EU stoppade sina humanitära projekt i Gaza pga palestinskt våld

EU:s "utrikesminister" Catherine Ashton (h). Sanktioner OK när det är EU som inför dem?

UPPDATERING 7/3: Vi noterade nedan att det igår inte fanns närmare detaljer på EU-kommissionens hemsida, utan endast som pressrapport. Efter direktkontakt med EU-kommissionens presstaleskvinna Catherine Ray på söndagen har vi informerats om att datumstämpeln på artikeln i Jerusalem Post inte var korrekt, och att artikeln handlade om ett tidigare tillfälle. Sakfrågan är dock oförändrad, oavsett tidpunkt: när våldet och terrorn ökar i Gaza så tvekar inte EU att stoppa sina humanitära insatser. I motsats till den kontinuerliga israeliska införseln av hjälp. Texten har uppdaterats med korrekta tidsangivelser.
***

Jerusalem Post [har tidigare rapporterat] att EU-kommissionen beslutat stoppa sina humanitära projekt i den Hamasstyrda Gazaremsan med hänvisning till det ökade palestinska våldet där:

– Jag hoppas innerligt att projekten kan återupptas snart, kommenterade EU-parlamentarikern och fd. biståndskommissionären Louis Michel beslutet.

Redan i januari 2009 signalerade Michel, som var dåvarande biståndskommissionär, att folkopinionen i EU ”är trött på att se att vi betalar om och om igen” till palestinierna för det som förstörs, eftersom Hamas hade ”ett överväldigande ansvar” för Gazakriget mot Israel. Han påminde också om att ”Hamas är en terroristorganisation och måste fördömas som en sådan”. 

Internationella organisationer har aldrig tvekat att stoppa även matleveranser, pga våld och terror. FN stoppade leveranserna till Gaza 2009, och i januari i år stoppade FN alla matleveranser till 1 miljon hungrande somalier på obestämd tid, med hänvisning till hot från terrorister. Och sedan januari månad har Egypten beslutat att hålla sin gräns permanent stängd för hjälpleveranser till Gaza, efter bråk med palestinaaktivister och efter att Hamas skjutit ihjäl en egyptisk gränspolis.

ISRAEL DET ENDA LANDET SOM SLÄPPER IN HJÄLP TILL GAZA

Sådana drastiska begränsningar skulle aldrig Israel göra, har regeringen slagit fast. Israel är idag det enda landet som, trots Hamas Iransponsrade krigspolitik och den kidnappade Gilad Shalit, fortsätter att slussa in humanitära förnödenheter till befolkningen (när inte Hamas stoppar leveranserna genom att beskjuta gränsövergångarna).

Under 2009 slussades exakt 30.576 lastbilar med 738.576 ton förnödenheter in. 10.544 Gazabor med anhöriga fick vård i Israel, och 4.883 ton medicin och utrustning skickades till Gaza. Och då är inte Israels bränsleleveranser och el inräknade.

Irländare dömer ut Egyptens Gazabelägring

Irlands utrikesminister Micheál Martin dömer ut vad han kallar de ”omänskliga” villkoren i den Hamasstyrda Gazaremsan, efter sitt besök hos den palestinskledda FN-organisationen UNRWA i Gaza i förra veckan. 

Hellre än att prioritera den hårt prövade befolkningen, håller Hamas Gazaborna gisslan genom att fortsätta sin krigspolitik mot Israel och, för det ändamålet, fortsätter att smuggla in vapen från Iran. Man vägrar också att släppa den kidnappade israeliska soldaten Gilad Shalit.

Tvärtemot vad man kan läsa hos ”nyhetsbyrån” TT, kritiserar inte den irländske utrikesministern Israel överhuvudtaget i det AFP-telegram som TT hänvisar till. Det beror sannolikt på att Israel är det enda landet som, trots Hamas krigspolitik, slussar in humanitära leveranser till Gaza (när inte Hamas stoppar dem genom att beskjuta gränsövergångarna).

30.576 lastbilar med 738.576 ton förnödenheter under 2009 – för att vara exakt. 10.544 Gazabor med anhöriga fick vård i Israel, och 4.883 ton medicin och utrustning skickades till Gaza. Och då är inte Israels bränsleleveranser och el inräknade. Det ska jämföras med att FN stoppat matleveranserna till 1 miljon somalier pga terrorism, och tidigare även till palestinierna.

Egypten har å sin sida stängt sin gräns permanent för hjälpleveranser till Gaza, sedan Hamas skjutit ihjäl en egyptisk gränspolis. Men det hindrar inte TT från att förvränga irländarens uttalanden till ett ensidigt fördömande av just Israel – ändå.

Enligt FN:s Mellanösternsändebud Robert Serry finns det i realiteten ”inga humanitära problem” i Gaza, men däremot en brist på byggnadsmaterial, som ett led i sanktionerna mot den Iranfinansierade enklaven.

Diakonia gillrar en ”folkrättskonferens” om Gaza

ISRAEL INTE VÄLKOMMEN

Den 1 mars organiserar den vänsterkristna opinionsbildningsgruppen Diakonia en folkrättskonferens om Gaza tillsammans med socialdemokratiska ABF och Palmecentret samt Amnesty och Svenska Kyrkan. Bland deltagarna finns endast en (1) folkrättsjurist, Hans Corell, som profilerat sig som hård kritiker av Israel. Ingen representant för Israel tillåts medverka, enligt organisatörerna. Konferensen skall, i likhet med den Libyenbeställda Goldstonerapporten, endast behandla de 22 sista dagarna i det 2922 dygn (8 år) långa raketkriget och de ca. 10.000 väpnade anfallen i brott mot folkrätten som den FN-listade terrorgruppen Hamas bedrev mot israeliska civila dessförinnan. Längre ned ges exempel på punkter som bör lyftas fram på konferensen.

Det är positivt att kränkningar av folkrätten i området belyses. Men om den granskningen endast riktar in sig på det FN-stadgade självförsvaret, och inte på de väpnade anfallen som gav Israel rätt att försvara sig, så utgör det i praktiken ett försök att undergräva rätten till självförsvar.

Diakonia har tyvärr länge haft en överslätande attityd till terrorister. Man skiljer inte mellan eventuella misstag i en demokratiskt stats självförsvar, och när en terrororganisation, som bryter mot folkrättens själva fundamenta, avsiktligen våldsför sig på både fiendens och den egna civilbefolkningen och uppmanar till folkmord. Så här lät Diakonias kålsuparteori i en intervju i tidningen Dagen igår:  

– Det är riktigt att Israel inte kommer att representeras vid seminariet, men det kommer inte heller Hamas att göra, säger Joakim Wohlfeil på den kristna biståndsorganisationen Diakonia.  

HANS CORELL SKULLE FÖRHÖRAS OM BROTT MOT FN-RESOLUTIONER

Hans Corell, som ska tala om respekt för folkrätt, är före detta rättschef i FN. Svenska åklagare kämpar nu för att ta in honom för förhör gällande olja-för-matskandalen med Saddamregimen under hans tid, i brott mot FN-resolutioner. Men åklagarna kommer inte åt honom eftersom han skyddas av sin diplomatiska immunitet, vilket medfört att rättegången mot mutanklagade affärsmän fått skjutas upp. Dessa hävdar att mutorna betalades till Saddam Husseins regim med Corells organisations goda minne. 

Men när det gäller Gazakriget talar han gärna ut. Så här sammanfattade Sydsvenskans Per T Ohlsson Hans Corells syn i frågan i januari förra året:

Det framstod som närmast groteskt när Hans Corell, FN:s tidigare rättschef, i Ekot krävde att israeliska ledare ställs inför krigsrätt. Utan att han med ett ord berörde Hamasterrorn.

Läs också Svensk-Israelinformations frågor till Corell i en mailkonversation i april förra året.

Palestinska människorättsgrupper: Utred Hamas krigsförbrytelser!

Det kommer hoppingivande nyheter från det palestinska samhället. Hela 11 lokala människorättsgrupper kräver nu att den Iranstödda Hamasregimen i Gaza utreds för krigsbrott begångna under åtminstone slutfasen av det åtta år långa Hamaskriget mot Israel som stoppades förra vintern, rapporterar både AP och AFP:

Palestinska människorättsgrupper pressade på måndagen Hamas att tillåta en oberoende utredning av huruvida gruppen begick krigsförbrytelser i striderna mot Israel förra vintern – ett ovanligt offentligt krav på islamistgruppen som styr Gaza. […]

– Om palestinierna vill att omvärlden ska ta dem på allvar i att driva Goldstonerapporten krävs att de själva är seriösa i att ta itu med rapportens slutsatser [om Hamas], sade Shahwan Jabareen från den palestinska gruppen al-Haq [som är svenska Diakonias samarbetspartner].

Nazi-beundrare på Human Rights Watch utreds

Human Rights Watch (HRW) har tvingats stänga av sin ”seniora militära analytiker” efter att det har uppdagats att han är en närmast besatt nazi-fetischist. Till och med TT rapporterar om saken. Marc Garlasco, som den 39-årige mannen heter, ligger bakom flera av HRW:s rapporter med anklagelser mot Israels operation mot Hamasterrorister i Gaza. Här är ett foto som mannen postat på sig själv på ett internetforum för likasinnade, med Järnkorset:

Marc Garlasco, Human Rights Watch

Det senaste avslöjandet, som även rapporterats av New York Times och BBC är ett hårt slag mot HRW:s trovärdighet. Det kommer bara några veckor efter att det offentliggjorts att organisationens vice-chef för Mellanösternavdelningen, Joe Stork, skriftligen applåderade (!) det palestinska massmordet på israeliska idrottsmän vid München-OS 1972 när det begav sig, och beskrev det som en ”moralhöjare för palestinier”. Han har också stött Saddam Hussein och motsatt sig Israels existens. På Human Rights Watch var det denne extremist som låg bakom anklagelserna att Israel skulle ha använt vit fosfor på ett olagligt sätt, som vi granskade här: Palestinier ger Israel rätt om vit fosfor: ‘Vi struntade i evakuering’.

I den senaste skandalen gick HRW först ut till försvar för Garlasco och försökte beskriva honom som en ”seriös militärhistoriker” och en oskyldig samlare av militärattiraljer. Men de argumenten visade sig snabbt vara oriktiga, liksom också delar av Garlascos militära expertis. Hans ”hobby” har i själva verket visat sig vara en besatthet. Han har postat uppåt nio tusen inlägg på forum för likasinnade, såsom Wehrmacht Awards och German Combat Awards. De flesta auktionshus tillåter inte ens utställning eller handel med sådan nazi-memorabilia.

Garlascos internetnamn, liksom också registreringsnumret på hans bil, är ”Flak88”. Det var en tysk luftvärnskanon. Hans logga är en hakkorsprydd tysk medalj. Inte helt konventionellt för någon som på dagtid ska representera en ”människorättsorganisation”.

Amnestys nygamla Gazarapport avfärdades redan i februari

SUMMERING

Amnestys rapport (pdf) om Hamaskriget från Gaza, som medierna rapporterade om under torsdagen, är gammal. Materialet sammanfattades redan i en förhandsrapport den 23 februari, några veckor efter att kriget upphörde, och kommenterades av oss här. Den efterföljdes av en israelisk utredning som, till skillnad från Amnesty, presenterade namn- och ID-listor på över 200 sidor över alla som avlidit i striderna. 75 % visade sig vara terrorister, enligt utredningen.

Metodologin som användes i Amnestys undersökning innan Israels utredning var färdig framgår nu tydligare, och väcker tyvärr frågor om organisationens tillförlitlighet, men vi vill här redovisa hur Amnesty resonerar så att var och en själv kan bilda sig en uppfattning. Amnesty gör förvisso inget anspråk på att sitta inne med fakta i sin rapport, som vi har läst i sin helhet. Det framgår på s. 95, där organisationen skriver att det krävs en ”opartisk” utredning för att komma fram till vad som hände, gärna med hälp av FN:s ”Människorättsråd”, som just nu leds av bl.a. Iran, Libyen, Pakistan och Sudan. Följande svagheter i rapporten gör Amnestys teorier problematiska (nedanför summeringen följer en mer detaljerad genomgång med sidhänvisningar):

– Amnesty har inte kunnat dokumentera Hamas krigföring mer än på vad som ryms på 12 av rapportens 117 sidor, som till 90 procent alltså utgör en granskning endast av Israels insatser.

– Rapporten fokuserar endast på vad Amnesty kallar ”22-dagarskonflikten” under december-januari, vilket innebär att Hamas raketbombardemang mot 1 miljon israeler i byar, städer, skolor och daghem under 8 år med 10 000 missiler, förbigås helt och hållet, trots att det var detta som utlöste kriget. Hamas folkrättsvidriga kidnappning av Gilad Shalit inne i Israel, som suttit tillfångatagen i Gaza i tre år och som ledde till att blockaden mot det Hamasstyrda området förstärktes, nämns endast i en fotnot (!) i hela rapporten.

– Alla uppgifter om antalet dödade i Gaza baseras på obekräftade påståenden från palestinier, lokala NGO:s och det Hamasstyrda så kallade ”Hälsoministeriet” i Gaza. Amnesty ger inga egna siffror på antalet dödade civila, och erkänner att man inte ”haft tid eller resurser” att bekräfta de palestinska påståendena. Likafullt återges de palestinska anklagelserna i sin helhet, sida upp och sida ned, helt okritiskt. Israel har gjort en egen utredning och, till skillnad från Amnesty, publicerat en 200-sidig namnlista med ID-nummer som anger att 75 % av de döda i Gaza var terrorister.

– Hela Amnestyrapporten är uppbyggd enligt logiken att endast det som Amnestys team själva kunnat bevittna i efterhand, eller får höra av palestinier, kan ha existerat. Det som inte teamet ser i efterhand, eller som inte bekräftats i palestinska berättelser, har antagligen inte ägt rum, tycks organisationen resonera.

– Amnesty, som inte befann sig i Gaza under själva kriget, kommenterar alla israeliska uppgifter med att Amnesty ”inte kunnat bekräfta” det, eller inte fått det ”bekräftat” av sina palestinska källor, precis som om det skulle vara ett mått på något annat än Amnestys bristfälliga metodik. Däremot återges alla palestinska anklagelser mot Israel baserat på utsagor från invånarna i det Hamasstyrda Gaza, utan att Amnesty beklagar att ingenting av påståendena kunnat bekräftas. Om någon som av palestinier beskrivits som civilperson träffats av beskjutning, nöjer sig Amnesty med att palestinska vittnen påstår att inga stridande terrorister fanns i närheten, vilket skulle ha kunnat förklara den förlupna kulan. Israeliska uppgifter som pekar på motsatsen avfärdas med att Amnesty, flera veckor efter händelsen, inte ”sett bevis på det”. Det förklaras inte i rapporten hur Israel skulle kunna ge sådana ”bevis” från stridsfältet till Amnesty flera veckor efter kriget.

– Amnesty fördömer visserligen de palestinska ”krigsförbrytelserna” i anfallen mot israeler. Men faktumet, som även Amnesty erkänner, att Hamas opererar i tätbebyggelse, utsätter civilbefolkningen för direkt fara, förvarar vapen och upprättar raketavfyrningsramper i bostadsområden tillskrivs vad Amnesty kallar den palestinska ”vapenkulturen” (!). Och i en nästan ofattbar och direkt diskvalificerande jämförelse med den islamistiska terrorgruppen framhåller Amnesty, som någon slags parallell, att huvudkontoret för staten Israels armé ligger i det ”tätbebyggda Tel Aviv” (!!).

Palestinier ger Israel rätt om vit fosfor: vi struntade i evakuering

JOURNALISTISKT HAVERI

Vi kan idag avslöja att Aftonbladets reporter Peter Kadhammar samt Dagens Nyheters Michael Winiarski utelämnat avgörande fakta i sina reportage om de som brännskadats av vit fosfor i Gaza. Fakta som de brännskadade intervjupersonerna själva har uppgivit i sina vittnesmål, och som ger Israel rätt, mitt i all tragik. Nämligen att de hade förvarnats av den israeliska militären nästan ett dygn i förväg och uppmanats att omedelbart lämna stridsområdet, men valt att strunta i varningen och tagit risken att stanna kvar på eget bevåg. Dessutom framkommer det att de inte bodde i tätbebyggt område.

”ISRAEL UPPMANADE OSS ATT EVAKUERA, MEN VI VALDE ATT STANNA ÄNDÅ”

Vittnesmålen från den familj som Aftonbladets Peter Kadhammar skriver om, och som Dagens Nyheters Michael Winiarski intervjuar, finns klart och tydligt dokumenterade i rapporterna hos både Human Rights Watch och B’Tselem som reportrarna hänvisar till  (se nedan). Ändå struntade de i att återge denna information, för att ge intrycket att Israel attackerade dessa människor med avsikt, och utan hänsyn till civilbefolkningens liv. 

Israel släppte ned 300 000 flygblad i området dagen före striderna, och avbröt dessutom alla lokala palestinska radiosändningar med uppmaning att evakuera. Det medger de brännskadade palestinierna tydligt och klart. Men ingen av dessa reportrar nämner detta eller erkännandet från de brännskadade om att de valde att strunta i varningarna. Varje civilt dödsoffer är tragiskt, men det är direkt oärligt att undanhålla deras vittnesmål som visar att Israel gjorde vad man kunde för att skydda civila i stridszonen, i syfte att försöka utmåla landet som hänsynslöst. De båda journalisternas intervjuobjekt, Sabah Abu Halima från byn Siyafa, som förlorade flera familjemedlemmar, vittnade klart och tydligt till B’Tselem:

På lördagkvällen [den 3 januari], släppte israeliska flygplan ned flygblad som uppmanade de boende i området att lämna sina hem. Armén hade gjort på samma sätt vid tidigare inbrytningar, och vi lämnade inte huset då heller, så vi bestämde oss för att inte evakuera den här gången heller. Ungefär kl. 16 nästa dag [den 4 januari], när hela familjen var hemma började armén att skjuta stridsvagnsgranater i området. Några minuter senare landade en granat på vårt hus.

Human Rights Watch, som i sin rapport utredde händelsen, ger ytterligare vittnesmål från byn Siyafa där händelsen inträffade, som ligger nära gränsen till Israel, (DN uppger felaktigt namnet på den närliggande staden Atatra). HRW intervjuar :

”De skickade meddelande om att evakuera”, [säger invånaren Mahmoud Khalael, som är ansvarig för byns jordbrukskollektiv]. Enligt andra bybor släppte IDF ned flygblad från luften med varning till civilbefolkningen att lämna området men invånarna lämnade inte, därför att det, enligt dem själva, inte fanns några [palestinska] krigare där och för att de trodde att de var i säkerhet.

HUSET LÅG INTE I TÄTBEBYGGT OMRÅDE

Det stämmer inte heller att Sabah Abu Halimas hus låg mitt i tätbebyggt område, som de svenska artiklarna låter påskina. Human Rights Watch skriver:

Huset, som besöktes av Human Rights Watch den 23 januari, var den andra strukturen in från de öppna fälten, varifrån man har en överblickande vy över Beit Lahiya och flyktinglägret Jabalya.