Sedan Turkiet fick en islamistisk regering har inte landets utrikespolitik varit sig lik. Man har klassat Ahmadinejads regim i Iran som ”vår vän” och motsatt sig FN-sanktioner mot mullorna. Man har gjort hätska utspel mot Israel till förmån för Hamas och Syrien samt försvarat den för folkmord efterlyste diktatorn i Sudan. Man misstänks för att ha använt kemiska vapen mot PKK och för att vilja skicka vapen till Hizbollah.
Nu rapporterar Financial Times att president Barack Obama i diskussioner med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan sagt att Turkiets inställning kan få konsekvenser för de bilaterala relationerna: US issues arms deal ultimatum to Turkey:
President Barack Obama har personligen varnat Turkiets premiärminister att om inte Ankara förändrar sin inställning när det gäller Israel och Iran så är chansen liten att landet får köpa de amerikanska vapen det vill ha.
Obamas varning till Recep Tayyip Erdogan är desto mer betydelsefull eftersom Ankara vill köpa förarlösa amerikanska plan, såsom den missilbestyckade Reaper, för att attackera den kurdiska separatistgruppen PKK efter att USA drar sig ut från Irak i slutet på 2011. […]
En högt uppsatt administrationskälla sade: ”Presidenten har talat om för Erdogan att en del av Turkiets handlingar har väckt frågor i Kongressen […] om huruvida vi kan ha förtroende för Turkiet som en allierad. Det innebär att vissa av de förfrågningar som Turkiet har gjort till oss, exempelvis när det gäller att erbjuda vissa begärda vapensystem för att bekämpa PKK, kommer att bli svårare för oss att få igenom Kongressen”.
Washington var djupt frustrerade över att Turkiet röstade nej till FN-sanktionerna mot Iran i juni. När de båda ledarna möttes senare samma månad vid G20-mötet i Toronto sade Obama till Erdogan att turkarna inte hade agerat som en allierad i FN-omröstningen”.
Obama uppmanade också Erdogan att skruva ned retoriken mot Israel, skriver Financial Times i artikeln som fått stor uppmärksamhet även i Turkiet.
Vita Huset har förnekat att diskussionerna var förknippade med ett ultimatum.
Journalisten och debattören Nima Dervish uppmärksammade häromdagen en rapport om att den svenske riksdagsledamoten från Stockholm, Reza Khelili Dylami (M), åkt på en kongress i Iran organiserad av regimen i syfte att förbättra dess rykte internationellt och locka till sig investeringar.
Nu har Sydsvenskan intervjuat honom och skriver om saken:
Det är andra året som regimen anordnar den storslagna konferensen som går under namnet Den stora konferensen med utlandsboende iranier. Under några dagar får de över tusen gästerna lyssna på olika seminarier, höra president Mahmoud Ahmadinejad tala, och besöka den ort de vill i Iran. Allt på regimens bekostnad. […]
Han tycker inte att det är märkligt att han som svensk riksdagsledamot besöker ett pr-seminarium för den iranska regimen.
– Nej det är min rättighet. Jag tror på att hålla en öppen dialog mellan Iran och Sverige. Jag tänker inte bojkotta Iran. Inte heller Kina eller Saudiarabien, som också har problem med respekten för mänskliga rättigheter.
Hur ser du på regimen i Iran?
– Iran är ett land som har det svårt inrikes- och utrikespolitiskt. Regeringen har också svårt att få folkets förtroende. På grund av grupperingar utanför landet och inne i landet har regeringen stora problem. Det iranska folket har därför svårt att kunna utnyttja sina rättigheter.
Lägg märke till att han tycks betrakta de iranska demokratikämparna som en källa till ”problem”, som förhindrar det iranska folket att utnyttja sina rättigheter. Som ett slags folkfiender. Samtidigt tänker den iranska regimen stena eller hänga en kvinna till döds, efter ”erkännanden” som misstänks ha tvingats fram med tortyr.
I nedanstående videoklipp med exempel på utrikesminister Carl Bildts politik gentemot Iran väcks två frågor: Varför sviker Carl Bildt det iranska folket, och varför motsätter han sig FN:s och EU:s sanktioner mot den iranska förtryckarregimen och dess atomprogram?
Bildt försvarade fuskvalet som återförde Mahmoud Ahmadinejad till makten för ett år sedan som ”genuint”. Han väntade också i 198 dagar (!) innan han fördömde regimens blodiga våld mot demokratidemonstranterna. När FN:s Säkerhetsråd nyligen röstade för nya sanktioner mot mullaregimen pga det misstänkta kärnvapenprogrammet valde Bildt att på sin blogg kritisera beslutet. Han motsatte sig också EU:s beslut i juni att utforma nya sanktioner som, trots det, väntas antas på måndag.
MAJORITETEN SVENSKAR VILL HA HÅRDARE SANKTIONER MOT IRAN
Kritiker i Sverige och i utlandet (se nedan) har frågat vad det verkliga motivet bakom Bildts utrikespolitiska linje är i Mellanöstern. Flera ställningstaganden tycks ju gå i rak motsats till både Moderaternas och övriga Allianspartiers inställning både politiskt och ideologiskt. De kan inte heller förklaras som cyniskt röstfiske. Nästan ingen i Sverige stödjer den iranska regimen och dess förtryck – allra minst Sveriges många exiliranier. Hela 90 procent av det svenska folket vill stoppa Iran från att skaffa kärnvapen. 78 procent av svenskarna stödjer hårdare EU-sanktioner, enligt en opinionsundersökning som publicerades idag och som visar på ett starkt folkligt svenskt och europeiskt stöd för hårdare press på Iran (se EU countries want more Iran sanctions).
BILDT AVFÄRDAR VÄRLDSSAMFUNDETS ORO FÖR IRANSKA KÄRNVAPEN
DN intervjuade Bildt idag inför regeringens principbeslut om hur de ska ställa sig till EU:s nya Iran-sanktioner som väntas antas i Bryssel på måndag. Han hade konsulterat Irans utrikesminister. Till DN antydde Bildt att Sverige begärt och fått gehör av EU för att sanktionerna inte ska försvåra för svensk-iraniers resor till Iran och transaktioner med det forna hemlandet. Men det är oklart vad Bildt i realiteten har ställt för eventuellt ytterligare villkor till sina europeiska kollegor, och om ovanstående bara är ett sätt att hitta ursäkter för sitt motstånd mot sanktioner. När regeringen idag högst motvilligt gick med på EU:s sanktioner mot Iran framgick det att man varit snabba med att försäkra sig om att svenska företag ska få fortsätta att verka i Iran som om ingenting hänt. Alla dessa förbehåll kritiseras dock av Föreningen för Demokrati i Iran (FDI). Det mest häpnadsväckande i intervjun var dock att Bildt kategoriskt avfärdade det som både FN och EU ser som det mest akuta problemet:
(DN): Det finns experter och politiker som säger att det är väldigt bråttom att avbryta det iranska kärnteknikprogrammet eftersom Iran kommit långt med att upparbeta uran.
– Det är det inte, säger Carl Bildt kort och övertygat.
Vem vet, Carl Bildt har kanske bättre information än FN:s IAEA, CIA och exempelvis de ryska, franska, tyska och israeliska underrättelseorganen som säger att kärnvapnen kan vara färdiga 2012? Och det kanske är irrelevant för Bildt att Iran brutit mot icke-spridningsavtalet i över två decennier samt hotat FN-medlemmen Israel med utplåning?
En iransk kärnforskare har hoppat av från den Islamiska Republiken och söker politisk asyl i Israel, meddelade en israelisk viceminister på lördagen enligt nyhetsbyrån AFP. Forskaren, vars identitet inte offentliggjordes, väntar i ett annat land på Israels beslut.
Den israeliske viceministern Ayoub Kara (Likud) uppgav att forskaren hade förmedlat sin ansökan via en israelisk kvinna med iransk bakgrund, och sade att han skulle göra allt han kunde för att ärendet skulle gå framåt.
– Israel kommer att hjälpa alla som vill häva det strategiska kärnvapenhotet som Iran utgör, inte bara mot vårt land, utan mot hela den civiliserade och demokratiska världen, sade Kara till arméradion.
Iransk militärparad, Armédagen, Teheran 18 april (foto AFP)
Det är inte bara kärnvapenprogrammet som Iran har blivit en expert på att kamouflera för omvärlden. Nyhetsbyråerna visar bilder från de påpälsade paraderna på Armédagen i Teheran i söndags. Associationerna till en viss science fictionfilm ligger inte långt borta.
Torsten Nilsson heter en flitig skribent i en mängd landsortstidningar. Hans favoritämne är Israel, ett land han uppenbarligen inte ser något gott i. Några av hans tidigare alster återfinns här (123456789).
Några citat:
…de mest högljudda fanatikerna i Israel kräver i alla fall bojkott av svenska varor, sedan Aftonbladet ställt obehagliga men inte helt nya frågor om vad som händer med dödade palestiniers organ.
FN:s delningsplan från 1947, som gav judarna rätt till en del av det nuvarande Israel, var naturligtvis en produkt av den tidens koloniala tänkande och sådde fröet till den konflikt som skulle komma. Men den hade ändå kunnat fungera. Judar och araber hade kunnat leva sida vid sida, om viljan hade funnits.
Ahmadinejad, Assad och Nasrallah möttes häromdagen i Damaskus.
Den kände bloggaren Carl Bildt har under en vecka varit på en rundresa i Mellanöstern, som i helgen förde honom till Syriens huvudstad Damaskus (men fortfarande inte till Israel). Två dagar före Bildts ankomst anlände även Irans diktator Mahmoud Ahmadinejad till Damaskus för samtal. Den svenske utrikesministerns besök har rönt minimalt intresse i svenska medier.
I måndagens Expressen fanns dock en märklig notis om saken:
Bildt i långt toppmöte
Här är ett toppmöte på högsta nivå. När svenske utrikesministern Carl Bildt mötte syriske presidenten Bashar al-Assad i Damaskus i går hade de inga problem att se varandra i ögonen. Båda toppolitikerna hör till de längsta i klassen – Bildt mäter 192 centimeter och al-Assad 189 centimeter.
Det här tramset är tyvärr signifikativt för svensk Mellanösternrapportering. Förutom notisen om de båda männens längd, har vi bara hittat en pressreferens till mötet mellan Bildt och Assad. I Bitte Hammargrens artikel i SvD berättar hon i det närmaste förtjust att Assad också fick celebert besök av Hezbollahs Hassan Nasrallah häromdagen. Efter att ha varit ”utfruset” av Väst kommer nu dessutom ”rader av EU-ledare” till Syrien för att driva igenom ett associationsavtal, skriver hon, utan att uppehålla sig ett ögonblick vid att landet är en av världens värsta diktaturer.
Den förtryckande vålds- och terrorregimen som förnekar landets kurder varje form av kulturellt erkännande, som håller folket i ett järngrepp, fängslar och torterar dissidenter och journalister samt motarbetar fred i regionen genom att beväpna Hizbollah och Hamas i brott mot FN-resolutioner — den beskrivs av Hammargren helt kort som det ”sekulära och auktoritärt styrda Syrien”. Inga betänkligheter i hennes text om varför EU ska ”associera” sig med en sådan regim.
Carl Bildt myser med Syriens diktator Bashar al-Assad (foto: UD)
Nej, om man vill läsa en vettig betraktelse över Bildts besök i Damaskus får man vända sig till bloggen Al-Hamatzav, där Roy Alterman skriver att:
På söndagen organiserade palestinavänner inom de allierade islamistiska och nynazistiska rörelserna en demonstration på Sergels Torg. Den gick under namnet Al-Qudsdagen som instiftades av Ayatollah Khomeinys Iran, och namnet är den persisk-arabiska beteckningen på Israels huvudstad.
Fred är ingenting som intresserar dessa palestinavänner. Budskapet var att Israel ska krossas och att man ska välkomna islam genom att ta emot ”imam Hussein”. Det drivs hem med ett uttalat judehat som man har gemensamt. Sydsvenskans Mats Skogkär skrev om detta häromdagen under rubriken Förenade i hatet. Per Gudmunson skriver om diktaturens propagandadag som fallerade.
Mohamed Omar, islamist och palestinavän (foto: IMAGINE)
– Muslimerna kommer kämpa för att förinta Israel, förklarar islamisten Mohamed Omar till den högerextrema websidan Nationell.nu i länken ovan.
BEUNDRANSVÄRDA IRANSKA MOTDEMONSTRANTER
I Iran organiserade president Ahmadinejad en liknande manifestation i fredags, men det utmynnade i ett fiasko när, för första gången, demokratirörelsen där tog avstånd från landets diktator och hans stöd till palestinska terrorgrupper. Den islamiska regimen förödmjukades när demonstranterna istället började ropa ”Nej till Gaza!” och ”Död åt diktatorn”. Beundransvärda och modiga pro-demokratiska exiliranier i Sverige – uppåt 1 000 stycken – tog på liknande sätt sig an det 50-talet fascistiska Ahmadinejadvänner som hade samlats under ledning av judehatarna Mohamed Omar och Lasse Wilhelmsson till stöd för palestinska terrorgrupper och Israels utplåning. Fascisternas paroller var bl.a. ”Israel mördare”, men precis som i oppositionstågen i Iran så överröstades de av motdemonstranternas slagord ”Hizbollah: mördare”, ”Terrorister” och ”Död åt tyrannen”. Bilderna och videoklippen från Sergels Torg nedan får användas fritt, där ingen annan upphovsman uppges (bildtext erhålls genom att hålla markören över bilden).
Ännu värre bilder här (foto: Imagine).
Fler bilder i SvD här.
Och i Malmö organiserades Al-Qudsdagen redan på lördagen. Det var medlemmar från stadens Imam Hussein-moské, finansierad av den iranska ambassaden, som skickade ut de här damerna som inte heller anser att ett av Mellanösterns äldsta ursprungsfolk har rätt till sitt hemland:
Den islamiska republiken Irans iscensättande av ”Qodsdagen” (efter det persiska namnet på Israels huvudstad), gick inte som planerat i år. Ända sedan 1979 har befolkningen förväntats demonstrera till stöd för palestinsk terrorism och mot Israels rätt att existera.
Men iställetför att skandera ”Död åt Israel” tog demonstranterna avstånd från regimens stöd till palestinsk terror och dess israelhat, och ropade istället ”Nej till Gaza, nej till Libanon, vårt liv är för Iran” (ne ghaze, na lobnan, janam fadaye IRAN!), en bit in i videoklippet nedan. Man syftar på den iranska regimens stöd, finansiering och beväpning av de palestinska terroristerna i Hamas, samt libanesiska Hizbollah.
Svenska TT rapporterade om iraniernas protestsånger mot den palestinska terrorn, men lyckades av någon anledning tappa bort den besvärliga nyheten i senare uppdateringar. DN har dock en komplett redogörelse. Och bloggen Fria Iranvänner skriver att, istället för att vara riktade mot Israel som Ahmadinejad planerat, så gällde protestropen snarare de länder som stött den iranska regimen, inkl. Kina och Ryssland.
Alltmer trängd, och mött med rop som ”Död åt diktatorn!” valde fuskpresidenten Mahmoud Ahmadinejad också att fortsätta med sitt Förintelseförnekande. Här i Sverige kommer nynazistiska grupper och muslimska palestinavänner, ledda av Khomeini-beundraren Mohamed Omar och extremisten Lasse Wilhelmsson, att marschera till stöd för palestinierna och mot Israel på Sergels Torg den 20 september. De ordnar då sin egen motsvarighet till den iranska regimens Jerusalemdag, kallad ”Al-Qudsdagen”.
UPPDATERING 19/9 kl. 11.30: I Studio Ett i P1 bekräftar Sveriges Teheranambassadör, som bevittnade manifestationen, att oppositionens talkörer, enligt ovan, ”med råge” överröstade regimens slogans, och att deras närvaro var ”massiv”. Debattören Nima Dervish har ytterligare en video och kommentar, och i Sydsvenskan skriver Mats Skogkär om de grupper som nu är Förenade i hatet.
Ännu en lögn om Hamaskriget i vintras har bubblat upp till ytan. Det gäller Mohamed Omars påstående i Expressen 9 januari, under rubriken Gaza har gjort mig radikal:
Det senaste blodbadet blev helt enkelt för mycket. Jag kände mig tvungen att öppet ta ställning. Men inte bara det. Jag bestämde mig för att stödja Hamas och Hizbollah – de islamiska motståndsrörelserna.
Det lät väl bra vid tidpunkten får man anta, men nu är det annat ljud i skällan. Så här beskriver Mohamed Omar sin bok Faraos Förbannelse:
Dikterna var ämnade att kritisera modernismen som sökt upphöja människan till gud, faraos stora synd, och därför kallar jag modernismen för “faraos förbannelse”.
Men ärendet har dolts bakom en slöja av ironi och tvetydigheter. Ämnet är på tok för farligt för att behandlas öppet, särskilt om man samtidigt ansöker om statliga stipendier.
[…] En handfull dikter är oärliga. De har placerats där för att förvirra läsaren, som ett stickspår, så att han inte ska bli skrämd av den traditionella religiositeten och den djupt konservativa civilisationskritik som ligger i botten.
[…]
Tricket verkar ha fungerat. De flesta recensenter uppfattade inte dikternas verkliga ärende och bakomliggande världsåskådning. De förmådde inte heller skilja mellan det ärliga och det oärliga. I samlingen finns det som sagt dikter som är rena bedrägerier, påkomna enbart för att uppfylla förväntningarna hos vår fördomsfulla kritikerkår.
Den hyllade ”moderate muslimen” Omar har alltså aldrig varit moderat, och den enda förändring Hamaskriget medförde var att han inte längre ljuger om sin extremism för att få statliga bidrag, vilket enbart är positivt. Att Omar skulle ”omvänts” i samband med Hamaskriget verkar för övrigt osannolikt, med tanke på den meritlista han lyckats samla på sig på mindre än 4 månader – utfall mot homosexuella och feminister, långa utlägg om den iranska ”demokratins” förträfflighet, förnekande av Förintelsen och diverse konspirationsteorier som luftas i sällskap med Sveriges ledande antisemiter.
Lars Adelskoghs bok En tom säck kan inte stå – Myten om "förintelsen" i gaskamrarna i Auschwitz
Omars senaste projekt är att han bjudit in nazisten Lars Adelskogh att hålla en föreläsning om ”den s.k. ‘Förintelsen’” i Uppsala 27 maj. (Just nu ligger sidan nere, cachad version finns här.) Lars Adelskogh är mannen bakom New Agetidskriften Nexus Nya Tider, som i flera år gick att köpa i New Agebutiker och hälsokostaffärer. För mer info om antisemitismen som frodas i New Agerörelsen rekommenderas Rasmus Fleischers magisteruppsats, Populism och apokalyps – Det politiska innehållet i samtida konspirationsteorier.
Läste en artikel i Aftonbladet Kultur, bara två dagar efter att Omar i samma tidning hade kallat feminism och homosexualitet för ”sjukdomar”. Skribenten hade ”lättare att förlika” sig med Ahmadinejad (!) och Omar än författaren Carina Rydergs reaktion – hon hade kritiserat Omar veckan innan – som han kallade ”imperialistisk”.
Man baxnar: Carina Rydberg förtjänar alltså mer kritik än Ahmadinejad som låter folk hängas från lyftkran på offentlig plats!
Jag är förbannat trött på denna konstanta motvilja att reagera mot islamism. Nog är nog. Nyligen diskuterade FN på fullt allvar ett förslag som skulle förbjuda islamkritik. Jag vägrar låta mörkermäns propaganda stå oemotsagd.
Omar blev radikal islamist. Jag får väl bli islamofob.
Nej, inte muslimofob. Fördomar och oschyst beteende mot muslimer är absolut förkastligt. Och jag har fortfarande noll sympati för SD och dess värderingar.
Men ja, jag anser islam vara en anstötlig ideologi och ja, jag är rädd för effekterna den har på samhället… alla samhällen. Så jag antar att ”islamofob” i ordets logiska betydelse är den rätta termen.
Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
- Vill Du att någon i Din bekantskapskrets ska få nyhetsbrevet SNABBNYTT och ta del av balanserad och vederhäftig information? Besök Svensk -Israel Information hemsida
Fred i Mellanöstern 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.