Durban II väcker brännande fråga till liv – demokratiernas förbund som alternativ till FN

Här finns den mest heltäckande hemsidan om Durban II.

I kölvattnet av många länders avhopp från Durban II har en gammal fråga väckts till liv – har FN överhuvudtaget möjlighet att spela en positiv roll i världspolitiken, eller är det dags för de demokratiska staterna att bilda ett eget förbund? Frågan är befogad, då många av FNs medlemsstater inte är demokratier (enligt EYE on the UN är 89 av FNs 192 medlemmar ”full-fledged democracies or ‘fully free’ according to Freedom House”, men det finns andra uppfattningar), vilket ofta visat sig förödande för FNs förmåga att åstadkomma något positivt. Tydligast syns detta i FNs förhållande till Israel.

Vid den NGO-konferens som avlöpte parallellt med Durban I (år 2001) dammades den gamla FN-resolution 3379 från 1975 av. Denna resolution stämplade sionism som en form av rasism. Resolutionen antogs med siffrorna 97-36 i FNs generalförsamling. Det räcker med en snabb titt på vilka länder som röstade för respektive emot för att inse vilka ideologier som då hade makten över FN.

3379

Röstfördelningen i FNs generalförsamling, resolution 3379. Året var 1975.

Resolutionen drogs tillbaka 1991, och kommenterades så här av FNs tidigare generalsekreterare Kofi Annan:

We must use the occasion to denounce anti-Semitism in all of its manifestations. This brings me to the lamentable resolution adopted by the General Assembly in 1975, equating Zionism with racism and racial discrimination. That was, perhaps, the lowpoint in our relations; its negative resonance even today is difficult to overestimate. Fortunately, the General Assembly rescinded the resolution in 1991.

Ännu tydligare märks de icke-demokratiska ländernas makt i FNs förhållningssätt gentemot Mellanösterns flyktingar. Under åren 1947-2003 antog generalförsamlingen 681 resolutioner om Mellanösternkonflikten. 101 av dessa resolutioner nämnde explicit palestinska flyktingar.Vad mera är – 13 FN-organ och organisationer har bildats enkom för att hjälpa palestinska flyktingar, och under årens lopp har tiotals miljarder dollar använts till detta ändamål.

Att ändamålet är behjärtansvärt, åtminstone på papperet, råder ingen tvekan om, men det kan verka besynnerligt att en förhållandevis liten flyktingskara (726.000 enligt FN) får så stor uppmärksamhet. Som jämförelse – vid delningen av Indien (då Pakistan/Bangladesh bildades) uppgick flyktingströmmarna i båda riktningar till ca 25 miljoner människor, vilket inte givit upphov till någon flodvåg av resolutioner, FN-organ eller biståndspengar. Även i Mellanöstern gick flyktingströmmen i båda riktningar, och makten över FN framstår i plågsamt tydlig dager då man betänker att de 856.000 judiska flyktingarna från arabländerna inte nämns uttryckligen i en enda resolution, inte har ett enda FN-organ till sitt förfogande (inte ens UNHCR) och inte har fått en enda krona i bistånd.

De palestinska flyktingarna har i FN förvandlats till en bricka i ett vämjeligt maktpolitiskt spel.

Att demokratiska stater nu bojkottar Durban II är inte så förvånande. Chansen att en ”dialog” med de diktaturer, som inte är intresserade av någon dialog, ska resultera i något positivt är obetydlig. I dagens ledare i Skånemedia (YA KrB TrA) står det:

I dag, på Adolf Hitlers födelsedag, inleds FN:s konferens om rasism i Genève, också kallad Durban II. Det skulle kunna ses som ett tecken.
Risken för att Genévemötet blir en upprepning av vad som hände i sydafrikanska Durban 2001 är nämligen stor, vilket allt fler inser.
Då urartade konferensen i ett antiisraeliskt spektakel. Sionism likställdes med rasism, vilket fick Israel och USA att i protest lämna Durban.
[…]
Dagens FN-system har gång på gång visat sig vara synnerligen illa lämpat för att agera universellt i frågor som rör värnandet av mänskliga fri- och rättigheter – och bättre som diskussionsklubb. Diktaturer har samma status i FN som världens demokratiska stater.

I FN:s råd för mänskliga rättigheter verkar stater som har satt brott mot de mänskliga rättigheterna i system. Där återfinns Nigeria, Egypten, Indonesien, Kina, Pakistan och Saudiarabien. Ordförande för Durban II är Ryssland. Dessa länder vill naturligtvis inte få sina egna brott eller brister belysta, utan väljer hellre att ge sig på den ende demokratiska staten i Mellanöstern. Så försöker man vända strålkastarljuset bort från den egna avsaknaden av demokratiska fri- och rättigheter.

I Genève kommer, i linje med detta, också Irans president, Förintelseförnekaren Mahmoud Ahmadinejad, passa på att sola sig i glansen från världssamfundet. Använda FN för att inför iranierna legitimera och stärka sitt envälde.

FN borde inte låna sig till liknande. Och så länge risken kvarstår för att FN-systemet ska kapas av illasinnade, borde Sverige tillsammans med andra, verkliga förkämpar för MR-frågor, agera för att finna bättre forum.

Dick Erixon skriver:

Vi är i en tid som liknar 1930-talet där demokratier är glada över om deras värderingar om mänskliga fri- och rättigheter inte helt försvinner. Att kämpa för marginella segrar i ett ständigt tillbakarullande av individuella rättigheter, det som Carl Bildt ägnar sig åt, är inte produktivt. Man låter anti-demokratiska krafter ha initiativet.

Nej, så här får det inte fortsätta. Vi ska inte defensivt försvara upplysningens värderingar, och tvingas ta steg tillbaka. Dessa värderingar ska spridas till alla folk och omfatta alla människor i världen.

FN har blivit till skydd för förtryck och ofrihet. Det bästa vore att lägga ner FN. Ta bort denna arena för Irans “lill-Hitler” Ahmadinejad.

Istället borde en ny världsorganisation skapas, Demokratiernas Förbund, där alla är välkomna — som uppfyller grundläggande krav på fri- och rättigheter. De som inte gör det ska heller inte tilldelas fullt medlemskap i världssamfundet.

Annelie Enochson (kd) skriver i Världen idag:

Hur kan det vara möjligt att FN:s råd för mänskliga rättigheter har blivit ett forum för raka motsatserna till innebörden av dess namn? Odemokratiska medlemsstater arbetar systematiskt för att undergräva den deklaration om universella mänskliga rättigheter som ligger till grund för FN:s organisation. Det är dags att vi i Sverige och Europa vaknar upp och inser hur det står till.
Många människor har nog en glorifierad bild av FN som organisation.

Torbjörn Elensky skriver i DN:

Ett problem med begreppet ”islamofobi” är hur det används av stater som Iran, Pakistan eller Syrien. Det västliga ömmandet för personlig religionsfrihet bidrar till att sätta också dessa stater, liksom själva den organiserade religionen, i offerposition. Utifrån den positionen driver Iran med flera sedan krav på förbud mot ”förtal av religionen” och på begränsningar i de mänskliga rättigheterna ända upp i FN.

I det internationella arbetet mot rasism verkar dessa länder ha tagit initiativet. Men bara som det verkar, för det arbete de driver genom FN:s organ – och inte minst den konferens som påbörjas i dag i Genève och som är en uppföljning av konferensen i Durban i Sydafrika 2001 – syftar uteslutande till att stigmatisera västliga länder, och särskilt USA och Israel. Så drivs inte ett konstruktivt arbete mot rasism.

De olika typer av diskriminering som frodas i länder utanför västvärlden förtigs, som sinofobin i Sydöstasien, intoleransen mot minoriteter i Mellanöstern eller förtrycket av kurderna i Turkiet.

I en kolumn i dagens SvD skriver Sofia Nerbrand:

Nu ifrågasätts upplysningens universella rättighetstänkande, när det tvärtom borde vara demokratier som moraliskt utmanar förtryckarregimers agerande.

FN:s råd för mänskliga rättigheter slog exempelvis fast i mars att ”förtal” av religioner är ett brott. Auktoritära stater som kuvar sina egna medborgare och religiösa minoriteter dominerar rådet och medlemmar som Egypten, Kuba och Saudiarabien ser till att brutala övergrepp på människor i Sudan och Zimbabwe aldrig ens sätts under lupp – medan rådet återkommande fördömer Israel.

AB DN 2 3 SvD 2 3 YA 2 3 KrB 2 3 TrA 2 3 Dagen VG 2 3 HD Sydsvenskan 2 SmP 2

Ilya Meyer: Grov rashets och rå rasism som statsreligion
Mellanöstern aktualia mm: Åminnelsedagen av förintelsen och hjältemodet
Dick Erixon: Bildt: ’seger’ att FN inte förbjuder yttrandefrihet
nyfrälst: Obama bojkottar rasistisk rasismkonferens – men Norge åker
Jihad i Malmö: FN firar Hitlers födelsedag….
Fredrik Axelsson: Helt rätt att bojkotta Durban II
Kent: Navi Pillay ovanligt naiv
Israel i Sverige: Durban i Schweiz
Mad World: Bojkott av rasismkonferens

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
Explore posts in the same categories: Artiklar, Massmedia, Organisationer, Politiken

Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: