Arabisk ovilja omöjliggör ”tvåstatslösningen”

Det mest omhuldade receptet för varaktig fred i Mellanöstern är den s k tvåstatslösningen, dvs att en palestinsk stat, grovt omfattande merparten av Västbanken samt Gazaremsan, upprättas jämte Israel. Huruvida det receptet har någon utsikt att skapa fred är omtvistat, men vi ska återkomma till frågan inom kort.

Däremot råder det inget tvivel om vad som idag, och sedan drygt 70 år tillbaka, står i vägen för en tvåstatslösning – nämligen arabernas upprepade vägran. För 70 år sedan ville araberna inte acceptera en tvåstatslösning, eftersom de trodde sig kunna vinna en militär seger. Idag vägrar de till följd av omvärldens inställning. Ju längre konflikten fortgår, desto mer pengar väller in till palestinierna. Situationen är bisarr – för varje palestinskt ‘nej’ till en tvåstatslösning sätts mer internationell press på Israel. Och målet är och förblir detsamma som tidigare, vilket palestinska politiker gång på gång upprepar – ingen judisk stat.

Ett skepp kommer lastat – inte!

Den 5 februari kunde man läsa i Aftonbladet att

Israels försvarsminister Ehud Barak uppger att flottan har beslagtagit ett libanesiskt fartyg som nu bogseras till en israelisk hamn. Ombord på fartyget finns aktivister och förnödenheter som skulle skeppas från Libanon till Gazaremsan.
[…]
Tidigare har det förekommit rapporter i bland annat tv-kanalen al-Jazira om att israelerna ska ha beskjutit fartyget innan de bordade det och misshandlade besättningen.

Arafat om Tempelberget

Dagens citat – del 54 (090215)

Det som blir nyhetsstoff i svenska medier är inte alltid det som rimligen borde intressera flertalet läsare, lyssnare och tittare. Någonstans på vägen mellan verklig händelse och publicerad nyhet brister det – det selekteras och förvrängs skamlöst.

Kartor som ljuger

Ibland är det väldigt uppenbart vad antiisraeliska kampanjer prioriterar. Här ett exempel på att det viktigaste är hatet mot Israel, inte omtanke om palestinier. Jag fick nedanstående karta per epost:

Dagens citat – del 12 (081227)

För många svenskar (och, för all del, även många andra) ter sig en hel del av skeendena i Mellanöstern obegripliga. Inför det till synes obegripliga kan de resignera, och för enkelhetens skull ansluta sig till teorin att ”de är alla lika goda kålsupare där nere…”. Bekvämt, men verklighetsfrånvänt.