Blandade länkar

1. Ett mycket intressant och välgjort reportage om de kurdiska judarna i Israel i P1:s program Människor och Tro, av Gurgîn Bakircioglu.

”Operation flygande mattan” hette den massflytt som skedde åren efter 1948 då judiska kurder tillsammans med judar från arabvärlden flyttade till Israel. De kurdiska judarna fick nu vara med i en statsbildning som de kunde identifiera sig med, en stat som de kunde kalla sin egen. Men frågan är vad som har hänt med de kurdiska judarnas identitet nu när de lever i Israel och så har gjort i några generationer? Vad finns kvar av det kurdiska? Följ med reportern Gurgin Bakirsioglu när han åker till den kurdiska moshaven Zekharia, tio mil utanför Jerusalem.

Lyssna på Gurgîn Bakircioglus reportage i programmet den 30 juli genom att klicka på ljudlänken på Sveriges Radios hemsida.

2. Både FN och den internationella Kvartetten har tagit avstånd från Ship to Gaza två gånger. Israels vice utrikesminister och fd. Washingtonambassadör Danny Ayalon skriver i Wall Street Journal om hycklarna bakom Gazaflottiljerna, och den båt som Libanon planerade att skicka. The Flotilla Farce:

Idag är fler än 400.000 palestinier i Libanon berövade sina mest grundläggande rättigheter. Den libanesiska regeringen har en lista på tiotals yrken som en palestinier inte får verka inom, inklusive läkaryrket, juridiken eller ingenjörsjobb. Palestinier är förbjudna att äga egendom, och behöver ett särskilt tillstånd för att få lämna sina bostadsorter. Till skillnad från alla andra utländska medborgare i Libanon är de berövade tillgång till sjukvårdssystemet. […] Mot bakgrund av den alltmer försämrade situationen för palestinierna i Libanon så är det höjden av ironi att en libanesisk flottilj gör sig redo att lämna hamnen i Tripoli under de kommande dagarna för att leverera hjälp till palestinier i Gaza. […] Den här attityden avslöjar oärligheten bakom hela flottiljövningen.

Till och med Turkiet har uppmanat Libanon att lägga ned.

Antisemitism från Ship to Gaza sprids av Sveriges Radio P4 Örebro

Skärmdump SR P4 Örebro, med understrykningar. Klicka för förstoring.

Se också uppdatering längre ned.

Sveriges Radios P4 Örebro sände idag ett inslag från Stortorget i staden, där Ship to Gaza höll en manifestation. På radions hemsida lyder den direkt partiska rubriken Här hedrades offren på fredsfartyget, och i reportaget förtydligas att det gällde vad man kallade ”det turkiska fredsfartyget”.

Reportern Jaber Fawaz intervjuar två av dem som ingick i Ship to Gaza-manifestationen:

Kostnären Bitte Alling och författaren Staffan Ekegren hade ställt ut konstverk som en del av manifestationen.

– Någonting som är viktigt är att bojkotta israeliska varor, där kan vi ju var och en göra en insats. Israelerna tycker ju om att göra sig till offer, världens offer. Men det dem är känsliga för, det är ju pengar. Så att om vi slutar handla av dem, och sluta handelsavtal. Där träffar vi dem närmast hjärtat, säger författaren Staffan Ekegren.

Göra sig till offer? Känsliga för pengar? Där träffas dem närmast hjärtat?

Nu förstår man varför det inte uppmanas till bojkott mot något annat land i världen. Radioinslaget är fortfarande oförändrat, och går att höra här. På SR:s hemsida har nu citatet redigerats bort från texten, så de tycks ha insett åtminstone det problemet. Ingen förändring dock av ljudfilen, eller av den så kallade ”reporterns” text om ”det turkiska fredsfartyget” där man sågade av relingen flera timmar i förväg för att framställa järnspett. Inte heller tillstymmelse till att ta med något israeliskt perspektiv. Här finns skärmdumpen ovan utan understrykningar. Här och här finns en mp3-inspelning av radioreportaget.

Att Ship to Gaza inte störs av antisemitiska strömningar är ingen hemlighet. På deras hemsida länkades exempelvis till den ökände antisemiten Lasse Wilhelmsson som slagit påsarna ihop med den nazi-islamistiske Förintelseförnekaren Mohamed Omar. Ship to Gaza själv delfinansierades av Mahathir Mohamed (i DN: Judehatande finansiär bakom Gaza-konvojen).

PUBLICISTISKT BEDRÄGERI

Att SR inte har bättre omdöme är oroväckande. Radioinslaget ovan bryter inte bara grovt mot Sveriges Radios sändningstillstånd gällande opartiskhet, saklighet och allsidighet – att tala om den turkiska islamistbåten Mavi Marmara som ”fredsfartyget”, och utan att ange Israels sida av saken är ett hån, inte bara mot lyssnarna. Det är ett publicistiskt bedrägeri. Utöver det är det ofattbart att redaktionen öppet sprider antisemitiskt anstrukna resonemang och hat mot israeler från Ship to Gaza. Ljudklippet ligger kvar oförändrat.

Billig svensk mediekampanj om Ikea och bosättningar

BOSÄTTNINGARNA ÄR LAGLIGA – MEN OMTVISTAD FÖRHANDLINGSFRÅGA

När man tittar på internationell rapportering om bosättningar och jämför med den svenska framgår det hur primitiv och nästan besatt bevakningen är hos oss. Medan det i internationell press framgår att bosättningarna och gränserna på Västbanken är en förhandlingsfråga för fredsprocessen, så fortsätter svenska så kallade mellanösternkorrespondenter att förfasa sig över att bosättningarna fortfarande existerar. Svenska journalister struntar i att Israel flera gånger föreslagit en lösning. Man öser på om att bosättningarna skulle vara ”olagliga” trots att FN står bakom en förhandlad lösning om dem, och att de ligger på judiskägd mark. Internationell lag slår dessutom fast att Israel har rätt till delar av Västbanken i varje framtida fredsuppgörelse (se nedan).

I svensk mellanösternrapportering anses det som nyhetsvärdigt att förfasa sig om påstådda hemskheter med bosättningarna nästan varje dag. Idag är det Ikeas leveranspolicy (trots att israeliska chaufförer inte får resa in i palestinsktkontrollerade delar av Västbanken, så vad är nyhetsvärdet?). Imorgon är det något annat som Sveriges Radios Cecilia Uddén retar upp sig på, trots att hon brukar kunna bättre. Det finns många problematiska aspekter som man kan kritisera, men bosättningarna kan ju inte bara försvinna imorgon. Och de ska inte försvinna imorgon. De är föremål för förhandlingar i en slutlig fredslösning mellan parterna, oavsett hur många gånger svenska medier gör ett mediedrev om saken. Till det ska läggas att Israel flera gånger föreslagit en slutlig fredsuppgörelse (senast 2008), medan palestinierna lika många gånger har lämnat förhandlingsbordet. I det läget är det direkt oärligt av svenska medier att hamra på som om så inte var fallet.

Både palestinier och israeler har kommit överens om att göra en utväxling av mark. Palestiniernas president upprepade detta så sent som för en månad sedan. Den framtida gränsen mellan Israel och en palestinsk stat kommer att läggas så att palestinierna får en del av israeliskt territorium, i utbyte mot att Israel får bosättningarna som ligger nära gröna linjen. Så sent som i september 2008 erbjöd Israels förra regering en slutlig fredsuppgörelse som innebar att palestinierna skulle få 99,3 procent av de aktuella områdena efter utväxling av mark, samt en lösning i Jerusalem. Ingen kan förneka att det var ett exceptionellt långtgående försök att nå en fred. Den palestinska sidan valde dock att strunta i erbjudandet. Det palestinska beslutet är beklagligt, men innebär att man inte idag, med hedern i behåll, kan fortsätta att nästan dagligen förfasa sig över bosättningarna i svenska medier. Israel erbjöd en lösning, och palestinierna tackade nej utan eget motförslag. Detsamma gjorde Yassir Arafat, när han erbjöds en liknande lösning 2000-2001 i Camp David och Taba.

”Hon hade hittat på allting”

I radions program Konflikt i P1 har korrespondenten Cecilia Uddén gjort ett intressant och ovanligt reportage från Gaza. Tillsammans med bl.a. DN:s fd. Mellanösternkorrespondent Lotta Schüllerqvist skildras hur Gazaborna försöker att komma vidare i sviterna efter Hamas mångåriga raketkrig mot Israel, som kunde stoppas först förra vintern genom operation Gjutet Bly.

För ovanlighetens skull sätter programmet strålkastarljuset på hur det är att leva i Hamas järngrepp. Vi får bl.a. höra den gripande berättelsen om en kvinna som förlorat flera släktingar i kriget, men också om hur palestinska journalister grips och riskerar livet om de rapporterar misshagligt om Hamasregimens ”politik”. Även befolkningens rädsla för Hamas och för ett nytt Hamaskrig mot Israel beskrivs på ett ovanligt öppet sätt. Uddén berättar om ”psykiska effekter” som gör att Gazaborna känner sig pressade att ljuga om kriget i kontakter med utlänningar (14 min 45 sek in):

Jag träffade en flicka förra året under kriget, som hörde till dem som grät hejdlöst och berättade om hur hennes farfar och morbror dödats under kriget. Och om hur hennes familj förlorat allt och levde i tält och utan rinnande vatten.

Men sedan, när jag kom tillbaka till henne ett par månader senare, så visade det sig att hon hittat på alltihop. Hennes hem var inte bombat, hon bodde inte i något tält, farfar hade inte dött i kriget utan före kriget.

Men den här flickan, Iman, hade fantiserat ihop allting utifrån en sorts överlevnadsskuld och en önskan att också tillhöra de som lider.

Internet killed the radio star

Programledare, Sveriges Radio (från sr.se)

En av fördelarna med internet är att även radion blivit ett bildmedium. På SR:s hemsida finns två stort uppslagna bilder på programledaren för public service-kanalens välgjorda program Vetenskapsradion Historia i P1. Idag handlar programmet om den judiske Aron, Moses bror.

Tomas Ramberg i Lördagsintervjun: Låt Israel betala för Hamas terror

TERROR INGET SKÄL ATT OMPRÖVA SVERIGES PALESTINABISTÅND

Tomas Ramberg, SR

Biståndsminister Gunilla Carlsson var gäst i Ekots Lördagsintervju för att svara på programledaren Tomas Rambergs frågor. Men tyvärr föll diskussionen om biståndets effektivitet platt, när programledaren istället för att ifrågasätta varför Sverige är världens tredje största biståndsgivare till palestinierna, valde att angripa Israel. För bara två veckor sedan bjöd programledaren in Richard Goldstone så att radiolyssnarna, för vilken gång i ordningen, under 30 minuter fick höra på ensidig kritik mot Israels insatser gentemot Hamas i Gaza.

Intervjun med biståndsministern inleddes med att Tomas Ramberg pressade henne om effektiviteten i det svenska biståndet till Afghanistan. Syftet där är att stötta demokratiutvecklingen, utveckla en rättsstat och stärka rättigheterna för kvinnor. Hur kan Sverige ge så mycket pengar till det ”korrupta” afghanska styret och president Hamid Karzai? undrade han.

"Svälten" i Gaza. Foto i tidningen Palestine Today (26/11)

Diskussionen övergick sedan till att handla om det svenska biståndet till palestinierna. Sverige är världens tredje största biståndsgivare till palestinierna, och skickar 750 miljoner kronor per år. Endast EU som gemensam institution, samt USA, ger mer (!)

SR använde palestina-aktivisten Terje Carlsson som Jerusalemreporter

FICK ‘RAPPORTERA’ OM KRITIK MOT VERKSAMHET HAN SJÄLV DELTAGIT I

Idag sände Sveriges Radio programmet Människor och Tro i P1, som handlade om kritiken mot svenska så kallade ”biståndsorganisationers” alltmer ökade politiska radikalisering och stöd till odemokratiska krafter i Mellanöstern som motsätter sig Israels existens och stödjer terrorism.

Kritiken kommer från den oberoende israeliska organisationen NGO Monitor, som har skrivit en kritisk debattartikel i Jerusalem Post om det svenska palestinabiståndet, och också gjort en över 20 sidor lång detaljerad granskning av Diakonia, en svensk vänsterkristen lobbygrupp som till 90 procent finansieras av svenska staten via SIDA (332 miljoner kr 2008). Ungefär hälften av de 750 miljoner svenska skattekronor som Sverige skickar till palestinierna varje år går via FN-organet UNRWA, som bl.a. driver de palestinska skolorna. Så sent som i förra veckan försäkrade UNRWA att man även fortsättningsvis inte kommer att undervisa om Förintelsen i Gazas skolor, vilken Hamas kallar ”en lögn”.

Palestina-aktivisten Terje Carlsson

‘REPORTER’ OCH PALESTINALOBBYIST

För att intervjua NGO Monitor om kritiken mot Diakonia och SIDA skickar Sveriges Radio dit en välkänd aktivist vid namn Terje Carlsson. Det tycks inte göra något att han arbetat som pro-palestinsk ”följeslagare” på Västbanken genom Sveriges Kristna Råd med stöd av det kritiserade Diakonia. Följeslagarprogrammet finansieras även det av SIDA. Som ”följeslagare” skrev Terje Carlsson rapporter i vilka exempelvis Yassir Arafat år 2004 beskrivs som ”en äkta frihetshjälte”, och om hur judar ”tävlar” i att hata honom mer än Adolf Hitler. Då hade palestinierna sprängt uppåt 1 000 civila israeler till köttslamsor i nästan dagliga terrororgier, och invalidiserat tusentals fler:

För israeler räcker det med att se en bild av Arafat för att sluta skratta och börja hata. Adolf Hitler kanske skulle vinna över Arafat i en judisk tävling i hat och rädsla, men det är inte helt säkert. För israeler var Arafat en levande pain in the ass, som aldrig gav upp även om Israels militärer gjorde allt för att han skulle hålla käft.

‘JAG TAR STÄLLNING’

År 2007 regisserade Terje Carlsson filmen ”Välkommen till Hebron”. Filmen är en pro-palestinsk partsinlaga om situationen i staden, vilket också Carlsson erkänner. ”Jag har fått reaktionen att filmen är pro-palestinsk i Sverige, säger han i artikeln ”En filmare som tar ställning”. ”Jag tar ställning via min film”, förklarar han i en intervju med Svenska Filminstitutet.

Oded Meiri: Öppet brev till Medelhavsmuseet

Öppet brev till Medelhavsmuseets chef Sanna Houby Nilsen.

– Konflikten i Mellanöster har pågått under mer än 80 år. Och i den svenska debatten  finns det människor som positionerat sig som antiisraeler, välkända för allmänheten och för de som är insatta i debatten kring konflikten.

Därför förvånar det mig att du till paneldebatten i ämnet, på ett statligt museum, valt att bjuda in en stor majoritet av välkända antiisraeler och israelkritiker till att debattera ämnet ”Mellanöstern en ond cirkel av konflikter”.

Per Gahrton (mp) är ordförande i Palestinagrupperna i Sverige. En lobbyorganisation som lobbar för palestiniernas sak. Han är dessutom känd för sitt tidigare försvar av Ahmad Rami som fällde för hets mot folkgrupp (judar)

Pierre Schori som är förre detta biståndsminister är väl känd för sina starka utfall mot Israel. Han hemligstämplade dessutom en rapport av docent Sunne Persson Göteborgs universitet, som på uppdrag av Sida undersökt var det svenska biståndet till palestinierna tagit vägen, och kom fram till att det i höggrad hamnat i PLO-ledarnas privata fickor. Sunne Persson rekommenderade att anslagen skulle stoppas, men Pierre Schori beviljade en utbetalning på 150 milj. direkt efter det att han fått kännedom om rapporten.

Bitte Hammargren som är journalist på SVD är väl känd för sina ensidiga artiklar om konflikten. Det är ofta som artiklarna stödjer sig på  palestiniernas berättelser utan att hänsyns tas till de Israeliska.

Mikael Olsson är journalist på Sveriges Radio och programledare för programmet ”Konflikt”. Programmet har fått omfattande kritik för sin ensidighet. Ett tag övervägde SR:s ledning att lägga ner programmet med hänsyn till obalans i rapportering och ämnesval. Efter protester från vänsteranhängare finns dock programmet kvar.

Urban Ahlin (s) är känd för sin kritik mot Israel i flera olika motioner som han lämnat till riksdagen.

För att få tillstånd en debatt måste man ha debattörer med olika uppfattningar. Som framgår av min beskrivning har du dock enbart valt israelkritiska och antiisraeliska debattörer. Det kan därför knappast bli någon saklig debatt, utan liknar snarare ett propagandamöte.

Jag utgår ifrån att du är okunnig i ämnet och handlar i god tro.

I annat fall använder du statliga medel avsiktlig för att framföra antiisraeliska ståndpunkter. Det ingår inte i museets uppdrag att torgföra antiisraelisk propaganda.

Oded Meiri

Ordf. Föreningen Fred i Mellanöstern

Se Jurek Hirschbergs tidigare artikel i ämnet:

Propagandan intar Medelhavsmuseet

Frågorna som Cecilia Uddén lät Carl Bildt slippa

Sveriges Radios medarbetare Cecilia Uddén presenterade igår 11 policykrav till utrikesminister Carl Bildt, efter hans besök i Gaza på tisdagen. Kraven, som hade maskerats som ”frågor”, gick ut på att Sverige måste inleda dialog med terrorgruppen Hamas och fördöma Israel. Det är oklart om kraven är utställda av Uddén själv, eller i samarbete med Palestinagrupperna.

Uddén är ingen opartisk journalist och har aldrig varit det, men SR tycks anse att hon kan duga för svenska radiolyssnare. Detta trots att hennes inställning till opartisk journalistik ledde till att hon fick sättas i karantän 2004.

Vi har skrivit ut hennes policykrav till Bildt nedan, från radioinslaget.  Under respektive krav har vi formulerat den fråga som hon valde att inte ställa:

Skattefinansierad propaganda via etern

I gårdagens kvart-i-fem-eko intervjuades folkrättsexperten Hans Corell av Bengt Therner om kriget i Gaza. Hans Corell sa bl a:

Det man ser redan när det gäller offer på den civila sidan verkar fullständigt oproportionerligt.

Detta uttalande är inget att höja på ögonbrynen åt, vi har hört det förut. En ärlig journalist borde däremot göra klart för åhörarna att Hans Corells personliga åsikt är omtvistad, vilket vi tidigare påpekat. Rosalyn Higgins, president för Internationella domstolen i Haag, betonar att proportionalitet

[…] cannot be in relation to any specific prior injury – it has to be in relation to the overall legitimate objective of ending the aggression.

Men Bengt Therner är långt ifrån ärlig. Han säger själv:

Israels lidande i proportionalitetens vågskål är 11 dödade plus de 32 liv som sju tidigare års Hamasraketer sammanlagt krävt. Krigets lagar och folkrätten kräver tre saker för den här sortens vedergällning:

• att vedergällningen ska vara proportionerlig
• det ska inte kunna finnas nåt annat möjligt sätt
• och syftet ska kunna nås.

Therner är snubblande nära Hufvudstadsbladets tal om att

[…] Israel verkar hylla den primitiva, gammaltestamentliga “öga för öga, tand för tand”-principen om hämnd

Men det handlar inte om hämnd. Det handlar om att sätta stopp för den dagliga beskjutning av civila som utförs av den rasistiska organisationen Hamas.

SvD 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Sydsvenskan 2 3 4 5 6
VG 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Dagbladet 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11