Archive for the ‘Uncategorized’ category

Att sitta i en antisemitisk omgivning ”Russeltribunal om Palestina i Göteborg”

05 mars 2012

Igår besökte vi ett möte med rubriken ”Russeltribunal om Palestina”.  Mötet ägde rum på Göteborgs universitet, fakulteten ”Humanisten” . Det organiserades av:

Isolera Israel, Emmaus Björkå, International Solidarity Movement, Palestinska Huset, Grupp 194, Palestinagrupperna i Sverige, Bokkafé Vulgo, Ofog Göteborg, Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa Göteborg, Svenska Palestinakommittén, Queers Against Pinkwashing, IKFF Göteborg, Socialistiska Partiet, Ung Vänster Göteborg, Gröna Studenter, Vänsterns Studentförbund Göteborg med flera.

Lokalen fick de hyra gratis eftersom Vänsterns Studentförbund Göteborg hyrde lokalen. Enligt universitet stadgar får studentorganisationer använda lokalerna utan att betala hyra. Intressant att notera är att studentorganisationen skriver om sina politiska mål: ”Vänsterns Studentförbund kämpar för ett kommunistiskt, det vill säga klasslöst, samhälle där människors behov styr istället för företagens vinstintresse. Vi är en självständig organisation som vill samla en bred vänster. ”

Det vill säga unga svenska människor som vill satsa på ett diktatoriskt system som är ansvarigt för miljoner människors död.

Listan på organisationer visar att det är traditionella israelhatare som håller i seminariet, palestinska grupper och extrem vänster.

Två män och en kvinna höll i seminariet som de kallar domstol.

Michael Mansfield är president i Haldane Society of Socialist Lawyers, en internationell juristorganisation med medlemmar från bl.a. Cuba, Marocko, Nordkorea, England, arabländer, Palestina m fl. 2010 fick han ett hedersdoktorat i juridik av University of Wolverhampton.  Han var huvudtalare.

Vittnen var: Abir Kopty  en kvinna med israeliskt medborgarskap som bor i Nazaret och är aktiv i Kvinnoorganisation för fred. Hon vräkte ur sig massa lögner om hur israeliska araber diskrimineras i Israel. Kvinnan tillhör de israeliska palestinier som inte kan tänka sig leva i en palestinsk stat men vill leva i demokratiska Israel ”som andra klass medborgare”

Ett annat vittne var från Sydafrika, Salim Vally uppträde som en antisemit. Hans föredrag var som ett väckelsemöte.  Det var svårt att lystna på honom utan att tänka på fascistiska grupper från 1930-talet som eldade upp tyskarna mot judarna.

Det intryck som vi fick från denna ”Russeltribunal om Palestina” var att det var ensidig show av internationella aktivister mot Israel . 70 människor bestående av till stor del kända antiisraeliska aktivister deltog.

Jag vill avsluta med kritisk internationell röst:

Domare Richard Goldstone, skrev i The New York Times i oktober 2011, om ”Russeltribunalen om Palestina: ”Det är ingen tribunal. Bevisen kommer att vara ensidiga och juryn består av kritiker vars syn på Israel är välkänd. I Israel finns ingen apartheid. Ingenting där kommer i närheten av definitionen av apartheid enligt Rom-reglemetet 1998”

Oded Meiri

FiM

intressant

Annonser

Varför är media tyst om att Israel vill överlämna 90% av Västbanken?

23 februari 2012

Israel vill förhandla med palestinierna och överlämna 90% av Västbanken till en framtida palestinsk stat. Palestinierna säger dock NEJ och vill bilda regering med Hamas. Varför så tyst om detta i media ?

Netanyahus gränsförslag: Israel annekterar bosättningsblocken men inte Jordandalen

Förslaget som kom upp under de israelisk-palestinska förhandlingarna i Amman, betyder ett tillbakadragande från 90% av Västbanken och är lik det förslag som Tzipi Livni la fram under Annapoliskonferensen 2008.

av Barak Ravid
http://www.haaretz.com/blogs/diplomania/netanyahu-s-border-proposal-israel-to-annex-settlement-blocs-but-not-jordan-valley-1.413473

Tre veckor efter att samtalen mellan Israel och palestinierna i Amman under Kungen av Jordaniens beskydd tog slut, har israeliska tjänstemän återgett sin version av vad som hände, och beskyllt de misslyckade samtalen på den Palestinska Myndighetens ledare Mahmoud Abbas. Trots den ömsesidiga ”beskyllningsleken” enligt de positioner som Premiärminister Netanyahu angett beträffande gränserna så är det tydligt att de inte är olika de positioner som Tzipi Livni presenterade under Annapoliskonferensen.

De fem omgångarna i Amman var ett resultat av internationella påtryckningar på Abbas efter hans tal till FN:s Generalförsamling i september 2011. Samma dag, deklarerade Kvartetten – USA, FN, EU och Ryssland – en ny riktlinje för samtal och uppmanade båda sidor att svara positivt.

Efter några veckor svarade både Israel och palestinierna ”ja – men” båda sidor presenterade en lista men reservationer. En månad senare, anlände Kvartettens delegation för en första omgång samtal med israeliska och palestinska representanter.

Enligt en hög israelisk tjänsteman, kom premiärministerns utsände, Isaac Molho, till hotellet och kom in i möteslokalen bara för att upptäcka att hans palestinska motpart, Saeb Erakat, inte skulle komma till mötet. Mohammad Shtayeh, en mindre erfaren tjänsteman i Fatahs centrala kommitté kom istället för Erekat. Den palestinska sidan ville inte sitta med Molho i samma rum och de utsände hoppade mellan olika rum på hotellet för att föra diskussioner mellan de två parterna.

Efter en vecka, anlände Kvartettens utsände till Jerusalem även fast palestinierna återigen nekade att sitta i samma rum som Molho. ”Det finns en tom stol i rummet”, sade Molho till de utsända. ”Var är Saeb Erekat?” Under mer än en månad försökte Kvartettens utsända få palestinierna till förhandlingsrummet men bara när Kung Abdullah II gjorde påtryckningar började saker och ting hända. Kungen kom till Ramallah på ett sällsynt besök och gjorde påtryckningar på Mahmoud Abbas. Till slut den 3 januari, lyckades jordanierna föra Erekat och Molho tillsammans på Jordaniens UD i Amman.

Första mötet: Beskyllningsleken
En högre israelisk tjänsteman sade att mötet den 3 januari starade i ett vidare forum där jordanierna, israelerna och de palestinska tjänstemännen var närvarande, liksom representanter från Kvartettens medlemmar. Inför 20 personer drog Saeb Erekat fram tcå dokument; en om den palestinska positionen om gränser och ett om den palestinska positionen om säkerhet.

De palestinska dokumenten var ingen överraskning. Beträffande gränserna uppmanade palestinierna till 1967 års gränser och ett antagande av landbyten av 1.9% av Västbanken. Beträffande säkerheten, gick palestinierna med på en demilitariserad zon (utan tunga vapen) och en internationell styrk på gränsen mellan Israel och Jordanien utan några israeliska soldater närvarande.

Efter detta möte, förflyttade sig de båda parterna till ett mindre rum där bara israeliska, jordanska och palestinska representanter var närvarande. Enligt den israeliska tjänstemannen, begärde palestinierna omedelbart en frysning av byggande av bosättningar, frigivning av fångar och påpekade att ur deras synvinkel skulle samtalen sluta den 26 januari, det datum som kvartetten satt för förhandlingar om gränserna och säkerheten.

Den israeliska delegationen var överraskad av detta uttalande. ”Vi hade just börjat och ni hotar redan med att upphöra med samtalen2 sade Molho till Erekat. Den israeliska sidan påpekade till palestinierna att samtalen bara var i ett initialt skede och att det under en sådan kort tidsram vore omöjligt att hålla seriösa förhandlingar. Under samma möte, presenterade Molho en 21-punkts dokument som innehöll alla de ämnen som israel är intresserad av att diskutera under samtalen, gränser, Jerusalem, bosättningar, säkerhetsarrangemang, palestinsk uppvigling etc. och ven om dokumentet innehöll alla dessa punkter så innehöll de inte Israels inställningar till dessa frågor. Mötet var inte särskilt givande, förutom det faktum att de två sidorena kom överens om ytterligare två möten som skulle äga rum under januari.

Fjärde mötet: Den israeliska generalen sitter utanför rummet
Ett tredje möte mellan de två sidorna ägde rum den 14 januari men man kom inte fram till något. Under mötet den 18 januari tog den israeliska delegationen med sig chefen för IDf:s strategiska planeringsdivision, brigadgeneral Assaf Orion för att summera Israels position om säkerhetsarrangemangen. Palestinierna nekade att låta honom tala. ”vi kom till mötesplatsen och var en och en halv timme försenade för att palestinierna inte var beredda att höra vad den israeliska generalen hade att säga. De sa att de inte var villiga att höra en militär person tala”, berättade den israeliska tjänstemannen.

När de båda sidorna till slut kom in i rummet, gav Erekat ett brev till Molho i vilket han begärde frigivandet av Hamasmedlemmen och det Palestinska Laglydande rådets talman Aziz Duwaiks frigivning som hade arresterats några dagar tidigare. Ett par timmar senare läckte innehållet i brevet ut till palestinsk media.

Den israeliska sidan gav också ett dokument till palestinierna, bl a ett om uppvigling mot Israel i palestinsk media. Dokumentet innehöll uttalanden av Jerusalems Mufti som uppmanar till att döda judar. Erekat förkastade påståendena. ”anklagelserna är felaktiga och till slut kommer ni att behöva be om ursäkt för detta förtal”, sade Erekat till Molho.

I mötet som ägde rum därefter, hade palestinierna förstått att de hade ett problem och föreslog organisationskommittén som hade om frågan om uppvigling, chefen för Israels Nationella Informationsråd, Yoaz Hendel, som deltog i mötet, sade till Erekat att istället för att organisera en kommitté, kan de själva ta hand om frågan om uppvigling.

Femte mötet: Molho presenterar Netanyahus förslag till gränser
Den 25 januari, en dag innan palestinierna hade hotat med att avsluta samtalen, ägde de slutliga samtalen rum mellan parterna. Under diskussionerna presenterade Molho Netanyahus förslag om gränser för den palestinska staten.

Molho presenterade åtskilliga principer:

1. Gränserna ska dras på så sätt att de kommer att omfatta ett maximalt antal israeler som lever på Västbanken och ett minimum antal palestinier.

2. Israel vill annektera det större bosättningsblocket utan att närmare gå in på vad som avses med ett ”block” och utan att definiera storleken av det.

3. Det är nödvändigt att first lösa problemet med gränserna och säkerheten i relation till Judéen och Samarien och bara därefter diskutera Jerusalem som är ännu mer komplicerat.

4. Israel kommer att upprätthålla en närvaro i Jordandalen under en period. Molho nämnde inte under hur lång tid.

Under mötet, Erekat frågade efter ett klargörande om Jordandalen. Mohlo refererade honom till Netanyahus tak vid Knessets öppnande och till talet han hållit inför Kongressen i maj 2011. I båda talen talar Netanyahu om ”en militär närvaro utmed Jordanfloden”, men han begär inte att Israel ska upprätthålla militär suveränitet över dalen. ”och om vi nekar?”, frågade Erekat. Mohlo svarade: Skulle ni hellre vilja att vi annekterade dalen?”

Mohlo nämnde inte hur stort område som Israel skulle dra sig tillbaka från, men i enlighet med principerna som han presenterade, verkar det likna eller t o m vara identiska med det som Tzipi Livni presenterade under förhandlingar som ägde rum 2008 efter Annapoliskonferensen. Och även om netanyahu inte tillstår det, så är avsikten med den princip som Molho presenterar ett tillbakadragande som kommer att medföra att Israel ger upp 90% av sin suveränitet. ”Möjligheten med att lämna bosättningarna i en palestinsk stat kom också upp i Annapolis, ” sade en källa som deltog i samtalen 2008.

Erekat, som förstod principerna, frågade i slutet av mötet efter en serie klargöranden: om Israel accepterar 1967 års gränser som en grundsats som de båda sidorna kan förhandla om, om israel accepterar principerna för ett byte av områden, hur många procent av Västbanken är Israel intresserad av att annektera, om Israel har en karta med gränsförslag, om Israel är berett att evakuera bosättningar etc. ”Jag kommer gärna att svara på alla dessa frågor under vårt nästa möte”, sade Molho till Erekat. Men det nästa mötet ägde aldrig rum. Nästa dag, meddelade palestinierna att de inte tänkte återuppta samtalen om inte Israel fryser bosättningsbyggandet och antal principerna om 1967 års gränser.

Israeliska tjänstemän: Abbas sprang bort en gång till
Israelerna medger nu att samtalet har upphört och man räknar inte med att de kommer i gång snart igen särskilt inte mot bakgrund av försoningsmötet mellan Abbas och Hamas ledare Khaled Meshal i Doha. Upp till för två veckor sedan hade Netanyahu diskuterat en serie goodwillgester mot palestinierna med Tony Blair och amerikanerna för att möjliggöra förnyade samtal. Men, mötet mellan Abbas och Meshal resulterade i att israelerna drog tillbaka sina erbjudanden.

Under ett pressmöte i Jerusalem nyligen, anklagar israeliska tjänstemän Abbas för att samtalen fryst inne. ”Under de senaste tre veckorna, har Abbas sprungit undan från förhandling och har gjort samma sak beträffande samtalen i Amman”, sade en högt uppsatt israelisk tjänsteman. ”Vi var beredda att göra goodwillgester och vi lade fram ett komplett paket men palestinierna vill helt enkelt inte ha det. Fler och fler internationella organ förstår att det inte var vi som förhindrade samtalen. Man an förstå det på jordaniernas tystnad. De har inte beskyllt Israel på något sätt.”

Det bör påpekas att Netanyahus goodwillgester var måttligare än vad palestinierna och det internationella samfundet hade hoppats på. Netanyahu föreslog ett frisläppande av 25 fångar, upprättandet av 10 nya palestinska polisstationer i Område B (där Israel är ansvarig för säkerheten) och en serie ekonomiska projekt i Område C (där Israel har hela kontrollen).

Vad händer nu? Tjänstmän i Jerusalem väntar på att se vilken väg Abbas kommer att ta: försoning med Hamas kommer att äga rum i ett möte nästa vecka, att gå tillbaka till FN eller ett mer optimistiskt scenario – en vilja att återvända till att samtala med Israel. ”det är osäkert vad palestinierna väljer men vi tror att de går tillbaka till sin kampanj i FN inom några veckor”, sade den israeliska tjänstemannen.

I israel uppskattar man att försöket att upprätta en ensidig regering med Hamas inte kommer att lyckas. Men om en försoning skulle ta form, har israelerna klargjort att detta kommer att ha konsekvenser. ”Vi kommer inte att inleda förhandlingar med en regering i vilken Hamas deltar eller om dess medlemmar är utnämnda av Hamas” sade en tjänsteman. Han antydde att Israel återigen kan frysa palestinska skatter. ”Vi avvaktar och ser vad som händer under mötet i Kairo i slutet av månaden. De politiska ledare får bestämma vad man ska göra,” sade han.

GILAD SHALIT FRI

18 oktober 2011

Beundransvärt mod, självdisciplin och uthållighet.
Med bibehållet intellektuellt kapacitet ,i ett dåligt fysiskt skick,
utmärglat och svag,svarar Gilad Shalit på egyptiska programledarens
frågor i egyptisk TV.

————————————
Från egyptisk TV. Observera Shalits tillstånd.
Han fick senare syre i helikoptern,och har skadad hand.
Fö är hans mentala tillstånd helt utan anmärkningar,
uppvisar en stark intelektuell skärpa vid intervju.
En del av hans svar översattes inte till arabiska.

————————————————–

http://intressant.se/intessant

Israels ambassadör: Nu är det upp till palestinierna att visa att man vill ha fred

04 oktober 2011
Publicerad: 2011-09-29
BROMSAR Palestinier firar och håller upp ­plakat med bilder av president Abbas efter dennes tal i FN där han krävde palestinsk självständighet. Men av fredsförhandlingar är Abbas ointresserad, menar skribenten.  BROMSAR Palestinier firar och håller upp ­plakat med bilder av president Abbas efter dennes tal i FN där han krävde palestinsk självständighet. Men av fredsförhandlingar är Abbas ointresserad, menar skribenten.Foto: AP

Vi vill förhandla – Palestina förhalar

DEBATTTÖREN

Benny Dagan, 54, Stockholm, Israels ambassadör i Sverige.

