Durban II är farligt, trots nytt utkast (VIDEO)

EU-länderna tänker delta i Durban II-konferensen. Den bakomliggande tanken är att det är bättre att delta och kunna påverka än att helt stå utanför. Det är svårt att avgöra om det resonemanget håller. Resultatet vet vi i slutet av nästa vecka.

Tveklöst är däremot att EU-länderna, och därmed även Sverige, måste vara på sin vakt. Som vi påvisar här nedan är förutsättningarna för ett positivt resultat av konferensen dåliga. Det omarbetade utkastet är fortfarande ytterst bristfälligt, och viljan till en riktig dialog saknas helt hos många av de deltagande länderna, mest påtagligt hos en del av arkitekterna bakom de båda utkasten. Det lär därför inte komma som någon överraskning om många delegationer väljer att lämna konferensen på ett tidigt stadium.

Jonathan Leman kunde för ett tag sen berätta att åtminstone en svensk tar ställning för Durban II – Patrik Forsén, rasistisk debattör och tidigare ordförande för Nationaldemokratisk Ungdom. Forsén är inte längre ensam. I tisdagens Västerbottens-Kuriren får han sällskap av Urban Stoltz från Nätverket Bojkotta Israel i Umeå.

Men bortsett från dessa två är tonen enhälligt kritisk. De tre svenska organisationer som förra veckan skrivit under uppropet till försvar för rätten att kritisera religioner har nu fått sällskap av ytterligare fyra;

213. Network against Honour-Related Violence (Sweden)
225. International Culture Forum (Sweden)
227. Teater Kapija (Sweden)
229. Green Women (Sweden)

Artiklar kritiska mot Durban II de senaste dagarna:

• Stephan Wagner i HD: Religion och yttrandefrihet
• Karin Rebas i Gotlands Tidningar: Frihet att förtala
• Sakine Madon i Expressen: Sökes: sanna antirasister
• Patrik Boström i NSD: FN förlorar sin trovärdighet
• Bengt-Ove Andersson i V-K: Ett nytt antisemitiskt spektakel i FN:s regi?

Den mest läsvärda finns dock i tisdagens Sydsvenskan. Under rubriken FN-konferens hotar mänskliga rättigheter pekar Anna Ekström på att det omarbetade utkastet fortfarande innehåller stora medvetna brister:

Förberedande sessioner och deklarationsutkast ledde tidigt till protester från bland andra Kanada, Australien och USA. Den 16 mars utfärdade EU en bojkottvarning. Dagen efter kom ett nytt utkast, ett ryskt initiativ. Vissa vändningar hade strukits och EU intog en försiktigt optimistisk hållning.
I Sverige var det länge tyst. Nyligen kom officiell kritik – mot formuleringar i tidigare utkast som innehållit ”oacceptabla skrivningar om Mellanöstern och Israel”. Så skrev ambassadör Ulla Ström på UD:s hemsida den 5 april.
Men redan de första raderna i det ryska förslaget borde få Sverige att reservera sig. Där bekräftas nämligen deklarationen från 2001, som bland annat innehåller ett ensidigt utpekande av Israel.
Dokumentet från den 17 mars motsäger på flera punkter FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. Bland de åtgärder som förordas märks informationskontroll och medial självcensur för att motverka spridning av rasism. Frågan är om det som innefattas i och utesluts ur begreppet ”rasism” motiverar en jämkning av tryckfriheten.
[…]
I det nya utkastets artikel 10 noteras ”med djup oro den negativa stereotyperingen av religion”. Den tidigare formuleringen var ”noterar med oro förekomsten av förtal av religion”. Är skillnaden annat än kosmetisk?
I artikel 11 föreskrivs lagstiftning om hets mot religion – ett försök att införa hädelselagar.
I artikel 10 nämns islamofobi, kristofobi, antisemitism och antiarabism: en blandning av religion och etnicitet. Kristofobi och islamofobi syftar dessutom omväxlande på angrepp på religioner och angrepp på troende.
De mänskliga rättigheterna skyddar redan mot angrepp på troende. Att värna religioner kan strida emot samma rättigheter. Dessa är avsedda att freda enskilda, bland annat mot övergrepp från religioner.
I den deklaration som antogs vid Durbanmötet 2001 understryks barns och kvinnors rätt att ingå i religiösa grupper, men inte deras rätt till utträde.

Det gör den däremot i 1948 års deklaration i artikel 18 om tanke-, samvets- och trosfrihet. Artikel 20 i samma deklaration utvidgar skyddet till att gälla även gentemot icke-religiösa grupperingar: Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.
[…]
I det ryska deklarationsutkastets artikel 58 anmodas stater att straffa våldshandlingar som begås av nationalistiska grupper. Religiöst betingat våld beivras emellertid inte. Inte heller behandlas religioners förtryck av varandra, eller behovet att skydda dem som bekänner sig till de mindre religionerna.
Paradoxalt nog kan en tillämpning av dokumentet därför bidra till diskriminering även av medlemmar i trossamfund.
Referenser till intolerans mot homo-, bi- och transsexuella personer har effektivt motarbetats och strukits. Däremot uppmärksammas dessa, tillsammans med andra förbisedda grupper, i ett icke antaget nederländskt förslag.
[…]
Nytt ordval till trots är konferensen fortfarande ett brott mot artikel 30 i den förklaring som är så viktig i vår historia och för vårt nuvarande samhälle: ”Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt [ …] att ägna sig åt en verksamhet [ …] som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.”
[…]
Att utifrån Durban II och EU:s direktiv dra gränsen mellan människa och ideologi är mycket svårt. Detta utgör ett hot mot yttrandefriheten och därmed mot övriga mänskliga rättigheter.

En video från en debatt i FNs människorättsråd, UNHRC, visar tydligt hyckleriet i detta organ, och UN Watch går till fränt angrepp. Texten finns nedan.

UNHRC 10 Session, March 2009

Libya: ”We are proud of chairing the preparatory working group. The scourge of racism and xenophobia had not been eliminated yet. Some were turning a blind eye to the worst kind of crimes that affected innocent women and children… People of the world are eagerly awaiting the results of the Durban Review Conference. We call on all countries to show a sense of responsibility on constructively drafting an outcome document…”

Iran: ”We welcome the ongoing process of the Durban Review Conference… The world today witnesses racism, defamation of religions, religious intolerance, racial profiling and the intellectual legitimisation of racism. This form of racism was disseminated in large proportion in the media, including the Internet. The failures in the struggle against racism, inter alia, the contemporary forms of racism had led to persisting manifestations of racism and intolerance including racial and religious profiling and the rise in Islamophobic incidents in the world. Iran had contributed $40,000 to the Durban Review Conference for facilitating the realization of a better participative conference by all stakeholders.”

Kuwait: ”Kuwait will allocate $100,000, and agrees that efforts needed to be stepped up in order to achieve the objectives and to ensure the success of the final document.”

Cuba for Non-Aligned Movement: ”The effective implementation of the Durban agreements was not only essential in the fight against racism; it was also a debt owed to millions of victims of these abominable practices through history.”

China: ”The Durban Review Conference provided the international community with an opportunity for the future, to promote human rights, eliminate differences, promote solidarity, encourage effective participation, and take effective measures against racism.”

Syria: ”The Durban Declaration was a landmark in the struggle against racism.. That was why Syria was convinced of the need for everyone to pull together for the follow-up. Foreign occupation seriously increased the risk of racism, said the report of the High Commissioner. As to racial profiling in the media, Syria supported the legitimate position of the Arab countries…”

Pakistan on behalf of the Organization of the Islamic Conference: ”The Organization of the Islamic Conference attaches the highest importance to the subject of racism… The outcome of the Durban Review Conference must provide a comprehensive protection mechanism to all victims, including those who had suffered the war on terror in terms of racio-religious profiling and its concomitant incitement to racial or religious discrimination, hatred and violence. The Organization of the Islamic Conference welcomed the successful holding of the second session of the Ad Hoc Committee on Complementary Standards.” [Ed. note: This Algerian-chaired U.N. committee is seeking to rewrite international human rights law by definining any criticism of Islamic dogma as a human rights violation, and is endorsed by Art. 30 of the current Durban II draft; see UN Watch speech below.]

UN WATCH RESPONDS

The Myths of Durban II
Testimony by Hillel Neuer

Thank you, Mr. President.

Racism is evil. How can we truly fight it?

For starters, by clearing up three myths about next month’s conference.

Myth Number One: that the new draft removes all pernicious provisions.

The truth is that many were removed—thanks only to the credible threat of an E.U. walk-out—but red lines continue to be breached:

• Articles 10, 30 and 132 encourage the Islamic states’ campaign to ban any criticism of religion.
• Articles 60 to 62 demonize the West, addressing only its sins of slavery, yet saying nothing of the massive Arab trade in African slaves, thereby politicizing that which should never be politicized.
• Article 1 breaches President Obama’s red line by reaffirming what his government called the quote, “flawed 2001 Durban Declaration”, a text that stigmatized Israel with false accusations.

Myth Number Two: that going to the conference means dialogue.

In truth, we’ve been negotiating non-stop since August 2007. Going to the conference means endorsing a particular text, and risks legitimizing the greatest perpetrators of racism.

Ironically, many who now claim to support dialogue, are Mideast states belonging to the Arab Boycott Office in Damascus, or radical left campaigners who call for equally bigoted boycotts in the West.

Myth Number Three: that Durban 2 will help millions of victims.

But can anyone name a single victim of racism who was helped by the 2001 conference and countless follow-up committees?

Did Durban help a single victim of Sudan’s racist campaign of mass killing, rape and displacement against millions in Darfur?

Did it help the women of Saudi Arabia subjected to systematic discrimination?

Did it help gays executed by Iran, even as President Ahmadinejad says there are no gays in Iran?

Did it help the 2 million black African migrants in Libya, who, as we read in last week’s International Herald Tribune, say they are treated like slaves and animals?

To truly fight racism, we need to hold perpetrators to account. Tragically, Durban 2 does the opposite.

Thank you, Mr. President.

Läs även andra bloggares åsikter om Durban II, Durban Review Conference, FN, UNHRC, Iran, Libyen, Pakistan, EU, Israel, Kuwait, Kuba, Kina, Syrien, Organisation of the Islamic Conference, UN Watch, Hillel Neuer, Jonathan Leman, Patrik Forsén, Urban Stoltz, Nationaldemokratisk Ungdom, Nätverket Bojkotta Israel, Stephan Wagner, Karin Rebas, Sakine Madon, Patrik Boström, Bengt-Ove Andersson, Anna Ekström, rasism, antisemitism, homofobi, religionskritik, religionsfrihet, Mänskliga rättigheter, islam, islamism

Explore posts in the same categories: Artiklar, Massmedia, Organisationer, Politiken, Video YouTube

Etiketter: Anna Ekström, antisemitism, Bengt-Ove Andersson, Durban II, Durban Review Conference, EU, FN, Hillel Neuer, homofobi, Iran, islam, islamism, Israel, Jonathan Leman, Karin Rebas, Kina, Kuba, Kuwait, Libyen, Mänskliga rättigheter, Nationaldemokratisk Ungdom, Nätverket Bojkotta Israel, Organisation of the Islamic Conference, Pakistan, Patrik Boström, Patrik Forsén, rasism, religionsfrihet, religionskritik, Sakine Madon, Stephan Wagner, Syrien, UN Watch, UNHRC, Urban Stoltz

Both comments and pings are currently closed.