Naturgasfyndigheter värda miljarder gör Israel till energiexportör

VÄRDE: TVÅ TUSEN TVÅ HUNDRA MILJARDER KRONOR

Under det senaste ett och ett halvt året har ett amerikanskt-israeliskt konsortium gjort sensationella upptäckter utanför den israeliska kusten. Man har hittat tre gigantiska naturgasfyndigheter som är så stora att Israel blir självförsörjande i två decennier och kommer att kunna exportera enorma mängder.

Israel har ingen olja, och landets ekonomi är specialiserad på högteknologi och innovation snarare än på export av naturresurser. Gasfyndigheterna blir därmed en extrabonus. Israel går hädanefter in i en ny roll på den internationella energimarknaden – som energiproducent och leverantör. Produktionen och försäljningen av naturgas börjar 2012-2015. Det senaste av de tre fynden är mer än sex gånger större än Tel Aviv till ytan. Sammanlagt uppskattas gasfyndigheterna innehålla ofattbara 610 miljarder kubikmeter naturgas, och ingår i ett område som sammanlagt kan innehålla motsvarande en femtedel av hela USA:s gastillgångar.

I artikeln ”A geopolitical game changer” i tidningen Haaretz i juni analyserade en expert vad denna smått fantastiska nyhet innebär för Israels ekonomi, och den roll som Israel kan spela som ny leverantör av naturgas till Europa och Asien. I dag köper Europa en stor del av sin naturgas via en pipeline genom Turkiet och från det nyckfulla Ryssland.

”SKAPAR EN HELT NY SITUATION”

Den här upptäckten kan säkra Israels tillgång på elektricitet, göra landet till en viktig exportör av naturgas och ge Israels ekonomi, som redan är en av världens mest spänstiga, en injektion på ca. 300 miljarder dollar (2.200 miljarder kronor) över gasfältets livstid, dvs en och en halv gånger landets BNP.

Tamar

Viktigare än så är faktumet att detta skapar en helt ny situation. För att förstå dess betydelse kan man betänka följande: världens största gasupptäckt 2009, på 238 miljarder kubikmeter, gjordes av ett amerikanskt-israeliskt konsortium på ett ställe som heter Tamar, 9 mil utanför Haifas kust. Det närliggande Leviathan-fältet bedöms vara två gånger så stort. Sammanlagt kan den försänkning i östra Medelhavet som fälten hör till rymma lika mycket naturgas som en femtedel av USA:s naturgasfyndigheter. För ett litet land som Israel kunde inte ett sådant superfynd komma vid ett bättre tillfälle. […]

Israel kommer inte längre att behöva importera naturgas. Dilemmat är snarare att bestämma vart man ska exportera överskottet, och hur man geopolitiskt på bästa sätt kan dra nytta av sin nya status som energiexportör.

EUROPA SÖKER ALTERNATIV TILL RYSK GAS

Geografiskt sett är Europa den mest naturliga marknaden, där all icke-rysk gas är mer än välkommen. Den marknaden kan nås på tre sätt från Israel. Det första skulle innebära att bygga en pipeline till Turkiet, där israelisk gas i så fall skulle förenas med det som kommer från den Kaspiska regionen på sin väg till centraleuropa. [När artikeln skrevs i juni rådde en diplomatisk kris mellan Turkiet och Israel, varför detta alternativ beskrevs som orealistiskt. Handelsförbindelserna har dock fortsatt som tidigare / FiM:s anm.].

Fartyg med flytande naturgas

Ett mer sannolikt alternativ är att Israel byggde en pipeline till Grekland via Cypern; alternativt pumpade in det till det israeliska fastlandet, gjorde gasen flytande och sedan exporterade det via båt till en europeisk terminal för flytande naturgas. Europa är inte den enda potentiella marknaden i ett sådant scenario. När gasen väl gjorts om till flytande naturgas skulle den kunna säljas till Kina, Sydkorea och Japan, som tillsammans konsumerar mer än hälften av världens flytande naturgas.

STOR EXPORTPOTENTIAL TILL ASIEN

Ur ett geopolitiskt perspektiv vore gasexport till Indien ytterst fördelaktigt för Israel. Hundratals miljoner av dess befolkning är konfronterade med energiunderskott, så Indien är i brådskande behov av tillförlitliga naturgasleverantörer. Ett alternativ för Indien är att ansluta sig till den iransk-pakistanska pipelinen […]. [Då skulle landet] bli beroende av iransk gas i flera decennier, till nackdel för västländernas [och nu också FN:s och EU:s / FiM:s anm.] ansträngningar att försvaga Iran ekonomiskt. Om Indien alternativt skulle ta beslut att bygga terminaler för flytande naturgas vid sin kust, skulle de kunna importera gas från Israel och andra exportörer såsom Qatar och Saudiarabien.

Skapandet av en energikorridor från Israel till den indiska subkontinenten betyder att Israel måste anpassa den redan befintliga 25 mil långa oljepipelinen mellan Eilat vid Röda Havet och hamnen i Ashkelon vid Medelhavet [för transport av naturgas]. När den förbindelsen är igång kan rysk och kaspisk naturgas även nå de asiatiska marknaderna.

KONKURRENT TILL TURKIET?

Ironiskt nog kommer den största förloraren på en sådan energikorridor bli Turkiet, som nu åtnjuter en ohotad position som energibrygga mellan öst och väst. Avgifterna för genomfarten av energileveranser är en viktig inkomstkälla för den turkiska ekonomin.

Under de kommande åren kommer Israel att behöva fatta beslut om huruvida man ska rikta gasexporten till Asien eller om man ska tävla med Turkiet om tillgång till den europeiska gasmarknaden. Om man väljer det sistnämnda alternativet lär vågorna i de turkisk-israeliska relationerna fortsätta att gå höga.

Artikelskribenten Gal Luft är chef för Institute for the Analysis of Global Security, och medförfattare till boken ”Turning Oil into Salt: Energy Independence through Fuel Choice” (BookSurge Publishing, 2009).

HUMMUS OCH GAS SKAPAR ”OLJUD” FRÅN LIBANON

Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah

När den glada nyheten kom väckte den omedelbart avundsjuka hos Israels granne Libanon. Främst Hizbollah, som ingår i landets regering, hävdade snabbt att fyndigheterna delvis låg inom deras gränser, trots att det är enkelt att motbevisa med dagens teknik.

För en tid sedan rasade Beirut över att Israels version av den populära kikärtsblandningen hummus sålde bättre internationellt än Libanons. Delikatessen som ätits i hela Levanten under millenium skulle bara få marknadsföras som libanesisk, menade de. Stoltheten skulle de återupprätta, åtminstone tillfälligt, genom att vispa ihop världens största hummusblandning och låta sig fotograferas i Guinness Rekordbok. Men Hizbollahregeringens utfall mot Israels gasfyndigheter är inte lika oförargeliga, och kan leda till konflikt, skriver nyhetsbyrån AP. Det israeliska infrastrukturministeriet beskrev Libanons påståenden som ”nonsens”:

– De här oljuden hörs när de känner lukten av gas. Fram tills dess sitter de tysta och låter andra spendera pengar, sade Israels olje- och gruvkommissionär Yaakov Mimran. 

NORSKA NATURGASEXPERTER I LIBANON: FYNDEN LIGGER I ISRAEL

Det norska företaget Petroleum Geo-Services, som kartlägger gasfält i libanesiska vatten, säger till AP att det, baserat på konsortiets uppgifter, inte finns någon anledning att tro att de israeliska gasfyndigheterna skulle sträcka sig in i Libanon. Det israelisk-amerikanska konsortiet som hittade dem avfärdade också Libanons påståenden, men sade att seismologiska undersökningar visar att även Libanon kan ha gas, och erbjöd sig att leta för deras räkning.

2, Syd, Gp, Dag, 2, Svt, 2, SvD, DN, 2, 3, SvD, 2, 3, Y, Hd, Hn, E24, Sr, 2, 3, M, C

Läs också:
Joschka Fisher i DN: Det ryska spelet
Hizbollah försöker hitta ny ploj för att rättfärdiga sin existens
”Turkiet ser ingen mening med Ship to Gaza; vill stoppa libanesisk båt”
Israelisk beduin: från diplomat till rådgivare
Kinesisk guidebok hyllar Tel Aviv som gayparadis
Racerbåtstävling i Gaza
Konservativ brittisk kritik mot David Camerons utrikespolitiska fadäser

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Explore posts in the same categories: Artiklar, Uncategorized

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Both comments and pings are currently closed.


%d bloggare gillar detta: