Stort rabalder i Danmark om Durban II

Vad beror det på att debatten i Sverige om Durban II är så begränsad, samtidigt som den på andra sidan Kattegatt fyller spaltmeter? I fredags ställde sig 21 riksdagsledamöter bakom ett upprop till regeringen. Idag finns även en artikel om detta i Världen Idag:

Sverige kan inte hålla tyst när andra länder kritiserar FN:s rasismkonferens. Det menar Annelie Enochson.
– USA, Kanada och Italien har redan dragit sig ur konferensen och andra länder överväger att dra sig ur eller har hotat att göra så om konferensen får den befarade rasistiska inriktningen. Starka uttalanden har gjorts från bland annat brittiska, nederländska, franska och danska regeringsföreträdare. Från svenskt håll har däremot tystnaden varit total, säger hon.
[…]
Även Gunnar Hökmark, moderat EU-parlamentariker, ifrågasätter ett svenskt deltagande på konferensen:
– Sverige bör ställa tydliga krav. Det bästa är att inte åka dit om man inte får tydliga garantier att det inte blir en upprepning av Durban-konferensen. Det bästa vore om EU agerade gemensamt.
Han är bekymrad över hur FN:s människorättsråd kan ge länder som Iran och Libyen stort inflytande över konferensen.
– FN har satt bocken till trädgårdsmästare, konstaterar Gunnar Hökmark.

Glädjande nog publicerade Sydsvenskan i förrgår en artikel som bland annat tar upp Durban II, skriven av Anna Ekström:

Samtidigt pågår förberedande möten inför FN-konferensen mot rasism som skall hållas i Genève i april, som går under smeknamnet ”Durban II”. Italien har sagt ett kraftfullt ”Nej tack!” Frankrike, Danmark, Australien och Nederländerna protesterar och USA har lämnat återbud. De lyckades inte vända konferensen på rätt köl. Det skulle bli en konferens för mänskliga rättigheter som förordar åtgärder mot rasism. Det ser ut att bli en konferens för rasism som förordar åtgärder mot mänskliga rättigheter.

Från Sveriges ledning hörs inga protester. Svenska politiker har tvärtom visat antipatier mot Israel som borde ge dem fribiljett till Durban 2.
När Per Gahrton, ordförande i Palestinagrupperna, talade till demonstranterna i Malmö påstod han att Israel har världsrekord i brott mot mänskliga rättigheter. Israel. Inte Sudan eller Kina. ”Militärdiktatur” (Sydsvenskan 4.3) är ett av de epitet Gahrton ger ett land som har fler partier än Sverige, och vars parlamentariker är lika civila som de våra. Att svenska tidningars ledarsidor skulle vara styrda av ”Israellobbyn” (Newsmill 10.3) är en nyformulering av en gammal antisemitisk myt. Demonstranter som på arabiska skanderade slakta judarna är för honom entusiastiska ungdomar (Debatt i SVT 12.3). I ljuset av att Gahrton är med i den arbetsgrupp som formar oppositionens utrikes- och säkerhetspolitik ter sig hans verklighetsförfalskning inte bara absurd. Den är skrämmande.
[…]
Det finns barn i södra Israel som inte upplevt någon annan tillvaro än en i ständig beredskap. Det gör ingenting enligt dem som, likt Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (S), kallar Israel för barnamördare. Det gör ingenting enligt logiken som kvittar liv mot liv: 400 judiska barn dog ju inte. Av någon anledning behöver detta ibland ursäktas med att de vuxna har byggt skyddsrum där barnen kan behöva fördriva hela dagar. Det finns något otäckt i denna matematiska logik – som om det skulle ha varit mer proportionerligt, mindre tragiskt om också dessa barn hade berövats sin framtid och inte bara en barndom i trygghet.

Hatets logik bryr sig inte om de plågade och döda; den använder dem. Den tvekar inte att i ord och bild exploatera barn som mördades under Förintelsen för att återigen hetsa mot judar. Hatets logik utnyttjar människor och den förvrider språket. Inför Durban 2 talas nyspråk, språket i Orwells roman 1984, där sanning kom att betyda lögn. År 2009 betyder antirasism rasism, mänskliga rättigheter ideologiers rättigheter att tysta yttrandefriheten, fredssträvan hets, alla människors lika värde alla är lika värda, men somliga (icke-homosexuella, icke-judar) är mer värda än andra.

Är det för mycket begärt att företrädare för Sveriges båda politiska allianser skall agera mot varje försök att förvanska de mänskliga fri- och rättigheter som generationer av européer fått kämpa hårt för, och som människor hoppas att samhället vilar på? Är det för mycket begärt att de skall kunna skilja mellan hets grundad på falsarier och fredssträvan grundad på fakta?

I Danmark pågår debatten för fullt:

• Jesper Beinov i Berlingske Tidende – Når man trækker racismekortet:
  

  For det andet har der fundet en voldsom politisering af racismebegrebet sted. Vi ser det bl.a. på højst bekymrende vis ift FNs Durban II-konference, hvor stærke kræfter arbejder på at indskrænke ytringsfriheden.

• Jacob Mchangama, chefsjurist på The Danish Centre for Political Studies (CEPOS), i Berlingske Tidende – FN er udhulet:
  

  Regering arbejder for at gøre FNs Menneskerettighedsråd til det centrale forum for beskyttelse af menneskerettighederne. Men når lande som Saudi Arabien, Sudan, Kina og Rusland dominerer, udvandes og fordrejes rettighedsbegrebet. Derfor bør vi skabe et alternativ til FN for fremme af menneskerettigheder, hvor det er et krav, at landene er demokratiske retsstater.
  […]
  Ifølge en rapport fra NGOen Unwatch var kun tre lande blevet udsat for fordømmende resolutioner ved udgangen af 2008. Nordkorea med 1, Myanmar med 4 og endelig Israel med 20 resolutioner. Som det kan ses af disse tal, er Israel konstant genstand for Rådets kritik og de mange resolutioner er typisk stærkt ensidige uden at Rådet nævner de terrorangreb, som Israel udsættes for. Lande som Sudan, Zimbabwe, Rusland, Kina eller Saudi-Arabien er aldrig blevet gjort til genstand for fordømmelser. Rådets flertal har også nedlagt uafhængige FN-rapportørers mandater til at granske menneskerettighedsefterlevelsen i undertrykkende stater som Cuba og Hviderusland.

  Det er også karakteristisk, at Rådets flertal arbejder aktivt for at bekæmpe »forhånelse af religion«, særligt islam. Man har således vedtaget en resolution, der bl.a. opfordrer FNs medlemsstater til at kriminalisere visse former for kritik af religion og dermed indskrænke ytringsfriheden. Pakistan har på vegne af OIC netop offentliggjort et nyt forslag til en sådan resolution, som sandsynligvis vil blive vedtaget af Rådet i marts måned. Det er også Rådet, der har nedsat den komité, der forbereder FNs racismekonference, Durban II, hvor OIC-staterne også søger at forbyde religionskritik og sidestille en sådan kritik med racisme.

• Marie-Louise Andersen i kpn.dk – Skal religionskritik være lovligt?
• Nicolai Waaben i Jyllands-Posten – Religionskritik og Durban II:
  

  Hvorfor ikke gå skridtet fuldt ud og tilslutte os hovedformålet med Durban II: kriminalisering af religionskritik?

  Det ville være interessant at se, om vi så oplevede, at overgreb mod kristne og andre religiøse minoriteter dermed ville ophøre.

  Ville vi så i fremtiden f.eks. opleve, at overgreb mod kristne i Tyrkiet ville ophøre? At overgreb og forfølgelse af kristne i Irak, Iran, Pakistan, Egypten, Indonesien, Algeriet, Saudi-Arabien, Malaysia, Indonesien derved ville ophøre? At regeringerne i de pågældende lande ville slå hårdt ned mod dem, der forfulgte religiøse minoriteter? Næppe.

  I Saudi-Arabien er det forbudt at indføre kors og bibler, og muslimer, der konverterer til kristendom, bliver forfulgt og i enkelte tilfælde dræbt. I Malaysia skal muslimer have rettens tilladelse, før de kan konvertere til kristendom (dette er så vidt vides ikke lykkedes for nogen endnu).

  I perioden 2004 til 2007 blev 110 kristne kirker nedlagt af de indonesiske myndigheder. I Tyrkiet er der en stigning i antallet af overgreb og forfølgelse af kristne og ikke-muslimer.

  I Pakistan og Irak forfølges kristne, og i Egypten har der i 2008 været en voldsom stigning af tilfælde af diskriminering, forfølgelse og chikane af kristne koptere.

  I Iran er kristne konvertitter i en del tilfælde blevet fængslet på ubestemt tid. Selv I Algeriet ses flere og flere tilfælde af chikane af kristne.

• Bitten-Kirsti Nielsen i Jyllands-Posten – Durban II-aftalen:
  

  En ny religion er dukket op ved navn ”menneskerettigheder”.

  Desværre har den ellers så smukke idé helt mistet sit oprindelige indhold og er blevet en modbydelig inkvisitorisk svøbe, som magtens mennesker svinger over europæernes hoveder i disse år.

• Kasper Elbjørn i Jyllands-Posten – Det lille land mod Durban II:
  

  Hvis et lille land som Danmark vil føre aktivistisk udenrigspolitik for at sikre sine egne borgeres frihed og rettigheder ved at påvirke verden, skal det ske gennem alliancer med lande, der har samme værdier og mål som landet selv.

  Landet bør ligeledes støtte sine allieredes mål og værdier quid pro quo. Man kan altså komme ud for, at gode venner beder om hjælp i en sag, der ikke entydigt er i egeninteresse, men som man støtter, fordi det gavner en større sag, der til gengæld er afgørende vigtig for det lille land.

  Det er denne situation, som vi står i i forbindelse med FN’s såkaldte Durban II-konference om menneskerettigheder. Det ser udenrigsministeren bort fra i sit indlæg.

  Først og fremmest har vores vigtigste allierede meldt afbud til konferencen. Den amerikanske regering meddelte for et par uger siden, at man ikke ville deltage. Også Canada og Israel har meldt afbud, ligesom Australiens udenrigsminister, Stephen Smith, natten til torsdag meddelte, at landet seriøst overvejede at boykotte konferencen.

  De pågældende lande har meldt afbud, fordi Durban II-konferencen på papiret måske nok er et prisværdigt projekt, hvis man mener, at FN bør fremme retfærdighed og normer for god opførsel, men forberedelserne til konferencen og dens forgænger, der blev holdt i Durban i Sydafrika i 2001, viser, at gode intentioner ikke er nok.

  Konferencen, der skulle bekæmpe racisme og promovere ytringsfrihed, ser tværtimod ud til at knæsætte racisme ved allerede i forberedelsesfasen at sidestille zionisme med racisme og blåstemple censur af alt, hvad der kan virke fornærmende eller stødende på religioner.

  Durban II er dermed endnu et initiativ i den værdi- og kulturkamp om menneskerettigheder, der udspiller sig i FN i disse år.

  De muslimske lande i OIC har dygtigt forfulgt egne interesser, og den frie verden er trængt i defensiven.

Och så vidare… För att hitta fler artiklar, leta exempelvis på danska Eniro Nyhedssøg (sökord Durban).

Det är dags att debatten tas på allvar även i Sverige!

Läs även andra bloggares åsikter om Durban II, FN, rasism, antisemitism, Annelie Enochson, Gunnar Hökmark, Anna Ekström, Iran, Libyen, Danmark, Jyllands-Posten, Berlingske Tidende, religionskritik, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, Per Gahrton, Israel

Explore posts in the same categories: Artiklar, Massmedia, Politiken

Etiketter: Anna Ekström, Annelie Enochson, antisemitism, Berlingske Tidende, Danmark, Durban II, FN, Gunnar Hökmark, Iran, Israel, Jyllands-Posten, Libyen, Mänskliga rättigheter, Per Gahrton, rasism, religionskritik, yttrandefrihet

Both comments and pings are currently closed.