Netanyahus briljanta tal inför amerikanska Kongressen

I flera månader rådde det en spänd förväntan i Israel inför premiärminister Binyamin Netanyahus USA-besök, som inleddes i förra veckan. För andra gången i sitt liv (första gången var för 15 år sedan) var han inbjuden att tala inför de båda kamrarna i USA:s kongress. Vad han hade tänkt säga spekulerades det mycket kring, och i Israel kritiserades premiärministern för sin v! ägran att avslöja ens huvudpunkterna i talet, i vilket han förväntades presentera sin regerings fortsatta förhållningssätt till bland annat det palestinska ledarskapet, som nu på ett eller annat sätt kommer att inbegripa terroristorganisationen Hamas, och de fastkörda fredsförhandlingarna. USA:s president, Barack Obama, som vid flera tillfällen de senaste åren har antagit en ovanligt hård ton mot Israels politik, förväntades i sin tur försöka föregå Netanyahu genom att innan Netanyahus framträdande i kongressen lägga fram nya riktlinjer för USA:s politik i Mellanöstern. Obamas tal framfördes i torsdags, dagen innan Netany! ahu togs emot i Vita Huset. Det innehöll lite för alla: Djävulen finns i detaljerna, som man säger i USA. Å ena sidan sa president Obama att Israel inte kan förväntas samtala med en motpart, Hamas, som förespråkar Israels förintelse. Vidare uttryckte han sig mycket kritiskt till det palestinska ledarskapets plan att genomdriva en omröstning om ett erkännande som självständig stat när FN:s Generalförsamling sammanträder i september. Å andra sidan förespråkade han bildandet av en palestinsk stat längs med ”1967 års linjer” och ”med en permanent gräns… till Jordanien”. Därmed avvek han från tidigare amerikanska administrationers guldvågsavvägda positioner, som på sin höjd bara har implicerat liknande tongångar: Nästan omärkligt satte han ner foten och definierade en diplomatisk position som förändrar USA:s medlarroll och försvårar Israels förhandlingsutrymme.
I Israel var politiker och diplomater inte sena med att uppfatta tonskillnaden i talet. I några timmar rådde en nästan hysterisk stämning, innan president Obama tog emot premiärminister Netanyahu i Vita Huset och de båda pratade igenom saken på tu man hand. Vid en gemensam presskonferens efter mötet tycktes Obama ha tagit ett halvt steg tillbaka, liksom för att blidka Netanyahu och skingra de värsta farhågorna som hördes i Israel. Netayahu i sin tur tog tillfället i akt att markera en rad för Obama obekväma israeliska positioner, som alla seriösa bedömare är medvetna om, men som Obama, märkbart reserverad, tvingades sitta och lyssna på i flera minuter och därm! ed implicit ge sitt gillande.
Det diplomatiska finliret tog sedan en sabbatsvila, innan det drog igång igen på söndagen, då president Obama höll ett tal inför den inflytelserika amerikansk-israeliska lobbygruppen AIPAC:s policykonferens. Dagen därpå välkomnades Netanyahu på samma konferens, och höll i sin tur ett tal, uppvärmningen inför den slutgiltiga kraftmätningen inför en samlad amerikansk kongress.
”Låt fakta framläggas inför en uppriktig värld” står det i USA:s självständighetsdeklaration. Detta kunde ha varit rubriken för Netanyahus tal inför USA:s kongressledamöter. På punkt efter punkt framlade Netanyahu tydligt Israels position i fråga om gränser (fortsatt kontroll av bosättarblocken och av Jordandalen), flyktingar (återvändandet av palestinska flyktingar till Israel beskrevs som ”en fantasi”) och Jerusalem (”Jerusalem ska aldrig delas igen; Jerusalem måste förbli Israels enade huvudstad”). Gång på gång avbröts han av stående ovationer, även när han sa saker som att ”i J! udéen och Samarien [Västbanken] är det judiska folket inte en främmande ockupationsmakt”. Hans kanske viktigaste punkt var att sätta fingret på det största hindret för fred mellan Israel och palestinierna: ”Vår konflikt har aldrig handlat om grundandet av en palestinsk stat: Den har alltid handlat om förekomsten av en judisk stat.”
Det är extremt ovanligt att Binyamin Netanyahu tar bladet ur mun på detta sätt. Ofta beskrivs han cyniskt som en slug taktiker vars enda motiv är politisk överlevnad. Hans tal idag visar att han har starka principer som han vägrar att kompromissa med. Med tanke på det palestinska ledarskapets allt fräckare historieförfalskningar (”palestiniernas historia sträcker sig tillbaka till år 7000 fvt”) är det uppfriskande att äntligen höra en rationell röst från Mellanöstern. Låt fakta framläggas inför en uppriktig värld.
Paul Widen, Jerusalem

Hälsningar från
Nyheter från Israel
http://nyheter.paulwiden.se/

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: