Posted tagged ‘Israel’

Att sitta i en antisemitisk omgivning ”Russeltribunal om Palestina i Göteborg”

05 mars 2012

Igår besökte vi ett möte med rubriken ”Russeltribunal om Palestina”.  Mötet ägde rum på Göteborgs universitet, fakulteten ”Humanisten” . Det organiserades av:

Isolera Israel, Emmaus Björkå, International Solidarity Movement, Palestinska Huset, Grupp 194, Palestinagrupperna i Sverige, Bokkafé Vulgo, Ofog Göteborg, Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa Göteborg, Svenska Palestinakommittén, Queers Against Pinkwashing, IKFF Göteborg, Socialistiska Partiet, Ung Vänster Göteborg, Gröna Studenter, Vänsterns Studentförbund Göteborg med flera.

Lokalen fick de hyra gratis eftersom Vänsterns Studentförbund Göteborg hyrde lokalen. Enligt universitet stadgar får studentorganisationer använda lokalerna utan att betala hyra. Intressant att notera är att studentorganisationen skriver om sina politiska mål: ”Vänsterns Studentförbund kämpar för ett kommunistiskt, det vill säga klasslöst, samhälle där människors behov styr istället för företagens vinstintresse. Vi är en självständig organisation som vill samla en bred vänster. ”

Det vill säga unga svenska människor som vill satsa på ett diktatoriskt system som är ansvarigt för miljoner människors död.

Listan på organisationer visar att det är traditionella israelhatare som håller i seminariet, palestinska grupper och extrem vänster.

Två män och en kvinna höll i seminariet som de kallar domstol.

Michael Mansfield är president i Haldane Society of Socialist Lawyers, en internationell juristorganisation med medlemmar från bl.a. Cuba, Marocko, Nordkorea, England, arabländer, Palestina m fl. 2010 fick han ett hedersdoktorat i juridik av University of Wolverhampton.  Han var huvudtalare.

Vittnen var: Abir Kopty  en kvinna med israeliskt medborgarskap som bor i Nazaret och är aktiv i Kvinnoorganisation för fred. Hon vräkte ur sig massa lögner om hur israeliska araber diskrimineras i Israel. Kvinnan tillhör de israeliska palestinier som inte kan tänka sig leva i en palestinsk stat men vill leva i demokratiska Israel ”som andra klass medborgare”

Ett annat vittne var från Sydafrika, Salim Vally uppträde som en antisemit. Hans föredrag var som ett väckelsemöte.  Det var svårt att lystna på honom utan att tänka på fascistiska grupper från 1930-talet som eldade upp tyskarna mot judarna.

Det intryck som vi fick från denna ”Russeltribunal om Palestina” var att det var ensidig show av internationella aktivister mot Israel . 70 människor bestående av till stor del kända antiisraeliska aktivister deltog.

Jag vill avsluta med kritisk internationell röst:

Domare Richard Goldstone, skrev i The New York Times i oktober 2011, om ”Russeltribunalen om Palestina: ”Det är ingen tribunal. Bevisen kommer att vara ensidiga och juryn består av kritiker vars syn på Israel är välkänd. I Israel finns ingen apartheid. Ingenting där kommer i närheten av definitionen av apartheid enligt Rom-reglemetet 1998”

Oded Meiri

FiM

intressant

Testa vad Du vet om Mellanöstern, palestiniernas livskvalitet, demografi och historia!

02 mars 2012

Testa vad Du vet om Mellanöstern, palestiniernas livskvalitet, demografi och historia! http://cifwatch.com/2011/12/02/take-the-state-of-palestine-quiz-today/ (svensk text: http://israelisverige.info/?p=10254)

Frågor:

1.) Rangordna dessa länder enligt förväntad livslängd (längst först):
Brasilien, Turkiet, Egypten, Gaza, Ryssland, och världen i genomsnitt.
2.) Rangordna dessa konflikter (sedan 1950) i termer av antalet skadade:
Burma / Myanmar, Ryssland och Tjetjenien, arabisk-israeliska konflikten, Zimbabwe civila störningar, Iranska revolutionen, Förtryck av kurder (Turkiet, Irak, Iran), Sudans inbördeskrig.
3.) Hur många palestinier behandlades i israeliska sjukhus under 2010?
Inga, 180, 1800, 18.000 eller 180.000.
4.) Vilka av följande organ i det palestinska samhället står under “ockupantens” d.v.s. israelisk kontroll?
Utbildningssystemet, rättsväsendet, pressen, eller inget av ovanstående.
5.) Rangordna dessa länder enligt ekonomisk tillväxt (BNP, 2009 års siffror):
Australien, Tyskland, Israel, Egypten, de palestinska områdena, Hong Kong och Brasilien.
6.) FN: s råd för mänskliga rättigheter , UNHRC, har författat fler resolutioner mot Israel om den palestinska frågan än mot alla övriga nationer tillsammans.
Vilket av dessa länder tjänstgör för närvarande inte vid UNHRC?
Sverige, Ryssland, Pakistan, Kanada, Kuba, Saudiarabien, Kina.
7.) Hur mycket av Gazas elektricitet levereras av Israel?
Inget, 10%, 33%, 50%, eller 70%.
8.) Rangordna dessa länder enligt ägandet av familjens bostad:
USA, Italien, de palestinska områdena, Frankrike, Tyskland och Schweiz.
9.) Efter Arafat startade den 2:a intifadan mot Israel har det senaste decenniet varit det i särklass mest kostsamma räknat i palestinska liv under historien om de Israel-Palestina-relationerna. Hur många palestinier har dött i konflikten med Israel sedan 2000?
Mindre än 10.000, 10.000 – 20.000, 20.000 – 30.000, 30.000 – 40.000, eller mer än 40.000.
10.) Hur många palestinier dödades av andra palestinier under den andra intifadan mot Israel (“intra-Fada”)?
70, 170, 370 eller 570.

SVAR:

1.) Rangordna dessa länder enligt förväntad livslängd (längst först)
i) Gazaremsan – 73,4 år
ii) Egypten – 72
iii) Brasilien – 72
iv) Turkiet – 72
v) Världen genomsnitt – 66,6
vi) Ryssland – 66
Så du kan förvänta dig att njuta av 16 extra månader om du är född på Gazasidan av Rafaövergången jämfört med om du är född på den egyptiska sidan.
Den genomsnittliga araben på Västbanken ligger ännu bättre, på 74,5, vilket mycket väl delvis kan förklaras av fråga 3.
Och med tanke på att genomsnitts-Gazaaraben lever längre än genomsturken kanske de “humanitära” flottiljerna borde gå i motsatt riktning….

2.) Rangordna dessa konflikter (sedan 1950) i termer av antalet skadade.
i) Sudan inbördeskrig – 1,9 miljon offer
ii) Förtryck av kurder – 300.000
iii) Ryssland-Tjetjenien – 140.000
iv) Burma / Myanmar – 130.000
v) Sri Lanka – 68.000
vi) iranska revolutionen – 80.000
vii) Zimbabwe – 60.000
viii) arabisk-israeliska konflikten 52.000
Faktum är att den arabisk-israeliska konflikten kommer på position 49:e i listan över de värsta konflikterna under de senaste sextio åren, av vilka många är, skamligt nog, helt bortglömda eller ignoreras av den västerländska pressen.

3.) Hur många palestinier behandlades i israeliska sjukhus under 2010?
i) Ingen
ii) 180
iii) 1800
iv) 18.000
v) 180.000
Dessa inkluderade tusentals patienter från Gaza, trots regeringens ständiga attacker mot israeliska medborgare.
Israeliska sjukhus skulle kunna behandla många fler palestinier, om säkerheten inte var en fråga. Innan 2000 års intifada utropades kunde vilken palestinier som helst komma till ett israeliskt sjukhus och behandlas.

4.) Vilket av följande organ i det palestinska samhället är under “ockupantens” d.v.s. israelisk kontroll?
i) Utbildningssystemet
ii) Rättsväsendet
iii) Press
iv) Inget av ovanstående
Jämför detta med till exempel den totala avsaknaden av autonomi för kurderna och andra minoriteter i Turkiet.

5.) Rangordna dessa länder genom ekonomisk tillväxt (BNP, 2009 års siffror):
i) palestinska områdena (8%)
ii) Brasilien (7,5%)
iii) Hong Kong (6,8%)
iv) Egypten (5,1%)
v) Israel (4,6%)
vi) Tyskland (3,5%)
vii) Australien (2,7%)

Efter den ekonomiska depressionen som följde Arafats intifadakrig mot Israel, och efter byggandet av säkerhetsbarriären för att skydda israelerna från terroristernas aggression och återupprätta säkerheten i Västbanken, ser situationen definitivt ljusare ut för den palestinska ekonomin.

6.) FN: s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) har passerat fler resolutioner mot Israel under den palestinska frågan än mot alla övriga nationer.
Vilket av dessa länder tjänstgör för närvarande inte vid UNHRC? Sverige, Ryssland, Pakistan, Kanada, Kuba, Saudiarabien, Kina.

Sverige och Kanada är inte med UNHRC, medan Kina, Ryssland, Saudiarabien, Kuba och Pakistan är det.

7.) Hur mycket av Gazas elektricitet levereras av Israel?
i) ingen
ii) 10%
iii) 33%
iv) 50%
v) 70%
Israel levererar över 70%, Egypten är “generösa” med 5%, medan resterande 25% kommer från Gazas egen anläggning.

8.) Rangordna dessa länder enligt ägandet av familjens bostad.
i) palestinska områdena 84%
ii) Italien 78%
iii) USA 65%
iv) Frankrike 54% v) Tyskland 43% vi) Schweiz 40%

9.) Efter Arafat startade den 2:a intifadan mot Israel har det senaste decenniet varit det i särklass mest kostsamma räknat i palestinska liv under historien om Israel-Palestina-relationerna. Hur många palestinier har dött i konflikten med Israel sedan 2000?Hur många palestinier har dött i konflikten med Israel sedan 2000?
i) mindre än 10.000 (runt 6000, stridande och icke stridande.)
ii) 10.000 – 20.000
iii) 20.000 – 30.000
iv) 30.000 – 40.000
v) Mer än 40.000

För att sätta detta i perspektiv: Mer än 20.000 befarades döda under en enda månad 2009 i Sri Lankas konflikt. Mellan 50.000 och 70.000 har dött under samma decennium i Tjetjenien, medan 35.000 människor har dött i Mexico vid drogkrig sedan 2005.

10.) Hur många palestinier dödades av andra palestinier under den andra intifadan mot Israel (“intra-Fada”)?
i) Ingen
ii) 70
iii) 170
iv) 370
v) 570

Eller, mer precist, 557 enligt B’Tselem. Av någon anledning hördes få, om några, internationella protester om dessa mord på palestinier av palestinier.

Ditt resultat:
8-10 välinformerad.
4-7 Du accepterar ofta okritiskt de traditionella mediernas bevakning av den israelisk-palestinska konflikten.
0-3 Du ser förmodligen enbart svenska massmedia.

Palestinier inför rätta för terrormordet på ISM-aktivist

11 september 2011
Den pro-palestinske aktivisten Vittorio Arrigoni hängdes i Gaza

DELTOG I GAZAFLOTTILJ

Rättegången mot de fyra palestinier, mellan 23 och 26 år gamla, som anklagas för att ha deltagit i den fasansfulla hängningen av den pro-palestinske italienske aktivisten Vittorio Arrigoni i Gaza i våras, inleddes i torsdags i en Hamaskontrollerad militärdomstol.

Aktivisterna omfamnar Hamasledaren vid ankomsten

Arrigoni, 36, var i sanning ett oväntat offer för palestinsk terror, och nyheten om hans öde togs emot med chock. Han var medlem i den pro-palestinska organisationen International Solidarity Movement (ISM). Han drev också en extremistisk blogg kallad ”Guerrilla Radio”, där man kunde läsa om hans hat mot Israel och där han, i ett inlägg i januari 2010, ger sitt stöd till Ayatollah Khameneis uppmaning att krossa ”sionistregimen” och ”sopa bort sionismen”. 

I augusti 2008 deltog han tillsammans med andra palestinavänner i en ”Free Gaza”-flottilj — som Israel släppte in. Det var innan den FN-stödda havsblockaden införts för att stoppa vapensmugglingen och anfallen mot Israel från Gaza. Vid ankomsten hängav sig aktivisterna åt nära umgänge med Hamasledningen, och deltog vid en stor mediatiserad välkomstceremoni och middag med den Iran-sponsrade Gazaregimen.

KIDNAPPAD, FILMAD OCH BRUTALT MÖRDAD

Vittorio Arrigoni strax innan han kallblodigt mördas i Gaza

Efter att ha levt i Gaza under en längre tid kidnappades Vittorio Arrigoni den 14 april i år av en palestinsk grupp inspirerad av Al-Qaida. De hotade att mörda sin gisslan om inte en av deras egna släpptes från Hamas fängelse i Gaza. En video släpptes på You Tube där någon håller upp palestinaaktivisten i håret och vänder hans huvud mot kameran. En islamistisk text i videon slog fast att Arrigoni kommit från ett ”otroget land” för att ”sprida korruption” i Gaza.

Några timmar senare hittades palestinaaktivisten hängd hemma hos en palestinsk terrorist.

(mer…)

Den turkiska regeringens pajaskonster

04 september 2011
Cry-baby

NATO-medlem?

TVÅ ÅRS PROPAGANDAKAMPANJ FÖLL PLADASK

Det var Turkiet som under stort buller och bång begärde att FN skulle utreda bordningen av Ship to Gaza och legaliteten i Israels blockad mot Hamasregimen där. När FN-utredningen nu bekräftat att blockaden är helt laglig och att Israel hade rätt att stoppa Ship to Gaza, inkl. på internationellt vatten, faller både Turkiets och Ship to Gazas huvudargument pladask. Då väljer den turkiska regeringen att flytta fokus från sitt förödmjukande nederlag, genom ett antal pajasartade uppträdanden och uppskruvade hot.

”BORDE SKÄMMAS”

Flera länder, däribland Tyskland, USA och Frankrike samt FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon uppmanar Turkiet att rätta sig efter FN-kommissionens slutsatser och att inte orsaka ytterligare spänningar i regionen. En Demokratisk medlem i det amerikanska utrikesutskottet sade att Turkiet uppvisat ”ett nästan ofattbart hyckleri” och ”borde skämmas” efter att på lördagen ha utvisat Israels ambassadör, medan Syriens utsände, vars regim mördat 2000 av sina egna landsmän, fortfarande huserar i Ankara:

Istället för att slå på Mellanösterns enda verkliga demokrati för att ha upprätthållit en laglig blockad borde Turkiet fokusera på sina egna problem, exempelvis genom att avsluta sin ockupation av Cypern en gång för alla”, sade Eliot Engel.

TURKIET STOPPAS I HAAG-DOMSTOLEN

Armenier i Libanon protesterar mot Erdogans besök (11/2010)

Turkiet, som inte precis är folkrättens bäste vän,  kom för övrigt också med ett antal okunniga och tomma hot. Ankara har ingen möjlighet att ta upp blockaden i Internationella domstolen i Haag, som man hotat att göra. Domstolen kan endast involveras i två specifika fall: 1) om båda parterna i en tvist väljer att lösa den i domstolen eller 2) om ett FN-organ ber domstolen om en ”rådgivande åsikt”, som inte är bindande. Israel har inte för avsikt att ta upp saken i Haag-domstolen bara för att Turkiet inte är nöjd med kommissionens besked. Och det är osannolikt att FN skulle be domstolen om råd när en FN-kommission redan funnit att Israel agerat i enlighet med folkrätten. Även här skulle Turkiet alltså drabbas av ett smärtsamt bakslag om man skulle göra allvar av sina pretentiösa utfall.

”VILL INTE SKADA VÅR HISTORISKA VÄNSKAP”

Det ska dock poängteras att den turkiska utrikesministern Ahmet Davutogly redan i fredags citerades i New York Times också i mer försonliga tongångar:

Vårt mål är inte att skada den historiska vänskapen mellan Turkiet och Israel, utan tvärtom att styra om den nuvarande israeliska regeringen mot en [korrigering av] ett misstag som inte motsvarar deras exceptionella vänskap.

Dock ett lite udda sätt att besvara vänskap på, kan tyckas.

(mer…)

Svensk ”folkrättsexpert” underkänd av FN

02 september 2011

FN-UTREDNING GER ISRAEL RÄTT

Den allestädes citerade Ove Bring — professor emeritus i internationell rätt och regelbunden gäst på Palestinagruppernas olika evenemang — fick idag indirekt smäll på fingrarna från FN:s utredningskommission gällande Ship to Gaza. Men det hindrade honom inte från att idag återigen dela med sig av sina åsikter om ”folkrätt” när det gäller utropandet av en palestinsk stat.

Den FN-kommission som utrett Ship to Gaza och Israels bordningsinsats 2010, Palmer-kommissionen, har slagit fast att Israels havsblockad mot den terrorstämplade Hamasregimen i Gaza är fullt legitim enligt folkrätten, rapporterar New York Times, som nu publicerat slutrapporten på sin hemsida (pdf). Utredningen konstaterar att Israel uppfyller sina humanitära åtaganden i samarbete med FN, och att blockaden inte utgör någon ”kollektiv bestraffning”. Rapporten går hårt åt både Turkiet och Ship to Gaza vars ”verkliga karaktär och syften” den ifrågasätter, medan invändningen mot Israel främst begränsades till att den lagliga bordningsinsatsen blev ”överdrivet” hårdhänt gentemot de ”våldsamma” turkiska aktivisterna.

Som en av mycket få folkrättsjurister i världen deklarerade Ove Bring dock, när det begav sig, att Israels blockad hade ”kränkt folkrätten” och att man agerat ”i strid med gällande regler” när man upprätthöll havsblockaden på internationellt vatten. I svenska medier citerades han som ett orakel, och ingenting sades om att internationella folkrättsexperter redan då kommit till motsatt slutsats.

Idag är det åter dags för Ove Bring att tala om vad han anser är folkrätt. På DN Debatt hävdar han nu att folkrätten kräver att Sverige måste erkänna Palestina som egen stat, och välkomna den som ny FN-medlem. Detta trots att Palestina och dess representanter Fatah och Hamas fortfarande vägrar fredsförhandlingar med Israel, respektive vill utplåna den judiska staten och fortsätter sina terroranfall.

Sannolikt kommer svenska journalister och aktivister att återigen hänvisa till Ove Bring som ensam auktoritet på internationell rätt.

Folkpartiets Jan Björklund och Birgitta Ohlsson redogjorde på torsdagen för varför EU inte bör erkänna Palestina idag, vilket också är slutsatsen som exempelvis Ove Brings kollega, folkrättsprofessor emeritus Göran Lysén, dragit.

”NYHETSBYRÅN” TT FÖRSÖKER DÖLJA

Och självklart lär det inte komma någon ursäkt från Ship to Gaza, Palestinagrupperna och alla de som dansat efter deras pipa med storvulna hänvisningar till ”folkrätten” när de fördömt embargot mot Hamas. Som exempelvis ”nyhetsbyrån” TT som, helt väntat, försöker att gömma undan huvudnyheten om det juridiska utslaget längst ned i sin text och sätter en vilseledande rubrik som, till skillnad från FN-rapporten, riktar in sig mot Israel.

DN, SvD, SvD, DN, SVT, D, DN, 2, SvD, 2, Gp, 2.

Läs också:
Turkiskt hyckleri (Dilsa Demirbag-Sten)
FN underkänner Ship to Gazas huvudargument (Axess)
Nyttig läsning för nyttiga idioter (SvD)
Medierna tystar ner att FN gav Israel rätt att stoppa Ship to Gaza (D. Erixon)
Turkiet krävde FN-utredning, men godtar inte resultatet (Exp)
Pro-palestinska häcklare buades ut av publiken när de saboterade konsert (BBC)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ship to Gaza” och Göteborgs Posten – några brev från en prenumerant (brev 2)

14 juli 2011

Hej!  GP bara fortsätter att dag efter dag ställa upp för ”folkbildningskampanjen” (se gårdagens artikel i ämnet) under täckmantel ”Ship to Gaza”. ”Dagens Mankell” är än mera explicit än gårdagens:

”Grekland har sålt sin själ…för dessa israeliska silverpengar”

”Grekland har sålt ut sin nationella självbestämmanderätt efter hot från Israel och USA”

Intressant att i Mankells universum kommer ”silverpengar” från Israel fast i konsekvensens namn kunde de också komma från USA.

Men det är klart att Mankell, som författare,
är medveten om svenska språkets associationsvärld:
sin själ brukar man sälja till djävulen – så ”demoniseras” Israel på riktigt. Och silverpengar? Vem har inte hört om Judas och hans belöning för svek – 30 silverpengar? Det vimlar av associationer hos Mankell
och alla går i samma riktning – det är judarna som utpekas. Vilken fantastisk ”folkbildning” från GPs kulturredaktion! Kan Gabriel Byström
som ansvarar för GPs kulturredaktion
kommentera detta?

Mankell hotar både Grekland och Israel:

 ”Här i Sverige kontaktas vi av människor som väljer semestra någon annanstans än i Grekland.”

 ”…det kan gå verkligt illa för Grekland.
 Hur många minns idag att det en gång fanns ett land
 som hette Jugoslavien?
 Vad hände med den nationen? Och hur stor är egentligen skillnaden med Grekland?”

Bäva grekerna!

I Mankells planer ingår att

”…bemöta den israeliska deformationskampanj [sic!]
 som blir alltmer grotesk och lögnaktig.”

Det verkar verkligen vara någon form av grotesk deformation i Mankells föreställningsvärld – ”sålda själar”, ”silverpengar”, vision av den grekiska nationens undergång, och visionen av den jugoslaviska nationens existens ([sic!] igen) osv.

Lögnaktigheter finns i Mankells artikel.

Israels blockad av sjövägen till Gaza är inte ”illegal” utan är helt i linje med internationell rätt. Gaza är inte avstängd. Om Mankell tror att ”palestinier i sin avstängda Gaza väntade på vår ankomst”, så kan han och hans kompisar säkert trösta dem genom att resa på besök genom Gazas öppna gräns från Egypten och semestra (i stället för i Grekland) på något av de lyxigaste hotellen vid Medelhavets strand i Gaza t.ex.

http://www.grandpalace.ps
http://www.aldeira.ps
Detta kunde också vara trevligt för GPs journalister, vilket förhoppningsvis kunde bidra till en mera balanserad och objektiv nyhetsrapportering från Mellanöstern.
 
Fortfarande hoppas jag att mina tre brev (inklusive detta) besvaras av GP.

Vänliga hälsningar,

prenumerant

 

intressant

Utdrag ur Premiärminister Netanyahus tal i Knesset

05 februari 2011


Andra februari, 2011

Översättning

Gårdagen var en dramatisk dag i vår region. Miljontals människor strömmade ut på Egyptens gator. President Mubarak, som har styrt Egypten i 30 år, meddelade att han inte ställer upp i nästa presidentval, och att han kommer att arbeta för att införa regeringsreformer i Egypten.

I Washington, London, Paris och genom hela den demokratiska världen talade ledare, analytiker och forskare om de möjligheter som en förändring i Egypten kan medföra. De talade om löftet om en ny dag.

Dessa hopp är förståeliga. Alla som värnar mänsklig frihet, även Israels folk, inspireras av de uppriktiga kraven på reformer, och av möjligheten att de kommer att äga rum.

Det är uppenbart att ett Egypten som helt omfamnar det 21:a århundradet och som antar dessa reformer vore en djup källa till hopp för hela världen, för regionen och för oss.

I Israel vet vi värdet av demokratiska institutioner och frihetens betydelse. Vi vet värdet av oberoende domstolar som beskyddar individens rättigheter och lagens styre; vi vet värdet av fri press och av ett parlamentssystem med en koalition och en opposition.

Det står klart att ett Egypten som vilar på dessa institutioner, ett Egypten som är förankrat i demokratiska värderingar, aldrig skulle utgöra ett hot mot freden. Tvärtom, om vi har lärt oss någonting av den moderna historien så är det att ju starkare demokratins grunder är, desto starkare blir fredens grunder. Freden mellan demokratier är stark, och demokrati stärker freden.

Ett möjligt scenario, vilket tvivelsutan förenar oss alla, är att dessa hopp om demokrati och en gradvis, stabil reformprocess förverkligas i Egypten.

Detta är dock inte det enda möjliga scenariot. Ty långt borta från Washington, Paris, London – och inte så långt från Jerusalem – finns en annan huvudstad där man hyser hopp.

I denna huvudstad finns det ledare som också ser möjligheterna som en förändring i Egypten kan medföra. Också de stödjer de miljontals som givit sig ut på gatorna. Också de talar om en ny dags löften. Men för människorna i denna huvudstad ligger den nya dagens löfte inte i dess gryning, utan i det mörker den kan bringa.

Denna huvudstad är Teheran, och jag försäkrar er att Irans ledare inte bryr sig om egyptiernas uppriktiga önskan om frihet, liberalisering eller reform, inte mer än vad de brydde sig om att besvara liknande rop på frihet från det iranska folket, sitt eget folk, för bara 18 månader sedan.

Jag ska friska upp ert minne. De hade också demonstrationer; stora skaror fyllde torgen. Men givetvis fortsatte det inte så. Jag skulle säga att det inte slutade så, men jag är inte säker på att det är över.

Den iranska regimen är inte intresserad av att se ett Egypten som beskyddar individers, kvinnors och minoriteters rättigheter. De är inte intresserade av ett upplyst Egypten som omfamnar det 21:a århundradet. De vill ha ett Egypten som återgått till medeltiden.

De vill att Egypten blir ett nytt Gaza, styrt av radikala krafter som motsätter sig allt som den demokratiska världen står för.

Vi har två skilda världar här, två motsatser, två världssyner; den som tillhör den fria, demokratiska världen och den som tillhör den radikala världen. Vilken av dem kommer att stå som segrare i Egypten?

Svaret på denna fråga är avgörande för Egyptens framtid, för regionens framtid och för vår egen framtid här i Israel.

Vår ståndpunkt är tydlig. Vi stödjer de krafter som förespråkar frihet, framsteg och fred. Vi motsätter oss de krafter som söker att framtvinga en mörk despotism, terrorism och krig.

Skulle de krafter som önskar att försiktigt reformera och demokratisera Egypten stå som segrare är jag övertygad om att en sådan positiv förändring även skulle utgöra en pelare för en vidare arabisk-israelisk fred. Men vi är inte där än.

För det första är denna strid ännu inte avgjord. För det andra är det möjligt att det kommer att dröja länge innan någon av de inblandade krafterna uppnår seger, och vi kan stå inför många år av instabilitet. För det tredje innehåller nutidshistorien många fall i Mellanöstern där extrema islamistiska element missbrukat det demokratiska spelets regler för att ta makten och införa antidemokratiska regimer.

Det hände i Iran; det hände i Libanon; och det hände igen när Hamas tog över Gazaremsan. Åtnjuter Iran frihet? Finns det riktig demokrati i Gaza? Främjar Hizbollah de mänskliga rättigheterna?

Vi måste säkerställa att detta inte sker igen. Vi måste göra allt som står i vår makt för att säkerställa att freden segrar.

Jag vill föra någonting vidare till er, medlemmar av Knesset, någonting jag talade om igår. Jag vill klargöra någonting som unga israeler kanske inte förstår, men som de flesta av oss, förmodligen vi alla, förstår mycket väl.

I över 30 år har vi åtnjutit fred på två fronter. Den ena är en fredlig gräns mot Egypten, och den andra – den fredliga gränsen mot Jordanien.

I praktiken upphörde vår fredliga gräns mot Jordanien att vara en krigets gräns för ungefär 40 år sedan. Först hade vi lugn, och sedan hade vi fred. Med Egypten var det tvärt om. Men på båda fronterna har vi åtnjutit fred utmed gränsen, och inte bara avsaknad av krig. Vi har inte behövt försvara dessa gränser. Och det finns folk här som minns vad det betyder för oss.

Jag ser Avi Dichter här, och Shaul Mofaz, Matan Vilnai och många andra. Vi minns hur det var när det inte var fred. Hur vi stred i Suezkanalen, på kanalens banker, inuti den, och i Jordanien. Vi stred, vi alla. Det är nu över. Det har förändrat världen, och det har förändrat staten Israel. Det förändrade vårt strategiska läge. Det är därför det är avgörande för oss att bevara den nuvarande freden.

Vi förväntar oss att vilken regering det än blir i Egypten hedrar freden. Dessutom förväntar vi oss att det internationella samfundet förväntar sig att vilken regering det än blir i Egypten hedrar freden. Detta måste stå klart, jämte diskussionerna om reformer och demokrati.

Vi måste även ödmjukt inse sanningen – att dessa enorma revolutioner, dessa dramatiska förändringar, denna jordbävning – inget av detta handlar om oss. Det handlar om centrala frågor som vi diskuterar vid något annat tillfälle.

Jag tror inte att vi behöver beröra alla detaljer i detta kaos nu. Men en sak säger jag: vi befinner oss i en turbulent situation. I sådana situationer måste vi se oss omkring med vidöppna ögon. Vi måste se saker som de är, inte som vi skulle önska att de var. Vi måste försöka undvika att tvinga in verkligheten i ett förutbestämt mönster. Vi måste acceptera att en enorm förändring äger rum, och medan den sker – hålla ett vakande öga.

Grunden för vår stabilitet och vår framtid, för att bevara eller utöka freden, särskilt under tider av oberäknelighet, är genom att förstärka staten Israels makt. Det kräver säkerhet och även att vi är ärliga mot oss själva.

Att vara ärliga mot oss själva och avstå från självgisslande på grund av de problem vi omgärdas av och de förändringar som äger rum. Det är lätt att lägga skulden på oss själva för dessa, och även för den palestinska frågan, vilken jag kommer att beröra inom kort.

För när vi lägger skulden på oss själva känner vi att vi har kontroll, att utvecklingen är beroende av oss. Annars finns det de som upplever sig som hjälplösa när de ställs inför dessa förändringar.

Om det inte finns någon fred, eller om freden går i spillror, på grund av oss, då kan vi göra någonting åt det för att ändra på tingens ordning. Om det är upp till den andra sidan eller sidorna har vi mindre inflytande över situationen.

Jag menar inte att vi skyller på oss själva. Det handlar mer om att skylla på ledarskapet. I don’t mean that we blame ourselves.  It’s more about blaming our leadership.  Händelsevis är det jag som är ledaren nu, men vi har haft sju premiärministrar. Vi har bytt ut sju premiärministrar sedan Osla, Camp Davis och Annapolis, och vi fortsätter att beskylla oss själva. Så är det så konstigt att världen också beskyller oss?

Jag sa att vi är villiga och att vi önskar främja fredsprocessen med palestinierna. Jag har sagt att de första två beståndsdelarna av denna fredsprocess är ömsesidigt erkännande och säkerhet. Om jag får citera mig själv från denna talarstol, så har jag många gånger sagt att vi behöver verkliga säkerhetsarrangemang. Inte bara för att de upprätthåller freden, utan även för att de garanterar vår säkerhet i den händelse att freden går om intet – och i Mellanöstern kan ingen garantera någon regims säkerhet.

Om jag inte misstar mig, sa jag det bara för en eller två veckor sedan. Jag sa det för att ett fredsavtal, en bit papper, inte garanterar att freden kommer att upprätthållas, och inte heller garanterar den en fredspartners överlevnad. Därför, för att försvara överenskommelsen, och för att försvara oss själva om freden skulle försvinna eller brytas mot, eller om endera parten har ett regeringsbyte, behöver vi starka säkerhetsarrangemang.

Det var och är den centralfråga jag diskuterade med president Abbas under vårt korta samtal. Korta, inte för att vi inte ville tala – det vet alla att vi ville, det vet världen att vi ville – utan för att han inte ville.

Vi har gjort mycket för att hjälpa den palestinska ekonomin, inte som ett alternativ till den politiska fred vi vill förhandla fram med dem, utan som ett bidrag till ökad stabilitet och för att hjälpa den palestinska befolkningen att förstå att det finns mycket att uppnå i fred.

Under de kommande dagarna planerar jag att vidta vidare steg för att ytterligare uppmuntra utveckling och välstånd bland palestinierna.

Jag hoppas att president Abbas kommer att betrakta de förändringar som äger rum i regionen som en möjlighet att sitta ner med oss och diskutera fred utan förutsättningar, förhandlingar som tar i beräkning förändringar som kommer att påverka Israel och den Palestinska myndigheten. Vi vill ha uppriktiga, omfattande diskussioner om det rätta sättet att etablera en stabil och hållbar fred i en instabil region, en fred som kan rida ut stormarna i denna turbulenta region.

Det finns mycket som skiljer israeler och palestinier. Men det finns bara ett sätt att lösa dessa meningsskiljaktigheter – en förhandlad uppgörelse, inte genom att vidta unilaterala steg.

Det finns många skeptiker där ute. De säger att israeliska regeringar och deras minimalistiska inställning till eftergifter inte överensstämmer med palestiniernas minimalistiska inställning. Det är möjligt, säger de, att klyftan mellan Israel och palestinierna är för bred för att överbryggas. De kan ha rätt.

Men om vi inte försöker kommer vi säkerligen inte att lyckas. Och vi kan inte försöka innan vi sätter oss ner, och vi kan inte sätta oss ner om de inte vill.

Jag hoppas att president Abbas kommer att förenas med mig i ett uppriktigt försök att utforska möjligheten till en praktisk fred med praktiska säkerhetsarrangeman i den verklighet vi finner oss i – för israelernas skull, för palestiniernas skull och för vår gemensamma framtids skull.

I denna verklighet måste Israel befästa sin makt. Vi måste upprätthålla vår säkerhet. Vi måste sträva efter en stabil fred med beslutsamhet, varsamhet, ansvar, och, framför allt, med vaksamma ögon som ser verkligheten som den är.

Översättning: Adam Eberhag

interessant