Obama nyktrar till efter sitt pro-palestinska Mellanösternfiasko

Barak Obamas allvarligaste misstag i Mellanösternkonflikten när han tillträde som USA:s president, var att han bidrog till att mycket hårt skärpa palestiniernas krav. Det beror på att Obama på egen hand utfärdade nya ultimatum till Israel, som stred mot överenskommelser som USA hade med Jerusalem. Därmed tvingades palestinierna hänga på med liknande krav. Detta trots att Israels premiärminister Benyamin Netanyahu i juni deklarerade, i ett politiskt riskabelt och historiskt tal, ett stopp för byggandet av bosättningar på Västbanken och sade ja till skapandet av en palestinsk stat.

Men kraven från den oerfarne amerikanske presidenten fortsatte alltså och blev alltmer irrationella – nu handlade det om naturlig tillväxt inuti bosättningar, som ändå kommer att inlemmas till Israel. Palestinierna var inte sena med att apa efter USA. De ville av naturliga skäl inte kräva mindre än Obama, utan trappade upp sina krav så pass att fredsprocessen nu helt gått i stå. Palestinierna vägrar nu att inleda förhandlingar om inte alla deras krav uppfylls i förväg, och trots att Israel säger ja till en palestinsk stat så vägrar palestinierna att erkänna en judisk stat.

Efter detta fiasko tycks den nye amerikanske presidenten och hans administration nu ha insett sitt misstag, och uppmanar palestinierna att upphöra med sin vägran att inleda fredsförhandlingar. Det återstår att se om Obama, som inte ens besökt Israel men redan hållit ”tal till den muslimska världen” i Kairo, lyckas reparera den inofficiella israeliska bilden av honom som en snävt pro-palestinsk amerikansk president. Kommer han att bli en något mer balanserad medlare i Mellanösternkonflikten, som också vågar ställa krav på palestinierna och arabvärlden att erkänna Israel, avsäga sig terror och acceptera fredsavtalen? Och hur ska Israel kunna lita på USA i framtiden om ingångna överenskommelser rivs upp på detta sätt?

Vad handlar saken om? Jo, baserat på Obamas nya ultimatum vägrar nu palestinierna att förhandla om fred tills Israel sätter stopp för naturlig tillväxt inuti existerande bosättningar nära Gröna Linjen. Det handlar om byggande ”på höjden” i bosättningar som med all sannolikhet ändå kommer att inlemmas till Israel i utbyte mot annan israelisk mark till palestinierna – byggandet har alltså inte någon inverkan på palestinierna. Dessutom vägrar Abbas att erkänna Israel som nationalhemmet för det judiska folket.

Allt detta trots att:

1. Israels premiärminister Benyamin Netanyahu som första ledare för Israels center-högerparti Likud sagt ja till skapandet av en demilitariserad palestinsk stat (medan palestinierna alltså vägrar att erkänna Israel som det judiska folkets nationalstat).

2. Netanyahu, som första premiärminister i Israels historia och med ett oerhört stort politiskt risktagande, utan någonting i utbyte från palestinierna, har accepterat ett moratorium för utvidgningen och nybyggandet av bosättningar på den omtvistade Västbanken, där Israel har erkända anspråk enligt FN-resolutionen 242 och den fortfarande bindande mandattexten.

Problemet är att de krav som Obama ställt på Israel, och som palestinierna tvingats att överträffa, strider mot tidigare överenskommelser mellan USA och Israel, och är orealistiska både politiskt och säkerhetspolitiskt.

Som ett villkor för att acceptera Färdplanen 2004, och som ett svar på Ariel Sharons reservationer, slöt USA en överenskommelse med Israel om att landet, trots stoppet för nya bosättningar, har rätt att tillåta normalt liv att fortsätta inuti existerande bosättningar nära den Gröna Linjen genom byggande ”på höjden”. Dvs. utan att utvidga bosättningarna geografiskt, vilket alltså inte har någon inverkan på palestiniernas situation i området.

Vid sitt tillträde som president, och efter det hårt kritiserade talet till den muslimska världen i Kairo, avfärdade Obama överenskommelsen och krävde istället ett stopp även för denna naturliga tillväxt. Kravet gick dessutom längre än de palestinska kraven, eftersom palestinierna redan har accepterat principen om kvittning av land, som utarbetades av president Bill Clinton. Den innebär att dessa bosättningar med all sannolikhet ändå kommer att inlemmas till Israel i en framtida fredslösning i utbyte mot annan israelisk mark, med stor arabisk befolkning, till palestinierna. Meningen med Bill Clintons plan, som både israeler och palestinier accepterat, var att varken araber eller judar skulle behöva lämna sina hem. Det fanns alltså ingen anledning att stoppa byggande inuti bosättningarna. Sådant internt byggande möjliggör exempelvis för nybildade par att kunna lämna sina föräldrahem och skaffa sig en egen bostad för den nya familjen.

Det amerikanska avtalsbrottet kritiserades hårt i Israel, och Obamas popularitet i landet sjönk som en sten. USA uppfattas som en pro-palestinsk spelare som lagt sig platt för arabvärldens krav och hot. Israel gick Obama och palestinierna till mötes om en palestinsk stat och om ett stopp för utvidgning av bosättningar. Men palestiniernas president Abbas vägrar att fredsförhandla om inte de nya kraven om en frysning av naturlig tillväxt infrias. I framtiden kommer Israel knappast att gå med på kompromisser om man inte kan lita på att USA håller ingångna överenskommelser.

Nu tycks Obama ha insett sitt katastrofala misstag. USA erkänner att Israel gjort stora eftergifter, och Obama accepterar inte längre att palestinierna fortsätter att vägra att förhandla. Precis som Färdplanen stipulerar så är bosättningarna en förhandlingsfråga som ska lösas i slutet av fredsprocessen. Israels stopp för utvidgning av dem måste nu mötas med konkreta palestinska kompromisser, samt tydliga framsteg från övriga arabvärlden när det gäller att öppna diplomatiska och affärsmässiga kontakter med Israel.

SvD, DN, SvD, D, Gp, S, B, A, Smp, DN, 2, 3, SvD, 2, 3, D, 2, 3, E, B, A, 2, S, Gp

Missa inte:
Kaliber i P1: Den antisemitiska alliansen mellan nazister och islamister i Sverige

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Explore posts in the same categories: Artiklar, Frågor med svar, Look who is talking, Politiken

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: