Karl Vicktor Olsson, utrikeschef på TT, piskar upp hat genom vinkling och förfalskning av nyhetsrapporteringen om Israel
”Nyhetsbyrån” TT har skickat ut en text om att Israel skulle ha förstört ”muslimska gravar” vid en park i Jerusalem. Utrikesredaktionen på TT, som leds av Karl Vicktor Olsson, har sedan länge satt i system att hårdvinkla, lägga till, dra ifrån och sätta rubriker som är avsedda att piska upp största möjliga hat mot Israel, medan man aktivt tystar ned fakta och nyheter som stör den agendan. Exempelvis faktumet att de påstådda ”muslimska gravarna” är fejk, och att ingen ligger begravd där.
Vad det handlar om är att personer i samarbete med den islamiska myndigheten Waqf i Jerusalem ska ha försökt att stjäla mark som tillhör staden genom att under de senaste dagarna forsla dit stenbumlingar som ska föreställa nya gravar. Detta trots att inga begravningar görs på platsen, och ingen ligger begravd där. Islamiska Waqf-arbetare ville inte svara på journalisters frågor om vad de sysslade med, utan lämnade platsen i hast. När svindeln upptäcktes i förra veckan genom ovan länkade bildreportage, gavs omedelbart order om bortforsling av stenblocken.
MUSLIMSKA MYNDIGHETER VILLE BYGGA AFFÄRSCENTRUM PÅ PLATSEN REDAN 1945
Bluffen är en förlängning av en redan avslutad domstolstvist gällande byggandet av ett Museum för Tolerans nära Jerusalems Självständighetspark (se rapport i Haaretz). På platsen ligger det en parkeringsplats som byggdes på 1960-talet utan någon som helst invändning från muslimska intressen. En grupp islamiska extremister motsatte sig häromåret bygget av det nya muséet, och hänvisade till att det under parkeringsplatsen före 1960-talet legat en muslimsk begravningsplats. Den är övergiven sedan mycket länge, har aldrig använts sedan Israels grundande, och anses inte längre som helig av muslimer. Som på så många andra platser i Jerusalem hittades där flera hundra år gamla benrester, men inte en enda sten eller markering. Redan 1945 planerade muslimska myndigheter att bygga ett kommersiellt centrum på gravplatsen, eftersom den redan då ansågs övergiven (”mundras”), vilket inträffar 37 år efter att den tagits ur bruk, enligt islamisk tradition.
Parkeringsplatsen som nu ligger där har i decennier använts av muslimer och alla andra invånare i den israeliska huvudstaden för att ställa bilen. Domstolen gav därför klartecken för toleransmuséet att byggas där, samt förflyttning av de gamla lämningarna till en alternativ plats, alternativt att själva husgrunden byggs på pålar för att inte påverka de berörda jordlagren.
Skärmdump SR P4 Örebro, med understrykningar. Klicka för förstoring.
Se också uppdatering längre ned.
Sveriges Radios P4 Örebro sände idag ett inslag från Stortorget i staden, där Ship to Gaza höll en manifestation. På radions hemsida lyder den direkt partiska rubriken Här hedrades offren på fredsfartyget, och i reportaget förtydligas att det gällde vad man kallade ”det turkiska fredsfartyget”.
Reportern Jaber Fawaz intervjuar två av dem som ingick i Ship to Gaza-manifestationen:
Kostnären Bitte Alling och författaren Staffan Ekegren hade ställt ut konstverk som en del av manifestationen.
– Någonting som är viktigt är att bojkotta israeliska varor, där kan vi ju var och en göra en insats. Israelerna tycker ju om att göra sig till offer, världens offer. Men det dem är känsliga för, det är ju pengar. Så att om vi slutar handla av dem, och sluta handelsavtal. Där träffar vi dem närmast hjärtat, säger författaren Staffan Ekegren.
Göra sig till offer? Känsliga för pengar? Där träffas dem närmast hjärtat?
Nu förstår man varför det inte uppmanas till bojkott mot något annat land i världen. Radioinslaget är fortfarande oförändrat, och går att höra här. På SR:s hemsida har nu citatet redigerats bort från texten, så de tycks ha insett åtminstone det problemet. Ingen förändring dock av ljudfilen, eller av den så kallade ”reporterns” text om ”det turkiska fredsfartyget” där man sågade av relingen flera timmar i förväg för att framställa järnspett. Inte heller tillstymmelse till att ta med något israeliskt perspektiv. Här finns skärmdumpen ovan utan understrykningar. Här och här finns en mp3-inspelning av radioreportaget.
Att SR inte har bättre omdöme är oroväckande. Radioinslaget ovan bryter inte bara grovt mot Sveriges Radios sändningstillstånd gällande opartiskhet, saklighet och allsidighet – att tala om den turkiska islamistbåten Mavi Marmara som ”fredsfartyget”, och utan att ange Israels sida av saken är ett hån, inte bara mot lyssnarna. Det är ett publicistiskt bedrägeri. Utöver det är det ofattbart att redaktionen öppet sprider antisemitiskt anstrukna resonemang och hat mot israeler från Ship to Gaza. Ljudklippet ligger kvar oförändrat.
KIDNAPPAD INNE I ISRAEL OCH GISSLAN HOS HAMAS SEDAN FYRA ÅR
I tisdags manifesterade enligt organisatörerna nästan 15 000 personer i Paris för att kräva frisläppandet av Gilad Shalit och visa sitt stöd till Israel (se foton nedan). I flera andra städer världen över demonstreras det med samma budskap. Idag, fredagen den 25 juni, är det exakt fyra år sedan som den värnpliktige fransk-israeliska medborgaren Gilad Shalit kidnappades av terrororganisationen Hamas år 2006 inne på israeliskt territorium i närheten av Kerem Shalom-övergången till Gaza. Den 23-årige Gilads bortförande utgör, som en rad internationella människorättsorganisationer inkl. Röda Korset framhävt, ett grovt brott mot internationell och humanitär rätt. Häromdagen fördömde Human Rights Watch Hamas behandling av honom som tortyr. Shalit förvägras besök från Röda Korset, ingen vet var han hålls gömd, han får inte ta emot besök eller brev från sin familj (och Ship to Gaza vägrade att ta med ett paket med medicin och brev till honom när familjen vädjade dem om det). Shalit deltog inte i någon strid när han kidnappades och Hamas ger inte ens sin gisslan de rättigheter som en krigsfånge får enligt tredje Genèvekonventionen.
Sverige är idag världens tredje största biståndsgivare till palestinierna med mer än 800 miljoner kronor per år. Detta ger den svenska regeringen en unik möjlighet att med kraft kräva att makthavarna i Gaza friger Gilad Shalit, som redan berövats fyra år av sin ungdom.
Nedan några bilder från manifestationen, och längst ned finns ett komplett bildspel. Men glöm inte att skriva under uppropet som ska skickas till utrikesminister Carl Bildt:
Manifestationen på Platsen för de mänskliga rättigheterna vid Trocadéro organiserades av ett flertal judiska organisationer. Deltog gjorde flera människorättsorganisationer, inkl. bl.a. Riksförbundet för Frankrikes svarta och Riksförbundet för Frankrikes många armenier, samt flera politiska partier och organisationer. Bland talarna fanns franska artister och kulturpersonligheter, politiker, förtroendevalda och borgmästare från Parisregionen. De gav flera eldiga tal där de krävde att terrorgruppen Hamas släpper sin gisslan. Flera talare fördömde också den senaste tidens försök att förvägra Israel rätten att försvara sig, och den hatvåg mot Israel som märks inom vissa grupperingar i Europa, inte minst efter den förvrängda rapporteringen om Ship toGaza.
Klippet ovan visar hur aktivister på en av de sex båtarna går till angrepp med järnspätt och klubbor i samband med att israelerna stiger ombord med bara paintballgevär på axeln. Det ser ut som att de i praktiken håller på att slås ihjäl. Ännu en video här och här finns en video med skadade soldater och bilder på några av vapnen som aktivisterna använde. Den här har redan visats. Längre ned berättar en israelisk kommandosoldat om sina upplevelser vid ombordstigningen på Marmara.
På de övriga fem båtarna gick allt lugnt till, eftersom passagerarna inte tog till våld. Ombordstigningarna var ju helt lugna, och finns dokumenterade. De är nu tryggt i hamn, utan en skråma. Men på Marmarabåten hade en stor grupp turkiska islamister uppenbarligen planerat att gå till extremt brutal väpnad attack redan innan israelerna satt sina fötter på däcket. Bilderna talar sitt tydlig språk, och det finns ingenting att dölja. Händelserna dokumenteras på både Al Jazira-teamets videos ombord, på det turkiska TV-teamets videos, från aktivisterna och på videos från den israeliska försvarsmakten, och översågs av en kameraman från nyhetsbyrån Reuters på det israeliska fartyget, vars bilder lär komma inom kort. Delvis även genom de erkännanden som aktivisterna själva har gjort offentligt om vilka vapen de använde. Det kan låta abrupt, men överväldigande vittnesmål och videodokumentation från flera oberoende och ofta antagonistiska källor indikerar allihop att en större grupp turkiska islamister brutalt anföll och övermannade israelerna och inledde en strid.
Israel hade dessutom alla skäl att till varje pris undvika den situation som det turkiska angreppet lede till på Marmarabåten. Där anföll islamisterna redan när soldaterna firade sig ned barhänta från helikoptrarna, samt genom att klubba sönder händerna på de som klättrade upp. Det fanns inga dragna israeliska vapen under bordningen, och det var inte ens en militärbetonad operation. Insatsstyrkan, som förväntade sig att möta vanliga politiska aktivister, bar paintballgevär runt axeln, och skulle i praktiken bara ge muntliga instruktioner till passagerarna och kaptenen. Kommandot hade även handeldvapen i utrustningen som de hade order att inte använda annat än i livshotande fall. Målet var att omedelbart gå till bryggan och be kaptenen att lägga om mot Ashdod precis som de övriga fem båtarna. Men det skulle ta 30 minuter innan de lyckades göra det pga aktivisternas angrepp.
Humanitärarbetare? En av Marmaraaktivisterna håller upp en kniv efter att skeppat bordats (Haaretz)
De knöt dessutom fast repet från helikoptern i en antenn i vad som verkade vara ett försök att få den att störta, samt gick till brutalt och omedelbart angrepp mot soldaterna med knivar, järnrör, långa metallstörar, påkar och klubbor med vad som såg ut som livsfarligt våld (de ville slå in huvudet på dem). Detta var inga människorättsaktivister, utan våldsamma fanatiker. En taleskvinna för båtkonvojen medgav i flera intervjuer på BBC World att aktivisterna använde ovannämnda vapen vid bordningen.
De slängde ner en soldat handlöst till däcket 10 meter nedanför så att han förlorade medvetandet med skador i huvudet. De knivhögg en soldat i magen och slet åt sig både paintballgevär och två handeldvapen. Två soldater skottskadades i knäet och magen, och enligt uppgifter från kommandosoldaterna besköts de av aktivisterna. Det överbemannade kommandot bad sedermera om tillstånd att använda sina handeldvapen för att försvara sina liv och sköt mot benen, enligt soldaterna.
DE TURKISKA ISLAMISTERNAS DÖD TOTALT SJÄLVFÖRVÅLLAD
Det verkar onekligen som att islamisterna på Marvara hade bestämt sig för att gå till attack, och att deras död är självförvållad. De var inte oskyldiga människorättsaktivister i något som helst avseende. De dog inte pga någon israelisk ombordstigning, utan därför att de angrep och slog halvt ihjäl de överrumplade israelerna som hade rätt att oskadliggöra dem. Att Turkiet nu spelar upprörd och fördömer Israel i FN:s Säkerhetsråd riskerar att slå tillbaka på den islamistorienterade regeringen i Ankara när detta är färdigt. Den turkiska regeringen stödde Hamassupportrarna som låg bakom attacken, och kommunala turkiska medel rapporterades ha bekostat åtminstone en av båtarna.
Uppdatering efter bordningen:
– Video: Aktivisterna gick till attack med järnrör, knivar och yxor – IDF: Insatsstyrkan blev beskjutenav islamister på den turkiska ledarbåten
– ÖB: Våld endast på en av båtarna, där väpnade turkiska IHH-islamister attackerade. Övriga båtar lugnt.
– Kommandosoldat knivhuggen i magen
– Taleskvinna för konvoj erkänner användning av knivar, järnrör (BBC World)
Trevlig ingrediens i guacamolen
SHIPTO ASHDOD
Det har tydligen varit dåligt med koriander i hjälpsändningarna som passerat från Israel till Gaza. Men nu är det äntligen på väg, och det är ju det som sätter lite extra piff på guacamolen på nachostallriken. En annan bristvara som båtaktivisterna lyft fram i de hundratals svenska medieintervjuerna är ”godis”. Det ska också finnas med i lasten, som nu kommer att föras in via Israels landgränser till civilbefolkningen.
Visst – det ska finnas några säckar cement i lasten också. Visserligen har Israel redan skickat in cement till olika FN-projekt på plats, men de nya säckarna kan komma lägligt. Hamas slängde ju ut 150 palestinier på gatan och rev deras hus häromveckan. De tänker riva ytterligare 180 bostadshus för att bygga ett islamiskt centrum där gruppens särskilda ideologi ska läras ut. Om man vågar spekulera så blir det kanske också något ”fredsprojekt” i lokalerna, som SIDA eller annan utländsk givare kan bekosta via det Hamasinfiltrerade FN-organet UNRWA.
KOPPLINGAR TILL ANTISEMITER OCH ISLAMISTER
Men som Ship to Gaza tvingades erkänna häromdagen så är ju inte syftet med aktionen att ge humanitär hjälp. Syftet är att utmåla Israel som skurk och att sanktionerna mot Hamas ska hävas, utan att den Iranstödda gruppen ska behöva stoppa sin väpnade konflikt mot Israel. Problemet är inte att palestinierna får lite koriander, utöver de tiotusentals ton förnödenheter Israel forslar in varje vecka. Problemet är att Ship to Gaza vill stärka Hamas i kampen mot Israel. Varför man vill det förstår man när man tittar på vilka som ingår i Ship to Gaza, och vilka man associerar sig med. På sin hemsida, exempelvis, rekommenderar Ship to Gaza läsning av den gamle ökände antisemiten Lasse Wilhelmson som också är en bundsförvant till den naziallierade Förintelseförnekaren och islamisten Mohamed Omar.
Bland de 11 svenska figurerna som deltar på båten finns författaren Henning Mankell, som Expressen i underdrift kallar ”ytterlighetsfigur” och ”dårfink”. Han jämför den judiska staten med Hitlertyskland och vill att Israel upphör att existera. Ingen fredlig tvåstatslösning där inte. Mankell behandlas extra vördnadsfullt av de svenska TV-reportrarna som följer hans varje steg. Religionsvetaren Mattias Gardell, som skrivit boken ”Bin Laden i våra hjärtan”, stödjer islamism. Musikanten Dror Feiler (V) motsätter sig det mesta med Israel, och har avsagt sig sitt medborgarskap. Självklart behandlas den extreme deckarförfattaren, islamistförespråkaren och musikanten också som mellanösternexperter i de svenska medierna.
Det turkisk-islamistiska IHH, som också deltar, gör ingen hemlighet av sitt helhjärtade stöd för Hamas och Iran, vilket åskådarna påmindes om vid ceremonin för Ship to Gaza i Istanbul, där också flera Hamasislamister deltog. Benäget stöd kommer också från de statsfinansierade så kallade Palestinagrupperna, vars ordförande Per Gahrton nyligen ifrågasatte existensen av det judiska folket i Sydsvenskan.
SANKTIONERNA HÄVS NÄR REGIMEN AVBRUTIT DEN VÄPNADE KONFLIKTEN
Sanktionerna mot Hamas kan hävas så fort regimen avbryter den väpnade konflikten mot Israel, som den har drivit ända sedan den grundades. Med tanke på alla fördömanden och försök att förhindra Israel från att stoppa Hamas åtta år långa raketkrig i början av förra året, så är det desto mer förståeligt att man inte tänker acceptera en upprepning. Om Israel fördöms när man försvarar sig, så är det desto mer viktigt att hotet inte återuppstår och kräver ett nytt ingripande. Inget annat land skulle tolerera att ett terroristkontrollerat grannterritorium hade fria tyglar att bygga upp en ny attackkapacitet.
Tills Hamas övergivit terrorism ser Israel tillsammans med FN till att civilbefolkningen, varav många en gång röstade in terrorgruppen, ska drabbas så lite som möjligt. Självklart är det ingen dans på rosor. Många Gazabor har det otvivelaktigt svårt, främst pga Hamasförtrycket och de allt hårdare sharialagarna. Men situationen kan aldrig bli normal så länge man bedriver ett krig mot civilbefolkningen i grannlandet, och smugglar in vapen och materiel för att kunna fortsätta. Därav vikten att palestinierna uppmuntras att påpeka för sin ”demokratiskt” valda terroristregim att byta politik, erkänna Israel och avstå all terror. Det skulle borga för omedelbara fredsförhandlingar med Israel. Men endast palestinierna har makten att ta det steget. Det har man börjat göra på den Fatahstyrda Västbanken.
(Obs! Den fiktiva texten nedan kan inte förstås utan att läsa noteringarna längst ned i inlägget!)
Stöd Våra Soldater
Söndagen var en blodig dag i Afghanistan och mediedebatten går hög i Sverige. Så här hade det kunnat låta:
Svenska soldater sköt ihjäl ung afghan
Svenska soldater sköt på söndagen ihjäl en ung afghansk man som ansökt men inte fått anställning som polis. Dödsskjutningen gjordes strax väster om staden Mazar-i-Sharif i Afghanistan, i ett område som ockuperas av bl.a. svenska trupper. Därmed har närmare 10.000 afghaner och sammanlagt fyra svenska soldater dött i kriget mot Afghanistan.
På onsdagen den 27 januari var det den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, och 65 år sedan Auschwitz befriades. En dag för att sörja och minnas i syfte att förebygga. Men också för att höja kunskapen om och vaksamheten mot antisemitism och annan rasism idag. Det är i det ljuset skrämmande och oerhört beklämmande att läsa om hur Sveriges judar, särskilt i Malmö, lever under hot och utsätts för våld, och i vissa fall drivs att lämna Sverige.
I onsdagens Gomorron Sverige i SVT blev båda dessa bilder särskilt tydliga, då Förintelseöverlevaren Livia Fränkel intervjuas tillsammans med Marcus Eilenberg, en ung svensk jude som nu känner sig tvingad att lämna Malmö tillsammans med fru och barn.
Skånska Dagbladet har i dagarna uppmärksammat problemen i Sveriges tredje största stad där hatbrotten mot judar fördubblats på ett år:
När Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (S) ska kommentera stämningen i staden väljer han dock att lägga skulden på Malmös judar, och knyter deras situation till en konflikt i Mellanöstern där han även tidigare tagit ensidigt avstånd från Israel. Ändå hävdar han att hotet kommer främst från högerextremister, och uppmanar samtidigt Malmös muslimer att inte göra det kollektiva skuldbeläggande han själv precis gjort sig skyldig till:
Det kommer hoppingivande nyheter från det palestinska samhället. Hela 11 lokala människorättsgrupper kräver nu att den Iranstödda Hamasregimen i Gaza utreds för krigsbrott begångna under åtminstone slutfasen av det åtta år långa Hamaskriget mot Israel som stoppades förra vintern, rapporterar både AP och AFP:
Palestinska människorättsgrupper pressade på måndagen Hamas att tillåta en oberoende utredning av huruvida gruppen begick krigsförbrytelser i striderna mot Israel förra vintern – ett ovanligt offentligt krav på islamistgruppen som styr Gaza. […]
– Om palestinierna vill att omvärlden ska ta dem på allvar i att driva Goldstonerapporten krävs att de själva är seriösa i att ta itu med rapportens slutsatser [om Hamas], sade Shahwan Jabareen från den palestinska gruppen al-Haq [som är svenska Diakonias samarbetspartner].
Palestinaanhängare har länge kritiserat Israels försvarsbarriär mot Västbanken, som lyckats begränsa de nästan dagliga palestinska terrororgierna i Israel. Ett knep de ofta använt är att säga att barriären hade varit OK om den bara hade byggts på vad de kallar ”gränsen” mellan Israel och Västbanken, trots att någon sådan gräns aldrig funnits. Men när Israel nu planerar en annan barriär i Sinai, på en verkligt existerande gräns med ett grannland, så möts även det med fördömanden. Därmed är aktivisternas verkliga avsikter avslöjade.
Skyddsbarriären mot Västbanken går där den bäst kan försvara civila mot terrorangrepp. Den är tillfällig, har flera gånger flyttats efter klagomål, och kan justeras eller helt tas bort när palestinierna avbrutit sin terrorism. Men palestinaanhängare kräver att skyddsbarriären ska gå längs med något de kallar ”gränsen” mot Västbanken. Det de menar är i själva verket de osäkra och sedan länge försvunna vapenstilleståndslinjerna efter den arabiska invasionen som slutade 1949. Men de linjerna visade bara hur långt irakiska, egyptiska, syriska och jordanska stridsvagnar hade lyckats invadera Israel innan de kunde stoppas. De är helt slumpmässiga och speglar varken skyddsbehoven eller parternas anspråk på marken (exempelvis hamnade Klagomuren på den arabiskockuperade sidan). De kallades också ”Gröna Linjen” och varade från krigsslutet 1949 fram till 1967, men erkändes aldrig som gräns av varken FN, arabvärlden eller Israel.
Vapenstilleståndslinjerna var endast tillfälliga i väntan på förhandlingar om verkliga gränser. Linjerna annulerades dock i samma ögonblick som Jordanien återigen anföll Israel över just de linjerna i juni 1967, och därmed upphävde vapenstilleståndet. Palestinaanhängarnas strategi, i brott mot FN-resolution 242, är att Israel ska vara precis så utsatt som det var innan det blev invaderat på nytt. De kallar det ofta manipulativt för ”1967-års gränser”, och menar då före angreppet i juni 1967. Allt detta är känt sedan tidigare.
FÖRDÖMS ÄVEN NÄR DEN GÅR UTMED ERKÄND GRÄNS
Men igår rapporterades att Israel planerar att förstärka landets södra gräns mot Egypten i Sinaiöknen. Varför det överhuvudtaget blev en notis i Sverige om det är obegripligt. En barriär ska byggas (inte att förväxla med den som Egypten bygger mot smugglingstunnlarna i Gaza) exakt längs med landets internationella och erkända gräns med Egypten i Sinai. Men då möts även detta av kritik på allsköns pro-palestinska websidor.
De senaste dagarna har bjudit på flera stora nyheter och viktiga kommentarer gällande den israelisk-palestinska konflikten. Nedan kommenterar vi ett antal artiklar ur nyhetsskörden och ledarartiklarna:
I Sydsvenskan påminns vi om att orsaken till att fredsdiskussionerna mellan israeler och palestinier står stilla knappast är israeliska bosättningar eller vägran till kompromisser, såsom utrikesminister Carl Bildt tycks tro. Kolumnisten Mats Skogkär erinrar i den lysande artikeln Alltid ett skäl att tacka nej om att palestinierna så sent som i september förra året erbjöds en fredslösning av dåvarande israeliske premiärministern Ehud Olmert. Den svarade mot nästan alla av palestiniernas högsta krav, både gällande bosättningar och Jerusalem:
En palestinsk stat bestående av Västbanken och Gaza med östra Jerusalem som huvudstad är vad palestinierna erbjudits av Israel och avböjt. Mer än en gång. Senast i september 2008. […] Men att ge palestinierna ett fredserbjudande de inte kan tacka nej till tycks dömt att misslyckas.
Mahmoud Abbas, palestinska myndigheten
Detaljerna i det israeliska fredserbjudandet kan läsas i Haaretz från igår samt i denna intervju med Olmert, och vi har tidigare rapporterat om dess huvuddrag. Nyhetsbyrån TT skriver för första gången om saken idag, efter att ha tigit om fredsförslaget och palestiniernas vägran att ta det till sig när det kom 2008. Däremot skickade nyhetsbyrån igår ut den palestinske presidenten Mahmoud Abbas cyniska utspel om att det kan ”bli fred på ett halvår”. Hans villkor är att alla palestiniernas krav levereras på en silverbricka innan förhandlingarna, och utan att något av Israels önskemål uppfylls.
Även Per Gudmundson på SvD:s ledarsida tar upp Israels fredserbjudande på ett mycket klargörande sätt. Han noterar också att israelerna är frustrerade över utrikesminister Carl Bildts (sedermera nedröstade) EU-förslag, som sökte kringgå FN-resolutioner och fredsavtal. Bildt ville låta palestinierna få allt de kräver utan att behöva nå en förhandlad fredsuppgörelse med Israel. Det motsvarar vad de mest fanatiska regimerna, såsom Iran, Syrien och Libyen, krävt. SvD menar också att den svenska Mellanösternpolitiken och biståndet bortser från vem det är som är oresonlig: Därför driver Carl Bildt israelerna till vansinne:
Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
- Vill Du att någon i Din bekantskapskrets ska få nyhetsbrevet SNABBNYTT och ta del av balanserad och vederhäftig information? Besök Svensk -Israel Information hemsida
Fred i Mellanöstern 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.