Bakslag efter bakslag för regeringen i Turkiet

Turkiets premiärminister Erdogan

”TURKIETS HANDEL MED ISRAEL FORTSÄTTER SOM TIDIGARE”

Det har inte varit lätt för Turkiet efter händelserna på den turkiska islamistbåten Mavi Marmara i Ship to Gaza. De negativa återverkningarna för Turkiet har duggat tätt. Visserligen skrev New York Times igår att källor till tidningen bekräftar att det är business as usual i handeln mellan Turkiet och Israel. Och de obekräftade ryktena i förra månaden om att militära mångmiljardkontrakt skulle ställas in av Turkiet har inte förverkligats. Dessutom befinner sig en turkisk regerings- och militärdelegation på utbildning i Israel just nu. Istället är det Turkiet som är oroligt för att Israel kommer att ställa in försäljningen av teknisk underrättelseutrustning till Turkiet, skriver tidningen. Israel fruktar att teknologin till slut hamnar i händerna på Iran. Artikelns källor noterar att Israel är Ankaras näst största försvarsmaterielleverantör efter USA.

Den israeliska regeringens varningar till befolkningen att inte resa på semester till Turkiet pga spänningarna där har dessutom resulterat i en omedelbar förlust för Ankara på över 3 miljarder kronor hittills, med 150.000 avbokningar, rapporterar Hürriyet. Men trots att Turkiet alltså handlar lika mycket som tidigare med Israel, så har de vänskapliga relationerna onekligen skadats. Anslutningen till pakten Syrien-Iran, på bekostnad av kontakterna med de mer fredsvilliga Egypten och Saudiarabien, var ett turkiskt systemskifte som inleddes redan från 2003, kort efter islamistregeringens makttillträde.

USA LITAR INTE LÄNGRE PÅ TURKIET

Men ett av de svåraste bakslagen för Turkiets nya maktambitioner kom från USA för två veckor sedan. Obama-administrationens Europa-ansvarige, Philip Gordon, gjorde klart att Turkiet nu måste bevisa att man fortfarande är allierad med Väst. Uttalandet slogs upp stort i Turkiet och i nästan hela världen av nyhetsbyrån AP (inte i Sverige dock). USA har hittills varit en förespråkare av turkiskt medlemskap i EU, men skiftet i den turkiska politiken väcker nu allvarliga frågor, sade han. Det gällde även faktumet att Turkiet röstade nej till de nya FN-sanktionerna mot Iran.

Tidigare i veckan rapporteras USA:s president Barak Obama ha varnat Turkiet för att deras krav på en ”internationell” FN-utredning av bordningen av Gazakonvojen, vilket USA inte stödjer, kan utvecklas till ett tveeggat svärd med tanke på IHH-islamisternas agerande på den turkiskflaggade Mavi Marmara (se video här, och den turkiske styrmannens vittnesmål här).

Dessförinnan kom ett bakslag för Turkiets diplomati från Brasilien, som först hade samarbetat med Ankara för att skydda Iran från sanktioner. Men nu har Brasilien dumpat Turkiet, och väljer att stödja FN:s och omvärldens strategi.

Erdogan (v) tvingades acceptera den danske NATO-chefen

Utöver Obama-administrationen har alltfler röster varnat redan under förra året för att Turkiets plats i NATO börjar bli problematisk. Turkiets premiärminister var också den som ursinnigt motsatte sig att Danmarks fd. statsminister Anders Fogh Rasmussen skulle bli generalsekreterare för NATO. Han var rasande för att Rasmussen hade vägrat att be om ursäkt för de danska Muhammed-karikatyrerna, men tvingades till slut gå med på nomineringen.

Banden mellan de israeliska och turkiska folken beskrivs som starka och vänskapliga från båda håll. Men det islamistiska turkiska regeringspartiet AKP, och premiärminister Recep Tayyip Erdoğan, började skada Turkiets goda relationer till Israel redan flera år före Ship to Gaza och Operation Gjutet Bly. Landets nya förbindelser med Syrien och Hamas gav Turkiet en ”medlarroll”, tills det började framgå att Ankara stod närmare Israels fiender än mitten. Man inledde också sändningar av turkiskproducerade antisemitiska TV-serier i landets statliga TV under lång tid, och kom med regeringsuttalanden som var ovanligt hätska och hatiska. Erdoğan visade inte heller den minsta förståelse för Israels rätt att stoppa Hamas åtta år långa raketbombardemang. Han försvarade Hamas och beskrev Israel som omänskligt och jämförde med nazisterna. Erdoğans regering har vid flera tillfällen underblåst antisemitism i Turkiet.

AKP-partiet hängde under Hamaskriget upp banderoller i ett muslimskt-judiskt kvarter i Istanbul med budskapet: ”Mänskligheten slaktad i Palestina […] Du ska inte döda […] Ni kan inte vara Moses barn”. Efter att Erdoğan skällt ut Israels president och fredspristagaren Shimon Peres i Davos med anklagelser om blodtörst, och sedan stormade ut från konferensen, hängde AKP upp gigantiska banderoller i valkampanjen med nedanstående budskap:

AKP:s valbanderoll: "Vad gör en röst för skillnad? Den förändrar Israels presidents ansiktsuttryck"

AKP: "Välkommen ärofyllda Erdogan - en ledare inför vilken omvärlden respektfullt bugar" (Peres bugar)

ERDOGAN: ” VI SKALL DRÄNKA DEM”

Den turkiske premiärministern sade nyligen om kurdiska PKK att ”Vi ska dränka dem i deras eget blod, vi ska utrota dem till siste man”. Men det har alltså inte hindrat honom från att gråta krokodiltårar om Israels försvar mot hans vänner i Hamas. Nima Dervish hänvisar till en intressant artikel i Expressen skriven av en svensk kurd, om bjälken i Turkiets öga. Reformerna för kurderna har frusit inne. Nima Dervish kommenterar träffsäkert Erdoğans mästrande och fördomsfulla uttalande på hebreiska  riktat till Israel om att ”Du skall inte döda”.

Armenierna betraktar Erdoğans utfall mot Israel som hyckleri, med tanke på att Turkiet fortfarande vägrar att erkänna folkmordet på armenier i det Ottomanska Imperiet. Blockaden mot Nagorno-Karabach tycks inte heller störa Turkiet. Och på Cypern fortsätter Turkiets ockupation av den norra delen, vilket också det omöjliggör ett turkiskt EU-medlemskap.

Erdogan och Ahmadinejad

Erdoğan, som själv suttit i turkiskt fängelse pga islamistisk verksamhet, valde också att förra året skicka en inbjudan till Sudans diktator Omar Bashir, trots att denne är internationellt efterlyst för brott mot mänsklighten och krigsförbrytelser i Darfur. Han försvarade sin inbjudan med att han hellre träffar den folkmordsanklagade Bashir än Israels premiärminister Benyamin Netanyahu, och sade att en ”muslim inte kan genomföra folkmord”, rapporterade BBC. Bashir avstod från att komma, i motsats till Irans diktator Mahmoud Ahmadinejad, också han inbjuden, vars regim Erdoğan beskrev som ”vår vän”.

Erdoğan tycks vilja återupprätta den stolthet som landet hade när man var regionens största koloniala ockupationsregim före Första Världskriget – det Ottomanska Imperiet. Trots att storhet idag räknas i BNP per capita, teknologiska framsteg och forskning, tycks islamisten Erdoğan känna nostalgi för den betydelse som det forna turkiskledda kalifatet hade som imperium i arabvärlden och dagens Israel. Flera bedömare talar om ett ”kallt krig” i Mellanöstern, mellan å ena sidan de mer fredsvilliga Saudiarabien, Egypten, Jordanien och Västbanken, och å den andra sidan terroristregimerna i Iran, Syrien, Libanon/Hizbollah samt Hamas i Gaza. Erdoğan tycks ha inrättat sig bakom de sistnämnda.

TURKIETS ROLL SOM ”MEDLARE” OCH ”BRYGGA” ÄR NU HELT SLUT

Somliga har hävdat att den turkiska regeringen valt att vända sig till Iran och de mer radikala arabregimerna som en ren protest mot ”trögheten” i EU:s medlemsskapsförhandlingar. Men orsaken hittas, enligt andra bedömare, mer sannolikt i en djupt ideologiskt rotad revanschism i de miljöer som den sittande turkiska ledningen kommer från. Irrationaliteten hos Erdoğan, och alliansen med de regimer och terrorgrupper som avvisar fred med Israel, har samtidigt förstört hans regerings chanser att spela rollen som medlare eller brygga i Mellanösternkonflikten. Så här sade den forne ”medlaren” Erdoğan i en saudisk tidningsintervju i mars i år:

Al-Aqsa-mosken [som ligger på Tempelberget i Jerusalem], Patriarkernas Grav [i Hebron] och Rakels grav har aldrig varit, och kommer aldrig att bli, judiska platser, bara islamiska. […]

[Jag] älskar mina bröder i Fatah och mina bröder i Hamas lika mycket, för de är mina muslimska bröder, och jag kan inte skilja dem åt.

Smp, SvD, DN, SvD, 2, Dag, 2, 3, Gp, 2, Syd, Svt, Vg, 2, 3, Tv2, S, Vlt, St, Lz, Gd, Db, Ab, Blt, Ek, Bl, Al, Sr, 2, C, 2, 3

Läs också:
– Netanyahu: Ingen ”ursäkt” till Turkiet för försvar mot turkisk lynchmobb
– I Expressen: ”Kurder ser Turkiets utfall mot Israel som dåligt skämt”
– Bulgariens utrikesminister: Turkiet överreagerade om Ship to Gaza
– 50 % av frisläppta palestinska terrorister begår nya terrorattentat
– Daniel Pipes: Hör Turkiet hemma i NATO längre?
– Ett NATO utan Turkiet
– Daniel Pipes: Erdogan visar sina tänder
– Om Hamnarbetarförbundet: Hamas och norrländskt trä
– Lisa Abramowicz: En blockad av freden
– Cecilia Uddén vill prata om sådant som ‘inte’ rapporteras av andra: ”Gaza”
– Slutsatser från Carnegie-rapporten ”Bygger palestinierna en stat?”
– Fredrik Malm (FP): Turkiets nya giv
– Shimon Peres svarar Erdogan i Davos (video i 3 delar, svensk text)

Läs mer om Ship to Gaza:
– Turkisk kapten och styrman vittnar: IHH beväpnade sig för strid i förväg
– Närbilder på islamisternas attack, samt Turkiets vetskap om IHH
– Reuters intervjuar folkrättsexperter: Bordningen och blockaden laglig
– Folkrättsprofessor vid Uppsala Universitet: Bordningen och blockaden laglig
– SvD och dansk studie om IHH:s kopplingar till Al-Qaida och Hamas
– Kontrasten mot båtarna där inga islamister gick till våld
– Samling av tillgängliga videoklipp

Läs även andra bloggares åsikter om Recep Tayyip Erdoğan, Erdoğan, Erdogan, Turkiet, IHH, Israel, Benyamin Netanyahu, Ship to Gaza, Omar Bashir, bakslag, NATO, EU, Hamas, Palestina, islamism, antisemitism, Anders Fogh Rasmussen, NATO, Iran, Operation Gjutet Bly, Carl Bildt, EU-medlemsskap, Cypern, armenier, Armenien, kurder, Kurdistan, Bjälken i ögat, hyckleri

Explore posts in the same categories: Politiken

Etiketter: Anders Fogh Rasmussen, antisemitism, bakslag, Benyamin Netanyahu, Erdogan, EU, Gaza, Hamas, IHH, Iran, islamism, Israel, NATO, Omar Bashir, Operation Gjutet Bly, Palestina, Recep Tayyip Erdoğan, Ship To Gaza, Turkiet

Both comments and pings are currently closed.