Äntligen bryter regeringen tystnaden om Durban II

Av oklar anledning har regeringen valt att i det längsta undvika att uttala sig om den kommande FN-konferensen om rasism i Genève, vilken ofta kallas Durban II. Ämnet har länge diskuterats på debattsidor och bloggar (se här, här, här, här, här, här, här, här och här), och 21 riksdagsledamöter skrev ett öppet brev till regeringen i protest mot Sveriges deltagande.

Debatten rullar vidare. I torsdags skrev Anna Ekström en utmärkt artikel i Expressen:

FN:s människorättsråd UNHRC gör kanske skäl för namnet – om man menar att rådet skall granska och omvärdera de mänskliga rättigheterna. I deras regi hölls år 2001 en konferens i Durban mot rasism. Det blev en rasistcirkus. Inför uppföljaren i Genève den 20–24 april, kallad Durban II, har övningarna fortsatt, inte bara under förberedande möten, och inte bara i UNHRC.

Det börjar med judarna, har det sagts. Medarrangör av Durban II är Iran. I ett tal till FN:s generalförsamling 2008 beklagade president Ahmadinejad att vi, folken i väst, är offer för mäktiga sionistbedragare som styr vår politik, våra medier och vår ekonomi. Det märkliga är inte att just han använde antisemitiskt språkbruk, utan att han applåderades av församlingen. Mindre underligt är att han fick en kram av ordföranden, Miguel d’Escoto Brockmann, en katolsk präst som avsatts av Vatikanen för sin politiska aktivitet, och som kallat Gazakriget folkmord.

I fredags skrev Pernilla Ståhl i Kristianstadsbladet (TrA 2/4, YA 3/4):

Durban-konferensen urartade i skandal. Den antirasistiska konferensen präglades av antisemitiska slogans och flera delegater lämnade i protest.

Konferensen i Genève förbereds av en kommitté inom FN:s råd för mänskliga rättigheter. Ordföranden i kommittén är Libyen. Andra medlemmar är Kuba, Iran, Indonesien, Pakistan och Ryssland. Det är länder som inte gjort sig kända för att respektera mänskliga rättigheter, utan tvärtom för att kränka dem.

I ett utkast till resolution som kommittén lagt fram finns krav på att stämpla Israel som rasistiskt. Det finns också förslag om att ”kränkningar av religioner, i synnerhet av islam” skall likställas med rasism. Som exempel framhålls publiceringen av ”negativa, förolämpande och nedsättande bilder av religioner och religiösa företrädare”. Texten har delvis arbetats fram av Islamiska konferensen, OIC.

Utkastet har väckt stor internationell uppmärksamhet. En rad länder och organisationer har mycket riktigt påpekat att FN ska skydda individer, inte religioner. USA, Kanada och Italien är några länder som har lämnat återbud och från flera andra håll riktas kritik mot resolutionsförslaget. I exempelvis Holland, Danmark och i Frankrike förs en livlig debatt om konferensen. Från Sverige var det länge tyst. Men häromveckan skrev ett tjugotal riksdagsledamöter från allianspartierna under en protestlista mot konferensen och uppmanade regeringen att dra sig ur om inte förutsättningarna ändras.

I gårdagens SvD skriver Arne Ruth och Dilsa Demirbag-Sten:

Redan för tio år sedan , två år innan terrordådet (9/11), lämnade Pakistan in en resolution om att förbjuda kränkningar av islam. Samma land som fängslar, förföljer och förtrycker oppositionella och religionskritiker.

Sedan dess har företrädare för islamistiska krafter genom OIC (Organisations of the Islamic Conference med 57 medlemsländer) bedrivit ett intensivt och framgångsrikt arbete för att införa och stärka lagar mot blasfemi även i demokratier. Så även inom organ som FN.

De senaste åren har FN allt mer kommit att bli ett redskap för diktaturer att tysta ned kritik mot islam. FN speglar maktbalansen i världen och hur totalitära krafter samverkar. Det finns 192 medlemsländer och demokratierna är i minoritet.

Alla är visserligen inte negativt inställda till Durban II. Jonathan Leman berättar att den rasistiske debattören och före detta ordföranden för Nationaldemokratisk Ungdom, Patrik Forsén, ger sitt stöd till konferensen.

I söndags kom äntligen ett uttalande från regeringen (DN SvD):

Det tidigare utkastet till slutdokument har innehållit oacceptabla skrivningar om Mellanöstern och Israel liksom också om smädelse av religion och förslag till inskränkningar i yttrandefriheten. Viktigt att komma ihåg är emellertid att dessa skrivningar inte har förhandlats, eller accepterats, vare sig av FN, eller EU, eller Sverige. EU har från start betonat att om EU inte får gehör för sina synpunkter framförallt vad avser skrivningar om Mellanöstern och om yttrandefriheten och förkastande av begreppet smädelse av religion, kan EU komma att lämna konferensen och förberedelsearbetet. Förberedelsearbetet inom EU och internt också i Sverige har i mycket präglats av vår beslutsamhet att tydligt markera inför övriga aktörer i FN att de övertramp, inklusive vissa antisemitiska yttringar, som skedde i samband med Durban 2001 inte kommer att accepteras denna gång.

Yttrandefrihet viktig fråga för Sverige

Sverige har drivit yttrandefrihetsfrågorna med kraft och därmed påverkat EU:s bidrag. Sverige har framhållit att det är viktigt att EU bidrar aktivt och konstruktivt så länge det är möjligt. Men EU-sidan är inte beredd att acceptera skrivningar som strider mot värderingar som ttill exempel vad gäller yttrandefriheten.

Med början i april inleds regelrätta förhandlingar i substans. Vad som hittills gjorts är en s.k, första läsning av det utkast som beskrivits ovan. Så fort oenighet har förelegat om någon paragraf har denna satts inom parantes och läsningen har gått vidare. Således har vi ännu inte haft någon diskussion i sak vare sig om Mellanöstern eller om religions/tryckfrihetsfrågorna.

På begäran av bl.a. EU har det tidigare utkastet till slutdokument numera ersatts av ett nytt förslag som presenterades av den ryske förhandlingsordföranden den 17 mars i Genève I det nya dokumentet finns ingen text alls om Mellanöstern. Frågor om smädelse av religion eller krav på ersättning för slaveri, slavhandel o.likn. finns inte heller med. EU har beslutat att ge det ryska utkastet en chans. EU förbereder nu sina positioner och kommer att delta aktivt när förhandlingsprocessen sätter igång den 6 april.

En relaterad händelse är att USA beslutat söka en plats i FNs människorättsråd, UNHRC, ett beslut som väckt kraftig kritik då många tror att USAs deltagande skulle skänka legitimitet åt ett UNHRC som domineras av diktaturer och teokratier. Läs mer om detta i SvD, SvDs ledarblogg och DN.

VG 2 3 Dagbladet 2 3 4 Dagen 2 AB SvD

Fredrik Malm: Religionskritik
Jackie Jakubowski i Dagen: Kritik av islam är inte alltid samma sak som islamofobi
Karl Steinick i SvD: Bilden av islamofoben bör nyanseras

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: