Posted tagged ‘Egypten’

Utdrag ur Premiärminister Netanyahus tal i Knesset

05 februari 2011


Andra februari, 2011

Översättning

Gårdagen var en dramatisk dag i vår region. Miljontals människor strömmade ut på Egyptens gator. President Mubarak, som har styrt Egypten i 30 år, meddelade att han inte ställer upp i nästa presidentval, och att han kommer att arbeta för att införa regeringsreformer i Egypten.

I Washington, London, Paris och genom hela den demokratiska världen talade ledare, analytiker och forskare om de möjligheter som en förändring i Egypten kan medföra. De talade om löftet om en ny dag.

Dessa hopp är förståeliga. Alla som värnar mänsklig frihet, även Israels folk, inspireras av de uppriktiga kraven på reformer, och av möjligheten att de kommer att äga rum.

Det är uppenbart att ett Egypten som helt omfamnar det 21:a århundradet och som antar dessa reformer vore en djup källa till hopp för hela världen, för regionen och för oss.

I Israel vet vi värdet av demokratiska institutioner och frihetens betydelse. Vi vet värdet av oberoende domstolar som beskyddar individens rättigheter och lagens styre; vi vet värdet av fri press och av ett parlamentssystem med en koalition och en opposition.

Det står klart att ett Egypten som vilar på dessa institutioner, ett Egypten som är förankrat i demokratiska värderingar, aldrig skulle utgöra ett hot mot freden. Tvärtom, om vi har lärt oss någonting av den moderna historien så är det att ju starkare demokratins grunder är, desto starkare blir fredens grunder. Freden mellan demokratier är stark, och demokrati stärker freden.

Ett möjligt scenario, vilket tvivelsutan förenar oss alla, är att dessa hopp om demokrati och en gradvis, stabil reformprocess förverkligas i Egypten.

Detta är dock inte det enda möjliga scenariot. Ty långt borta från Washington, Paris, London – och inte så långt från Jerusalem – finns en annan huvudstad där man hyser hopp.

I denna huvudstad finns det ledare som också ser möjligheterna som en förändring i Egypten kan medföra. Också de stödjer de miljontals som givit sig ut på gatorna. Också de talar om en ny dags löften. Men för människorna i denna huvudstad ligger den nya dagens löfte inte i dess gryning, utan i det mörker den kan bringa.

Denna huvudstad är Teheran, och jag försäkrar er att Irans ledare inte bryr sig om egyptiernas uppriktiga önskan om frihet, liberalisering eller reform, inte mer än vad de brydde sig om att besvara liknande rop på frihet från det iranska folket, sitt eget folk, för bara 18 månader sedan.

Jag ska friska upp ert minne. De hade också demonstrationer; stora skaror fyllde torgen. Men givetvis fortsatte det inte så. Jag skulle säga att det inte slutade så, men jag är inte säker på att det är över.

Den iranska regimen är inte intresserad av att se ett Egypten som beskyddar individers, kvinnors och minoriteters rättigheter. De är inte intresserade av ett upplyst Egypten som omfamnar det 21:a århundradet. De vill ha ett Egypten som återgått till medeltiden.

De vill att Egypten blir ett nytt Gaza, styrt av radikala krafter som motsätter sig allt som den demokratiska världen står för.

Vi har två skilda världar här, två motsatser, två världssyner; den som tillhör den fria, demokratiska världen och den som tillhör den radikala världen. Vilken av dem kommer att stå som segrare i Egypten?

Svaret på denna fråga är avgörande för Egyptens framtid, för regionens framtid och för vår egen framtid här i Israel.

Vår ståndpunkt är tydlig. Vi stödjer de krafter som förespråkar frihet, framsteg och fred. Vi motsätter oss de krafter som söker att framtvinga en mörk despotism, terrorism och krig.

Skulle de krafter som önskar att försiktigt reformera och demokratisera Egypten stå som segrare är jag övertygad om att en sådan positiv förändring även skulle utgöra en pelare för en vidare arabisk-israelisk fred. Men vi är inte där än.

För det första är denna strid ännu inte avgjord. För det andra är det möjligt att det kommer att dröja länge innan någon av de inblandade krafterna uppnår seger, och vi kan stå inför många år av instabilitet. För det tredje innehåller nutidshistorien många fall i Mellanöstern där extrema islamistiska element missbrukat det demokratiska spelets regler för att ta makten och införa antidemokratiska regimer.

Det hände i Iran; det hände i Libanon; och det hände igen när Hamas tog över Gazaremsan. Åtnjuter Iran frihet? Finns det riktig demokrati i Gaza? Främjar Hizbollah de mänskliga rättigheterna?

Vi måste säkerställa att detta inte sker igen. Vi måste göra allt som står i vår makt för att säkerställa att freden segrar.

Jag vill föra någonting vidare till er, medlemmar av Knesset, någonting jag talade om igår. Jag vill klargöra någonting som unga israeler kanske inte förstår, men som de flesta av oss, förmodligen vi alla, förstår mycket väl.

I över 30 år har vi åtnjutit fred på två fronter. Den ena är en fredlig gräns mot Egypten, och den andra – den fredliga gränsen mot Jordanien.

I praktiken upphörde vår fredliga gräns mot Jordanien att vara en krigets gräns för ungefär 40 år sedan. Först hade vi lugn, och sedan hade vi fred. Med Egypten var det tvärt om. Men på båda fronterna har vi åtnjutit fred utmed gränsen, och inte bara avsaknad av krig. Vi har inte behövt försvara dessa gränser. Och det finns folk här som minns vad det betyder för oss.

Jag ser Avi Dichter här, och Shaul Mofaz, Matan Vilnai och många andra. Vi minns hur det var när det inte var fred. Hur vi stred i Suezkanalen, på kanalens banker, inuti den, och i Jordanien. Vi stred, vi alla. Det är nu över. Det har förändrat världen, och det har förändrat staten Israel. Det förändrade vårt strategiska läge. Det är därför det är avgörande för oss att bevara den nuvarande freden.

Vi förväntar oss att vilken regering det än blir i Egypten hedrar freden. Dessutom förväntar vi oss att det internationella samfundet förväntar sig att vilken regering det än blir i Egypten hedrar freden. Detta måste stå klart, jämte diskussionerna om reformer och demokrati.

Vi måste även ödmjukt inse sanningen – att dessa enorma revolutioner, dessa dramatiska förändringar, denna jordbävning – inget av detta handlar om oss. Det handlar om centrala frågor som vi diskuterar vid något annat tillfälle.

Jag tror inte att vi behöver beröra alla detaljer i detta kaos nu. Men en sak säger jag: vi befinner oss i en turbulent situation. I sådana situationer måste vi se oss omkring med vidöppna ögon. Vi måste se saker som de är, inte som vi skulle önska att de var. Vi måste försöka undvika att tvinga in verkligheten i ett förutbestämt mönster. Vi måste acceptera att en enorm förändring äger rum, och medan den sker – hålla ett vakande öga.

Grunden för vår stabilitet och vår framtid, för att bevara eller utöka freden, särskilt under tider av oberäknelighet, är genom att förstärka staten Israels makt. Det kräver säkerhet och även att vi är ärliga mot oss själva.

Att vara ärliga mot oss själva och avstå från självgisslande på grund av de problem vi omgärdas av och de förändringar som äger rum. Det är lätt att lägga skulden på oss själva för dessa, och även för den palestinska frågan, vilken jag kommer att beröra inom kort.

För när vi lägger skulden på oss själva känner vi att vi har kontroll, att utvecklingen är beroende av oss. Annars finns det de som upplever sig som hjälplösa när de ställs inför dessa förändringar.

Om det inte finns någon fred, eller om freden går i spillror, på grund av oss, då kan vi göra någonting åt det för att ändra på tingens ordning. Om det är upp till den andra sidan eller sidorna har vi mindre inflytande över situationen.

Jag menar inte att vi skyller på oss själva. Det handlar mer om att skylla på ledarskapet. I don’t mean that we blame ourselves.  It’s more about blaming our leadership.  Händelsevis är det jag som är ledaren nu, men vi har haft sju premiärministrar. Vi har bytt ut sju premiärministrar sedan Osla, Camp Davis och Annapolis, och vi fortsätter att beskylla oss själva. Så är det så konstigt att världen också beskyller oss?

Jag sa att vi är villiga och att vi önskar främja fredsprocessen med palestinierna. Jag har sagt att de första två beståndsdelarna av denna fredsprocess är ömsesidigt erkännande och säkerhet. Om jag får citera mig själv från denna talarstol, så har jag många gånger sagt att vi behöver verkliga säkerhetsarrangemang. Inte bara för att de upprätthåller freden, utan även för att de garanterar vår säkerhet i den händelse att freden går om intet – och i Mellanöstern kan ingen garantera någon regims säkerhet.

Om jag inte misstar mig, sa jag det bara för en eller två veckor sedan. Jag sa det för att ett fredsavtal, en bit papper, inte garanterar att freden kommer att upprätthållas, och inte heller garanterar den en fredspartners överlevnad. Därför, för att försvara överenskommelsen, och för att försvara oss själva om freden skulle försvinna eller brytas mot, eller om endera parten har ett regeringsbyte, behöver vi starka säkerhetsarrangemang.

Det var och är den centralfråga jag diskuterade med president Abbas under vårt korta samtal. Korta, inte för att vi inte ville tala – det vet alla att vi ville, det vet världen att vi ville – utan för att han inte ville.

Vi har gjort mycket för att hjälpa den palestinska ekonomin, inte som ett alternativ till den politiska fred vi vill förhandla fram med dem, utan som ett bidrag till ökad stabilitet och för att hjälpa den palestinska befolkningen att förstå att det finns mycket att uppnå i fred.

Under de kommande dagarna planerar jag att vidta vidare steg för att ytterligare uppmuntra utveckling och välstånd bland palestinierna.

Jag hoppas att president Abbas kommer att betrakta de förändringar som äger rum i regionen som en möjlighet att sitta ner med oss och diskutera fred utan förutsättningar, förhandlingar som tar i beräkning förändringar som kommer att påverka Israel och den Palestinska myndigheten. Vi vill ha uppriktiga, omfattande diskussioner om det rätta sättet att etablera en stabil och hållbar fred i en instabil region, en fred som kan rida ut stormarna i denna turbulenta region.

Det finns mycket som skiljer israeler och palestinier. Men det finns bara ett sätt att lösa dessa meningsskiljaktigheter – en förhandlad uppgörelse, inte genom att vidta unilaterala steg.

Det finns många skeptiker där ute. De säger att israeliska regeringar och deras minimalistiska inställning till eftergifter inte överensstämmer med palestiniernas minimalistiska inställning. Det är möjligt, säger de, att klyftan mellan Israel och palestinierna är för bred för att överbryggas. De kan ha rätt.

Men om vi inte försöker kommer vi säkerligen inte att lyckas. Och vi kan inte försöka innan vi sätter oss ner, och vi kan inte sätta oss ner om de inte vill.

Jag hoppas att president Abbas kommer att förenas med mig i ett uppriktigt försök att utforska möjligheten till en praktisk fred med praktiska säkerhetsarrangeman i den verklighet vi finner oss i – för israelernas skull, för palestiniernas skull och för vår gemensamma framtids skull.

I denna verklighet måste Israel befästa sin makt. Vi måste upprätthålla vår säkerhet. Vi måste sträva efter en stabil fred med beslutsamhet, varsamhet, ansvar, och, framför allt, med vaksamma ögon som ser verkligheten som den är.

Översättning: Adam Eberhag

interessant

Cecilia Uddén åter i sin gamla skepnad som partisk journalist

29 januari 2011

Granskningsnämnden för Radio och TV fällde ett inslag i P1 Morgon för otillåtet ställningstagande.
I ett inslag i P1 Morgon den 26 oktober 2004 diskuterade Johan Norberg, debattör vid tankesmedjan Timbro, och Cecilia Uddén, programledare för P1-programmet Konflikt, rapporteringen i svenska medier angående presidentvalet i USA. Norberg ansåg att rapporteringen var partisk till förmån för John Kerry och gav som exempel Cecilia Uddéns förhållningssätt i en intervju med Carl Bildt i Konflikt. Cecilia Uddén försvarade den subjektiva journalistiken och ansåg att det inte var någon kontroversiell ståndpunkt att tycka ”att Kerry vore bättre för världen än Bush”.
Granskningsnämnden ansåg att Cecilia Uddén genom sina uttalanden tog ställning i en politisk fråga på ett sätt som inte är förenligt med hennes roll som programledare i ett program i Sveriges Radio. Inslaget stred därför mot kravet på opartiskhet. Beslutet var enhälligt.
SR ansåg att Cecilias professionella agerande i egenskap av journalist inte stämmer med journalistisk etik och stängde på grund av detta av henne .


Sveriges Radio stänger av Cecilia Udden ·27 oktober 2004
Sveriges Radio försätter sin tidigare USA-korrespondent, Cecilia Uddén i karantän med omedelbar verkan.
TT meddelar:

 

Orsaken är att hon på tisdagen under en diskussion i programmet P1 Morgon sade att svenska medier inte hade något krav på saklighet i bevakningen av valet i USA.
I ett pressmeddelande säger programdirektören Kerstin Brunnberg att uttalandena innehöll felaktigheter och att programreglerna om opartiskhet och saklighet gäller för all rapportering i Sveriges Radio. 

När vi intervjuade Siewert Öholm i Radio FiM(frekvens 94,9 Mhz)i förra veckan berättade Siewert att han hade besökt ett seminarium som behandlade Mellanöstern, konflikten  och Israel. Till sin förvåning såg han att moderatorn var Cecilia Uddén som är SR-korrepondent i Mellanöstern med kritiska synpunkter om Israel. Han menar att en journalist som rapporterar från en konflikt inte ska inrikta sina rapporter utifrån sina personliga uppfattningar om konflikten, något som Cecilia, som är en skicklig journalist, alltid gör genom att intervjua sin frisör eller försäljare eller någon annan från Gaza som förmedlar samma budskap som hon vill förse lyssnarna med.


För hennes partiskhet i rapporteringen om Israel tackades hon av Palestina-grupperna under deras kongress 2004 (se nedan).

Under ”Ship to Gaza” i början av förra året rapporterade Cecilia i minst tio olika radioprogram.

 

Nu när den israeliska kommissionen (Turkel-kommissionen), som undersökt händelserna, kom fram till slutsatsen att Israel har rätt     att blockera trafiken till Gaza och att Israels armé agerade korrekt under övertagandet av de båtar som försökte bryta blockaden mot Gaza, rapporterade inte Cecilia något alls i SR om detta. Åter igen passar nyheten inte in i den linje som Cecilia driver och då skippar hon helt enkelt nyheten. När undertecknad emejlade henne för att fråga om orsaken till denna avsaknad av rapportering svarade hon inte på brevet.

Imorse lyssnade jag på Cecilia igen i programmet Konflikt. Denna gång rapporterades om revolutionsförsöket i Egypten. Medan Cecilia rapporterade om fredliga demonstranter visade SVT hur flera byggnader brinner. Även Israel nämns i sammanhanget av Cecilia som motståndare till demokratisering i arabvärlden. Var hämtar Cecilia dessa uppgifter ifrån!?

Slutsatsen av alla dessa händelser är att SR fortsätter med sin opinionsbildande nyhetsrapportering, vilken styrs av partiskhet och står i stark kontrast till den svenska journalistikens etiska regler.

Oded Meiri

interessant

EU stoppade sina humanitära projekt i Gaza pga palestinskt våld

06 mars 2010

EU:s "utrikesminister" Catherine Ashton (h). Sanktioner OK när det är EU som inför dem?

UPPDATERING 7/3: Vi noterade nedan att det igår inte fanns närmare detaljer på EU-kommissionens hemsida, utan endast som pressrapport. Efter direktkontakt med EU-kommissionens presstaleskvinna Catherine Ray på söndagen har vi informerats om att datumstämpeln på artikeln i Jerusalem Post inte var korrekt, och att artikeln handlade om ett tidigare tillfälle. Sakfrågan är dock oförändrad, oavsett tidpunkt: när våldet och terrorn ökar i Gaza så tvekar inte EU att stoppa sina humanitära insatser. I motsats till den kontinuerliga israeliska införseln av hjälp. Texten har uppdaterats med korrekta tidsangivelser.
***

Jerusalem Post [har tidigare rapporterat] att EU-kommissionen beslutat stoppa sina humanitära projekt i den Hamasstyrda Gazaremsan med hänvisning till det ökade palestinska våldet där:

– Jag hoppas innerligt att projekten kan återupptas snart, kommenterade EU-parlamentarikern och fd. biståndskommissionären Louis Michel beslutet.

Redan i januari 2009 signalerade Michel, som var dåvarande biståndskommissionär, att folkopinionen i EU ”är trött på att se att vi betalar om och om igen” till palestinierna för det som förstörs, eftersom Hamas hade ”ett överväldigande ansvar” för Gazakriget mot Israel. Han påminde också om att ”Hamas är en terroristorganisation och måste fördömas som en sådan”. 

Internationella organisationer har aldrig tvekat att stoppa även matleveranser, pga våld och terror. FN stoppade leveranserna till Gaza 2009, och i januari i år stoppade FN alla matleveranser till 1 miljon hungrande somalier på obestämd tid, med hänvisning till hot från terrorister. Och sedan januari månad har Egypten beslutat att hålla sin gräns permanent stängd för hjälpleveranser till Gaza, efter bråk med palestinaaktivister och efter att Hamas skjutit ihjäl en egyptisk gränspolis.

ISRAEL DET ENDA LANDET SOM SLÄPPER IN HJÄLP TILL GAZA

Sådana drastiska begränsningar skulle aldrig Israel göra, har regeringen slagit fast. Israel är idag det enda landet som, trots Hamas Iransponsrade krigspolitik och den kidnappade Gilad Shalit, fortsätter att slussa in humanitära förnödenheter till befolkningen (när inte Hamas stoppar leveranserna genom att beskjuta gränsövergångarna).

Under 2009 slussades exakt 30.576 lastbilar med 738.576 ton förnödenheter in. 10.544 Gazabor med anhöriga fick vård i Israel, och 4.883 ton medicin och utrustning skickades till Gaza. Och då är inte Israels bränsleleveranser och el inräknade.

(mer…)

Irländare dömer ut Egyptens Gazabelägring

05 mars 2010

Irlands utrikesminister Micheál Martin dömer ut vad han kallar de ”omänskliga” villkoren i den Hamasstyrda Gazaremsan, efter sitt besök hos den palestinskledda FN-organisationen UNRWA i Gaza i förra veckan. 

Hellre än att prioritera den hårt prövade befolkningen, håller Hamas Gazaborna gisslan genom att fortsätta sin krigspolitik mot Israel och, för det ändamålet, fortsätter att smuggla in vapen från Iran. Man vägrar också att släppa den kidnappade israeliska soldaten Gilad Shalit.

Tvärtemot vad man kan läsa hos ”nyhetsbyrån” TT, kritiserar inte den irländske utrikesministern Israel överhuvudtaget i det AFP-telegram som TT hänvisar till. Det beror sannolikt på att Israel är det enda landet som, trots Hamas krigspolitik, slussar in humanitära leveranser till Gaza (när inte Hamas stoppar dem genom att beskjuta gränsövergångarna).

30.576 lastbilar med 738.576 ton förnödenheter under 2009 – för att vara exakt. 10.544 Gazabor med anhöriga fick vård i Israel, och 4.883 ton medicin och utrustning skickades till Gaza. Och då är inte Israels bränsleleveranser och el inräknade. Det ska jämföras med att FN stoppat matleveranserna till 1 miljon somalier pga terrorism, och tidigare även till palestinierna.

Egypten har å sin sida stängt sin gräns permanent för hjälpleveranser till Gaza, sedan Hamas skjutit ihjäl en egyptisk gränspolis. Men det hindrar inte TT från att förvränga irländarens uttalanden till ett ensidigt fördömande av just Israel – ändå.

Enligt FN:s Mellanösternsändebud Robert Serry finns det i realiteten ”inga humanitära problem” i Gaza, men däremot en brist på byggnadsmaterial, som ett led i sanktionerna mot den Iranfinansierade enklaven.

(mer…)

Terrorsupportrarnas kritik mot skyddsbarriären avslöjad

11 januari 2010

SKULLE HA KRITISERATS OAVSETT VAR DEN GICK

Palestinaanhängare har länge kritiserat Israels försvarsbarriär mot Västbanken, som lyckats begränsa de nästan dagliga palestinska terrororgierna i Israel. Ett knep de ofta använt är att säga att barriären hade varit OK om den bara hade byggts på vad de kallar ”gränsen” mellan Israel och Västbanken, trots att någon sådan gräns aldrig funnits. Men när Israel nu planerar en annan barriär i Sinai, på en verkligt existerande gräns med ett grannland, så möts även det med fördömanden. Därmed är aktivisternas verkliga avsikter avslöjade.

Skyddsbarriären mot Västbanken går där den bäst kan försvara civila mot terrorangrepp. Den är tillfällig, har flera gånger flyttats efter klagomål, och kan justeras eller helt tas bort när palestinierna avbrutit sin terrorism. Men palestinaanhängare kräver att skyddsbarriären ska gå längs med något de kallar ”gränsen” mot Västbanken. Det de menar är i själva verket de osäkra och sedan länge försvunna vapenstilleståndslinjerna efter den arabiska invasionen som slutade 1949. Men de linjerna visade bara hur långt irakiska, egyptiska, syriska och jordanska stridsvagnar hade lyckats invadera Israel innan de kunde stoppas. De är helt slumpmässiga och speglar varken skyddsbehoven eller parternas anspråk på marken (exempelvis hamnade Klagomuren på den arabiskockuperade sidan). De kallades också ”Gröna Linjen” och varade från krigsslutet 1949 fram till 1967, men erkändes aldrig som gräns av varken FN, arabvärlden eller Israel.

Vapenstilleståndslinjerna var endast tillfälliga i väntan på förhandlingar om verkliga gränser. Linjerna annulerades dock i samma ögonblick som Jordanien återigen anföll Israel över just de linjerna i juni 1967, och därmed upphävde vapenstilleståndet. Palestinaanhängarnas strategi, i brott mot FN-resolution 242, är att Israel ska vara precis så utsatt som det var innan det blev invaderat på nytt. De kallar det ofta manipulativt för ”1967-års gränser”, och menar då före angreppet i juni 1967. Allt detta är känt sedan tidigare.

FÖRDÖMS ÄVEN NÄR DEN GÅR UTMED ERKÄND GRÄNS

Men igår rapporterades att Israel planerar att förstärka landets södra gräns mot Egypten i Sinaiöknen. Varför det överhuvudtaget blev en notis i Sverige om det är obegripligt. En barriär ska byggas (inte att förväxla med den som Egypten bygger mot smugglingstunnlarna i Gaza) exakt längs med landets internationella och erkända gräns med Egypten i Sinai. Men då möts även detta av kritik på allsköns pro-palestinska websidor.

(mer…)

Palestinierna stoppar hjälpleveranserna till Gaza igen

07 januari 2010

Palestinska islamister stoppade från och med torsdagen hjälptransporter från att passera in från Israel till Gaza genom att anfalla gränsövergången Kerem Shalom med granatbeskjutning. Dussintals lastbilar blev stående på den israeliska sidan, skriver Haaretz. Gränssoldater anfölls även dem med en palestinsk anti-tankmissil. Palestinierna bombarderade också israeliskt territorium med flera qassamraketer, och avfyrade en Katyushamissil mot storstaden Ashkelon. Bloggen Israelnyheter hänvisar till rapporterna i Haaretz och Jerusalem Post och skriver:

Beskjutningen ledde bl.a. till att gränsövergången Kerem Shalom stängdes på obestämd tid. Tre av granaterna slog ner i närheten av gränsövergången. Stängningen betyder att de hjälpsändningar som skulle passera gränsen till Gaza får vänta på bättre tider.

Granaterna ledde inte till några personskador i Israel däremot lyckades palestinierna alltså avbryta hjälpsändningarna till sig själva.

[…] En militärtalesman sade att det relativa lugnet i gränsområdena till Gaza efter kriget i januari 2009 antagligen bara är tillfälligt och att invånarna måste förbereda sig på nya strider.

(mer…)

Fakta om Gazakriget: 2922 sömnlösa nätter

30 december 2009

Ny informationsportal om Gazakriget

Så här drygt ett år efter Hamaskriget i Gaza har en svensk informationsportal startats som samlar fakta om kriget på en och samma plats. Den heter 2922 sömnlösa nätter och anspelar på de åtta åren som Hamaskriget varade, innan Israel till sist beslöt sig för att försöka reducera angreppen från Gaza genom ett ingripande förra vintern. Över en miljon civila israeler hade varit måltavlor för den palestinska islamistgruppens Iransponsrade missiler. Fortfarande vägrar Hamas att göra vad som krävs för att situationen ska normaliseras: avsäga sig terrorismen, erkänna Israel och fredsavtalen samt släppa den kidnappade Gilad Shalit.

Informationsportalen är uppdelad i fyra flikar:  (1) Hamas, (2) Raketerna från Gaza, (3) Kriget mot Hamas i Gaza samt (4) Efter Gazakriget. Materialet kommer både från externa källor och från Svensk-Israelinformation, som sammanställt sajten. Varje artikel är minutiöst försedd med fotnoter, källhänvisningar och referenser. Under Multimedia kan man hitta videoklipp och bilder som dokumenterar händelserna, samt vittnesmål från experter. När man nu översvämmas av debattinlägg, radioprogram och nyhetstelegram om ettårsdagen av Hamaskriget är detta en utmärkt kunskapssida för att kunna navigera mellan fakta och desinformation.

(mer…)