DEBATTEN

Palestinas krav på att erkännas som självständig stat i FN sätter åter ljuset på den pågående konflikten mellan Israel och Palestina. Men palestinierna bromsar fredsprocessen, skriver Israels ambassadör i Sverige.

Israels ambassadör: Nu är det upp till palestinierna att visa att man vill ha fred

I dagarna har den ­Internationella kvartetten – FN, USA, EU och Ryssland – uppmanat Israel och palestinierna att inom en månad återgå till direkta och villkors­lösa förhandlingar om konfliktens kärnfrågor. Precis detta är vad ­Israel under nu två års tid upp­repade gånger föreslagit medan palestinierna rest det ena kravet efter det andra för att överhuvudtaget sätta sig vid förhandlingsbordet.

Ingenting kan ersätta direkta förhandlingar mellan parterna och bara de själva kan nå fram till de svåra men nödvändiga kompromisser som är förutsättningen för en säker och hållbar fred.

Direkta underhandlingar är också det som successivt bygger ett förtroende och närmar parterna till varandra. I själva ­verket har förhandlingarna mellan israeler och palestinier genom åren bidragit till att föra de ­båda ­sidorna avsevärt närmare varandra och samtidigt lagt grunden för det oerhört viktiga samarbetet på bland annat ekonomi- och säkerhetsområdena. Den ­palestinska ekonomin växte med 9,3 procent under 2010. Detta är ett direkt resultat av kontakter och samarbete mellan parterna.

 

Visionen om en tvåstats­lösning omfattas i dag av både den israeliska regeringen och oppositionen.

Viljan till kompromiss i fredens intresse illustreras av hur premiär­minister Netanyahu ­nyligen var beredd att acceptera Kvartettens förslag till formulering om 1967 års stilleståndslinjer som utgångspunkt för framtida gränsförhandlingar. Motsvarande formuleringar som garanterade vitala israeliska säkerhetsintressen saknades emellertid i det aktuella textförslaget.

 

Glädjande nog har världssamfundet börjat inse att också ­Israels legitima intressen ­måste tillmätas den vikt som ­balansen, rättvisan och freden ­kräver. Ett viktigt exempel på detta var när Spaniens utrikesminister ­Trinidad Jimenez nyligen förklarade sitt stöd för Israel som ”det ­judiska folkets hemland”. ­Ut­talandet illustrerar att det inte behöver finnas någon motsättning mellan att stödja bildandet av en palestinsk stat och sam­tidigt försvara Israels fundamentala intressen och rättigheter, något som tvärtom är en förutsättning för att nå en hållbar och rättvis fred mellan parterna.

Israel har gång på gång visat sin vilja till förhandlingar och fred. Både år 2000 i Camp David under premiärminister Rabin och sedan under Ehud Olmert år 2008 i Annapolis kom Israel med mycket långtgående förslag om upprätt­andet av en palestinsk stat i utbyte mot fred. Båda gångerna ­avvisade det palestinska ledarskapet förslagen utan omsvep.

Israels tillbakadragande från Gaza och terroristorganisationen Hamas maktövertagande där har följts av åratal av ­daglig raketbeskjutning mot södra ­Israels civilsamhällen.

 

Ju längre ett återupptagande av de direkta förhandlingarna mellan parterna dröjer, desto mer blir fredsansträngningarna ­lidande. Att i ett ­sådant läge ­föredra tomma gester framför ett svårt men oundvikligt förhandlingsarbete är ­ytterligt oansvarigt. Den Internationella kvartetten anförd av FN och EU förordar liksom ­Israel att om­gående ­återuppta ­direkta och förutsättningslösa ­förhandlingar. President Abbas svar är att komma med ständigt nya krav för att överhuvudtaget sätta sig vid förhandlingsbordet.

Trots allt detta, och trots den djupa politiska splittringen ­mellan Palestinska Myndigheten på Västbanken och Hamas

i ­Gaza, fortsätter Israel att oförtröttligt stäcka ut handen till nya förhandlingar. Det finns ingen annan väg till fred och världssamfundet kan inte kosta på sig att ödsla mer tid på tom retorik.

Israel är berett att diskutera alla frågor, också de allra svåraste. Nu är det upp till palestinierna att visa att man menar allvar med fred – det finns ingen tid att förlora.

Benny Dagan
 http:/intressant/intressant.se

Ord föder hat gäller även antiisraeliska skriverier

28 juli 2011
Det är intressant att se hur svenska tidningar och journalister vaknar till liv efter det fruktansvärda terrorattentatet i Norge och varnar för Ord Göder Hat.        http://www.dn.se/ledare/huvudledare/ord-goder-hat.De har rätt! När man gång på gång ljuger om, eller uttrycker en negativ uppfattning om folkgrupper, land eller religion så väcker man hatkänslor.  Dessa känslor kan medföra att några extremister då ser som sin uppgift att rätta till dessa ”faror” och använder då våldsmetoder. Såsom den norske terroristen gjorde.

Men samma sak kan inträffa som en följd av alla tusentals antiisraeliska artiklar som skrivs i svensk press.

Det är sällan vi kan hitta ”goda ord” om Israel i svensk massmedia. Däremot kan det nästan varje dag läsas, höras eller ses negativa rapporter om Israel.

Vem kan garantera att extremvänstern som matas med denna propaganda inte gör sammalunda som extremhögern i Norge?

Vi såg hur Israelhataren Dror Feiler hyllade en  palestinsk terrorist på en konstutställning i Stockholm. En  kvinna som sprängde sig själv på en restaurang i Haifa och mördade många barn och civila. Vad mer behöver han för att övergå till brottsliga handlingar?

Jag hoppas att Dagens Nyheters journalister som skriver på ledarsidan och varnar att ord göder hat har samma inställning när de skriver om Israel.

 

Oded Meiri

FiM

 

intressant

Ship to Gaza” och Göteborgs Posten – några brev från en prenumerant

11 juli 2011

Hej! I dagens GP publiceras en artikel som konstaterar
att ”Grekland har sålt sin själ”. Även om detta påstående verkar vara föga motiverat i texten så är artikelns ”underrubrik” med Henning Mankells fråga:

”Hur kan Israel fräckt få flytta ut blockaden till Europa. Tänker vi acceptera det?”

mycket allvarligare. Denna okritiska betoning i GP av Mankells beskyllning mot andra europeiska länder  är ett typiskt exempel på övertygelsen om Israels (läs: judarnas) oinskränkta och överallt närvarande makt i världen. Detta är ett skolexempel på den nya antisemitismen som kanaliseras genom manipulation med begreppet ”Israelkritik”. Mankells påstående är nämligen inte så mycket en direkt ”Israelkritik” utan en direkt kritik av andra länder som låter sig ”styras” av Israels makt. Vad mera är har ”Grekland sålt sin själ”. Åt vem? Svaret ges av Mankell: ”åt Israel” (läs: judarna).

Det märkvärdiga är att er artikel inte innehåller ett enda ord om anledningar till Greklands agerande – det enda som finns är Mankells påstående om Israels ”långa arm”. Jag förmodar att Greklands regering liksom Frankrikes och Turkiets  har goda skäl för sina beslut (i Turkiet förbjöd man allt deltagande i aktionen av IHHs medlemmar – att prata här om ”Israels fräckhet” är fullständig nonsens).

Det verkar att GP tog på sig rollen som okritisk
agitator för aktionen ”Ship to Gaza”. Jag skrev tidigare ett brev då alla möjliga medverkande som Mankell, Feiler, Gardell, Ascher osv fick helt obegränsat utrymme i
tidningen för att presentera sina lite varierande, men för det mesta, mycket oklara motiv för att medverka. Jag har aldrig fått något svar trots att jag kritiserade faktafel i en av artiklarna (bifogar texten nedan och fortfarande hoppas på ett svar – om jag inte får det tänker jag avbryta min prenumeration på tidningen).

För ett par dagar sedan publicerade GP en artikel om Gardells avsikter då han påstod att trots att fartyget inte kunde ta med sig några förnödenheter (passagerarna lyckades inte få tag i cement som används flitigt i ”hemmagjorda” Kassamraketter), så var det ändå människor som väntade på honom i Gaza. Jag förmodar att om Gardell skulle nå Gaza så kunde han erbjudas ett av de flera 5-stjärniga hotell som har öppnats där under den senaste tiden (t.ex. Mövenpick Hotel – ett lyxhotell som öppnades i mitten av juni direkt vid stranden, se:
http://wikimapia.org/#lat=31.5450491&lon=34.4549167&z=16&l=0&m=b).

En annan deltagare – Erik Helgesson, säger att ”vi redan uppnått mycket… en stor folkbildningskampanj på internationell nivå.”

Det är alltså klart att syftet med aktionen är politisk propaganda mot staten Israel och ej någon materiell hjälp till befolkningen i Gaza. En sådan hjälp behövs inte enligt t.ex. Röda Korset och Läkare utan Gränser – två organisationer som med all säkerhet styrs inte av Israel. Det är alltså fråga om en ”folkbildningskampanj” som utnyttjar bl.a. GPs journalister oförmåga att ta hänsyn till fakta för att presentera en objektiv bild av situationen i Mellanöstern.

”Folkbildningskampanjens” syfte är inte fred mellan Israel och dess grannar utan möjlighet till att skapa indiciebevis som övertygar ”folk” om att Israel är emot
freden. Pinsamt att GP medverkar i en sådan ”folkbildning”.

Vänligen,

intressant

Premiärministers åtta punkter som leder till fred.

26 maj 2011

8 punkter för att uppnå fred
Uppdatering av Israels politik – Pm Netanyahus tal inför USA:s kongress 24 maj, 2011
1. Ömsesidigt erkännande av den judiska staten och den palestinska staten är nödvändig för freden

”President Abbas måste göra vad vi har gjort. Jag stod framför mitt folk och sa till dem, och det var inte lätt för mig …”jag kommer att acceptera en palestinsk stat. ”det är dags för President Abbas att stå framför sitt folk och säga…”jag kommer att acceptera en judisk stat. Dessa ord kommer att ändra historien. De kommer att göra klart för palestinierna att denna konflikt måsta upphöra. Att de inte bygger en stat för att fortsätta konflikten med Israel utan för att ända den. De kommer att övertyga Israels folk att de har en riktig fredspartner. Med en sådan partner kommer Israels folk att vara berett att göra långtgående kompromisser. Jag kommer att vara redo att göra långtgående kompromisser (Netanyahus tal till kongressen, 24 maj, 2011)

”Vår konflikt har aldrig handlat om upprättandet av en palestinsk stat. Det har alltid handlat om den judiska statens existens. Det är det konflikten handlar om….under de senaste åren har palestinierna två gånger avböjt Israels premiärministers generösa erbjudanden att etablera en palestinsk stat på nästan all den mark som Israel vann under Sexdagarskriget. ”

(Netanyahus tal till kongressen, 24 maj, 2011)
Jag har sagt till President Abbas, riv sönder pakten med Hamas. Sitt ner och förhandla. Gör fred med den judiska staten. Och om ni gör det så lovar jag att Israel inte kommer att vara det sista landet att välkomna en palestinsk stat som en ny medlem i FN. Vi kommer att vara det första landet att göra det
(Netanyahus tal till kongressen, 24 maj, 2011).
2. Israel erkänner att en palestinsk stat skulle bara självständig och livskraftig ”Vi erkänner att en palestinsk stat måste vara tillräckligt stor för att vara livskraftig, självständig och välmående.” (Netanyahus tal till kongressen, 24 maj, 2011).
”Vi kommer att vara mycket generösa beträffande storleken på en framtida palestinsk stat”.
(Netanyahus tal till kongressen, 24 maj, 2011).
3. Den palestinska staten bör vara helt demilitariserad och det kommer att finnas en israelisk militär närvaro utmed Jordanfloden

”Men Israel utmed 1967 års gränser skulle bara vara drygt 14 km bred. En strategisk nackdel. Därför är det absolut nödvändigt för Israels säkerhet att en palestinsk stat blir helt demilitariserad. Och det är viktigt att Israel har en långsiktig militär närvaro utmed Jordanfloden. Solida säkerhetsarrangemang på marken är nödvändiga inte bara för att skydda freden utan de är även nödvändiga för att skydda Israel om freden rämnar. För i vår instabila region kan ingen garantera att våra fredspartners idag kommer att vara där imorgon. ” (Netanyahus tal till kongressen, 24 maj, 2011).
4. Bosättningsblocket och områden som är strategiskt och nationellt viktiga kommer att förbli en del av Israel.

”Denna kompromiss måste reflektera de dramatiska förändringarna som har skett sedan 1967. En majoritet av de 650 000 israeler som lever bakom 1967 års linjer bor i områden och förorter till Jerusalem och Tel Aviv stad.”

(Netanyahus tal till kongressen, 24 maj, 2011).

”Dessa områden (bosättningsområden) är tätbefolkade men geografiskt ganska små. Vid en realistisk fredsöverenskommelse, så kommer dessa områden, liksom andra viktiga platser ur kritiskt strategisk och nationell synvinkel, att inkorporeras
5. I alla fredsöverenskommelse kommer en del bosättningar att komma utanför Israels gränser

Bosättningarnas status kommer att beslutas om i förhandlingar. Men vi måste vara ärliga. Jag säger idag något som alla borde säga offentligt som seriöst vill ha fred. I varje fredsöverenskommelse som gör slut på konflikten, kommer vissa bosättningar att hamna utanför Israels gränser. Den exakta dragningen av dessa gränser måste man förhandla om.”

(Netanyahus tal till kongressen 24 maj, 2011).
Det är inte lätt för mig. Jag inser att i en genuin fred så måste vi ge upp delar av det judiska hemlandet.” (Netanyahus tal till kongressen, 24 maj, 2011).
Jag är villig att göra smärtsamma kompromisser för att åstadkomma en historisk fred. Som Israels ledare är det mitt ansvar att leda mitt folk mot fred.” (Netanyahus tal till kongressen, 24 maj, 2011).
6. Lösningen på de palestinska flyktingarna måste lösas utanför Israel

”President Obama har mycket riktigt hänvisat till Israel som det judiska folkets hemland liksom han hänvisade till att en framtida palestinsk stat är det palestinska folkets hemland. Judar från hela världen har rätt att immigrera till den judiska staten. Palestinier från hela världen borde ha rätt att immigrera, om de skulle vilka det, till en palestinsk stat. Detta innebär att det palestinska flyktingproblemet kommer att lösas utanför Israels gränser.”

(Netanyahus tal till kongressen, 24 maj,
2011).
7. Jerusalem kommer att förbli Israels förenade suveräna huvudstad

Beträffande Jerusalem så kan bara ett demokratiskt Israel skydda religionsfriheten för alla religioner i staden. Jerusalem får aldrig delas. Jerusalem måste förbli Israels enade huvudstad . Jag vet att detta är en svår fråga för palestinierna. Men jag tror att med kreativitet och god vilja kan man hitta en lösning.” (Netanyahus tal tillkongressen, 24 maj, 2011).
Israel är vår civilisations gemensamma vagga. Den är livsviktig för alla våra värderingar. Och den moderna staten Israel skapades just på dessa evinnerliga värderingar. Och det är därför som Israels mer än 1 miljoner muslimer åtnjuter fulla demokratiska rättigheter. Det är därför den demokratiska staten Israel är den enda platsen i Mellanöstern där kristna är helt fria att utföra sin religion. Och det
är därför på Israel och bara på Israel som man kan förlita sig att s friheten för alla religioner kommer att skyddas i vår eviga huvudstad, den enade staden Jerusalem.” (Netanyahus tal till kongressen, 24 maj, 2011).
8. Ensidig deklaration av en palestinsk stat

Palestinskt försök att få fram en uppgörelse i FN kommer inte att betyda fred ”Fred kan nås bara runt ett förhandlingsbord. Palestiniernas försök att få fram en överenskommelse genom FN kommer inte att betyda fred. Detta borde kraftfullt motsättas av alla som vill se ett slut på konflikten.” (Netanyahus tal till kongressen, 24 maj, 2011).
http://intressant.se/intressant