppa honom. Hamas kräver att 450 palestinska fångar som sitter i israeliska fängelser släpps ut, varav många med blod på händerna, dvs. som mördat israeler. Israel accepterar att frige ca. 320 fångar. De tyngst belastade mördarna vill Israel inte frige, med hänsyn till risken att de återupptar attacker mot israeler.

Tills den palestinska terrorgruppen går med på att släppa sin gisslan och upphör med raketanfallen mot Israel (fler än 160 attacker sedan eldupphöret), tillåter Israel endast humanitära leveranser till Gaza. Med sina handlingar orsakar Hamas omänskligt lidande för Shalits familj. Gilad är fånge utan kontakt med omvärlden. Hamas fortsatta raketattacker och vägran att släppa Shalit innebär att en normalisering för invånarna i Gaza fördröjs. Återuppbyggnaden efter kriget kan inte påbörjas eftersom icke-humanitära leveranser, såsom av byggmaterial, tillsvidare är blockerade. De dryga 40 miljarder kronor som omvärlden tänker föra över kan inte börja spenderas av palestinierna ännu.

Hamas bryr sig varken om israeler, palestinier eller omvärlden. Liksom alla fanatiker är de hänsynslösa och grymma. Kompromisser är helt otänkbara. I Sverige höjer Per Gahrton och flertalet andra israelhatare rösten och kräver att Sverige inleder samröre med Hamas, men ”glömmer” att ställa krav på terrorgruppen att kompromissa och fria Gilad.

Ett annat svenskt exempel på fanatism är Jan Myrdal. Den välkände vänsterfanatikern som stödde Pol Pots mördarregim i Kambodja, Ayatollah Khomeini och Irans mullaregim idag. Han har aldrig kompromissat i hela sitt ”intellektuella” liv, vilket också framgick när han senast gjorde bort sig i svensk TV.

Det nyinrättade ”Jan Myrdals stora pris – Leninpriset” gick till Mattias Gardell, författare av boken ”Bin Ladin i våra hjärtan” som uttrycker förståelse för terrorism. Jan Myrdals anda lever vidare genom detta nya ”kulturpris” till ”olydiga samhällsdebattörer” som verkar i Jan Myrdals tradition. Att Lenin var den första att starta koncentrationsläger i Ryssland är välkänt, liksom att kommunismen orsakade flera tiotals miljoner människors död (läs mer här och här). Men i Sverige lever samma ideologi kvar hos extremvänstern, tillsammans med dess israelhat och antisemitism. I symbios med extrema muslimska grupper på högerkanten, såsom Hamas, är båda dessa fanatiska rörelser på krigsstigen mot den judiska staten.

Nästa gång Amos Oz besöker Sverige bör vi fråga honom till råds om hur man botar dessa grupper.

Oded Meiri

SvD, 2, DN, 2, 3, 4, Dag, 2, 3, 4, Hd, 2, Ps, Smp, 2, B, 2,

Läs också:
Aqurette om när den svenske islamisten Muhammed Omar och kommunisten Jan Myrdal fann varandra
Ur Exilen: Talande
Tor Billgren om Jan Myrdals homofobi
Debatt i Norrländska Socialdemokraten: Palestinagrupperna ljuger

Andra om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Etiketter: , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: