Så borde skandalen med Aftonbladet ha hanterats

HÄNVISNING TILL PRESSFRIHETEN ÄR INTE ETT SVAR PÅ FRÅGAN

Självklart skall inte den svenska regeringen ställas till svars för det som Aftonbladets chefredaktör är straffansvarig för. Det som efterlyses är att regeringen förhåller sig till antisemitism och berättar vad man gör för att bekämpa den. Den här bloggen kunde igår avslöja att den socialdemokratiska regeringen 2001 finansierade publiceringen av Donald Boströms konspirationsteorier i hans bok, vilket väcker ytterligare frågor.

Inte heller ska den israeliska regeringen avkräva Bildt ett ingripande mot tidningen Aftonbladet (viket den inte heller gjort). Det är därför en eventuell stämning planeras mot just Donald Boström eller Jan Helin. Det handlar om att fördöma en blodslögn som fått stor publicitet i Sverige. I förra inlägget beklagade vi också att utrikesminister Lieberman lämnat in en protest till den svenska regeringen istället för till Aftonbladet, och även den Judiska Församlingen i Stockholm har kritiserat den israeliska regeringen för detta. 

Den svenska ambassadörens meddelande på ambassadens hemsida för att bemöta en opinionsstorm borde istället varit mer tydligt formulerat om Sveriges insatser mot antisemitism generellt. Då hade inte Aftonbladet kunnat flytta diskussionen från artikelns innehåll till prat om ”hot mot pressfriheten”, och därmed slippa diskutera det oroväckande förfallet i tidningens demokratiska och publicistiska trovärdighet.

SVARA PÅ DIREKTA FRÅGOR

Men internationellt har många nu svårt att ta utrikesminister Carl Bildts hänvisningar till Sveriges pressfrihet på allvar. Man ser det inte som ett skäl för att på direkta frågor inte ens ha en åsikt om risken med grundlösa antisemitiska blodslögner och rykten. För omvärlden är inte detta en pressfrihetsfråga. Man undrar hur pass allvarligt den svenska regeringen tar på antisemitism och rasism, om Donald Boströms lösa spekulationer kunnat slås upp så stort i en stor svensk tidning. Är svenskar benägna att tro att israeler är kapabla att döda palestinier för att skära ut och sälja deras organ? Vad säger det om debattklimatet i Sverige?

Ingen begär heller att Bildt ska stänga ner tidningen eller se till att chefredaktören Jan Helin avgår. Det finns alltså ingen likhet med Muhammedpublikationerna. Att ha en åsikt om en redan publicerad blodslögn utgör ju inte ”censur” eller ingripande i mediernas frihet att publicera den. Det man förväntar sig är att Bildt berättar hur regeringen förhåller sig till antisemitisk hets, och det bör han kunna göra även om det har publicerats i en tidning. Det innebär inte att ”recensera artiklar” (vilket inte heller är förbjudet i lag), utan att uttrycka vad regeringen gör för att bekämpa fenomenet.

GNISTAN SOM UTLÖSTE DISPYTEN

Men hur började allt detta? Det började inte med israeliska krav på fördömanden, utan med att svenska UD och regeringen tog bort den svenska ambassadörens meddelande på hemsidan, och demonstrativt sade att regeringen inte stod bakom hennes ”lokala initiativ” som var avsett för en ”lokal opinion”. 

Den demonstrativa nedplockningen av meddelandet och UD:s bannbulla utgjorde gnistan som fick det hela att ta eld. Intrycket som gavs var att den svenska regeringen dels inte tog antisemitisk agitation på tillräckligt stort allvar för att kommentera den, och dels inte var kapabel att känna igen de klassiskt antisemitiska undertonerna i de obelagda anklagelserna.

INTERNATIONELLA MEDIER UNDRAR OM SVENSK PRESS

Chocken i de internationella kommentarerna är också kopplad till faktumet att det var en av Sveriges största dagstidningar som valde att publicera de lösa ryktena. Det gjordes över två fulla sidor med bilder i fyrfärgstryck under krigsrubriker, samt med klatchiga rubriker på förstasidan. Därmed gavs dem högsta trovärdighet. En kolumnist i brittiska The Telegraph påpekar att så gör seriösa tidningar i utlandet endast med minutiöst faktakontrollerade uppgifter som bygger på veckor eller månader av grundlig research, och som tidningen själv kan stå för.

OFÖRMÅGA ATT SVARA PÅ GRUNDFRÅGAN

Den stort uppslagna publiceringen väckte också frågan om vilken de svenska mediernas roll har för demoniseringen av Israel och judar. Man noterade visserligen att nästan alla övriga svenska tidningar tog avstånd från Aftonbladets publicering och Jan Helins undanflykter, men hur kunde de lösa konspirationsteorierna få ett sådant uppslag i en av landets största tidningar? Häpnaden internationellt växte, vilket i sin tur skapade ännu fler frågor. Det hela ledde till att den israeliska regeringen nu begär ett svenskt besked.

Krisen hade sannolikt kunnat undvikas om ambassadörens meddelande inte så demonstrativt och arrogant hade tagits bort utan att man samtidigt kommenterade bekämpningen av judehat. Carl Bildt hade redan från början kunnat bekräfta vad den svenska regeringens insatser är ifråga om antisemitism och hets mot folkgrupp, samt påmint om samhällsansvaret som även stora medier har när det gäller detta.

SvD, 2, DN, 2, Hd, 2, Smp, 2, Gp, 2, 3, Vg, 2, A, 2, 3, N, 2, Dag, Gt, Sr, E, 3, 4, DN, 2, 3, SvD, Ab, Syd, Dag, Hd, Gp, B, Smp, Vg, Vl, 2, R, Tv2, R24, Blt, Kri, Tra, Y

Läs också:
FiM avslöjar: S-regeringen finansierade publiceringen av Donald Boströms konspirationsteorier
I Ynet: Sverige använder pressfriheten som ursäkt för att inte reagera
– Dick Erixon om att regeringen missförstått pressfrihet: Inlägg 1 och inlägg 2
Karin Rebas: Självkritik inget för Aftonbladet
Dagen: Spelare i judisk fotbollsklubb anfallna
Gulan Avci: Aftonbladet, publicera rondellhunden för pressfrihetens skull!
Ernst Klein förklarar varför reaktionen blivit stark i Israel

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Explore posts in the same categories: Artiklar, Frågor med svar, Massmedia, Organisationer, Uncategorized

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: