”Jag vill att mina barn ska kunna åka buss till skolan”

Den 2/12 skrev Johanna Wallin en kommentar i SvD, där hon jämför Israels säkerhetsbarriär med Berlinmuren. Hon avfärdar att barriären skulle motiveras av säkerhetsskäl, och tycker det skulle vara lättare att acceptera om barriären byggdes på den gräns som inte finns, vilket tydligen undgått Wallin. Johanna Wallin har nyligen givit ut boken Jag går aldrig ensam mer (identiska recensioner finns här och här). Noomi Stahl, fyrbarnsmor som sedan 1982 bor i Jerusalem, ger sin syn på saken. Stahl har en egen blogg, Idiotsäkert.

Många palestinier lever i misär. Det är en självförvållad misär, en direkt konsekvens av beslut den palestinska ledningen fattat genom åren. Mellan september 2000 och september 2003 mördades 293 israeler av palestinska terrorister, de flesta av självmordsbombare. Jag kände två av de omkomna. Mellan september 2003, när Israel började bygga stängslet mellan sig och palestinierna, och slutet av 2006, omkom 64 israeler i terroristattacker, en minskning med 70 procent. Sen dess har statistiken gått ner ytterligare. Över 95 procent av avbalkningen är ett elektroniskt stängsel, mindre än 5 procent en mur. I fall där placeringen av stängslet omotiverat begränsat de palestinska invånarnas rörelsefrihet kan, och har, de vänt sig till israeliska domstolar för att få det flyttat. Israels högsta domstol har i ett antal fall beordrat stängslets förflyttning. Terrorns offer går inte att få tillbaka. Muren går att flytta eller riva.

När Israel drog sig tillbaka från södra Libanon, i enlighet med FNs resolution 425, flyttade Israel sin gräns, även på de ställen där justeringen bara handlade om ett fåtal meter. Jämförelsen mellan Berlinmuren och Israels säkerhetsmur är helt irrelevant. Man kan lika gärna jämföra den med kinesiska muren eller klagomuren i Jerusalem. Jag, som bor i Jerusalem, har ingen nytta av menlösa politiska uttalanden om att Israel har rätt till säkra och erkända gränser. Jag vill att mina barn ska kunna åka buss till skolan. Utan att sprängas i luften, som mina grannar Meirav Nachum, 19 och Netanel Havshush, 20.

Netanel Havshush mördades av en självmordsbombare på buss 14A i Jerusalem, den 22 februari 2004. Sju andra personer i åldrarna 18-57 år dödades, och över 60 skadades.

En del människor lever på hoppet. Palestinierna lever på bristen på hopp. Chansen att få höra en nöjd palestinier är lika stor som chansen att få höra en palestinier som tar på sig någon del av ansvaret. Och chansen att detta händer är lika stor som att få ett utskick från Rädda Barnen utan ett inbetalningskort. Noll. En del lever i misär. En del lever av misär. När det handlar om en hjälporganisation är det förståeligt. När det gäller ett folk är det cyniskt och förkastligt. UNRWA, FNs hjälporgan för palestinska flyktingar som i dagarna firar 60-års jubileum, varnar att de har slut på pengar. UNRWA är FNs enda permanenta flyktingorgan. Alla andra flyktingorgan arbetar för en lösning av flyktingsituationen. UNRWA arbetar med att permanenta den palestinska flyktingsituationen och möjliggöra en ändlös fortsättning på deras flyktingstatus. Efter ett av de värsta bombdåden för ett tiotal år sedan sa den palestinsk/israeliske parlamentsledatmoten Dr. Ahmed Tibi “Jag sänker min blick och skäms“. Det har etsat sig fast i mitt minne, för det är så ovanligt. Om fler palestinier skulle se så på sina kollektiva val och uttrycka sin avsky, skulle deras liv kunna se helt annorlunda ut.

Noomi Stahl

Gp, SvD, Dag, 2, B, Vk, Sk, Syd, B, SvD BT 2 3 VG 2 HD 2 3 Barometern 2 Corren 2 AB 2

Läs också:
Barometern: Aftonbladets lögner och Sveriges urholkade Mellanösterninflytande
Barbara Sofer i JPost om Carl Bildts syn på Jerusalem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Explore posts in the same categories: Artiklar, Massmedia

Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: