Archive for the ‘Look who is talking’ category

Den turkiska regeringens pajaskonster

04 september 2011
Cry-baby

NATO-medlem?

TVÅ ÅRS PROPAGANDAKAMPANJ FÖLL PLADASK

Det var Turkiet som under stort buller och bång begärde att FN skulle utreda bordningen av Ship to Gaza och legaliteten i Israels blockad mot Hamasregimen där. När FN-utredningen nu bekräftat att blockaden är helt laglig och att Israel hade rätt att stoppa Ship to Gaza, inkl. på internationellt vatten, faller både Turkiets och Ship to Gazas huvudargument pladask. Då väljer den turkiska regeringen att flytta fokus från sitt förödmjukande nederlag, genom ett antal pajasartade uppträdanden och uppskruvade hot.

”BORDE SKÄMMAS”

Flera länder, däribland Tyskland, USA och Frankrike samt FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon uppmanar Turkiet att rätta sig efter FN-kommissionens slutsatser och att inte orsaka ytterligare spänningar i regionen. En Demokratisk medlem i det amerikanska utrikesutskottet sade att Turkiet uppvisat ”ett nästan ofattbart hyckleri” och ”borde skämmas” efter att på lördagen ha utvisat Israels ambassadör, medan Syriens utsände, vars regim mördat 2000 av sina egna landsmän, fortfarande huserar i Ankara:

Istället för att slå på Mellanösterns enda verkliga demokrati för att ha upprätthållit en laglig blockad borde Turkiet fokusera på sina egna problem, exempelvis genom att avsluta sin ockupation av Cypern en gång för alla”, sade Eliot Engel.

TURKIET STOPPAS I HAAG-DOMSTOLEN

Armenier i Libanon protesterar mot Erdogans besök (11/2010)

Turkiet, som inte precis är folkrättens bäste vän,  kom för övrigt också med ett antal okunniga och tomma hot. Ankara har ingen möjlighet att ta upp blockaden i Internationella domstolen i Haag, som man hotat att göra. Domstolen kan endast involveras i två specifika fall: 1) om båda parterna i en tvist väljer att lösa den i domstolen eller 2) om ett FN-organ ber domstolen om en ”rådgivande åsikt”, som inte är bindande. Israel har inte för avsikt att ta upp saken i Haag-domstolen bara för att Turkiet inte är nöjd med kommissionens besked. Och det är osannolikt att FN skulle be domstolen om råd när en FN-kommission redan funnit att Israel agerat i enlighet med folkrätten. Även här skulle Turkiet alltså drabbas av ett smärtsamt bakslag om man skulle göra allvar av sina pretentiösa utfall.

”VILL INTE SKADA VÅR HISTORISKA VÄNSKAP”

Det ska dock poängteras att den turkiska utrikesministern Ahmet Davutogly redan i fredags citerades i New York Times också i mer försonliga tongångar:

Vårt mål är inte att skada den historiska vänskapen mellan Turkiet och Israel, utan tvärtom att styra om den nuvarande israeliska regeringen mot en [korrigering av] ett misstag som inte motsvarar deras exceptionella vänskap.

Dock ett lite udda sätt att besvara vänskap på, kan tyckas.

(mer…)

Annonser

Svensk ”folkrättsexpert” underkänd av FN

02 september 2011

FN-UTREDNING GER ISRAEL RÄTT

Den allestädes citerade Ove Bring — professor emeritus i internationell rätt och regelbunden gäst på Palestinagruppernas olika evenemang — fick idag indirekt smäll på fingrarna från FN:s utredningskommission gällande Ship to Gaza. Men det hindrade honom inte från att idag återigen dela med sig av sina åsikter om ”folkrätt” när det gäller utropandet av en palestinsk stat.

Den FN-kommission som utrett Ship to Gaza och Israels bordningsinsats 2010, Palmer-kommissionen, har slagit fast att Israels havsblockad mot den terrorstämplade Hamasregimen i Gaza är fullt legitim enligt folkrätten, rapporterar New York Times, som nu publicerat slutrapporten på sin hemsida (pdf). Utredningen konstaterar att Israel uppfyller sina humanitära åtaganden i samarbete med FN, och att blockaden inte utgör någon ”kollektiv bestraffning”. Rapporten går hårt åt både Turkiet och Ship to Gaza vars ”verkliga karaktär och syften” den ifrågasätter, medan invändningen mot Israel främst begränsades till att den lagliga bordningsinsatsen blev ”överdrivet” hårdhänt gentemot de ”våldsamma” turkiska aktivisterna.

Som en av mycket få folkrättsjurister i världen deklarerade Ove Bring dock, när det begav sig, att Israels blockad hade ”kränkt folkrätten” och att man agerat ”i strid med gällande regler” när man upprätthöll havsblockaden på internationellt vatten. I svenska medier citerades han som ett orakel, och ingenting sades om att internationella folkrättsexperter redan då kommit till motsatt slutsats.

Idag är det åter dags för Ove Bring att tala om vad han anser är folkrätt. På DN Debatt hävdar han nu att folkrätten kräver att Sverige måste erkänna Palestina som egen stat, och välkomna den som ny FN-medlem. Detta trots att Palestina och dess representanter Fatah och Hamas fortfarande vägrar fredsförhandlingar med Israel, respektive vill utplåna den judiska staten och fortsätter sina terroranfall.

Sannolikt kommer svenska journalister och aktivister att återigen hänvisa till Ove Bring som ensam auktoritet på internationell rätt.

Folkpartiets Jan Björklund och Birgitta Ohlsson redogjorde på torsdagen för varför EU inte bör erkänna Palestina idag, vilket också är slutsatsen som exempelvis Ove Brings kollega, folkrättsprofessor emeritus Göran Lysén, dragit.

”NYHETSBYRÅN” TT FÖRSÖKER DÖLJA

Och självklart lär det inte komma någon ursäkt från Ship to Gaza, Palestinagrupperna och alla de som dansat efter deras pipa med storvulna hänvisningar till ”folkrätten” när de fördömt embargot mot Hamas. Som exempelvis ”nyhetsbyrån” TT som, helt väntat, försöker att gömma undan huvudnyheten om det juridiska utslaget längst ned i sin text och sätter en vilseledande rubrik som, till skillnad från FN-rapporten, riktar in sig mot Israel.

DN, SvD, SvD, DN, SVT, D, DN, 2, SvD, 2, Gp, 2.

Läs också:
Turkiskt hyckleri (Dilsa Demirbag-Sten)
FN underkänner Ship to Gazas huvudargument (Axess)
Nyttig läsning för nyttiga idioter (SvD)
Medierna tystar ner att FN gav Israel rätt att stoppa Ship to Gaza (D. Erixon)
Turkiet krävde FN-utredning, men godtar inte resultatet (Exp)
Pro-palestinska häcklare buades ut av publiken när de saboterade konsert (BBC)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Så planerade Abbas att dra sig ur fredsförhandlingarna

26 september 2010

Mahmoud Abbas, Palestinska myndigheten

Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas förtjänar en eloge. Hans trick ser ut att lyckas. I två år vägrade han att fredsförhandla med Israel, inkl. under nio månader av byggstopp för bosättningar på judiskägd mark på Västbanken. Han kom till förhandlingarna först den 1 september när det endast var drygt tre veckor kvar av byggstoppet. Nu hotar han att lämna fredsförhandlingarna med Israel om inte tiomånadersstoppet förlängs, vilket är nära politiskt omöjligt för den israeliska regeringen efter en lång period av obesvarade eftergifter. Bakom det palestinska agerandet finns en ovilja att nå en slutlig fredsuppgörelse med Israel. Det förklarar varför Abbas avvisat tidigare fredserbjudanden där frågorna om bosättningar, gränser och Jerusalem varit nästan lösta, samt vägrat komma till förhandlingarna förrän i elfte timmen, så att skulden för haveriet läggs på Israel.

DEN PALESTINSKA TAKTIKEN FÖR ATT SLIPPA FREDSFÖRHANDLA

Mot bakgrund av hur han har agerat beskriver vi nedan hur många bedömare menar att Abbas resonemang med sig själv kan ha sett ut för att hitta ett sätt för den Palestinska Myndigheten att dra sig ur fredsförhandlingarna:

Målet är att slippa bli den palestinske ledare som hamnar i de arabiska historieböckerna som den som slöt fred med den judiska staten. Det som hände Egyptens president Anwar Sadat efter fredsavtalet med Israel 1979 har ingen glömt, och islamistgruppen Hamas skulle kunna utmåla dig som förrädare. Därför struntar du i alla fredsförslag du får, om de så uppfyller över 99 procent av dina krav. När du erbjuds fredsförhandlingar för att ta upp alla utestående konfliktfrågor, så ställer du som villkor att alla dina krav ska vara uppfyllda redan innan ni sätter er ned och förhandlar. De ska helst vara politiskt omöjliga för motparten att uppfylla, särskilt mot bakgrund av att du inte tänker ge något i utbyte. När så motparten till slut går med på nästan alla dina förhandskrav fortsätter du att vägra förhandla, med hänvisning till att någon aspekt av dina mest omöjliga krav fortfarande inte uppfyllts. Du kan då belåtet luta dig tillbaka och låta omvärlden sätta press på din motpart, som får bära skulden för att förhandlingarna inte kommer igång. Du har ju skickligt skapat intrycket att du är den ”svagare parten”, vilket dessutom garanterar miljardinkomster i utländskt bistånd, och därmed möjligheten att fortsätta status quo (dvs att vägra fred med Israel) utan konsekvenser.

Nästa steg är att få motparten att helt förlora hoppet om att det går att nå fred. Det gör du genom att påminna om att du inte ändrat ståndpunkt i det som är själva orsaken till konflikten: du meddelar att du ”aldrig” tänker erkänna den judiska staten. Dessutom propsar du på det för motparten omöjliga kravet att alla ättlingar till de som flydde det krig som din sida var med att starta, ska få flytta till Israel, så att den judiska staten garanterat försvinner ändå.

Snart är det dags för det dödande slaget mot hotet om att behöva sluta fred med Israel. När motparten, som väntat i två år, inte längre kan fortsätta att förgäves göra eftergifter utan att riskera att kollapsa, så är det dags att slå till. Idealiskt är det om du vet exakt från vilken tidpunkt motparten inte längre tänker fortsätta att göra obesvarade eftergifter. Dvs den tidpunkt då det är politiskt omöjligt för motparten att fortsätta ge efter. Motparten har talat om september. Det är precis det perfekta ögonblicket att säga att du nu gärna börjar förhandla. Du kan då kamma in omvärldens beröm och tacksamhet, och se på hur din motpart, som inte längre kan fortsätta med obesvarade eftergifter, får skulden för att ha havererat förhandlingarna som du nu säger, efter två år av vägran, att du är intresserad av. Allting brakar ihop, och hotet om att behöva sluta fred med Israel är undanröjt.

Precis så har den Palestinska Myndigheten agerat. Vi har förklarat detta i detalj i tidigare inlägg. Där finns också länkar till källor:

> Bosättningarna är ett palestinskt svepskäl för att slippa förhandla
> Billig svensk mediekampanj om bosättningarna – de är lagliga, men omtvistad förhandlingsfråga

(mer…)

Ship to Gaza: ”Vårt syfte är inte att ge humanitär hjälp”

28 maj 2010

Ville häva sanktionerna mot Hamas

‘SHIP TO GAZA’ VAR EN LÖGN

Så var då det som alla observatörer förstod redan från början nu bekräftat. Taleskvinnan för organisatörerna av båtkonvojen som Ship to Gaza ingår i, Greta Berlin, sade igår till nyhetsbyrån AFP:

Den här aktionen handlar inte om att leverera humanitär hjälp. Den handlar om att bryta Israels belägring av 1,5 miljoner palestinier.

Även Norges nyhetsbyrå NTB följde upp med rapporter om erkännandet.

I klartext vill aktivisterna att de FN-stödda sanktionerna mot Hamasregimen ska hävas utan att terrorgruppen avbryter sin väpnade konflikt mot Israel. Det hela är sponsrat av Turkiets islamistiska regering, och de insamlade pengarna räckte inte på långa vägar för att betala för de inköpta båtarna. Det är helt uppenbart att det aldrig har varit en fråga om humanitär hjälp eftersom Israel, i samarbete med FN, forslar in mångdubbelt mer förnödenheter till civilbefolkningen, inkl. samma varor som Ship to Gaza säger sig komma med. FN anser inte sedan flera månader att det råder någon kris i Gaza. Flera av organisationerna i båtkonvojen, inkl. turk-islamistiska IHH stödjer Hamas och Iran. Henning Mankell motsätter sig en tvåstatslösning och vill att Israel ska upplösas. Mattias Gardell – författaren till boken ”Bin Laden i våra hjärtan” – stödjer islamism. Både Hamasmedlemmar och andra islamister deltog dessutom i ceremonin när Ship to Gaza lämnade Istanbul (video här), där det skanderades stöd för Hamas och skanderades antisemitiska ramsor, och där Israel jämfördes med Nazityskland.

RÖDA KORSET VARNAR: HAMAS TÄNKER FIRA MED SHIP TO GAZA

(mer…)

Obama: Vi klantade till relationerna med Israel

26 maj 2010

PRESIDENTEN OCH HÖGSTE RÅDGIVAREN ERKÄNNER FELSTEG

”We screwed up”, medgav öppenhjärtigt president Barak Obamas stabschef och närmaste rådgivare Rahm Emanuel i ett möte med judiska representanter i Vita Huset för tre veckor sedan. Han sade att Obama-administrationen under de senaste 14 månaderna misslyckats med att få ut budskapet om USA:s stöd för Israel, och att det kommer att krävas mer än en månad för att kompensera allt det.

President Barak Obama själv mötte judiska kongressdelegater i tisdags i förra veckan och erkände då att han gjort vissa misstag i hanteringen av relationerna med Israel, rapporterade flera medier. Nu har han bjudit in Israels premiärminister Benyamin Netanyahu till Vita Huset för möte i nästa vecka. Netanyahu tackade även ja till att träffa Emanuel i Israel redan på onsdagen.

OPINIONSTAPP

Mötena och uttalandena kom i kölvattnet på flera opinionsundersökningar som visat kraftigt sjunkande stöd för den sittande presidenten bland judiska väljare. Närmare 80 procent av dem röstade på honom i presidentvalet. I april i år skulle endast strax över 40 procent kunna tänka sig att rösta på honom igen. Amerikanska judar har historiskt sett med överväldigande majoritet alltid röstat Demokratiskt, och mellanösternpolitiken har sällan varit den viktigaste frågan. Men Obama-administrationens ”konfrontationsartade” hållning och offentliga bråk med Jerusalem, kopplat till en närmast total avsaknad av krav på palestinierna, anses ha bidragit till det pågående opinionsraset. Administrationen tros vara orolig för vad som ska hända i det kommande fyllnadsvalet till Kongressen i höst.

(mer…)

Människorättsaktivister kritiserar Ship to Gaza

25 maj 2010

”Nyttiga idioter” – av tecknaren Kalle Strokirk,
som citerar ur vårt inlägg om Ship to Gaza på sin hemsida (publicerad med tillstånd).

Kritiken mot båtaktionen handlar inte om själva hjälpen, hur liten den än är i jämförelse med leveranserna via Israel (se vårt tidigare inlägg Ship to Gaza – lång omväg och mindre last). Kritiken handlar om att jippot leds av organisationer som demoniserar Israel, respektive stödjer Hamas och inte bekymras av gruppens brott mot mänskliga rättigheter. Alltfler kritiska röster höjs nu mot Ship to Gaza, organisatörerna i Free Gaza Movement och den turkiska islamistgruppen IHH som också deltar.

Expressens Johannes Forssberg: Henning Mankell, palestiniernas sämsta vän.
Expressens debattsida: Skepp fullastade med charlataner.

Längre ned visar vi på kritiken mot Ship to Gaza från människorättsaktivister.

FN STÖDJER SANKTIONERNA MOT HAMAS

De FN-stödda sanktionerna mot den brutala och terrorstämplade Hamasregimen i Gaza kallas ”retorsion” i folkrätten, och är en laglig åtgärd i väpnad konflikt så länge insatser görs för att civilbefolkningen ska drabbas så lite som möjligt. Syftet är att förhindra att terroristerna stärks och startar ett nytt krig. Liknande åtgärder har vidtagits mot bl.a. Saddams förtryckarregim i Irak och mot Mugabes Zimbabwe. FN stödjer fullt ut isoleringen av Hamasregimen. Det kan råda delade meningar om att inkludera den ena eller andra varan i hjälpleveranserna, men FN konstaterar nu att varusortimentet är bredare, och att det inte råder någon humanitär kris i området längre. Leveransinformation här och här.

Den israeliska befolkningen stödjer, i likhet med regeringen, den internationella hjälpen till civilbefolkningen i Gaza och har inget otalt med den. Båda sidor är offer för Hamasregimens terror. Tillsamans med FN och Röda Korset forslar Israel in mångdubbelt mer än Ship to Gaza planerar att göra. Både förnödenheter, medicin och utrustning, och man tar emot dem som behöver läkarvård. Arablandet Egypten har däremot stängt sina gränser permanent.

Leveranserna till civilbefolkningen sker genom Israels gränsövergångar på ett sätt som garanterar att hjälpen når civilbefolkningen, samtidigt som man försöker förhindra att Hamas bygger upp sin terrorkapacitet igen och förstärker sin egen förtryckarregim i Gaza. FN står bakom fredsavtalet från 1995 om att Israel ska se till att utländska fartyg inte kommer närmare än 12 sjömil från Gazas kust så att inte Hamas lägger beslag på materiel som kan omarbetas och användas i ett nytt krig mot Israel.

SAMMA LILLA GÄNG

Av mediernas frenetiska bevakning skulle man kunna tro att Ship to Gaza var någonting gigantiskt. I själva verket handlar det om endast 11 aktivister från Sverige. Inget nytt blod där inte. Det är samma gamla gäng som i decennier tagit ensidig ställning mot Israel (bl.a. den fd. Kpml(r):en Henry Ascher, Henning Mankell, Dror Feiler samt Mattias Gardell och hans fru, medan Diakonias Bo Forsberg hoppat av). Vid varje tidigare resa där Israel släppt in aktivisterna, har deltagarna i Free Gaza Movement, som Ship to Gaza deltar i, öppet visat sitt stöd och donerat miljoner till terrorgruppen som ytterst är ansvarig för hela situationen. Se bilder på detta i vårt tidigare inlägg Ship to Gaza – så blev det när Israel släppte igenom båtarna 2008. Att Hamas under de senaste åren mördat över 1.100 civila israeler har inte varit ett bekymmer för dessa aktivister, som fördömt snart sagt varje israelisk försvarsinsats mot Hamas.

MÄNNISKORÄTTSAKTIVISTER KRITISERAR SHIP TO GAZA

(mer…)

Palestinska flyktingar vittnar: vår ”naqba” orsakades av arabledarna (VIDEO)

16 maj 2010

”ARABLEDARNA UPPMANADE OSS ATT FLY”

Bland historiker är det dokumenterat sedan länge. Men under många år har det varit förbjudet i arabvärlden att öppet tala om arabledarnas skuld till ”naqba” – det palestinska och arabiska kriget 1947-49 som syftade till att genomföra ett folkmord på områdets judar, men som resulterade i att många palestinska araber tidigt flydde området, och att den judiska befolkningen, varenda en, fördrevs från de gamla judiska kvarteren i det som senare kom att kallas ”östra” Jerusalems Gamla Stad samt från Judéen-Samarien (Västbanken). Åren efter kriget erkändes arabländernas skuld öppet på högsta nivå, inkl. av den man som idag är palestinsk president. Men under flera decennier var det tabu, och fram tills nyligen försökte man konsekvent skylla på Israel. Längre ned finns fler öppenhjärtiga vittnesmål från palestinska flyktingar och arabiska ledare inkl. president Mahmoud Abbas.

ANFALLET BLEV TRAGEDI FÖR BÅDE ARABER OCH JUDAR

Den judiska befolkningen var i majoritet i de områden som FN tilldelade den judiska staten i delningsplanen 1947  (samt också i Jerusalem). Men områdets arabledare och omgivande arabstater lovade i deklarationer till FN att med våld förhindra Israels återupprättande vid sidan om en palestinsk stat, och förkastade delningsplanen. Omedelbart trappades våldskampanjer upp mot områdets judar på uppmaning av palestinska ledare. Judiska ledare och omvärlden vädjade till araberna att godta FN-kompromissen, som ju innebar att de palestinska araberna fick sammanlangt nästan 90 procent av det historiska mandatområdet som inkluderade även Jordanien. Strider utbröt mellan arabiska och judiska miliser. Under denna period, då det fortfarande var britterna som styrde området, valde ca. 340.000 mestadels välbärgade araber, dvs. nästan hälften av det totala antalet arabiska flyktingar att lämna landet. I maj 1948, direkt efter att Israel blev självständigt, anslöt sig fem arabiska arméer och invaderade den nyfödda staten med den öppet deklarerade avsikten att utplåna den. I samband med invasionen uppmanade de arabiska ledarna den arabiska befolkningen att ge sig av. Om de hade avstått från att starta krig, och hade accepterat att även den judiska befolkningen hade rätt till självständighet genom en tvåstatslösning, så hade det inte skapats en enda flykting.

Arabledare, både lokalt och utifrån, uppmanade den arabiska befolkningen att sätta sig i säkerhet utanför landet så att de inte skulle vara i vägen för vad man trodde skulle vara ett kort utplåningskrig. Så här sade den irakiske premiärministern, vars land deltog i invasionen, enligt citat i boken Sir Am Naqba skriven av palestiniern Nimr al-Hawari 1952:

We will smash the country with our guns and obliterate every place the Jews seek shelter in. The Arabs should conduct their wives and children to safe areas until the fighting has died down.

Syriens premiärminister under kriget, Khaled al-Azm, skrev i sina memoarer 1973:

Since 1948 we have been demanding the return of the refugees to their homes. But we ourselves are the ones who encouraged them to leave.

JUDARNA FÖRDREVS FULLSTÄNDIGT

De arabiska invasionsarméerna och palestinska miliser lyckades fördriva eller mörda alla judar i de judiska kvarteren i Jerusalem samt i Judéen-Samarien (som sedermera döptes om till Västbanken), och deras mark, byar och hus konfiskerades. Ingen tilläts stanna kvar levande när Jordanien och Egypten ockuperade området. Se bilder från den etniska rensningen mot judar i Gamla Staden i ”östra” Jerusalems judiska kvarter.

(mer…)