Posted tagged ‘Donald Boström’

DN-journalist gjorde PR för sin egen politiska förening, benämndes ”kulturdebatt”

10 maj 2010

BLUFFEN ‘SHIP TO GAZA’

I dagarna lämnar åtta båtar Europa med destination Gaza, i syfte att:

bryta en illegal blockad, lindra en humanitär nödsituation och i praktisk handling från människa till människa visa Gazas befolkning att den inte är ensam eller glömd

Förra gången det begav sig påstods lasten bestå av ”60 ton” livsmedel och mediciner, leksaker och 10.000 enheter blodplasma (vilket kräver kylförvaring). Det var mest luft – den humanitära hjälpen bestod av ca 150 flaskor mineralvatten och några dussin kilo mat och mediciner. I stället för humanitär hjälp var båten fylld med 22 demonstranter, däribland den grekisk-katolske biskopen Hilarion Capucci som greps i Israel 1974 och dömdes till tolv års fängelse för vapensmuggling.

Inte mer än 150 små vattenflaskor i den förra ”hjälpsändningen”

HEMLIGT FÖR LÄSAREN: DN-JOURNALIST MEDLEM I ‘SHIP TO GAZA’

Ibland undanhålls tidningsläsare information som kan få artiklar att framstå i en helt annan dager. Om detta skriver vår gästskribent, Jurek Hirschberg:

Mikael Löfgren sparade inte på raljanta svängar när han i DN Kultur (23/3) lanserade idén om att skicka ostindiefararen Götheborg till Gaza. Löfgrens recept för lyckad ”kulturdebatt” var den här gången att kombinera några egna mera eller mindre bizarra uppslag med ett initiativ som drivs av den ideella föreningen Ship to Gaza. Genom ett besök på föreningens hemsida kan man lätt övertyga sig om att detta initiativs huvudsyfte är ensidig politisk opinionsbildning av mera spektakulärt än humanitärt slag. Länken tillhandahålls påpassligt nog av Löfgren i artikeln som gjorde oblyg reklam för Ship to Gazas verksamhet.

Inte ett ord sägs om att DN-journalisten Löfgren sitter i den svenska styrgruppen för Ship to Gaza och är sammanhållande för ”en väldigt aktiv grupp” (gruppens egen beskrivning av sig själv) i Göteborg. Detta anses inte vara relevant information för läsarna av hans aparta propagandastycke, av DN rubricerat som kulturdebatt. Varken Löfgren eller kulturredaktionens ledning hade tydligen sett någon anledning att upplysa läsarna om att journalisten den här gången agerar opinionsbildare i tjänst av en organisation som har propaganda som affärsidé och som han har ett privat engagemang i.

(mer…)

Annonser

Aftonbladets tre ingredienser för att väva sin organkonspiration

06 november 2009
Åsa Linderborg, "Kulturredaktionens" chef, Aftonbladet

Åsa Linderborg, "Kulturchef", Aftonbladet

(Den som har ont om tid kan läsa den sammanfattande trepunktslistan längst ned).

Nyligen rapporterade nyhetsbyrån AFP att ett stort antal jordanier åtalats för att ha bedrivit illegal handel med njurar som sålts av palestinier till köpare i arabvärlden, däribland Egypten. Men varken Aftonbladet eller TT rapporterade om saken trots att de på torsdagen tyckte att det var relevant att rapportera ett fall om handel med israeliska organ. Anledningen till den skilda hanteringen är försöken att använda helt orelaterade och verkliga rapporter om brottssyndikat för att legitimera den obelagda, dementerade och diskrediterade konspirationsteorin som publicerades på Aftonbladets ”Kultursidor” i augusti. Den antydde systematisk plundring av palestinska organ med det israeliska samhällets goda minne. Detta är grunden i skapandet av alla konspirationsteorier: att använda några noggrannt utvalda verkliga händelser för att försöka belägga en större och orelaterad lögn.

Därför fortsätter Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg sin besatthet av israeliska organ. Nu hävdar hon att domen mot en rättsläkare i Israel nyligen visserligen inte ”bevisar”, men ”knappast minskar”, relevansen i Aftonbladets organskröna. Detta trots att domen fullständigt saknar paralleller till Boströms diskrediterade påståenden. Aftonbladet har vävt ihop tre orelaterade saker – varav en uppdiktad – till en enda stor konspirationsteori. Den enda kopplingen är ordet ”organ” (se listan längre ned, för en sammanfattning).

(mer…)

Jan Guillou har funnit sin baneman

07 september 2009

Jonathan Leman tipsar om radioprogrammet Medierna i P1 som sändes i lördags, som mycket väl kan komma att gå till historien. Intervjuaren Martin Wicklin, som arbetar för det självständiga produktionsbolaget Tredje Statsmakten, ställer debattören Jan Guillou till svars för en kolumn han skrivit i Aftonbladet om den påstådda organaffären. Bakgrunden är Guillous mångåriga och hårda kritik mot kulturjournalistik ”som bara bygger på lösa spekulationer” (om bl.a. Catrine Da Costa, Thomas Quick och mordet på Olof Palme).

Jan GuillouReportern ställer frågan hur det nu kan komma sig att Jan Guillou tvärtom gått ut till försvar för Aftonbladets och Donald Boströms konspirationsteorier om påstådda israeliska organstölder på palestinier, helt utan belägg. Tycker han att detta är bra kulturjournalistik? Den 10 minuter långa intervjun utvecklas till en fascinerande och tragikomisk självtortyr av sällan skådat slag, när Guillou förgäves kämpar för att få sitt resonemang att hålla ihop. Den envetne intervjuaren återvänder ideligen till kärnfrågan, och Guillou tvingas till flera tysta uppehåll, ju mer den gren han sitter uppflugen på börjar knaka.

Den fascinerande intervjun kan höras här (börjar 10.30 in).

Lägg också märke till hur Jan Guillou rättfärdigar den motbjudande kopplingen som artikeln gör till en korruptionsaffär i USA. Det visar sig att Guillou fortfarande inte förstått att den handlade om levande israeler som rest till USA för att frivilligt sälja sin njure, och alltså inte om ”organ från Israel” eller från palestinier.

Sist i programmet (31 min in i sändningen) görs också en parodi på Aftonbladets ”kulturjournalistik”, genom en utredning om varför svininfluensan kommit just nu.

F, SvD, 2, ES, Ab, 2, Hd, Smp, Vg.

Uppdaterade bloggar: Gudmundson, Elder of Ziyon, Fredrik Axelsson, Sapere aude, Al Hamatzav, JiM.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

DN:s chefredaktör: Regeringen får visst kritisera artiklar

24 augusti 2009

Dagens Nyheters chefredaktör Thorbjörn Larsson tillbakavisar talet om att regeringen och ministrarna inte skulle kunna kritisera innehållet i publicerade artiklar:

Vad anser du om att Carl Bildt inte kan fördöma artikeln när regeringsrepresentanter tidigare uttalat sig i olika ämnen?
– Även ministrar måste få reagera på saker som skrivs, vi har ju yttrandefrihet. Ett exempel är Reineraffären då Olof Palme reagerade starkt.

Och det är precis det som har efterlysts från israelisk sida, även om somliga har missuppfattat och trott att det skulle handla om att regeringen förväntas ”styra” vad som står i medierna.

Thomas Bull, professor i konstitutionell rätt vid Uppsala Universitet, bekräftar till Fred i Mellanöstern att det är tillåtet för regeringsrepresentanter att kritisera vad som skrivs i pressen, men påpekar att det kan vara ett känsligt område beroende på vad det handlar om. Här är hela svaret (vår fetstil):

Det är nog inte en fråga om förenlighet med grundlag, utan mer en tradition. Det rättsligt intressanta är censurförbudet i TF [Tryckfrihetsförordningen /FiM:s anm.], men uttalanden från regeringen om artiklar är inte censur (sker inte i förväg och hindrar inte publicering).

Däremot är det känsligt att uttala sig eftersom det kan påverka en tidnings publistiska frihet i framtiden. Man kan väl säga att länder där regeringarna mera ofta recenserar de egna landets tidningar/media inte brukar vara demokratiska mönsterstater. Därför avhåller sig gärna regeringar i demokratiska stater från sådant, eftersom varje misstanke om att den fria åsiktbildningen låter sig påverkas av vad regeringen för tillfället anser är av ondo för det politiska systemet i stort. Man kan ju notera att Berlusconis utspel om den alltför regeringskritiska TV-kanalen i Italien inte anses som riktigt OK – sådant föder alltid misstankar om att man inte bara tycker något, utan också kanske gör något…inte bra för förtroendet för vare sig pressen eller regeringen. Men något formellt grundlagsbrott kan jag inte se att det skulle vara att uttala sig.

Känsligheten som Bull nämner förefaller alltså främst handla om politiska tvistefrågor (såsom kritik mot avslöjande av korruption i Italien) än om antisemitism och rasism, som det ju inte lär finnas någon tidning som har den öppna ambitionen att sprida.

Mot bakgrund av utlåtandena från både chefredaktören för en av Sveriges största tidningar (DN) och rättsexpertisen finns det alltså inget fog för att påstå att pressfriheten skulle förbjuda regeringen att kritisera innehållet i den aktuella Aftonbladet-artikeln.

Läs också:
Palestinska familjen: ”Vi påstod aldrig till Aftonbladet att organ stulits”
Cordelia Edvardson i SvD: ”Aftonbladet kan inte ta skydd bakom tryckfrihetslagen”

 

SvD 2 3 4 5 6 7 8 9 DN 2 3 4 5 6 7 Sydsvenskan 2 3 VG 2 Dagbladet 2 AB 2 3 4 5 6 Expressen 2 3 Newsmill 2 3 4 5 6 7 8 9 10 TrA 2 GP

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Dick Erixon Sapere Aude! I Gilboas svala skugga Jonathan Leman

S-regeringen finansierade publiceringen av Boströms anklagelser om organstöld

23 augusti 2009

(Uppdateringar nedan: vårt avslöjande plockas upp i Maariv och andra israeliska tidningar)

Sista ordet är inte sagt i skandalen kring Donald Boströms påstående att israelisk militär dödar unga palestinier och skär ut deras organ. Tydligen känner sig Boström trängd, eftersom han på flera ställen nu betonar att han bara vidarebefordrar palestinska rykten, och inte har en aning om sanningshalten i dessa. Hans reträtt kommenteras träffsäkert och syrligt av SvD:

Han skriver att behovet av organ är stort i Israel och att sjukvårdskulturen är mindre nogräknad vad gäller organhantering. Han meddelar även att organ i en aktuell amerikansk njurhandelshärva ska komma från fattiga människor i Israel.

Hur dessa tre teman hänger ihop och varför de figurerar i samma artikel, det får läsaren räkna ut själv.

(mer…)

Aftonbladet, det är ert hat och unkna metoder som kritiken gäller

20 augusti 2009

Den gamle israelhataren Donald Boström – en vän av den eritreanska regimen som håller journalisten Dawit Isaac fängslad – har upplåtits plats i Aftonbladet för sina obelagda teorier och lösa anklagelser från palestinier om att israeliska soldater skulle stjäla organ från palestinska terrorister. Artikelförfattaren erkänner nu, efter publiceringen, att han inte har en aning om påståendena är sanna eller inte. Istället för att omedelbart säkerställa en ny obduktion av den avlidne och bevisa de påstådda organstölderna på ”stenkastargrabbarna”, tar han nu flera år senare, istället tillfället i akt att anknyta till en amerikansk korruptionsaffär som bl.a. involverade en amerikansk (inte israelisk) jude och israeliska (inte palestinska) donatorer. Aftonbladet låtsas inte förstå avskyn som riktas mot tidningens redaktionella och journalistiska metoder, utan försöker istället sätta dit Sveriges ambassadör som, i likhet med Carl Bildts fördömanden av SVT:s ”lögner” om FRA, om än överflödigt, markerade avstånd till konspirationsteorierna i Aftonbladet (hon bad inte om ”ursäkt”, som somliga tycks tro).

AFTONBLADET – VAR ANNARS?

När den Hamasvänliga kvällstidningen Aftonbladet i måndags publicerade Donald Boströms artikel i Aftonbladet ”Kultur” med helt obelagda palestinska anklagelser, kom det inte som en överraskning. Tidningen har i decennier bedrivit en hatkampanj mot Israel med antisemitiska förtecken, och publicerar gärna rykten, hörsägen och myter (även från palestinier med tydligt partsintresse), eller från långtida israelhatare, islamister och antisemiter utan belägg, som aldrig skulle publiceras om de gällde andra folk.

Under de senaste månaderna har tidningen exempelvis bedömt att åsikterna från en öppet islamistisk antisemit, nynazist och Khomeini-beundrare (svenske Mohamed Omar) var av sådant värde att han beretts stort utrymme att lufta sina rasistiska attityder på Aftonbladets så kallade debatt- och kultursidor. Den här bloggen har också i flera inlägg bevisat hur ett antal av Aftonbladets journalister och redaktörer struntar i normal pressetik när det kommer till Israel, däribland Peter Kadhammar och Catrin Ormestad.

Aftonbladets direkt inkompetente chefredaktör Jan Helin, som vid en debatt i april i år om svenska mediers rapportering om Gazakriget avslöjade att han trodde att Hamas 10 000 palestinska raketer från Gaza varit riktade mot ”bosättningar” (!) och inte Israel, försvarar publiceringen av måndagens artikel. Han anser att Israel ska ”svara på frågorna istället”, men förklarar inte varför inte en enda namngiven israel intervjuats om obduceringen i artikeln, som uteslutande är baserad på konspirationsteorier från Donald Boström och familjer till avlidna palestinska terrorister. Aftonbladet och Boström har inte ställt en enda direkt fråga. Tvärtom är det många, både i Sverige och utomlands, som har frågor kring Aftonbladets syn på journalistik och rasism.

AFTONBLADET: ”SVENSK PRESSFRIHET STÅR PÅ SPEL!”

På sin blogg undrar Jan Helin i ett försvarstal varför palestiniern hade obducerats av Israel när dödsorsaken var ”uppenbar”. Frågan till Aftonbladet och Donald Boström är varför kroppen inte obducerades av de palestinska anhöriga om de misstänkte att organ hade tagits ut? Varför struntade palestinierna (och Boström) i att bekräfta huruvida organ hade plockats ut, istället för att komma med ogrundade blodslögner?

Det beror på att det ju aldrig handlade om något verkligt försök till journalistik eller genuina ”frågor”, som Aftonbladet nu försöker att få det till. Istället fortsätter tidningens chefredaktör att spela dummare än han är genom att försöka skrämma sina läsare om ett ”israeliskt propagandamaskineri” och en ”israelisk storm mot Aftonbladet”. Stackars lilla Aftonbladet! Att läsare både i Israel och Sverige och resten av världen självständigt och till och med utan taktpinne kan känna äckel och avsmak för att Jan Helins tidning driver hatisk demonisering och oseriös journalistik, och att det är Aftonbladet som står för propagandan, det föresvävar honom inte ens. Bättre då att fantisera ihop en hotbild om en israelisk mediekonspiration; även där kan Aftonbladet få god hjälp av Donald Boström (se nedan).

Nu försöker också tidningens LO-tillsatta politiska chefredaktör Helle Klein att skvallra om Sveriges ambassadörs avsmak inför Aftonbladets artikel till utrikesminister Carl Bildt (som själv fördömt ”lögner” i svenska medier tidigare, se nedan). ”Svensk pressfrihet står på spel”, varnar Klein i torsdagens ledarartikel, i något som måste vara den mest teatraliska undanflykten från diskussionen om Aftonbladets metoder som tidningen gjort på länge. 

(mer…)