Posted tagged ‘fredsförhandlingar’

Så planerade Abbas att dra sig ur fredsförhandlingarna

26 september 2010

Mahmoud Abbas, Palestinska myndigheten

Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas förtjänar en eloge. Hans trick ser ut att lyckas. I två år vägrade han att fredsförhandla med Israel, inkl. under nio månader av byggstopp för bosättningar på judiskägd mark på Västbanken. Han kom till förhandlingarna först den 1 september när det endast var drygt tre veckor kvar av byggstoppet. Nu hotar han att lämna fredsförhandlingarna med Israel om inte tiomånadersstoppet förlängs, vilket är nära politiskt omöjligt för den israeliska regeringen efter en lång period av obesvarade eftergifter. Bakom det palestinska agerandet finns en ovilja att nå en slutlig fredsuppgörelse med Israel. Det förklarar varför Abbas avvisat tidigare fredserbjudanden där frågorna om bosättningar, gränser och Jerusalem varit nästan lösta, samt vägrat komma till förhandlingarna förrän i elfte timmen, så att skulden för haveriet läggs på Israel.

DEN PALESTINSKA TAKTIKEN FÖR ATT SLIPPA FREDSFÖRHANDLA

Mot bakgrund av hur han har agerat beskriver vi nedan hur många bedömare menar att Abbas resonemang med sig själv kan ha sett ut för att hitta ett sätt för den Palestinska Myndigheten att dra sig ur fredsförhandlingarna:

Målet är att slippa bli den palestinske ledare som hamnar i de arabiska historieböckerna som den som slöt fred med den judiska staten. Det som hände Egyptens president Anwar Sadat efter fredsavtalet med Israel 1979 har ingen glömt, och islamistgruppen Hamas skulle kunna utmåla dig som förrädare. Därför struntar du i alla fredsförslag du får, om de så uppfyller över 99 procent av dina krav. När du erbjuds fredsförhandlingar för att ta upp alla utestående konfliktfrågor, så ställer du som villkor att alla dina krav ska vara uppfyllda redan innan ni sätter er ned och förhandlar. De ska helst vara politiskt omöjliga för motparten att uppfylla, särskilt mot bakgrund av att du inte tänker ge något i utbyte. När så motparten till slut går med på nästan alla dina förhandskrav fortsätter du att vägra förhandla, med hänvisning till att någon aspekt av dina mest omöjliga krav fortfarande inte uppfyllts. Du kan då belåtet luta dig tillbaka och låta omvärlden sätta press på din motpart, som får bära skulden för att förhandlingarna inte kommer igång. Du har ju skickligt skapat intrycket att du är den ”svagare parten”, vilket dessutom garanterar miljardinkomster i utländskt bistånd, och därmed möjligheten att fortsätta status quo (dvs att vägra fred med Israel) utan konsekvenser.

Nästa steg är att få motparten att helt förlora hoppet om att det går att nå fred. Det gör du genom att påminna om att du inte ändrat ståndpunkt i det som är själva orsaken till konflikten: du meddelar att du ”aldrig” tänker erkänna den judiska staten. Dessutom propsar du på det för motparten omöjliga kravet att alla ättlingar till de som flydde det krig som din sida var med att starta, ska få flytta till Israel, så att den judiska staten garanterat försvinner ändå.

Snart är det dags för det dödande slaget mot hotet om att behöva sluta fred med Israel. När motparten, som väntat i två år, inte längre kan fortsätta att förgäves göra eftergifter utan att riskera att kollapsa, så är det dags att slå till. Idealiskt är det om du vet exakt från vilken tidpunkt motparten inte längre tänker fortsätta att göra obesvarade eftergifter. Dvs den tidpunkt då det är politiskt omöjligt för motparten att fortsätta ge efter. Motparten har talat om september. Det är precis det perfekta ögonblicket att säga att du nu gärna börjar förhandla. Du kan då kamma in omvärldens beröm och tacksamhet, och se på hur din motpart, som inte längre kan fortsätta med obesvarade eftergifter, får skulden för att ha havererat förhandlingarna som du nu säger, efter två år av vägran, att du är intresserad av. Allting brakar ihop, och hotet om att behöva sluta fred med Israel är undanröjt.

Precis så har den Palestinska Myndigheten agerat. Vi har förklarat detta i detalj i tidigare inlägg. Där finns också länkar till källor:

> Bosättningarna är ett palestinskt svepskäl för att slippa förhandla
> Billig svensk mediekampanj om bosättningarna – de är lagliga, men omtvistad förhandlingsfråga

(mer…)

Annonser

Palestinierna avvisar direkta fredsförhandlingar och Färdplanen – igen

25 april 2010

Palestiniernas president Mahmoud Abbas

Den palestinska myndigheten – som representerar världens största mottagare av internationellt bistånd per capita – fortsatte på lördagen att avvisa direkta fredsförhandlingar med Israel. Den palestinske presidenten förkastade också tanken på att ta steg nummer två i den internationella Färdplanen för Fred. Det skulle ha inneburit upprättandet av provisoriska gränser mellan Israel och en palestinsk stat som nästa steg på vägen mot slutförhandlingar om nya gränser och andra utestående frågor. I en TV-intervju (nedan) uppmanar Israels premiärminister palestinierna att komma till förhandlingsbordet.

FÖRSÖKER SLIPPA FÖRHANDLA OM FRED

Efter att ha avfärdat direkta förhandlingar med Israel upprepade president Mahmoud Abbas sin försöksballong om att låta USA:s president Barak Obama ”tvinga på” regionen en skräddarsydd palestinsk lösning. Den amerikanska administrationen sade i måndags att det inte är aktuellt med någon ny plan, och har tidigare påpekat att det är parterna själva som måste visa fredsvilja

De palestinska försöken att slippa förhandla med Israel, till förmån för en påtvingad lösning uppifrån, har inga utsikter att lyckas. Den FN-resolution som parterna förbundit sig att följa (242), samt Osloavtalen och Färdplanen för Fred bygger på en förhandlad lösning. Det var till och med Osloavtalen som skapade den Palestinska Myndigheten till att börja med. Fredsavtalen ger Israel rätt till delar av Västbanken genom upprättandet av nya, säkra, framförhandlade gränser efter de samlade arabiska krigen mot Israel 1948 och 1967. Avtalen stakar också ut vägen till skapandet av en ny palestinsk stat, baserad på ett arabiskt erkännande av Israel.

(mer…)

Lästips och kommentarer

17 december 2009

De senaste dagarna har bjudit på flera stora nyheter och viktiga kommentarer gällande den israelisk-palestinska konflikten. Nedan kommenterar vi ett antal artiklar ur nyhetsskörden och ledarartiklarna:

I Sydsvenskan påminns vi om att orsaken till att fredsdiskussionerna mellan israeler och palestinier står stilla knappast är israeliska bosättningar eller vägran till kompromisser, såsom utrikesminister Carl Bildt tycks tro. Kolumnisten Mats Skogkär erinrar i den lysande artikeln Alltid ett skäl att tacka nej om att palestinierna så sent som i september förra året erbjöds en fredslösning av dåvarande israeliske premiärministern Ehud Olmert. Den svarade mot nästan alla av palestiniernas högsta krav, både gällande bosättningar och Jerusalem:

En palestinsk stat bestående av Västbanken och Gaza med östra Jerusalem som huvudstad är vad palestinierna erbjudits av Israel och avböjt. Mer än en gång. Senast i september 2008. […] Men att ge palestinierna ett fredserbjudande de inte kan tacka nej till tycks dömt att misslyckas.

Mahmoud Abbas, palestinska myndigheten

Mahmoud Abbas, palestinska myndigheten

Detaljerna i det israeliska fredserbjudandet kan läsas i Haaretz från igår samt i denna intervju med Olmert, och vi har tidigare rapporterat om dess huvuddrag. Nyhetsbyrån TT skriver för första gången om saken idag, efter att ha tigit om fredsförslaget och palestiniernas vägran att ta det till sig när det kom 2008. Däremot skickade nyhetsbyrån igår ut den palestinske presidenten Mahmoud Abbas cyniska utspel om att det kan ”bli fred på ett halvår”. Hans villkor är att alla palestiniernas krav levereras på en silverbricka innan förhandlingarna, och utan att något av Israels önskemål uppfylls.

Även Per Gudmundson på SvD:s ledarsida tar upp Israels fredserbjudande på ett mycket klargörande sätt. Han noterar också att israelerna är frustrerade över utrikesminister Carl Bildts (sedermera nedröstade) EU-förslag, som sökte kringgå FN-resolutioner och fredsavtal. Bildt ville låta palestinierna få allt de kräver utan att behöva nå en förhandlad fredsuppgörelse med Israel. Det motsvarar vad de mest fanatiska regimerna, såsom Iran, Syrien och Libyen, krävt. SvD menar också att den svenska Mellanösternpolitiken och biståndet bortser från vem det är som är oresonlig: Därför driver Carl Bildt israelerna till vansinne:

(mer…)

Fatah: Palestinskt ‘erkännande’ av Israel endast ploj för att få bistånd (VIDEO)

13 april 2009

INTERNATIONELLA BISTÅNDSGIVARE DRAGNA VID NÄSAN

Som villkor för att omvärlden skulle engagera sig för skapandet av en palestinsk stat och skicka bistånd till palestinierna fanns tre krav i den internationella Vägkartan för Fred: ett stopp för terrorismen, ett otvetydigt erkännande av Israel samt erkännande av ingångna avtal. Hamas har alltid vägrat på alla punkter, och bojkottas därför fortfarande som terrorgrupp. Den Palestinska Myndigheten (PA) däremot, som styrs av det konkurrerande Fatahpartiet och president Mahmoud Abbas, accepterade Vägkartan och blev därmed Israels fredspartner för de fortsatta förhandlingarna. Omvärlden kunde nu skicka in mångmiljardbelopp i bistånd till palestinierna via PA. Sverige överför årligen drygt 700 miljoner av skattebetalarnas pengar till palestinierna, varav en stor del går direkt via PA.

Men i en palestinsk TV-intervju för några veckor sedan försäkrar den framträdande Fatahledaren Muhammad Dahlan att inte heller Fatahpartiet erkänner Israel. Han säger att den Fatahstyrda Palestinska Myndigheten bara gav sken av att erkänna Israel för att göra myndigheten ”acceptabel” för omvärlden, för att därmed kunna kamma in bistånd. Han uppmanar dessutom Hamas att, i likhet med Fatah, fortsätta att vägra erkänna Israel, i brott mot den internationella Vägkartan:

(mer…)