DN-journalist gjorde PR för sin egen politiska förening, benämndes ”kulturdebatt”

BLUFFEN ‘SHIP TO GAZA’

I dagarna lämnar åtta båtar Europa med destination Gaza, i syfte att:

bryta en illegal blockad, lindra en humanitär nödsituation och i praktisk handling från människa till människa visa Gazas befolkning att den inte är ensam eller glömd

Förra gången det begav sig påstods lasten bestå av ”60 ton” livsmedel och mediciner, leksaker och 10.000 enheter blodplasma (vilket kräver kylförvaring). Det var mest luft – den humanitära hjälpen bestod av ca 150 flaskor mineralvatten och några dussin kilo mat och mediciner. I stället för humanitär hjälp var båten fylld med 22 demonstranter, däribland den grekisk-katolske biskopen Hilarion Capucci som greps i Israel 1974 och dömdes till tolv års fängelse för vapensmuggling.

Inte mer än 150 små vattenflaskor i den förra ”hjälpsändningen”

HEMLIGT FÖR LÄSAREN: DN-JOURNALIST MEDLEM I ‘SHIP TO GAZA’

Ibland undanhålls tidningsläsare information som kan få artiklar att framstå i en helt annan dager. Om detta skriver vår gästskribent, Jurek Hirschberg:

Mikael Löfgren sparade inte på raljanta svängar när han i DN Kultur (23/3) lanserade idén om att skicka ostindiefararen Götheborg till Gaza. Löfgrens recept för lyckad ”kulturdebatt” var den här gången att kombinera några egna mera eller mindre bizarra uppslag med ett initiativ som drivs av den ideella föreningen Ship to Gaza. Genom ett besök på föreningens hemsida kan man lätt övertyga sig om att detta initiativs huvudsyfte är ensidig politisk opinionsbildning av mera spektakulärt än humanitärt slag. Länken tillhandahålls påpassligt nog av Löfgren i artikeln som gjorde oblyg reklam för Ship to Gazas verksamhet.

Inte ett ord sägs om att DN-journalisten Löfgren sitter i den svenska styrgruppen för Ship to Gaza och är sammanhållande för ”en väldigt aktiv grupp” (gruppens egen beskrivning av sig själv) i Göteborg. Detta anses inte vara relevant information för läsarna av hans aparta propagandastycke, av DN rubricerat som kulturdebatt. Varken Löfgren eller kulturredaktionens ledning hade tydligen sett någon anledning att upplysa läsarna om att journalisten den här gången agerar opinionsbildare i tjänst av en organisation som har propaganda som affärsidé och som han har ett privat engagemang i.

Ingen tidningsredaktion med självrespekt skulle tillåta en person med plats i ett börsbolags styrelse agera börsjournalist och dessutom göra reklam för sitt bolag. En partipolitiker med uppdrag som informationssekreterare skulle inte få skriva en enda rad politisk analys utan att påminna om sitt partiengagemang – utom möjligen i partiets medlemstidning. Skall läsaren behöva tänka tanken att TV-recensenten kan sitta i TV4:s styrelse och matskribenten kanske arbetar som konsult åt krogen som han rekommenderar? När det gäller ideelt propagandaarbete för en politisk opinionsbildares räkning finns inga sådana betänkligheter. Rubriceringen som ”kulturdebatt” upphäver tydligen alla krav på saklig och ärlig varudeklaration, även om innehållet inget har med kulturjournalistik att göra.

Artikeln var en i raden av Löfgrens politiska produktioner med anknytning till Israel. Hans aktivistiska linje har i detta avseende varit konsekvent genom åren och omfattat sådana föga ”oberoende liberala” inslag som uppmaningar till bojkott av israeliska varor och dubiösa teorier om sambandet mellan ”tydligheten” i Mellanösternrapporteringen och de svenska korrespondenternas judiska anknytning. De sistnämnda tankegångarna med unkna ekon av svunnen tid framförde Löfgren i tv-programmet Mediemagasinet den 1 november 2001 i samverkan med Donald Boström, sedermera upptäktsresande i organhandel. Det ideologiska avståndet mellan DN:s kulturjournalist och Aftonbladets konspirationsexpert kan ibland vara mindre än man vill föreställa sig.

Löfgrens publicistik väcker frågor. Hur överensstämmer hans onyanserade linje med DN:s Mellanösternrapportering respektive ledarsidans analys? Hur drar redaktionen en gräns mellan kulturjournalistik och utrikespolitisk polemik? Var går skiljelinjen mellan debatt och propaganda i redaktionellt utförande? Hur noga skall journalisterna vara med att tydligt deklarera sina privata intressen och engagemang som har relevans för läsningen av deras texter? Bör redaktionen bemöda sig att kommunicera sådant som kan påverka förtroendet för skribenten?

Löfgrens alster och DN:s sätt att paketera det är ingen journalistik att vara stolt över.

Jurek Hirschberg

Se en tidigare bloggpost om Ship to Gaza:

FN stödjer inte Ship to Gaza, utan skickar humanitär hjälp via Israel.

Förra veckans hjälp till Gaza via Israel: 619 lastbilar med 13.593 ton varor

SvD DN AB ABl GD LTZ ST EK VLT SDS Boh DB GP TrA HD SmP VL

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Explore posts in the same categories: Artiklar, Massmedia, Organisationer

Etiketter: , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: