Antisemitism från Ship to Gaza sprids av Sveriges Radio P4 Örebro

Skärmdump SR P4 Örebro, med understrykningar. Klicka för förstoring.

Se också uppdatering längre ned.

Sveriges Radios P4 Örebro sände idag ett inslag från Stortorget i staden, där Ship to Gaza höll en manifestation. På radions hemsida lyder den direkt partiska rubriken Här hedrades offren på fredsfartyget, och i reportaget förtydligas att det gällde vad man kallade ”det turkiska fredsfartyget”.

Reportern Jaber Fawaz intervjuar två av dem som ingick i Ship to Gaza-manifestationen:

Kostnären Bitte Alling och författaren Staffan Ekegren hade ställt ut konstverk som en del av manifestationen.

– Någonting som är viktigt är att bojkotta israeliska varor, där kan vi ju var och en göra en insats. Israelerna tycker ju om att göra sig till offer, världens offer. Men det dem är känsliga för, det är ju pengar. Så att om vi slutar handla av dem, och sluta handelsavtal. Där träffar vi dem närmast hjärtat, säger författaren Staffan Ekegren.

Göra sig till offer? Känsliga för pengar? Där träffas dem närmast hjärtat?

Nu förstår man varför det inte uppmanas till bojkott mot något annat land i världen. Radioinslaget är fortfarande oförändrat, och går att höra här. På SR:s hemsida har nu citatet redigerats bort från texten, så de tycks ha insett åtminstone det problemet. Ingen förändring dock av ljudfilen, eller av den så kallade ”reporterns” text om ”det turkiska fredsfartyget” där man sågade av relingen flera timmar i förväg för att framställa järnspett. Inte heller tillstymmelse till att ta med något israeliskt perspektiv. Här finns skärmdumpen ovan utan understrykningar. Här och här finns en mp3-inspelning av radioreportaget.

Att Ship to Gaza inte störs av antisemitiska strömningar är ingen hemlighet. På deras hemsida länkades exempelvis till den ökände antisemiten Lasse Wilhelmsson som slagit påsarna ihop med den nazi-islamistiske Förintelseförnekaren Mohamed Omar. Ship to Gaza själv delfinansierades av Mahathir Mohamed (i DN: Judehatande finansiär bakom Gaza-konvojen).

PUBLICISTISKT BEDRÄGERI

Att SR inte har bättre omdöme är oroväckande. Radioinslaget ovan bryter inte bara grovt mot Sveriges Radios sändningstillstånd gällande opartiskhet, saklighet och allsidighet – att tala om den turkiska islamistbåten Mavi Marmara som ”fredsfartyget”, och utan att ange Israels sida av saken är ett hån, inte bara mot lyssnarna. Det är ett publicistiskt bedrägeri. Utöver det är det ofattbart att redaktionen öppet sprider antisemitiskt anstrukna resonemang och hat mot israeler från Ship to Gaza. Ljudklippet ligger kvar oförändrat.

Gaza, nu kommer koriandern!

Uppdatering efter bordningen:
– Video: Aktivisterna gick till attack med järnrör, knivar och yxor
– IDF: Insatsstyrkan blev beskjuten av islamister på den turkiska ledarbåten
– ÖB: Våld endast på en av båtarna, där väpnade turkiska IHH-islamister attackerade. Övriga båtar lugnt.
– Kommandosoldat knivhuggen i magen
– Taleskvinna för konvoj erkänner användning av knivar, järnrör (BBC World)

Trevlig ingrediens i guacamolen

SHIP TO ASHDOD

Det har tydligen varit dåligt med koriander i hjälpsändningarna som passerat från Israel till Gaza. Men nu är det äntligen på väg, och det är ju det som sätter lite extra piff på guacamolen på nachostallriken. En annan bristvara som båtaktivisterna lyft fram i de hundratals svenska medieintervjuerna är ”godis”. Det ska också finnas med i lasten, som nu kommer att föras in via Israels landgränser till civilbefolkningen.

Visst – det ska finnas några säckar cement i lasten också. Visserligen har Israel redan skickat in cement till olika FN-projekt på plats, men de nya säckarna kan komma lägligt. Hamas slängde ju ut 150 palestinier på gatan och rev deras hus häromveckan. De tänker riva ytterligare 180 bostadshus för att bygga ett islamiskt centrum där gruppens särskilda ideologi ska läras ut. Om man vågar spekulera så blir det kanske också något ”fredsprojekt” i lokalerna, som SIDA eller annan utländsk givare kan bekosta via det Hamasinfiltrerade FN-organet UNRWA.

KOPPLINGAR TILL ANTISEMITER OCH ISLAMISTER

Men som Ship to Gaza tvingades erkänna häromdagen så är ju inte syftet med aktionen att ge humanitär hjälp. Syftet är att utmåla Israel som skurk och att sanktionerna mot Hamas ska hävas, utan att den Iranstödda gruppen ska behöva stoppa sin väpnade konflikt mot Israel. Problemet är inte att palestinierna får lite koriander, utöver de tiotusentals ton förnödenheter Israel forslar in varje vecka. Problemet är att Ship to Gaza vill stärka Hamas i kampen mot Israel. Varför man vill det förstår man när man tittar på vilka som ingår i Ship to Gaza, och vilka man associerar sig med. På sin hemsida, exempelvis, rekommenderar Ship to Gaza läsning av den gamle ökände antisemiten Lasse Wilhelmson som också är en bundsförvant till den naziallierade Förintelseförnekaren och islamisten Mohamed Omar.

Bland de 11 svenska figurerna som deltar på båten finns författaren Henning Mankell, som Expressen i underdrift kallar ”ytterlighetsfigur” och ”dårfink”. Han jämför den judiska staten med Hitlertyskland och vill att Israel upphör att existera. Ingen fredlig tvåstatslösning där inte. Mankell behandlas extra vördnadsfullt av de svenska TV-reportrarna som följer hans varje steg. Religionsvetaren Mattias Gardell, som skrivit boken ”Bin Laden i våra hjärtan”, stödjer islamism. Musikanten Dror Feiler (V) motsätter sig det mesta med Israel, och har avsagt sig sitt medborgarskap. Självklart behandlas den extreme deckarförfattaren, islamistförespråkaren och musikanten också som mellanösternexperter i de svenska medierna.

Det turkisk-islamistiska IHH, som också deltar, gör ingen hemlighet av sitt helhjärtade stöd för Hamas och Iran, vilket åskådarna påmindes om vid ceremonin för Ship to Gaza i Istanbul, där också flera Hamasislamister deltog. Benäget stöd kommer också från de statsfinansierade så kallade Palestinagrupperna, vars ordförande Per Gahrton nyligen ifrågasatte existensen av det judiska folket i Sydsvenskan.

SANKTIONERNA HÄVS NÄR REGIMEN AVBRUTIT DEN VÄPNADE KONFLIKTEN

Sanktionerna mot Hamas kan hävas så fort regimen avbryter den väpnade konflikten mot Israel, som den har drivit ända sedan den grundades. Med tanke på alla fördömanden och försök att förhindra Israel från att stoppa Hamas åtta år långa raketkrig i början av förra året, så är det desto mer förståeligt att man inte tänker acceptera en upprepning. Om Israel fördöms när man försvarar sig, så är det desto mer viktigt att hotet inte återuppstår och kräver ett nytt ingripande. Inget annat land skulle tolerera att ett terroristkontrollerat grannterritorium hade fria tyglar att bygga upp en ny attackkapacitet.

Tills Hamas övergivit terrorism ser Israel tillsammans med FN till att civilbefolkningen, varav många en gång röstade in terrorgruppen, ska drabbas så lite som möjligt. Självklart är det ingen dans på rosor. Många Gazabor har det otvivelaktigt svårt, främst pga Hamasförtrycket och de allt hårdare sharialagarna. Men situationen kan aldrig bli normal så länge man bedriver ett krig mot civilbefolkningen i grannlandet, och smugglar in vapen och materiel för att kunna fortsätta. Därav vikten att palestinierna uppmuntras att påpeka för sin ”demokratiskt” valda terroristregim att byta politik, erkänna Israel och avstå all terror. Det skulle borga för omedelbara fredsförhandlingar med Israel. Men endast palestinierna har makten att ta det steget. Det har man börjat göra på den Fatahstyrda Västbanken.

Tramsig notis i Expressen illustrerar svensk Mellanösternrapportering

Ahmadinejad, Assad och Nasrallah möttes häromdagen i Damaskus.

Den kände bloggaren Carl Bildt har under en vecka varit på en rundresa i Mellanöstern, som i helgen förde honom till Syriens huvudstad Damaskus (men fortfarande inte till Israel). Två dagar före Bildts ankomst anlände även Irans diktator Mahmoud Ahmadinejad till Damaskus för samtal. Den svenske utrikesministerns besök har rönt minimalt intresse i svenska medier.

I måndagens Expressen fanns dock en märklig notis om saken:

Bildt i långt toppmöte
Här är ett toppmöte på högsta nivå. När svenske utrikesministern Carl Bildt mötte syriske presidenten Bashar al-Assad i Damaskus i går hade de inga problem att se varandra i ögonen. Båda toppolitikerna hör till de längsta i klassen – Bildt mäter 192 centimeter och al-Assad 189 centimeter.

Det här tramset är tyvärr signifikativt för svensk Mellanösternrapportering. Förutom notisen om de båda männens längd, har vi bara hittat en pressreferens till mötet mellan Bildt och Assad. I Bitte Hammargrens artikel i SvD berättar hon i det närmaste förtjust att Assad också fick celebert besök av Hezbollahs Hassan Nasrallah häromdagen. Efter att ha varit ”utfruset” av Väst kommer nu dessutom ”rader av EU-ledare” till Syrien för att driva igenom ett associationsavtal, skriver hon, utan att uppehålla sig ett ögonblick vid att landet är en av världens värsta diktaturer.

Den förtryckande vålds- och terrorregimen som förnekar landets kurder varje form av kulturellt erkännande, som håller folket i ett järngrepp, fängslar och torterar dissidenter och journalister samt motarbetar fred i regionen genom att beväpna Hizbollah och Hamas i brott mot FN-resolutioner — den beskrivs av Hammargren helt kort som det ”sekulära och auktoritärt styrda Syrien”. Inga betänkligheter i hennes text om varför EU ska ”associera” sig med en sådan regim.

Carl Bildt myser med Syriens diktator Bashar al-Assad (foto: UD)

Nej, om man vill läsa en vettig betraktelse över Bildts besök i Damaskus får man vända sig till bloggen Al-Hamatzav, där Roy Alterman skriver att:

Palestinska människorättsgrupper: Utred Hamas krigsförbrytelser!

Det kommer hoppingivande nyheter från det palestinska samhället. Hela 11 lokala människorättsgrupper kräver nu att den Iranstödda Hamasregimen i Gaza utreds för krigsbrott begångna under åtminstone slutfasen av det åtta år långa Hamaskriget mot Israel som stoppades förra vintern, rapporterar både AP och AFP:

Palestinska människorättsgrupper pressade på måndagen Hamas att tillåta en oberoende utredning av huruvida gruppen begick krigsförbrytelser i striderna mot Israel förra vintern – ett ovanligt offentligt krav på islamistgruppen som styr Gaza. […]

– Om palestinierna vill att omvärlden ska ta dem på allvar i att driva Goldstonerapporten krävs att de själva är seriösa i att ta itu med rapportens slutsatser [om Hamas], sade Shahwan Jabareen från den palestinska gruppen al-Haq [som är svenska Diakonias samarbetspartner].

Analys: Bitte Hammargren, journalistiken och SvD:s grafikfadäs

Svenska Dagbladet är på många sätt en av Sveriges bästa och mest läsvärda tidningar. Samtidigt är dess nyhetsrapportering om den israelisk-palestinska konflikten en av Sveriges värsta. Det beror bl.a. på den Istanbul-baserade ”Mellanösternkorrespondenten” Bitte Hammargren. Hennes artiklar är nästan alltid kliniskt rensade från det israeliska perspektivet, på ett sätt som får dem att likna pressmeddelanden från Palestinagrupperna. När hon någon gång känner sig tvingad att ta med ett israeliskt citat eller resonemang, för att skapa ett intryck av balans, ser hon till att hugga fram ett djupt osympatiskt, icke-representativt eller grovt förvanskat uttalande. Det översköljs sedan av långa och inkännande skildringar och citat från palestinska talesmän. Hennes ensidiga, stereotypa, ofta direkt felaktiga artiklar och absurda Mellanösternblogg sänker tidningens i övrigt lysande trovärdighet.

Men innan vi tittar närmare på det, samt gör en längre analys av de senaste dagarnas diskussioner mellan EU och Israel, kan vi bjuda på SvD:s komiska miss på förstasidan i anslutning till Hammargrens artikel:

Förstasidan, SvD.se, 9-10 december

Det lustiga med detta är förstås att Israels huvudstad inte är delad idag! Det är ju tvärtom arabvärlden och utrikesminister Carl Bildt som vill dela den, och därmed dra upp en mur genom staden. Enligt SvD:s webbrubrik är staden inte bara delad i öst och väst. Även ”östra” Jerusalem är delat! På webben har förstasidan sedermera rättats, men i papperstidningen rubriceras grafiken som ”Det splittrade östra Jerusalem”.

Om vräkningarna i Jerusalem ur ett bredare perspektiv (med bilder)

Oded Meiri inleder med några exempel från förra månadens svenska medierapportering kring vräkningen av två familjer i stadsdelen Sheikh Jarrah i Jerusalem.

Hans text följs längre ned av en artikel ur tidningen Shalom över Israel, skriven av den svenske journalisten Paul Widén, bosatt i Jerusalem, som tillför viktiga perspektiv som ofta saknades i rapporteringen. Först Oded Meiri:

Ibland vinklas nyheter på så vis att enbart den arabiska synvinkeln skildras, inte den israeliska. Ett exempel på detta fanns i svenska tidningar under mitten av augusti. Två arabiska familjer, som i 50 år bott i den östra delen av Jerusalem, vräktes på order av Israels Högsta Domstol. Familjerna Hanoun och Ghawi bodde i stadsdelen Sheikh Jarrah.

28 maj 1948 – den judiska flickan Rachel Levy (7 år) flyr från en gata med brinnande byggnader då araberna plundrar Jerusalem efter stadens kapitulation.

Krönika: Israel 61 år

Nyligen firades Israels självständighetsdag. Detta uppmärksammar Oded Meiri i en krönika.

I tisdags kväll började firandet av Israels 61-årsdag, som i år kombineras med firandet av Tel Aviv, Israels största stad som fyller 100 år. I en direktsändning i israelisk television, Kanal 1, från Herzlberget i Jerusalem kunde vi följa en minnesvärd ceremoni som var full av känslor. Tolv marschaller som representerar den judiska nationens 12 stammar tändes av historiska personer eller deras ättlingar till minne av olika händelser som skedde under de två hundra år som föregick bildandet av den judiska staten, och under de senaste 61 åren då Israel från grunden utvecklats till en modern stat. En kombination av en mindre militärparad och kulturella uppträdanden lämnade oförglömliga minnen. Det är trots allt ett mirakel att Israel har utvecklats till en framgångsrik stat under så svåra förhållanden, med många krig som arabländerna och terrororganisationer startat. Med tårar i ögonen kunde jag följa det efterföljande programmet där ett skadat barn från Sderot och hans syster berättade om livet och ett timslångt allsångsprogram med nostalgiska sånger från min barndom. I onsdags ägde många andra kulturella evenemang rum.

Oded Meiri: Öppet brev till Medelhavsmuseet

Öppet brev till Medelhavsmuseets chef Sanna Houby Nilsen.

– Konflikten i Mellanöster har pågått under mer än 80 år. Och i den svenska debatten  finns det människor som positionerat sig som antiisraeler, välkända för allmänheten och för de som är insatta i debatten kring konflikten.

Därför förvånar det mig att du till paneldebatten i ämnet, på ett statligt museum, valt att bjuda in en stor majoritet av välkända antiisraeler och israelkritiker till att debattera ämnet ”Mellanöstern en ond cirkel av konflikter”.

Per Gahrton (mp) är ordförande i Palestinagrupperna i Sverige. En lobbyorganisation som lobbar för palestiniernas sak. Han är dessutom känd för sitt tidigare försvar av Ahmad Rami som fällde för hets mot folkgrupp (judar)

Pierre Schori som är förre detta biståndsminister är väl känd för sina starka utfall mot Israel. Han hemligstämplade dessutom en rapport av docent Sunne Persson Göteborgs universitet, som på uppdrag av Sida undersökt var det svenska biståndet till palestinierna tagit vägen, och kom fram till att det i höggrad hamnat i PLO-ledarnas privata fickor. Sunne Persson rekommenderade att anslagen skulle stoppas, men Pierre Schori beviljade en utbetalning på 150 milj. direkt efter det att han fått kännedom om rapporten.

Bitte Hammargren som är journalist på SVD är väl känd för sina ensidiga artiklar om konflikten. Det är ofta som artiklarna stödjer sig på  palestiniernas berättelser utan att hänsyns tas till de Israeliska.

Mikael Olsson är journalist på Sveriges Radio och programledare för programmet ”Konflikt”. Programmet har fått omfattande kritik för sin ensidighet. Ett tag övervägde SR:s ledning att lägga ner programmet med hänsyn till obalans i rapportering och ämnesval. Efter protester från vänsteranhängare finns dock programmet kvar.

Urban Ahlin (s) är känd för sin kritik mot Israel i flera olika motioner som han lämnat till riksdagen.

För att få tillstånd en debatt måste man ha debattörer med olika uppfattningar. Som framgår av min beskrivning har du dock enbart valt israelkritiska och antiisraeliska debattörer. Det kan därför knappast bli någon saklig debatt, utan liknar snarare ett propagandamöte.

Jag utgår ifrån att du är okunnig i ämnet och handlar i god tro.

I annat fall använder du statliga medel avsiktlig för att framföra antiisraeliska ståndpunkter. Det ingår inte i museets uppdrag att torgföra antiisraelisk propaganda.

Oded Meiri

Ordf. Föreningen Fred i Mellanöstern

Se Jurek Hirschbergs tidigare artikel i ämnet:

Propagandan intar Medelhavsmuseet

Propagandan intar Medelhavsmuseet

Den socialdemokratiska riksdagsmotionen 2008/09:U349 med den optimistiska rubriken ”En rättvis värld är möjlig” innehåller en formulering som inte har uppskattats efter förtjänst:

Det är inte en mur över hela barriärens sträckning, men vi väljer att kalla den för mur genomgående i texten.

Dagens citat – del 14 (081229)

I samband med kriget i Libanon 2006 var det en hel del dravel om proportionalitet. Två läsvärda inlägg från 2006 är skrivna av Gunnar Hökmark respektive Bernard-Henri Lévy. Nu är det dags igen. Bitte Hammargren har letat upp en förståsigpåare (27/12):

Iain Cameron, professor i folkrätt vid Uppsala universitet, kommenterar att Israel hade rätt till självförsvar efter raketattackerna mot Negev.

– Men Israel måste agera i enlighet med den internationella humanitära rätten. Alla motanfall måste vara proportionella. Och här måste proportionaliteten ifrågasättas.