Goldstonerapporten skrevs av domare i Sydafrikas apartheidsystem

I svenska medier har han hyllats som ”en av världens främsta experter på internationell rätt”. Det svenska Advokatsamfundet tilldelade honom i december 2009 ”The Stockholm Human Rights Award” med motiveringen att han ”under flera decennier gjort enastående insatser för att främja rättsäkerhet och mänskliga rättigheter, både i sitt hemland Sydafrika och på högsta internationella nivå”. Det vänsterradikala Leopard Förlag har givit ut en svensk översättning av noggrannt utvalda delar av hans senaste Gazarapport. Sveriges Radios Tomas Ramberg konsakrerade ett helt 30-minutersprogram för att lyssna på hans åsikter i Ekots Lördagsintervju.

I egenskap av domare i det sydafrikanska apartheidsystemet på 80- och 90-talen skickade Richard Goldstone dussintals svarta sydafrikaner till avrättning, och stödde uttryckligen dödsstraffet. Många andra motståndare till apartheidsystemet valde att inte tjänstgöra som domare.

Israels största tidning Yedioth Aharonot har grävt vidare i Richard Goldstones förflutna som domare i Sydafrika under apartheidtiden, där han gav uttryck för ställningstaganden som är svåra att förena med påstådd respekt för mänskliga rättigheter. Gång efter gång tog han aktivt parti för övergrepp. Han skickade totalt 28 svarta sydafrikaner dömda för mord till avrättning, och skrev att han betraktade dödsdomarna som samhällets berättigade pris. I en av domarna skrev han att dödsstraff är det enda fungerande sättet att avskräcka från mord. Till helgen kommer tidningen att publicera en längre artikel om avslöjandena.

TACKADE JA TILL ATT LEDA SKENPROCESS MOT ISRAEL

Goldstones apartheid-domar uppmärksammades redan i november förra året, efter att en sydafrikansk historiker skrivit om honom. Men svenska medier ignorerade saken, och fortsatte att hylla honom som en av de ”mest respekterade människorättsjuristerna”. Faktumet att han tackade ja till ett ensidigt uppdrag från diktaturerna i FN:s ”Människorättsråd” där endast Israel skulle granskas var tydligen okontroversiellt. Goldstone hade försökt att få informella garantier för att han skulle få granska även Hamas roll i Gazakriget, men det blev mest ett spel för gallerierna. Endast 60 av de totalt 550 sidorna handlar om Hamas, och rapporten bortser helt från de åtta år och 10.000 palestinska raketanfallen mot Israel som föregick operationen. En som däremot hade integritet nog att tacka nej till att leda det förutbestämda uppdraget var FN:s fd. människorättschef Mary Robinson. Så här motiverade hon sitt beslut:

Tyvärr har Människorättsrådet antagit en resolution om att skapa en faktainsamlingsmission [om Gazakriget] som endast ska titta på vad Israel har gjort, och det anser inte jag vara en människorättsapproach.

Irländare dömer ut Egyptens Gazabelägring

Irlands utrikesminister Micheál Martin dömer ut vad han kallar de ”omänskliga” villkoren i den Hamasstyrda Gazaremsan, efter sitt besök hos den palestinskledda FN-organisationen UNRWA i Gaza i förra veckan. 

Hellre än att prioritera den hårt prövade befolkningen, håller Hamas Gazaborna gisslan genom att fortsätta sin krigspolitik mot Israel och, för det ändamålet, fortsätter att smuggla in vapen från Iran. Man vägrar också att släppa den kidnappade israeliska soldaten Gilad Shalit.

Tvärtemot vad man kan läsa hos ”nyhetsbyrån” TT, kritiserar inte den irländske utrikesministern Israel överhuvudtaget i det AFP-telegram som TT hänvisar till. Det beror sannolikt på att Israel är det enda landet som, trots Hamas krigspolitik, slussar in humanitära leveranser till Gaza (när inte Hamas stoppar dem genom att beskjuta gränsövergångarna).

30.576 lastbilar med 738.576 ton förnödenheter under 2009 – för att vara exakt. 10.544 Gazabor med anhöriga fick vård i Israel, och 4.883 ton medicin och utrustning skickades till Gaza. Och då är inte Israels bränsleleveranser och el inräknade. Det ska jämföras med att FN stoppat matleveranserna till 1 miljon somalier pga terrorism, och tidigare även till palestinierna.

Egypten har å sin sida stängt sin gräns permanent för hjälpleveranser till Gaza, sedan Hamas skjutit ihjäl en egyptisk gränspolis. Men det hindrar inte TT från att förvränga irländarens uttalanden till ett ensidigt fördömande av just Israel – ändå.

Enligt FN:s Mellanösternsändebud Robert Serry finns det i realiteten ”inga humanitära problem” i Gaza, men däremot en brist på byggnadsmaterial, som ett led i sanktionerna mot den Iranfinansierade enklaven.

Fakta om Gazakriget: 2922 sömnlösa nätter

Ny informationsportal om Gazakriget

Så här drygt ett år efter Hamaskriget i Gaza har en svensk informationsportal startats som samlar fakta om kriget på en och samma plats. Den heter 2922 sömnlösa nätter och anspelar på de åtta åren som Hamaskriget varade, innan Israel till sist beslöt sig för att försöka reducera angreppen från Gaza genom ett ingripande förra vintern. Över en miljon civila israeler hade varit måltavlor för den palestinska islamistgruppens Iransponsrade missiler. Fortfarande vägrar Hamas att göra vad som krävs för att situationen ska normaliseras: avsäga sig terrorismen, erkänna Israel och fredsavtalen samt släppa den kidnappade Gilad Shalit.

Informationsportalen är uppdelad i fyra flikar:  (1) Hamas, (2) Raketerna från Gaza, (3) Kriget mot Hamas i Gaza samt (4) Efter Gazakriget. Materialet kommer både från externa källor och från Svensk-Israelinformation, som sammanställt sajten. Varje artikel är minutiöst försedd med fotnoter, källhänvisningar och referenser. Under Multimedia kan man hitta videoklipp och bilder som dokumenterar händelserna, samt vittnesmål från experter. När man nu översvämmas av debattinlägg, radioprogram och nyhetstelegram om ettårsdagen av Hamaskriget är detta en utmärkt kunskapssida för att kunna navigera mellan fakta och desinformation.

‘Människorättsrådets’ ordförandeland annonserade efter ‘attraktiva flickor’

Ordförandelandet i det så kallade ”Människorättsrådet”, Libyen, som låg bakom den diskrediterade Goldstonerapporten, genomförde ett märkligt event häromveckan. Inför diktatorn Muammar Khadaffis besök i Rom satte den arabiska regimen in en italiensk annons på internet om ett ”party”. Man sökte ”500 attraktiva flickor mellan 18 och 35 år, minst 1,70 m. långa, välklädda men inte i kortkort kjol eller klänning”. De utlovades motsvarande 600 kronor vardera och ”några libyska gåvor”. Men de 200 eskortdamerna som kom blev besvikna, rapporterar italienska och arabiska medier: